nytt år på ingång

Julen är förbi och skönt är väl det. Allt har gått relativt smärtfritt bortsett från att Lillan fick feber natten till juldagen och var i princip sjuk hel!a veckan. Det var lite synd eftersom vädret var vackert och jag hade sett fram emot att få vara ute och pulka och hoppa i snön. Men så är livet när man har kids, snoret kommer aldrig lägligt. Nåväl, julafton var härlig, tomten kom och hälsade på, Lillan var väluppfostrad och sa tack för varje paket hon fick, och vågade till sist krama tomten innan han fortsatte sin resa till alla andra familjer. Jag är glad över att det inte blev några hysteriska mängder paket som delades ut, och alla paket som Lillan fick var i princip saker som hon faktiskt har användning för.
Idag är det då nyårsafton och jag ska för första gången på typ 3 år faktiskt få klä upp mig och fira på riktigt. Först mat i stan tillsammans med vänner, och sedan är det lite öppet, men antagligen blir det att åka hem och spela ett spel, spå det nya året med att smälta tenn och korka lite skumpa på 12-slaget. Riktigt passligt med andra ord. Nyåret är en högtid som man inte ska ha så höga förväntningar på, eftersom det oftast inte blir som man har förväntat sig. Men huvudsaken är att jag får pussas med Kärleken klockan tolv, och inte ligga i magsjuka som i fjol..

Gott nytt år allihopa!

och så en julig låt på det...

hur överleva detta?

Ja, efter att ha intagit en frukost utan kaffe (kaffekokaren kastade in handduken igår, efter många år som trogen tjänare) sitter jag och tittar på den nedisade världen utanför och funderar på hur i hela världen jag ska orka ta mig in till stan idag. Människorna kommer att vara galna, hysterin kommer att lysa i deras ögon och det finns inte en enda som njuter av att julhandla idag. Det är inte många saker jag ska ha, men när vägen till alla dessa föremål bromsas upp av stressade familjefäder som är ute i sista minuten och tanter med för mycket parfym och stora kassar, och det gör mig irriterad. Men jag försöker ha den inställningen att jag inte har bråttom, så jag kan i lugn och ro gå bakom människan med julgran i ena handen och rattkälke i den andra som fyller upp hela gången i butiken, utan att få ett nervöst sammanbrott och elda upp granjäveln och stampa sönder rattkälken i minsta beståndsdelar. Det går nog bra, bara man andas. Lite som att föda barn; allt hänger på andningen.
Ska fixa julgodis idag också, och Smokey har som uppgift att fixa gran, något som vi är lite sena med i år. Kanske det ändå vore bäst att köpa en, det är ju ganska kallt och mycket snö för att bege sig ut i skogen nu. Det är ju ändå bara två dagar kvar till jul. Och idag är den stora dagen då jag äntligen ska få håret färgat. Färgen har jag haft hemma i säkert två månader, jag har bara inte orkat engagera mig tillräckligt för att ta tag i hela projektet. Men nu börjar min utväxt av den originala råttfärgen vara så bedrövlig då något måste göras, och det är snabbt. Lite fin måste man väl vara när det är jul också.
Så, önska mig lycka till inför dagens uppgift att hitta de sista julklapparna utan att få ett mentalt sammanbrott...

strålande jul

Typ fem dagar kvar till julafton. Vet inte hur jag ska förhålla mig till den informationen. Känner mig konstigt lugn, orkar inte stressa fast jag kan känna en liten press över att jag kanske inte hinner allt jag tänkt. Meen, det blir nog jul i alla fall ska ni se, även om jag inte har bakat eget bröd eller gjort egen glögg. Det kommer nya år med mera tid. Jobbar hela den här veckan, så pysselinspirationen lyser ganska starkt med sin frånvaro efter kl 15.30 på eftermiddagen. I morgon ska vi och handla mat. Mat mat mat. Så att vi verkligen överlever och inte svälter ihjäl över julen, många verkar ju tro att det blir så under högtider. Det är ju inte så att alla butiker är stängda och att man inte får tag i en matbit på flera dagar. ABC har alltid öppet, julafton som långfredag. Som sagt, imorgon ska det handlas gottis till julen, har inte funderat på vad ännu, men det kommer väl.
Jag och lillan har inlett en ny inför-julen tradition här i gula huset. Den låter ungefär så här...

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till detta. Kurt Olsson för all del, han är ju ganska trevlig. Men jag måste nog påstå att jag känner en viss mån av obehag för vuxna människor utklädda till möss som sjunger med nasala röster. Varje kväll innan läggdags ska denna lyssnas på och skrattas till. Och för min del är det ingen skillnad hur irriterande jag än tycker den är, för när man ser glädjen i lillans ansikte när hon hör den så skulle jag kunna höra på den tills jag dör. Eller i alla fall tills nyåret är över.

För min egen del tycker jag att dessa är ganska trevliga jullåtar:

En salig blandning. Men det är väl så det ska vara... God jul på er om jag inte hörs innan den 24:e!

vackra vintervärld

Snön och kylan kom passligt till första advent. Även om jag hade tänkt att inte lägga så stor vikt vid att julpynta nu i början av december kunde jag inte hålla mig, utan nu är det ganska juligt här hemma. Har konstaterat att jag blir lite som Grinchen fast tvärtom. Helt julgalen och jag älskar pynt, ljus, tomtar, julgardiner och juldukar. Det är mysigt och jag känner mig lugn när jag sitter i vardagsrummet och tittar på ljusen som brinner och hyacinter som blommar. Älskar julen. I lördags var det dags för årets första pepparkaksbak, och igår var vi på julmarknad på Stundars, det var svinkallt men annars fint väder. Fick hem två fina affischer, en med julmotiv en utan julmotiv, en pepparrulle och korv från malax köttrökeri (tror jag det var). Idag har jag varit på tre-års kontroll till rådgivningen med Lillan och jag skickade just iväg den första av två hemtentor som ska vara klara innan jul. Känns skönt att ha en del mindre att tänka på nu i alla fall. På fredag eller lördag blir det till att storma iväg till Ikea och leta bokhylla och julklappar, säkert inte alls mycket folk och jag kommer inte alls att vara bindgalen innan det är över. Men det är smällar man får ta när man envisas med att åka dit. På torsdag är det då självständighetsdagen, och jag tänkte passa på att baka lite julgott, kanske några olika kakor, eget knäckebröd tänkte jag också försöka mig på i år, lussekatterna kanske jag sparar till nästa vecka, måste se hur mycket jag hinner med. Jaja, där var en update om mitt intressanta liv. Nu ska jag återgå till läxornas underbara värld innan jag hämtar Lillan från dagis....

njut

Nog kan det vara skönt att stiga upp tidigare än vad som egentligen är nödvändigt, äta frukost med Smokey i lugn och ro, väcka Lillan som klär på sig utan att tredje världskriget ska behöva bryta ut, föra henne till dagis utan protester, för att sedan ha en timme att bara sitta och andas innan man åker till skolan. Börjar klockan nio idag, journalistens grunder står först på schemat, sedan socialt arbete på olika nivåer med gästföreläsare resten av dagen. Känns helt ok. Idag känns som en bra dag måste jag påstå. Ska ta itu med garderobsstädning ikväll, nu ska helvetet redas upp och det ska sorteras och rensas ut. Har väl en hel del som ska föras till loppis, eller kanske man skulle göra ett försök att sälja här via bloggen? Hm, kan ju alltid prova, vet ju inte hur många som aktivt läser vad jag skriver, men med tanke på att jag har över 2000 sidvisningar så måste ju någon stackare regelbundet läsa. Har i alla fall bestämt mig för att eventuellt sälja någon av mina älskade klänningar, för att fräscha upp garderoben lite, använder inte så mycket utsvängda 50-tals klänningar längre, det är mera pennkjolar som gäller nu för tillfället. Men ni kan ju hålla ögonen öppna så kanske det kommer ett eller annat plagg till salu. Både herr och damkläder.

Ha en trevlig dag alla!

jag. är. så. trött.

Sitter vid datorn och har just skickat in två uppgifter i informationskompetens som har deadline idag. Jag har jobbat varje dag den här veckan och varit i skolan alla dagar utom måndag och onsdag (tror jag, har svårt att hålla reda på dagar numera). Igår och idag är det skola 17.00-20.30 som gäller, imorgon mellan 9.00 och 15.00. Har lämnat på efterkälken med föreläsningsdagbok och essä om mig själv och förväntningarna jag har på kursen socialt arbete på olika nivåer. Borde skriva klart hemtenten i Ungdomar och etnicitet, borde skriva klart artikelrecensionen till introkursen i journalistik, borde hoppa av psykologi-kursen för jag kommer inte att hinna med den som läget ser ut nu, och efter i morgon kommer jag antagligen att ha en till hemtent i ungdomskulturer och medieanvändning (som faktiskt är en skitintressant kurs med jättemycket tankeställande fakta) som antagligen ska bli klar i mitten av december som allt annat. Jag börjar känna mig ganska mosig i huvudet. När jag är i jobbet tänker jag på skolan, när jag är i skolan tänker jag på jobbet. Det känns som jag inte gör annat än tänker på allt som jag ska ha gjort nästa dag för att inte hamna efter så mycket, och när jag tänker så resulterar det i att jag har svårt att koncentrera mig på vad jag gör just i det ögonblicket. Det känns som att jag tappat förmågan att producera bra texter, utan jag bara hasplar ihop saker för att få saker ur världen. Skulle jag kunna välja skulle jag inte jobba alls, men när pengarna inte räcker till trots att jag lyfter studielån och jobbar så har jag inte så många andra alternativ. Men det är väl meningen att livet ska gå i 190 km/h ibland. Fast det kan kännas lite ogenomtänkt när man vaknar på morgonen och inte vet vart man ska den dagen och är fullständigt förvirrad av nattens bisarra drömmar, eller när man känner att enda stunden på dagen man är lugn är när man kör bil eller ligger som en överkörd trasa i soffan. Nästa veckoslut är det första advent, lillajul, december. Jag har inte helst börjat med julstädningen för jag trodde det var många veckor kvar till julen. Men det är det ju inte egentligen. Jag tror jag aldrig har längtat så till jullovet som jag gör nu.
Och var är snön. Jag blir så trött på det här mörkret och den våta sanden som kommer in både i bilen och i hela lägenheten efter att jag hämtat sandig Lilla på dagis. Fy.
Skulle känna för att lägga in en låt här som humörhöjare, men jag kan inte komma på en enda låt som skulle få mig att känna mig väl till mods nu. Inte riktigt likt mig.

Nåja, lite gladare kanske man blev. Nu ska jag vänta på att söt kommer hem. Sedan bär det av till skolan för en fartfylld fredagskväll. tjoho.

grattis till min avkomma!

Idag fyller världens bästa lilla skrutt 3 hela år! Kan inte förstå vart tiden flyger iväg, för tre år sedan just nu låg jag glad och omtumlad och förvirrad i en bb-säng, och vågade knappt andas med rädsla för att det lilla byltet bredvid mig skulle gå i tusen bitar. Hon är det bästa jag åstadkommit och är så klok och smart för sin ålder. När hon kommer och kryper upp i famnen och säger; Jag eelskar deej, så smälter mitt hjärta tusen gånger om och det blir pusskalas. Grattis till Lillan på din 3-års dag!

nu börjar det kännas...

Nu börjar det så småningom att värka i jultanden. Och så har jag på senare tid börjat längta efter ett skilt kontor/bibliotek/hobbyrum. Ett sånt där rum med platsbyggda bokhyllor fyllda med intressanta böcker, en fin stor apoteksbyrå fylld med diverse knappar, spets, snören, pärlor och annat som är nödvändigt för pysslandet. En gammal fåtölj i ena hörnet bland böckerna, ett skrivbord och en skön skrivbordsstol som man kan sitta i länge utan att få ryggskott. Plats för symaskin och tyger ska också finnas. Jag drömmer och fantiserar ofta om ett stort gammalt hus (helst röd och gul bondstuga), och varje rum har sin egen tid att drömmas om, och nu är det alltså kontoret jag suktar efter. Kanske någon gång får vi vårt kontor, och många andra fina rum i vårt fina hus. Läs tidningen Gård och Torp (som jag annars skulle kunna tänka mig en prenumeration på som julklapp *host*) och få fel i huvudet av allt fint. Älskar och hatar den tidningen på samma gång, allt är så fint och man kan inte förstå hur människor har tid och framför allt råd att renovera och restaurera upp de många gamla stugorna som finns runt om i Sverige. En bra tidning helt enkelt.
Ja, tillbaks till jultanden. Att vältra sig i det brukar ju inte göra saken bättre, men för att ta bort tankarna från den långa dagen i morgon så vältrar jag i alla fall, men bara lite...

                          Glada barn trallalaa                       

 Julbocken tittar in genom fönstret, något som mamma höll starkt på när vi växte upp, att gårdstomten höll koll på oss tiden före jul. Vi åt väl aldrig så bra som i december före jul, i rädsla av att inte få några julklappar. Vi gick också ut med en tallrik gröt åt tomten som vi lade i "föise", en tradition som jag ska föra vidare till min dotter detta år.

 Julinredning som jag vill ha det, mysigt, varmt och välkomnande

 Snöiga vinterlandskap. Kanske inte så roligt tidigt på morgonen när bilrutor ska skrapas och man får snö innanför strumporna och förfryser fingrarna, men nog är det vackert när det vill sig.

 Skulle det finnas en by som skulle se ut såhär vintertid skulle jag inte tacka nej att få fira jul där, och gå i julotta i den kyrkan. Det var något som uteblev förra året, det där med julkyrkan, men kanske det går bättre det här året.

 Behöver man skriva något om den här bilden? Barna i bullerbyn firar jul, en av de bästa julböcker I know.

 Ernst. Julpysslets gud. Barfota på fluffiga fårskinnsfällar vrider han sin ståltråd och bakar sitt bröd. Där har vi en inspiratör av hög klass.

 Fanny och Alexander firar jul. Länge sedan jag sett filmen, borde väl kanske vara dags. Tyvärr har jag mest minnen av att julfesten i filmen var ångestfylld och jag blev i ett konstigt mode av att se den. Men det är ändå något jag förknippar med julen.

 Den traditionella amerikanska jultomten, renarna och landskapet. Jag tycker om att kombinera den amerikanska gamla julen med den traditionella svenska julen, men inga överdådiga utebelysningar, och plastgubbar som lyser i trädgården går fetbort, då har jag hellre julkärvar och egengjorda islyktor.

Lucia. Ännu något som min mor har hållit på med under åren. Väckte mig tidigt i ottan på luciamorgonen, och så gick vi till de närmsta grannarna och lussade, bjöd på kaffe och lussekatter. Tror det var ganska uppskattat, och vi var antagligen de enda i "socknen" som gjorde det. Jag minns ännu doften i ett av husen som vi brukade besöka. Det var trasmattor på golvet, det luktade gammaldags av ladugård, halm och kor. Den doften var så otroligt speciell, och farbrorn som bodde där var helt underbar och alltid glad när vi kom... I år hoppas jag att jag ska kunna stiga upp och se på sveriges lucia på tv. Har inte haft möjlighet annars pga jobb eller att jag helt enkelt glömt det. Men i år....

Och jaa jaa, jag vet vad ni tänker. Julen är överskattad och det är hemskt att man bygger upp en fasad och "låtsas" att allt är bra när det kanske inte är det. Jag vet att man ska tänka på alla ensamma och det är något som jag tycker är vidrigt, att så många människor är tvungna att fira jul i sin ensamhet. Orsaken till varför jag försöker fira jul ordentligt är att jag vill ge Lillan en bra syn på julen som tradition, en tradition när alla har tid att samlas med varandra åtminstone en kväll under helgen och bara umgås. Lägga alla problem åt sidan och bara vara glada för en gångs skull. Jag vill att Lillan ska förknippa julen med glädje, värme och att det ska vara något som hon ser fram emot. Och jag pratar om julbocken som att han finns (i detta hus finns inget som heter julgubbe, jag hatar det ordet och förstår inte varför finlandssvenskar prompt måste ha ett eget ord för tomten. Suck) precis som jag pratar om påskharen som att den existerar. För det tycker jag hon ska få tro så länge hon vill. Så även om någon anser att jag lägger ner för mycket tid på julen och allt runt om kring den så tycker jag bara att det är bra för mig att få pyssla, pynta och baka. Jag gör det inte för någon annans skull än för mig och min familjs, för även om ingen annan orkar så tycker jag att så länge jag orkar och har tid så ska jag jula utav bara fan. Sådetså.

stressigt? nej inte alls

Halloj! Här sitter jag och river mitt hår och tar en bloggpaus (alltså en paus för att blogga) i mitt hav av studier. Jag blir tårögd varje gång jag öppnar kalendern och ser hur resten av den här veckan ser ut:

Onsdag: Jobb 7.30-15.30
             Familjetid 16.00-20.00
             Studera: 20.00 -->
Torsdag: Informationskompetens 8.15-9.45
              Tent i socialskydd 10-12 (typ)
              Metodikkurs 13.15-16.00
              Ungdomar och etnicitet 17.00-20.15
Fredag: Jobb 7.30 - 15.30
            Ungdomar och etnicitet 17.00-20.15
            Cookies and Beans på Ritz 20.00 -->
Lördag: Ungdomar och etnicitet 9.00-15.00

Och någonstans här ska jag få inklämd en intervju till en kvalitativ studie inom metodikkursen, leta fram en artikel som handlar om journalistik och recensera den, låna ett berg av diverse kurslitteratur från biblioteket, och försöka minnas att ringa och boka en tid för Lillans 3-års kontroll till rådgivningen och till tandläkaren. Ja, och så ska det börja funderas och planeras till hennes kalas som går av stapeln nästa lördag. Tillika är det skönt med mycket att göra, eftersom man till en viss gräns faktiskt får gjort någonting, men så fort det blir för mycket lamslås jag och får absolut ingenting gjort. Men nu, ska jag läsa om tvångsgifte i Indien och lära mig skillnader mellan sociala försäkringar och sociala understöd.

recept!

Haloj på er i detta hemska novembermörker. Kände för att dela med mig av min lyckade söndagsmiddag som avnjutits i det Nordmanska-Engströmska-Lundska hushållet denna dag. En dag som för övrigt har varit jäävligt najs, en riktigt skön söndag. Red Ruby är nu försatt i vintervila hos min mormor, så nu börjar allt vara förberett inför vintern. När vi kom från Sundom började jag med middagen och sedan gick vi på promenad i höstkylan och samlade lite energi av det sista dagsljuset, kom hem och gjorde klart maten, åt och blev mätta som schwein. För en gångs skull blev maten klar en vettig tid, och inte efter Lillan egentliga godnatt-tid som det brukar bli ibland. Nåväl, jag tänkte dela med mig av den delikata måltid som vi åt, så att andra intresserade söndagsmiddagstillverkare kanske får ett till recept till sin bank.

Ugnsstek av gris med klyftpotatis, morötter och lök

Köp en bit ugnsstek från butiken, vet inte vilken del av grisen det är, men det ofta ugnsstek på etiketten. Öppna paketet (det är fräschare om man köper från köttdisk) lämna kvar svålen om sådan finns. Sätt ugnen på 175 C och gnid in köttet med de kryddor ni har i ert kryddskåp, t.ex salt, peppar, grillkrydda, paprikapulver, chiliflingor, vitlök, rosmarin. Och fast proffskockar säger att man inte ska lägga olja ovanpå kött så gör jag det i alla fall, och ringlar lite olivolja på hela härligheten. Tryck in en köttermometer i den tjockaste delen av köttet och tjoffa in det i ugnen. Tillagningstiden varierar lite på hur stor biten är, men ca 1,5-2 h får man nog räkna med att det kommer att ta. När innertempen på köttet är ca 85 C ska det vara klart. Under tiden köttet steks i ugnen kan man ju göra något annat, typ tvätta håret, sticka sockor eller prata med blommorna. När köttet har varit ca 1 h i ugnen kan man börja förbereda potatisen, morötterna och löken. Ta några potatisar, beror på hur många eller hur hungriga ni är, jag klyftade ca 5 st potatisar på 2 vuxna och ett barn, 3 st normalstora morötter och en lök. Skär morötterna i tunna stavar och klyfta löken. Kasta allt på en ugnsplåt och krydda efter behag. När köttet har uppnått önskad innertemperatur tar ni ut det och täcker in formen med folie. Lägg in ugnsplåten med potatisen och höj värmen till 200 C. Medan potatisen steks kan ni börja med desserten som är den himlagoda banan-och chokladpajen (åhå!). Blanda 2 dl vetemjöl, 1 dl socker och1,5 dl havregryn. Smält 175 gram smör i en kopp i micron, man kan lägga ett kaffefilter ovanpå så sprätter det inte smör över hela världen. Häll smöret i mjölblandningen och blanda allt till en smuldeg. Strö hälften av degen i en pajform som inte behöver vara så jättestor. Förgrädda i 10 minuter i 200 C. Under tiden smuldegen förgräddas skär du en banan i tunna skivor, gräver fram en av fjolårets överblivna julkonfektaskar (eller annan choklad, går bra med egentligen vad som helst bara det är en typ av choko) och plockar ut de godaste bitarna, ca 8-10 st, hackar sönder dem lite och blandar dem med resten av smuldegen. Ta ut pajformen efter tio minuter och rör om potatisen på samma gång. Lägg ut bananskivorna i ett jämt lager över smuldegen, strö över smul- och chokoblandningen ovanpå allt och grädda ytterligare 10-15 minuter. Man måste kolla lite så att inte chokladen bränns vid, den smälter nästan mest av eftervärmen efter att man tagit ut den.
När potatisen och morötterna är mjuka och gosiga tar man ut dem ur ugnen. Ta folien av köttet och karva till bitar, sleva upp på tallrikar och ät. När bananpajen är klar tar ni ut den ur ugnen, även om det är mitt i middagen. Koka kaffe, skär upp några glasskivor och lägg ovanpå den portionerade pajen, ät och sväll. Till barn rekommenderas inte kaffe, hellre mjölk. Efter att allt är uppätet och alla är i matkoma hjälps ni åt att städa upp i köket, när det är klart sätter ni er i soffan, kastar upp fötterna på bordet och njuter av söndagskvällen tillsammans.

Så, där har ni receptet på en lyckad söndagskväll. Man borde lägga mera vikt vid att umgås med varandra, laga mat tillsammans, ta en promenad och inte stressa över huvud taget. Nu ska jag se på solsidan tillsammans med Smokey, och fortsätta sticka på min halsduk som jag kanske verkligen får klart någon gång innan vintern är över...

saker jag vill ha.

Det fanns mycket mycket mera saker jag hittade på www som jag VERKLIGEN vill ha. Konstigt när man är fattig så hittar man en massa fina saker som man skulle vilja unna sig själv. Nåväl, snart är det jul så kanske jultomten kommer med något fint åt mig i år också :). Btw vet jag inte vad det är med mig och päls i år. Hittade en sida som heter lightinthebox.com där de hade jättemycket fina pälsjackor. Modellerna såg inte kloka ut, som kåta undernärda tjejer med snedvridet kroppsideal, men jag förbisåg detta och kollade på jackorna i stället. En äkta minkpäls rörde väl sig runt tusenlappen, så i detta livet kommer jag inte att unna mig en sådan (ja, jag skulle faktiskt kunna tänka mig att bära äkta päls, helst kanin), men det finns många fina billigare fuskpälsar också.
Nu ska jag snart till banken och lägga mig i skuld till djävulen (studielån) och sedan åka och städa ur garaget där red ruby ska ha sitt ide i vinter. Har som plan att plugga idag också, men jag vet inte vilken håla jag ska låsa in mig i så att jag inte hittar på en massa andra mera viktiga saker att ta i tu med här hemma...

Och nästa fredag blir det att åka och titta på de här bönorna till Ritz, tror jag...

mexikaner

Idag hade vi tre timmar metodiklektion i skolan. Det var ganska långa tråkiga tre timmar, helt intressant ämne, men sättet det lades fram på var kanske inte så spännande. Hur som helst så tror jag att det är en ganska naturlig reaktion att börja klottra saker på närmsta papper när man tycker att saker inte är så intressanta, eller bara är tvungen att göra någonting för att hålla ögonen öppna. Jag vet inte varför, men jag började rita en kaktus, för jag tänkte att det är något som jag antagligen aldrig förut ritat i hela mitt liv. Så jag ritade en kaktus, och den blev rätt bra. Så när jag satt där och tittade på kaktusen började jag tänka på öknen, öknen är tråkig, lika tråkig som den här föreläsningen, men kaktusen behöver sällskap. Vad ritar man då? Jo två mexikaner med sombreros och mönstrade ponchos. Det hade jag heller aldrig ritat förut, och jag blev riktigt nöjd över resultatet. Tänk vad lite tristess kan göra för ens fantasi. Skulle jag inte ha scannern så långt borta skulle jag visa er bilden, men kanske en annan dag, som jag säger med alla andra foton jag lovar er...

Och by the way, en liten fin peppgrej jag hittade som jag sänder ut åt alla morsor. Vi är väl sist och slutligen ganska coola ändå...

tillbaka till det normala

Ja det hoppas jag i alla fall. Lillan var så pass pigg och kry så det blev dagis för henne idag och jag ska så småningom leta mig till skolan. Känns ganska bra, efter dagar av hyperenergiska barnkanalen-barnprogram, askungen, snövit, pettson och findus och ducktales. Efter det här kan jag än en gång konstatera hur mycket dynga som visas åt våra barn på tv, visst, det kommer nog en hel del grejer som är helt okej att titta på, men vissa saker får min hjärna att smälta och blodet rinna ut genom öronen. Exempel på dessa:

*Nalle har ett stort blått hus (absolut värst, fy fan vad jag hatar den björnen)
*Roboten Rob
*Gissa hur mycket jag tycker om dig
*Djungelboken
*Fifi och blomsterfröna
*Vampyrskolan
*Adrian

Där var några av de enligt mig absolut värsta barnprogrammen som visas på barnkanalen nu, som tur är visar de inte I drömmarnas trädgård. för då skulle jag ta bort kanalen från kanallistan. Nåväl, Lillan är mest intresserad av Disney-filmer och Astrid Lindgren, och det är tur för det kan jag acceptera och tittar gärna själv på också...

På lördag är det Halloween-blues, och i år blir det väl antagligen andra året i rad som jag inte åker, även om det vore kul att se Keith Dunn för han verkar för jävla bra. Men jag vet inte om jag orkar engagera mig i att skaffa barnvakt, och pengarna kan man väl lägga på något annat kul, som kanske ett par jeans (utan hål) eller en ny tjocktröja åt mig själv, och Lillan skulle bl.a behöva en ny vintermössa. Bluesen hinner man väl med senare, den försvinner ingenstans...

Och på lördagsförmiddagen har de Alfons Åberg-teater på Ritz här i stan, det är alltså en barnteater och Lillan lät väldigt intresserad av att åka och titta på den. Tror det kostade 8 euro och började klockan 11. Samla ihop era avkommor och kom dit, kan ju vara kul med en hel sal full med skrikande barn och stressade föräldrar sådär på lördagsförmiddagen, hehe.

sjukis

Stackars lilla söta Lillan, så förkyld och otroligt trött och färdig. Förra natten var tung och det kändes som man inte fick många timmars sammanhängande sömn förrän morgonen pga Lillans hostande och febertoppar. Idag på dagen har hon varit ganska pigg, bara hostat och snorat lagom mycket, men nu på kvällssidan blev det jättejobbigt igen. Hon var så trött så hon bara låg under filten i soffan och inte brydde sig om någonting, sakta sakta viskade hon fram "ma-m-m-aa ja måst kisa, bä-ä-är mej ti vessa" och mitt hjärta grät blod och jag tycker så synd om henne. Hon somnade mitt i godnatt-sagan och det är så olikt henne så hon är verkligen inte frisk. Men det lär vara något som går, höstflunsa med hög feber. Jag hoppas innerligt att det snart går över, och att jag och Smokey klarar oss från eländet. Inte för att jag förstår hur det ska gå till när Lillan låg och hostade mig rakt i ansiktet hela natten. Men jag håller tummarna i alla fall, tycker inte jag har tid att vara sjuk nu.
Tänk att min Lilla snart blir tre år. Kan inte förstå vart tiden rusar iväg, det är helt insane. Snart är hon 15 och får hålla bort killarna med hjälp av en käpp och ge mig stressutslag.. Hemska tanke. Det behöver ju inte bli så, men man vet ju aldrig...
Skulle jag nu göra det som vore det enda rätta, så skulle jag ta datorn till köket och börja läsa några av de 4 artiklar som ska läsas till torsdag nästa vecka, eller boken som ska läsas till tenten som också är på torsdag nästa vecka. Men, jag tror inte jag orkar med det ikväll, kan hända jag istället helt medvetet somnar på soffan framför teven. Och försöker glömma att jag ska vara i skolan från 8.15 till 20.15 nästa torsdag.

när man ser vågen på långt håll

Ja, jag börjar verkligen se vågen nu, och den kommer närmare för var dag som går. Vet inte riktigt hur jag ska klara att hålla andan när den slår över mig, och sedan kämpa kämpa kämpa igenom strömmarna och upp till ytan. Jag talar skola. Jag talar många kurser som inleds, tenter som ska skrivas och deadlines som ska hållas. Med skräckblandad förtjusning ser jag en mäktig universitetstsunami närma sig borta i horisonten och de närmaste veckorna har jag en känsla av att jag kommer att befinna mig sprattlandes under vatten kippande efter luft. Detta i kombination med snorig dotter som blir passligt förkyld när man har kurser som kräver obligatorisk närvaro i skolan, och ja jag vet, skolan kommer inte före barn, men man vill ju så gärna inte lämna efter. Nåväl, ingen feber, bara snorhav och jobbig hosta.

Dessutom är det nån jävel som har bestämt att det ska bli vinter nu också mitt i allt. Ok, det är väl kul med lite snö, det gör ju världen lite ljusare för jag är ingen vän av höstmörker heller, men tanken att vi ska leva i en vintervärld i typ sex månader framåt får mig att tappa livslusten. Men med tur hinner det smälta bort x antal gånger innan det riktiga snötäcket lägger sig. Fick lite julkänsla när det låg snö på backen förra veckan. Sedan for man till citymarket och såg julstjärnor och glitter och juldjävulen kröp in i sitt bo igen. Varför ska det förstöras varje år med att läggas fram julpynt tidigare och tidigare? Snart är det ingen vits att plocka bort pynten överhuvudtaget eftersom de har hunnit varit borta några månader över sommaren innan de plockas fram igen. Nåväl, kan ju inte ljuga, för visst har jag tjuvkikat på julpynt och gardiner jag inte kommer att ha råd med, för denna jul blir det att använda fantasin och vara ekonomisk. Tacka vet jag skatteåterbäring.

Bilderna är tagna från google. Och gif-bilden längst upp kan jag stolt meddela att jag fixat själv. Datanördig som jag är! ^^

häppy halloween

jaja, glad halloween på er. Fira lugnt (om någon mot förmodan firar denna amerika-högtid) och kom ihåg att gå och rösta i kommunalvalet i morgon.

in case of...

om jag någon gång skulle bli abducted av aliens och sedan tillbaksskickad till jordelivet, så skulle jag antagligen se ut som på bilden nedan. Bara så ni vet vad som är på gång om mina ögon och min panna ter sig aningen överdimensionerade. Eller så är det bara en vanlig krabba-dag efter en blöt vinkväll...

skrivaskrivaskriva

Tycker man inte gör annat än skriver, eller planerar sitt skrivande, formulerar om sitt skrivande i huvudet, raderar, skriver om, blir galen på alla tankar på formuleringar och synonymer till ord som det inte finns synonymer till. Men det är ganska najs ändå, det är ju det här jag har velat göra så nu är det bara att ta sig i kragen och lära sig att skriva på riktigt. Håller som bäst på med ett projektarbete som rör familjeförmånerna i vår land. Det är rätt så intressant, blev också positivt överraskad när jag för en gångs skull fick ett snabbt svar av FPA när jag mailade och frågade angående statistik över barnbidragets belopp genom åren. Ganska intressant att det har höjts med 4 euro sedan 2004, och ligger nu på 104,19 €/månad, jag förstår nog varför regeringen har föreslagit att inte indexjustera det fram till år 2015, det är ju ganska enorma summor det handlar om, jag menar, att matpriserna höjs med tre procent kommande år, att momsen höjs igen och att vi snart får betala skatt på luften vi andas är ju inte så viktigt. Så länge ingen säger något är det ju lugnt. Jaja.
Fick annars superbra respons angående min insändare i VBL som publicerades i fredas (tack Smokey för att du gav mig idén), och det känns bra att skriva när man får positiv feedback, annars känns det ju meningslöst. Och ja, negativ feedback är man ju också beredd på, men så länge man klarar sig undan sådant är det ju skönt. Man behöver ju iallafall inte vara rädd att bli skjuten i huvudet av oliktänkande på väg hem från skolan, som Malala Yousafzai, den 14-åriga människorättskämpen från Pakistan råkar ut för, jag hoppas innerligt att hon överlever attacken och att hon kommer tillbaka starkare än någonsin.

Nej, nu stänger jag datorn för idag för att invänta ett till avsnitt av det intellektuella kulturprogrammet Svenska Hollywoodfruar. Alltså. Jag vet inte varför jag tycker det är så skönt att titta på det, kanske för att man känner sig så JÄVLA smart, vis, klok och intelligent jämfört med de där sönderbotoxade lufthuvudena, det är bara Maria Montazami jag tycker är cool som fan, hon skulle jag vilja känna irl, hon låtsas inte vara någon annan än sig själv. Med läppstift. Men skulle jag träffa Gunilla Persson skulle jag först ge henne ny frisyr, nytt läppstift och sedan en skicka henne till en exorcist, för där har vi verkligen Hin Håle själv i ett par klackar. Bara det kommer upp på Tuben ska jag leta fram klippet och visa er där hon undrar om en orsak till varför de inte släpper in hennes mammas nya vårdare i USA är om hon är kommunist, ..."hon är inte kommunist eller så???" Haha...

Hejtå å gonatt

förbjudet

ja, jag skulle inte egentligen få öda tid på att skriva här. Jag borde skriva essä som ska vara klar om två veckor och börja på med ett projektarbete som ska vara klart om två veckor och förbereda ett föredrag som ska hållas på finska, om två veckor. Händer mycket om två veckor. om två veckor jobbar jag också antagligen hela veckan vilket resulterar i en sprudlande studiemotivation, men numera har jag inget annat val när jävla kuk-kela inte ger mig bostadsstöd för att jag har barn och min sambo enligt dom har för hög lön. Tycker det är ett jävla system det där. När dom säger att stöden ska vara individuella och det inte ska vara någon skillnad om man är sambo eller gift med gud så ska man ändå ha rätt till förmånerna. Att det ska bli mera jämställt mellan könen och att man inte ska behöva bli beroende av den ena partens inkomster. Men grattis säger jag åt er fpa, ni har än en gång lyckats överträffa er själva och gjort så att jag helt ofrivilligt blir beroende av min sambo när mina 280 eurosar jag får i studiestöd är slut. Oj, jag ska ju inte glömma barnbidraget på 104 euro och underhållet, men även med det inräknat kommer jag knappt upp i 500 euro i månaden. Usch vad arg jag blir. Så nu vet jag inte hur jag ska kunna dela upp mig själv så jag hinner vara på alla ställen samtidigt, en studerande del, en arbetande del, och en del som under inga omständigheter får försumma familjen, eftersom jag då aldrig skulle förlåta mig själv. Nåväl. Skrev en insändare till vbl om det hela, tyvärr var jag ganska arg och det är aldrig bra att skriva när man är arg för att det kan bli osakligt. Men jag skrev i alla fall, får se om dom tar med det eller ej. Se, nu har jag slösat flera minuter på att vara arg på kela igen, minuter som jag istället borde ha använt till att söka vettiga källor för att skriva om barnens och familjernas situation i dagens Finland. jajja. bara att sätta igång.

diggin the blues

Inom en snar framtid bär det av norrut mot Karleby och Scandinavian Blues Party, vilket ska bli jäävlit kul. Har inte varit och lyssnat på blues på hela sommaren förutom en tisdag i juli när det var street blues utanför Fondis, så det börjar verkligen kännas som att det är på tiden... Johnny Winter spelar ikväll men vi skippar honom pga det omänskliga priset, 60 euro känns lite mycket för att se en halvdöd gubbe, även om han är en av legenderna så vet jag inte om det känns värt det. Vi kommer istället att hålla till på Night Club Calle där Gwyn Ashton, Queen Fatima and the Royal Four, och the Napkins spelar, tror det kommer att bli hur kul som helst, speciellt att åka dit med Smokey, pappa och hans lady...
Hur kan det regna så här mycket btw? Det har ju regnat konstant i tre dagar nu, den som glömde kranen öppen där uppe skulle verkligen kunna komma tillbaks från kaffepausen och stänga av det forsande vattnet nu, enough is enough, så att säga...

frånvaro

Ja, orsaken till den totala frånvaro av undertecknad denna vecka beror på att jag haft det lite lugnare i skolan och därför jobbat på dagarna. Och detta i sin tur resulterade i att jag inte som helst har haft någon inspiration till att skriva eller överhuvudtaget orka logga in på bloggen för att dela med mig av något som händer. Ganska otäckt egentligen, att jobbet gör att man blir så trött och orkeslös och absolut inte hålla upp ångan med skrivandet som jag tyckte jag hade funnit igen efter att jag börjat skolan. När man är på intressanta föreläsningar och får arbeta med hjärnan, tänkatänkatänka och lära sig nya saker, så kliar det i fingrarna när man kommer hem och man vill bara sätta sig ner och skriva vad som helst. Men efter några dagar i jobbet med fysiskt krävande jobb så är man helt jävla uttömd på energi när man kommer hem, speciellt om man varit några timmar i skolan efter jobbet. Skönt är det i alla fall när man vet att man inte behöver jobba varje dag, eftersom jag redan den här veckan har märkt att skolarbetet blir lidande. Har första tenten i socialpolitik i morgon och jag känner mig inte så jätteförberedd, jag har nog läst vad som kan anses som tillräckligt, men det känns ändå lite osäkert. Men man har ju två försök till på sig efter imorgon så går det åt helvete då får man ju en chans till...

Sist men inte minst önskar jag en otroligt lycklig resa åt J&C som drar iväg till staterna nu i dagarna. Sticker inte under stol med att jag är avundsjuk som fan, men kanske jag också får möjligheten att åka någon dag :). Ni ska ha det jättejättebra och var försiktiga ute i stora världen!

födelsedagsbarn!

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det Jeasmines födelsedag! Hurrahurrahurraaa!!
 
 

 

mjölka en snigel så blir du fin

Tillåt mig att småle. Hihi. I onsdagens vbl hittade jag en intressant liten undanskymd annons med rubriken "Snigelserum - mirakelmedel som föryngrar huden och bleker ärr". Nyfiket läste jag vidare och hade svårt att hålla mig för skratt när jag kom till delen där det står hur man utvinner mirakelserumet ur sniglarna. Snigelfarmarna (visste inte helst att det fanns snigelfarmer, intressant) MJÖLKAR ur serumet ur sniglarna som sedan läggs i diverse krämer som enligt annonsen löser många hudproblem. Låt mig nämna några åkommor som detta mirakelmedel botar; solåldrad hud, leverfläckar, störande fräknar, fåror, hudbristningar efter fetma, akne, rodnande ärr... Listan kan göras hur lång som helst... Och nu säger jag ingenting om detta medels effektivitet eller om det funkar eller inte. Det är bara den där synen som uppstår när man läser att snigeluppfödarna står och mjölkar sniglarna, hur gör dom det egentligen? Skulle vara intressant att åka på ett studiebesök till någon av dessa farmer, var de nu än befinner sig...
Och när jag läste tidningen igår så drogs mina ögon till en liknande annons, bara att nu var det ormar som stod i fokus. Serum från Tempelormen lär jämna ut rynkor, och för att inte göra saker allt för invecklat så går det i princip ut på att tempelormens gift har en avslappnande verkan i ansiktet och rynkorna jämnas ut bla bla bla... Vad ska man tro om sådant här då, ja jag vet i alla att jag inte är intresserad av att smörja in mig med snigelmjölk eller ormgift, oberoende av vilka hudproblem jag har...

And no snails were harmed in the milkingprocess....

att vakna och vara extra kär

Idag är en sådan där dag då jag är extra kär. Älskar sådana här dagar. Man slår upp ögonen innan klockan ringer, ser Lillan som ligger och snusar fridfullt bredvid mig i sängen och saknar Smokey jävulusiskt mycket som for till jobbet tio minuter tidigare, en sån där dag som känns som den kan bli helt super, utan anledning egentligen. Går med Lillan till dagis och har planerat in hela dagen med plugg, födelsedagspresentshopping till två unga damer, fredagsstädning och allmänt njut. Och kärleken bara spirar i mig, känner mig otroligt lycklig och glad, lite som tjejen i den finfina musikvideon som går omkring med ett stort hjärta i famnen och bara älskar alla. Tyvärr så blev ju hjärtat lite för stort i hennes fall och folk tyckte hon var konstig, jävla människor som inte kan vara openminded. 
Hursomhelst! Så har jag redan under morgonen hört två superbra fiilis-låtar som bara har gjort min övertygelse om att den här dagen kommer att bli überbra! Och nu i skrivande stund kommer en till! Jisses...

För tillfället hör jag på tisdagens avsnitt av P3´s Morgonpasset, eftersom Anders Jansson som enligt mig är en av de roligaste människorna i Sverige nu för tiden är med, han har sådan humor som gör att jag faktiskt kan skratta högt för mig själv när jag hör på honom. Ni kan själv gå in och lyssna om ni inte har något bättre för er. sr.se/p3 och så söker ni fram tisdagens avsnitt. Kan varna att de spelar gangnam style en gång i den här sändningen, men det lyxiga är att man kan spola över skiten man inte klarar av att höra på :D.
Nackdelen med sådana här kärleksdagar är att jag är så känslig på samma gång, att jag kan egentligen börja gråta till vilken låt som helst bara för att det är "så sött", att titta på en disneyfilm som Lady och Lufsen kommer inte på fråga en sådan här dag, inte heller att läsa eller överhuvudtaget befatta mig med något som har med förälskade åldringar eller barn som gör gulliga saker att göra. Då går jag sönder. Tur att Bonde söker fru kom i onsdags, det skulle jag inte heller klara av att se idag.

                                          Bilden jag aldrig tröttnar på. Love u my darling!

inget offer här inte!

Alltså, det är svårt för mig att beskriva min syn på kvinnans roll i samhället för att få det att låta vettigt, och inte få en massa arga självförverkligande karriärkvinnor efter mig. Men jag ska göra ett försök att beskriva min åsikt om vad jag tycker en "verklig" feminist är. 
Varför ska man idag behöva skämmas för sig själv om man råkar vara intresserad av "typiskt kvinnliga" saker? Varför ska man inte få tycka om att tillbringa mycket tid i köket, att handarbeta, att vara hemma med sina barn, att få klä sig kvinnligt och vara en rent stereotypisk kvinna? 
Man ska stå upp för sina rättigheter och man ska höja sin röst när man blir orättvist behandlad. Men vi glömmer lätt bort alla de här kvinnorna som får sneda ögonkast för att de vill vara just kvinnor och inga feministiska orakade östrogenmonster som bränner sina behåar. Alla dessa kvinnor som njuter av att vara hemmamammor, som tycker om att baka sockerkakor och pyssla i trädgården, varför ska de ses som en skymf mot den moderna kvinnan? Alla har ju sitt eget val vad man vill göra idag, och precis som det blir mer och mer accepterat att förbli barnlös pga eget val så borde det också bli accepterat att alla inte vill leva 8-17 dagar med tacos på fredagarna. Det arv som våra mor- farmödrar fick av sina mammor och mormödrar håller sakta på att suddas ut, och det är få som är så kloka att de vill ta vara på det och föra det vidare till sina barn. Ska det inte ses som en enorm gåva att kunna sticka ett par sockor eller vantar till sina barn eller en vän, eller att kunna koka soppa på en spik när hushållskassan tryter, hur man tar till vara på allt som går att ta till vara på i trädgården och skogen. Hur man konserverar och fryser in så att man ska klara sig utan att behöva handla för stora summor flera dagar i veckan. Att kunna göra huskurer  när man är förkyld istället för att proppa sig full med mediciner. Det finns så mycket som vi inte kan som kvinnorna förr i tiden fick med modersmjölken, och på den tiden det begav sig, det var då de verkligt starka kvinnorna fanns och de hade en väldigt viktig roll i samhället för att allt skulle funka. Vad gör vi idag? Vi gör oss till offer, det är vad vi gör. Vi måste ju börja stå upp för oss själva och inte skämmas för att vi tycker om att skämma bort vår karl med god mat och tycker om att göra oss fina för vår egen skull. Med risk för att låta bakåtsträvande och konservativ, men när pojkarna får åka till militären och lära sig bädda sängen och kriga, så borde flickorna läggas i husmorsskola och lära sig koka mat och tvätta fönster, det borde pojkarna också i och för sig behöva lära sig, så kanske en kombination av de båda, så det mixas ihop och båda könen får göra sig redo för livet på ett ordentligt vis. Tänk vad dagens unga skulle må bra av det, inga mera handfallna bortskämda skitungar som aldrig sett en stekpanna och än mindre vet vad den används till. Det vore en ypperlig lösning, eftersom kvinnorna som idag pratar om jämställdhet mellan könen har en tendens att glömma bort att då borde det också införas obligatorisk militärtjänst för kvinnor för att det ska bli "rättvist". Så, sex månader militärtjänst och sex månader hushållsskolning för pojkar och flickor vore väl bra? Mamma behöver inte komma och tvätta och laga mat mera efter att sonen eller dottern flyttat hemifrån, eftersom det har de lärt sig och ska kunna klara av det själva. Detta är ju totalt ogenomförbart, men det vore ett roligt experiment att utföra för att se hur det skulle påverka ungas syn på livet och alla förpliktelser som hör där till. 
Och framför allt är det ju miljövänligt och hjälp till att bevara vår natur att återanvända och ta till vara på så mycket som möjligt. Att lära sig att laga ordentlig mat som räcker länge, att sluta köpa halvfabrikat och ta sig tid att engagera sig i sina egna val och konsekvenserna som kommer med dem. Jag kommer aldrig sluta vara stolt över den jag är och vad jag tycker om, och nu när jag börjat i skolan och flera gånger konstaterat att det kan bli tufft, men har tänkt att det går bara man vill, så ser jag där borta i horisonten den dag när jag kan planera min arbetstid utifrån min familj, att jag kan ha möjlighet att arbeta hemifrån omgiven av familj, trädgårdsland, och kanske några hönor. Och så en sak till. Man kan ha åsikter och vilja att förändra ett samhälle även om man tycker om att sminka sig, bär kjol och högklackat, man behöver inte inte vara samhällsengagerad för det, som många har en tendens att tro. Karriärkvinnor, mammor, hemmafruar och husmödrar, skit i vad andra tycker och fortsätt med vad ni gör, det kommer att komma den dagen då era kunskaper behövs så se till att föra dem vidare, och gör det med höjt huvud och blommig klänning och var för fan stolta över er själva!
Och nu ska ni inte tro att jag på något vis ser ner på de kvinnor som vill jobba osv, absolut inte, jag har själv varit där och har många gånger konstaterat att de rutiner man får av ett vanligt arbete går mot den mänskliga naturen om något, men det är tydligen såhär det ska vara, man ska jobba tills man dör för vi kommer ändå inte att få någon pension, och skulle vi mot förmodan hinna gå i pension innan vi dör så får vi ändå inga pengar, så det är väl lika bra att sluta hoppas och bara bita ihop. Därför är det bäst att ta vara på livet medan man kan, och försöka hoppa av ekorrhjulet innan det är för sent.

 Affischen som jag har lagd upp på sovrumsdörren, bara för att varje morgon intala mig själv med ett jävlar anamma att ja, det är klart jag klarar det, varför skulle jag inte göra det? 
Och så en sak till, varför ska man vara så rädd för att be om hjälp när det kommer till hushåll och barn, det är ingen som säger att vi måste bära hela ansvaret för familjen på våra axlar. Men man får ingen hjälp om man inte säger till, och det är inget fel att göra det. Be hellre om hjälp än att gå med huvudet in i väggen och bli utbränd och deprimerad, man går miste om så mycket då...

ett sådant nederlag

Ett av mina största nederlag i min husmorskarriär hände igår. Okej kanske inte ett av de största, värre saker har väl hänt. Men ni vet hur det är när allt verkar perfekt och så är det den där lilla lilla detaljen som gör så att allt skiter sig totalt. Jaja. Igår tillredde jag för första gången i hela mitt liv korv stroganoff, och det är gott, och en maträtt som jag inte ätit egentligen sedan jag flyttade hemifrån för sisådär 7 år sedan.. Allt gick enligt planerna, det såg ut som det skulle, det smakade som det skulle. Men när allt var färdigt och vi skulle till att äta fick jag frågan; du skalade väl korven?
Jag visste att det var något som var fel, för det kunde inte vara så enkelt. Till saken hör ju det att det inte var vanlig herkkulenkki-länkkorv som jag använde utan specialbyggd ugnskorv, vars skinn är ganska, vad ska man säga, hårt. Och när jag stod där och skar den i mindre bitar så slog tanken mig, borde jag skala korven? jag kom fram till att det behövdes knappast. Resultatet blev då detta; det smakade som det skulle, och färgen var röd och grann. Men när det  kommer till korven så hade vissa delar av skinnet rullat ihop sig själv under kokningen och blivit till små SKARPA serpentiner i såsen, och det skinn som fortfarande befann sig kvar på korvbitarna förde tankarna till ett ganska vanligt gummiaktigt preventivmedel som inte alls var trevligt att äta. Well, man lär sig av sina misstag och minns till nästa gång. Vad kan vi då konstatera av detta? Jo, skala korv vars skinn inte verkar naturtarmigt, för att undvika skinnflagor i stroganoffen. 

Och ovanpå allt detta googlade jag ordet "korv" och hittade denna bild från idiot.se 

Jag skulle hellre leva på borsjtj-soppa (uttalas bårsch, i alla fall i österbotten) i hela mitt liv än att ta in detta i mitt hus. Jag vet inte, men det är något med mat som har skrattande mun och pannlugg som gör mig aningen obekväm...

 

kan det vara sant?

Hörde en förvånande men även ganska tragikomisk nyhet på radioapparaten (ja, en äkta batteridriven radioapparat, ingen webradio här inte), som handlade om den största orsaken till varför det uppstår vattenskador i hyreslägenheter. Jag tror det gällde också främst studenter och unga människor. Föga förvånande faktiskt. Nåväl, orsaken är att efter att dessa framåtsträvande flitiga studeranden varit på en "blöt" krogkväll så kommer de hem och bestämmer sig av någon anledning för att gå och duscha, OCH SÅ SOMNAR DE I DUSCHEN och täpper till golvsilen och vips så har vi översvämning. Och vad ser då husbolagen som en eventuell lösning på detta problem som blir allt större? Jo, att installera två stycken golvsilar i badrummet, så att om den ena blir tilltäppt av sovande fyllesvin kan den andra fylla sin funktion i lugn och ro. En annan sak som också var ett problem var att folk har en tendens att lägga "främmande föremål" i toaletten. Många gånger har jag undrat; vilka är dessa föremål och varför försöker man spola ner dem i toaletten? Gamla kärleksbrev? Kläder? Diverse tekniska apparater som orsakar vansinnesutbrott när de inte funkar som de ska? 
Kanske det handlar om någon slags känsla av upproriskhet och att man är rebellisk om man får spola ner främmande föremål i toaletten när man flyttat bort från mami och papi till sin första lägenhet, när man hela livet fått höra att wc-stolen har man för att kisa och kakka i, och kanske lite spytta och spola ner gamla soppor och såser, men inga nallebjörnar eller sagoböcker får försöka spolas ner. Vad vet jag. Jag har aldrig haft något urge att spola ner konstiga saker i vessan, jag är också väldigt emot att spola ner mediciner och kan ibland få dåligt samvete när jag kissar efter att jag ätit mycket värkmedicin och vet hur mycket farliga ämnen som kommer ut i naturen. 
Nåväl. Vad kan vi då konstatera av detta? Kanske det vore dags att införa alkolås på duscharna i VOAS och Pikipruukkis lägenheter, bara för att undvika vattenskador eller drunkning. Skulle säkert spara mycket pengar som läggs ut på dyra renoveringar av vattenskador, för det är ju tyvärr sällan bara en lägenhet som drabbas, det kan ju bli många på en gång och det är inga billiga historier. För jag tror inte det är så billigt att installera en extra golvsil i duscharna heller, speciellt inte om det är av den absurda anledningen att folk är för fulla för att kunna hantera duschen ordentligt. 
Undrar om detta problem finns i något annat land än i Finland. 

Till Kärleken min

 

                                                        Bilden kommer från niotillfem

Du gör mig så otroligt lycklig, och jag vill bli gammal och bli gråhårig tillsammans med dej. Du kompletterar mej och jag trodde aldrig att jag skulle ha turen att hitta någon så underbar som du. Tack för att du finns, min älskade Smokey <3

några höstbilder

Äntligen har jag orkat engagera mig så pass för att ge er i alla fall några bilder från den gångna hösten... Det finns mycket mera, men detta är ändå en början...

Min älskade unge

Lillan ser ut som Lotta på bråkmakargatan och jag själv ser ut som Kristi brud med söndasfrisyr.

Close-up

 Zombie-walk

 Sprakanstickona

 Såhär fin blir man när man själv får gräva i garderoben. För tankarna till heavy metal, 80-tal och pudelfrisyrer.

Vi var till Strömsö...

...och här var jag helt omedveten om att jag tittar uppåt tillsammans med två pappdockor..

Min syster, ser hon inte gosig ut?

Jag tror det här är min bror, dock lite osäker.

 Kan man tänka sig, jag och Smokey fastnade på en bild tillsammans <3