ett sådant nederlag

Ett av mina största nederlag i min husmorskarriär hände igår. Okej kanske inte ett av de största, värre saker har väl hänt. Men ni vet hur det är när allt verkar perfekt och så är det den där lilla lilla detaljen som gör så att allt skiter sig totalt. Jaja. Igår tillredde jag för första gången i hela mitt liv korv stroganoff, och det är gott, och en maträtt som jag inte ätit egentligen sedan jag flyttade hemifrån för sisådär 7 år sedan.. Allt gick enligt planerna, det såg ut som det skulle, det smakade som det skulle. Men när allt var färdigt och vi skulle till att äta fick jag frågan; du skalade väl korven?
Jag visste att det var något som var fel, för det kunde inte vara så enkelt. Till saken hör ju det att det inte var vanlig herkkulenkki-länkkorv som jag använde utan specialbyggd ugnskorv, vars skinn är ganska, vad ska man säga, hårt. Och när jag stod där och skar den i mindre bitar så slog tanken mig, borde jag skala korven? jag kom fram till att det behövdes knappast. Resultatet blev då detta; det smakade som det skulle, och färgen var röd och grann. Men när det  kommer till korven så hade vissa delar av skinnet rullat ihop sig själv under kokningen och blivit till små SKARPA serpentiner i såsen, och det skinn som fortfarande befann sig kvar på korvbitarna förde tankarna till ett ganska vanligt gummiaktigt preventivmedel som inte alls var trevligt att äta. Well, man lär sig av sina misstag och minns till nästa gång. Vad kan vi då konstatera av detta? Jo, skala korv vars skinn inte verkar naturtarmigt, för att undvika skinnflagor i stroganoffen. 

Och ovanpå allt detta googlade jag ordet "korv" och hittade denna bild från idiot.se 

Jag skulle hellre leva på borsjtj-soppa (uttalas bårsch, i alla fall i österbotten) i hela mitt liv än att ta in detta i mitt hus. Jag vet inte, men det är något med mat som har skrattande mun och pannlugg som gör mig aningen obekväm...