måndag 30 december 2013

baksmälla och nyår på gång...

Ja, jag är ju inte fortfarande bakfull, men igår var jag über-krapula, vilket inte är ovanligt för mig, eftersom jag har dåliga gener från båda föräldrar när det kommer till att hantera dagen efter intaget av orimliga mängder alkohol. Därför blev det ingen dagen efter-bild, eftersom jag inte hade krafter att starta datorn, och bara tanken på att göra något produktivt fick mig att kallsvettas.

Så, efter att ha sett ut så här...


Vaknar man upp på söndag förmiddag, på soffan med alla kläder på och tänker...


Men skoj hade vi i alla fall, så det var nästan värt att spy ur sig alla inälvor på söndag. Och så kom ju Lillan äntligen hem efter att ha varit hos sin pappa en hel vecka, och det botar alla bakfyllor i hela världen.
Imorgon är det sista dagen på det här året, och jag tänker varken titta bakåt eller framåt som alla andra brukar göra den här tiden på året. År 2013 har sprungit iväg så man knappt hunnit blinka, och jag har absolut inga förväntningar eller förhoppningar för det kommande året, jag tar det som det kommer helt enkelt, det brukar bli bäst så... Så, imorgon blir det till att fira in det nya året tillsammans med pappa och hans Blomma som kommer hit på middag, inhandlade till och med några raketer att smälla iväg medan Lillan är vaken. Lugnt och skönt med andra ord...

lördag 28 december 2013

as promised

Efter 52 klädbyten, 5 frisyrbyten och 5 "jag tänker inte åka någonstans ikväll"-utbrott, kom jag till sans... så här ser jag ut ikväll, det är till att njuta medan man kan, för imorgon bitti lär jag inte vara fager.... :D




Skål bönder,  åmmåros kör vi dynjon.

festelifest

Sitter med hårfärg i håret och tänkte döda tid med att uppdatera er om vad som pågår i vårt händelserika liv. Julen har varit och farit, bra har det varit med god mat och många mängder dryck, fina klappar från höger och vänster och släkthäng. I går var det crazy-ass mellandagsrea som gällde, 5 timmar tillbringade vi på stan tillsammans med 5 miljoner andra galna shoppare. Jag som inte annars har så mycket till övers för människor överlag har alltid haft svårt för sådana där saker, men vi tog det lugnt och räknade till tio för att undvika massmord a la Pol Pot, och istället kom vi hem, trötta och slitna men med helt vettiga "fynd".

Ikväll är det dags för kalas, och det känns riktigt kul att få städa upp sig och göra sig fin, för att sedan dricka tills anletsdragen flyter ut till en obefintlig massa. Nå nej, skämt å sido, det ska bli kul att få hitta på något skoj tillsammans med Smokey, känns som evigheter sedan vi var ute tillsammans med andra människor, en av orsakerna till detta är väl att soffan har varit så otroligt skön under hösten, så man har hellre spenderat tid där än ute på stan. Vilket i sin tur resulterar i att man tycker det är mycket roligare att kalasa loss de gånger man gör det, istället för att det blir till ett "måste". Så, nu ska håret fixas, naglarna målas och valkarna klämmas in i otroligt obekväma shaping-strumbyxor för en helkväll i goda vänners lag!

(Har ni tur återkommer jag med en bild på mig själv när jag är klar med allt fixande, har ju webcam på den här datorn så det underlättar ju fotograferandet av mitt vackra ansikte märkbart.)


söndag 22 december 2013

bloglovin

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/3992055/?claim=te4guy9u5u9">Följ min blogg med Bloglovin</a>

lyckan

Skriver första inlägget från min nya dator som tomten kom med några dagar för tidigt i år. Jag kan inte fatta det ännu, att jag faktiskt har en splitterny dator, som knappt hörs när den är igång, startar snabbt och gör som man vill. Och så är den rosa! En Samsung Notebook, något som jag själv knappast aldrig skulle ha övervägt om jag själv skulle ha investerat i en dator. Som sagt känns det overkligt, men ack så skönt att slippa fundera om den gamla datorn vill starta eller inte, utan nu kan man verkligen lita på sitt verktyg och inte ödsla tankeenergi på huruvida sakerna man skriver finns kvar när man startar datorn nästa gång...






Vi var till Oravais på middag i går, och det var übertrevligt som vanligt, åt gott, fick julklappar och spelade spel. Lillan fick sin efterlängtade kikare, och oj vad hennes ögon tindrade när hon såg vad det var i paketet. Hon blev så glad och kunde knappt fatta hur hon kunde få något som hon önskade sig. Hon fick också en sagobok, en bok om rymden och en jävligt tuff HD-jacka som blir perfekt till kommande bilträffs-säsong. Jag fick också en bok med jättefina stickmönster inspirerade av vampyrer, så nu har jag nog att bita i om jag ska avancera från sockor och vantar. Smokey fick också sitt efterlängtade whiskey, så alla var verkligen glada och nöjda.

I morgon ska det stökas och kokas inför julafton, men annars så känner jag ett visst lugn infinna sig, det blir nog bra oavsett vad man hinner med och inte. Smokey hämtade världens finaste julgran i fredags, och jag tror det är den finaste granen vi har haft under dessa tre år vi firat jul tillsammans, Lillan blev eld och lågor när vi tog in den, och det är det som gör att allt slit är värt det i slutändan, när hon är lycklig, det är det som är viktigast...

Och så fann vi en ny låt till soundtracket för julen -13, kalas...


fredag 20 december 2013

Den stora grandagen

Jess, idag är det den stora grandagen, vilket innebär det årliga dilemmat huruvida man ska köpa gran eller gå den mindre lagliga vägen och "hämta" en ur random skog häromkring. Först lekte vi med tanken att inte ha någon gran alls i år, när Lillan är borta och så, men det känns bara så fel, och Lillan har frågat varje dag i två veckor när vi ska ta in granen, så det är väl bara att ordna det på bästa sätt. Hennes längtan efter gran visade sig verkligen vid frukostbordet idag, när hon helt plötsligt frågade: När dör vi? Jag sänkte tidningen och tänkte febrilt på hur jag ska tackla sådana här frågor såhär tidigt på morgonen. Så jag drog till med vad jag kunde, och sa att både människor och djur dör alla någon gång, men först blir man jätte jättegammal och får leva ett långt och lyckligt liv, och hänvisade till gamlafarmor som är 90 år. Inte så lätt för en fyraåring att ta in, och hon sa flera gånger att hon inte vill bli stor och dö. Så höll det på en stund, och när jag hade gråten i halsen och var rädd att jag förstört min dotter med att inte klara av att prata om döden på ett "pedagogiskt" sätt sa hon: Men mamma jag vill inte dö. Ska vi ta in granen idag? Och därmed var den saken ur världen.
I år slipper man ju snön i alla fall. 

I går kväll fick jag ett ryck och med ganska låga förväntningar äntrade jag köket för försök till knäcktillverkning. Slängde ihop ingredienser till en sats knäck, och en sats kola med pepparkaks-, och apelsinsmak, la på Elvis julskiva "If Every Day Was Like Christmas" på Youtube. Medan jag analyserade varje låt Elvis sjöng med sin vackra stämma, och brast ut i ett invärtes "Haha, Elvis, be careful what u´re wishing for", när dessa rader kom:

Oh, why can't every day be like Christmas
Why can't that feeling go on endlessly
For if everyday could be just like Christmas
What a wonderful world this would be

Men i vilket fall som helst så bidrog han till att ett litet kryddmått av julstämning infann sig inombords, och jag kom också på att jag faktiskt har en eller kanske två lp-skivor med Elvis julmusik. Jag borde kanske göra slag i saken och investera i en LP-spelare från Clas Ohlsson (eller annan valfri butik) så att jag faktiskt skulle ha möjlighet att lyssna på de otaliga skivorna jag har. Har ju köpt många som jag inte haft något att spela dem på, inte helst Reverend Beat Man-skivan har jag lyssnat igenom som jag köpte i somras, skandal!
Tillbaks till knäckbaket. Till skillnad från andra år så kom jag ju på att hälla upp smeten i en gräddsnäcka, och från den droppa ner smeten i knäckformarna, vilket resulterade i mindre kladd, mindre svordomar och färre nervsammanbrott, så nu vet man ju att det funkar till ett nytt år. Så, ju lägre förväntningar man har på att något ska lyckas, desto gladare blir man när allt går som smort. 

Ikväll kommer min syster hem, men henne ser man väl inte före söndag, eftersom vi tuffar iväg till Oravais imorgon och hälsa på familjen där. Ska bli skönt att komma bort en stund, och bara ta det lugnt, något jag kan tänka behövas efter att vi ikväll ska till stan och inhandla förhoppningsvis det sista innan jul. Jag bävar. Speciellt eftersom folk verkade ha tagit ledigt redan igår för att handla förståndet av sig i stan, klockan 13.30 var det smockfullt med julshoppare med vilda ögon. Helt galet. 

En annan sak jag kom att tänka på när jag läste tidningen i morse, och en artikel om att cd-skivorna håller på att försvinna som julklappar. Det tycker jag är synd, jag har alltid tyckt om att ha "fysisk" musik, och jag har inga större problem med att betala för det jag vill höra på. Jag menar, cd-skivan finns ju alltid där, och det känns nog mer värdefullt att hålla en cd i sin hand än att ladda ner en låt med dålig ljudkvalitet. Jag har alltid delat mitt musikintresse med min far, och han gav mig ofta skivor till jul och födelsedagar när jag var yngre, och det var alltid kul att få de där paketen när man visste att yess, nu får jag ny musik att höra på. 
Jag har också handlat skivor åt Smokey under åren, med hopp om att vi båda skulle komma igång med skivsamlandet igen, för det är KUL med musik, speciellt LP och CD-skivor. Dessutom lyssnar vi ganska ofta på sådan musik där artisten har en ganska begränsad lyssnarskara, och man vet att de verkligen behöver skivintäkterna för att kunna spela, och då känns det också som en god gärning att betala för deras skivor... 

Fiilismusik för en dag som denna...




torsdag 19 december 2013

jullov, typ

Nu tar jag ett försök till jullov, trots att skoljobb ska göras under "ledigheten", men några dagars paus tänker jag helt fräckt skita i allt vad skola heter, that´s for shore...



sätter ord på mina tankar...

Bloggen Hormoner&Hemorrojder gör det igen... beskriver modersoron så som jag känner den :D

Länkar också till Tempelman i vanlig ordning, skulle kunna sälja min ena arm för att kunna skriva som han (eller heter det honom?). Känner ni för att gråta en skvätt kan ni gå in under fliken "Manus" och se kortfilmerna Turn the page och Try, så jävla fint och så jävla sorgligt...

En sak som jag har tänkt på ganska mycket de senaste dagarna är annars allt jävla snack om mörkret som omger oss den här årstiden. Varje år är det samma sak, vad ska man göra för att inte vara så trött, vad ska man äta för att bli piggare, vilka lampor ska man sitta framför för att få livsgnistan tillbaka och cancer på köpet. Varje år, samma sak. Streta emot naturen, du måste vara pigg hela tiden och låt inte mörkret ta dig.
Varför kan man inte bara sänka garden och låta mörkret påverka dig lite? Tillåta dig själv att vara lite tröttare och slöare än vanligt? Kanske man inte behöver göra så jävla mycket under årets mörkaste tid, annat än det som är nödvändigt. Ligg under filten på soffan, ät choklad, se på dåliga filmer och serier som gör att du gråter hjärnan ur dig, tillåt dig vara lite extra nedstämd av ingen orsak alls. Klä dig i pyjamas och låt sminket vila. Eller sov med sminket på... Spela på hela registret av känslorna man kan ha när man blivit sviken eller lämnad av den man älskar, eller känslorna man har när man är gravid (man gråter till barnprogram och alla bilder av ulliga kaniner). Var så jävla lessen och arg som du bara kan i en tid, för att sedan skaka allt av dig och bli normal igen. Vore det inte bra för människor att tillåta sig att må lite pissigt ibland? Utan någon större anledning?
Vad gjorde folk förr i tiden den här årstiden? Ja inte åt de 30 olika vitaminer och satt framför sollampor i alla fall. De var inomhus, förberedde för vintern, umgicks med sin familj, hade det tyst och lungt och slösade ingen extra energi eftersom någon sådan inte fanns. På något vis känns det som att trots julförberedelserna såg helt annorlunda ut för 100 år sedan, man inledde dem tidigare och man gjorde mycket mer avancerade saker än idag, men trots det så är vi tusen gånger mer stressade inför julen idag. Och varför det? Högst antagligen på grund av en massa absurda "måsten" som vi har skapat i våra egna huvuden, att julen går under om man inte köper mat som skulle föda en hel by Afrika, att man måste köpa julklappar som ska verka dyra för annars tror folk att man är snål, att man ska köra omkring som ett tok och träffa både levande och döda släktingar och julefriden är så långt bort att man inte helst ser en skymt av den.

Så, släpp in mörkret gott folk och tillåt er vara trötta :D


onsdag 18 december 2013

julefrid in my ass

Mina känslor inför julen är som jag tidigare nämnt väldigt splittrade i år. Har aldrig varit såhär negativt inställd till julfirande som jag är nu. Skönast vore att gå och lägga sig den 23 och vakna upp efter nyåret, då allt är över och förbi. Eller att man skulle kunna klona sig och vara på alla ställen samtidigt. Det är ju en fysisk omöjlighet att man ska kunna klämma in besök hos alla släktingar under två dagars tid, speciellt om man ska hinna sitta några timmar och verkligen umgås, inte bara kasta in paketen och sitta på nålar, redan vara på det andra stället i huvudet och bara vänta på att få komma hem och låsa dörren och dra ner gardinerna. Och så är jag ledsen över att Lillan inte är hemma i över jul i år. Jag vet inte varför, men det handlar antagligen om min vilja att hon ska uppleva sina jular på ett visst sätt, som lär henne att tycka om julen och allt vad det innebär, och det har jag ingen kontroll över när hon inte är hos mig, trots att jag vet att hon har det bra där hon är. Men det är väl att fokusera på det som är viktigt, att man har släkt och vänner att hälsa på, att man får ha en käresta att fira julen med, att min emigrantsyster kommer hem och att alla förhoppningsvis gillar julklapparna som man slitit sitt hår över att införskaffa. Julgranen ska vi ta in i helgen och pynta medan Lillan är hemma, för hon pratar om det varje dag, frågar när vi ska ta in granen. Julkorten blev även i år handgjorda och förvånande nog skickade i tid, för er som får kort med tveksamma motiv kan jag informera att det är Lillan som konstruerat dem med yttersta noggrannhet, hennes första riktiga julkort som alla har en egen historia som bara 4-åringar kan komma på. Lussekatterna är också fixade, trots att jag brände en plåt fick resten godkänt, uppenbarligen, eftersom de snart är uppätna. Det obligatoriska pepparkaksbaket är också ur världen, och de kakorna ligger väl i burken ännu nästa jul, eftersom ingen äter dem egentligen, tror svärmors småfåglar skulle uppskatta dem mest. I dagarna ska jag också koka knäck och kanske någon typ av kola, om andan faller på, annars börjar jag känna att jag inte tänker engagera mig desto mer inför julaftonen. Den kommer oavsett hur mycket man har förberett och ställt i ordning. Hittade ett recept på en saffransostkaka som jag ska göra till julmiddagen som går av stapeln hos min mor på julaftonen, och bara det att för första gången på snart 10 år fira julen hos mamma med de närmast sörjande samlade känns annorlunda, men intressant.

Jag har sovit så otroligt dåligt de senaste nätterna, det är helt sjukt. Fullmånen har aldrig påverkat min sömn annat än att jag drömt jättekonstiga och intensiva drömmar, typ sådana så man inte vet ut och in på sig själv när man vaknar, men till skillnad från andra har jag alltid somnat. Men efter en nästan sömnlös natt natten till igår vaknade jag på morgonen av att månen stirrade på mig genom fönstret, nästan som på rent fitteri, som man skulle säga på ren finlandssvenska. Jaså, det var du din jävel tänkte jag då, eftersom jag också drömt mardrömmar den stund jag sov. Samma sak senaste natten. Även om jag drar ner gardiner och drar täcket över huvudet så vet jag att månjäveln ändå är där, och stör. I drömmarna blir jag jagad, jag känner en otrolig ångest över att något hänt Lillan, att hon är sjuk och kommer att tas i från mig. Jag blir slagen av skalliga män som jag förgäves försöker försvara mig emot. Jag gömmer mig för människor i mörka kläder och gälla röster. Vem fan blir inte trött av sånt? Nåväl, det är den värsta månskenstiden på året nu och någon månad framåt, så det är väl bara att vänja sig med tveksam sömn en tid framåt. Och ja, jag vet, alla har sina åsikter om huruvida det bara är inbillning att månen påverkar sömnen eller ej, men jag vet att någonting är det som stör min kropp under månsken. Helt uppenbarligen eftersom jag sover dåligt trots att jag INTE VET att det är fullmåne eller att månen lyser starkt utanför mörkläggningsgardinen, jag menar, då kan jag ju inte i förväg ligga och intala mig att jag inte kommer att somna, eller?

Vi avslutade också Sons of Anarchy säsong 6 i söndags. Fy fan vad jag grät. Så där kan det ju inte gå. Men man måste nog bara ge creds åt Sutter som skrivit serien, han vet hur man ska påverka. Jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare efter detta, jag blir tårögd bara jag tänker på det, och då är det bara en serie. Men allt är förändrat, och inget gick som jag hade tänkt och hoppats på i de senaste säsongerna. Helt sjukt hur en serie kan påverka en såhär mycket. Efter varje säsongsavslutning har jag varit helt trasig inombords. Jag hoppas allt ordnar sig i nästa säsong som kommer om typ 100 år. Usch vad sorgligt... :(






söndag 8 december 2013

söndagsnöjen

Nåjaa, nu är fransen målad och nageln lackad inför kvällens The Sounds-spelning i Seinäjoki. Ska bli otroligt roligt, det är inte varje söndag man får åka på sådana äventyr. Tillåter mig till och med att ta på converser trots att det är många minusgrader, det är ju inte som att vi ska GÅ till S:joki, och converse är ändå bättre än klackskor.
Annars har vi haft en priima dag, jag och Lillan. Steg upp tidigt, halvslumrade på soffan efter att Smokey åkt till Tammerfors, klockan 10.30 var vi utanför dörren och tog årets första sparktur, och kallt som satan var det. Men vackert väder ändå, trots den växande irritationen över en värdelöst underhållen trottoar, gick ju inte alls så hårt som jag ville. Sedan kom vi hem, fixade årets första tomtegröt, Lillan bakade kokosbollar nästan helt själv, jag bakade svastikor (går även under namnet jultårtor/julstjärnor) och sedan pysslade vi ihop några mästerverk till julkort som ska sändas till nära och kära. Det har varit en bra dag med andra ord, med endast 3 mindre mental breakdowns pga trotsig fyraåring, men det är sådant man får ta.

Så, kvällen till ära..

torsdag 5 december 2013

att köpa en get

Sitter i min ensamhet och tittar på Ernst som binder fula julprydnader med kronärtskocka (tror det var det som skymtade i ögonvrån), känns som jag inte orkar med honom i år heller. När man är ensam och har tråkigt är internet ett underbart verktyg att fördriva tiden med, och nu när jag skrev det där kan det låta som att jag ska ge förslag på tio i topp porrsidor, men se där misstog ni er! Hehe. Jag googlade "köp en get" för jag tycker det skulle vara en bra julklappsidé. Att man betalar 200 kronor och namnger en get som ges åt en behövande familj någonstans i världen. Men jag vet inte. Kom in på Barnmissionens hemsidor där man kan köpa denna get, men jag fick ett dåligt intryck av det hela. Speciellt när jag klickade på "så går det till" och man skulle klicka på varan och lägga den i kundkorgen. Jag ska klicka på geten och lägga den i kundkorgen. Och så ska jag döpa den. Vilket namn ska man ge en get som finns på andra sidan jorden? Leif? Jeitabottjin? George Clooney?
Ni kan själva gå in och se. Man kan köpa rent vatten och myggnät också. Eller Tre Barytoners Andliga Klassiker. barnmissionen

Nu ska Ernst göra härliga praliner av sin  underbara mandelmassekorv, så nu är det bäst jag koncentrerar mig...

googlad ernst

onsdag 4 december 2013

jaja, prisa gud och allt det där...

Idag är det en glädjens dag för många invånare i detta land. Det är nämligen dagen som slår alla andra högtidsdagar under året; skatteåterbäringens dag!


Som alla andra år i mitt liv som skattebetalare fick jag tillbaks ganska redigt med pengar, och det känns ju bra. Tills man kommer på att man har en hög med räkningar som ligger och väntar just på detta datum. Så man loggar in på internetbanken, ser den magiska summan pengar som lyser mot mig och man känner sig rik för några minuter. Så sätter man i gång, skriver in mottagare, summa att betala, referens och vidare till nästa betalning. På några minuter hade nästan hälften av skattepengarna flugit iväg, bara så där. Man måste ju tänka positivt, att man inte behöver ta pikavippi och vara med i lyxfällan, för att man får det att gå runt. Men när man för en bråkdels sekund tänker att *nu ska jag unna mig något fint* så blir man lite irriterad. Att det ska kosta så mycket att bo och leva i det här landet, och när man får tillbaks sina surt förvärvade inbetalade skattepengar, då ska man genast betala bort dem på saker som är mest SKATT. Men sånt är livet. Fick ju njuta av åsynen av fyrsiffrig summa på kontot i ca 8 minuter, innan jag betalt räkningarna och fått den bördan lyft från mina axlar. När man annars har en ganska låg månadsinkomst bestående av kelapengar och underhåll känns det ändå bra att få lite extra, även om det går till räkningar, det där med att unna sig själv, det tror jag är ganska så överskattat...

Hittade en inspirationsvideo inför julen. Lillan är hos sin pappa och firar jul i år, så kanske det här vore något att satsa på, verkar ju ganska så skoj, en ""vuxen" jul...


tisdag 3 december 2013

ny musik och random shieet

Trots många försök infinner sig ingen julkänsla, trots att jag tvångsspelar julmusik och försöker lura mina sinnen med pepparkaksbak och doftljus. I år händer det inte bara. Har sett andra bloggare som tidigare år hatat julen bli fullkomliga julfanatiker i år, så kanske jag har råkat ut för motsatsen; julen har lämnat mig åt sitt öde. Men det är väl inget att göra åt, man kan le och baka pepparkakor i alla fall, sätta locket på so to speak. Dock måste jag påpeka att SVT´s julkalender är väldans bra i år, som handlar om hur barna Hedenhös uppfinner julen. Bra skådespelare och bra story!
Lite mera angående Volbeat-spelningen förra veckan. Det var så asigt bra, och häftigt. Jag stod längst fram några meter från scenen, och varje gång det sköts eld och fyrverkerier trodde jag mina ögonbryn hade brunnit upp, men icke. Jävligt tuff show och de spelade många gamla välkända klassiker. Och så hade de med sig en kille som spelade banjo i början av konserten som höjde stämningen enormt. Så, det var bra.
På söndag ska vi till grannstaden Seinäjoki och lyssna på The Sounds, ska också bli kul att se yrvädret Maja i egen hög person.
Den engelska gullpojken Jake Bugg har gjort ny musik, och trots att jag ibland kan ha svårt för UK-pop så är det något speciellt med Bugg. Han blandar in lite gammalt i det nya, och har en röst som tilltalar mig. Nyaste singeln Slumville Sunrise råkar ju också ha en bra video och det är ju ett plus!


"What doesn´t Kill You", också från nya skivan "Shangri La", är intensiv och får i alla fall mig att tänka tillbaks på mina år i min fagra ungdom när jag lyssnade på punk dagarna i ända. Lite The Strokes influenser tycker jag mig känna i den här låten. Och hur kan man se så engelsk ut som Jake Bugg? Helt otroligt...


En jullåt får jag väl bjuda på. En som faktiskt är bra. Hittade inte videon via blogger så jag länkar istället.

Kim Weston - Wish You A Merry Christmas