What goes around comes around

Jag borde inte skriva i det sinnestillstånd jag befinner mig i nu. Jag borde gå och lägga mig, inte tänka på alla idioter som finns i min omgivning och vänta på helgen som snart är här. Men vet ni vad? Precis över allt på alla tänkbara sociala medier som finns bombarderas jag av folk som delar artiklar i ren ilska och tänker inte en sekund extra på vad det är de delar. Så därför tänker jag låta känslorna skriva den här gången, för nu orkar jag inte hålla tillbaks längre.

I ungefär en veckas tid har det kommit mer och mer ren och skär rasism i mitt facebook-flöde. "Du har fel vänner" säger vissa, och ja det kan hända, men det som skrämmer mig är att det är folk som faktiskt är mina vänner som uttrycker främlingsfientliga och rasistiska åsikter, sådana mänskor jag faktiskt trott tänker längre än vad näsan räcker.
Världen står i brand och folk flyr för sina liv till ställen där de tror det är bättre för tillfället, länder där det inte finns krig och där folk är trevliga och vänliga. Nu har vi även börjat göra skillnad på riktiga flyktingar (kvinnor och barn) och låtsasflyktingar (män), och alla är inte välkomna, männen borde ha stannat hemma och krigat och inte komma hit och lämna sina familjer i sticket i hemlandet. Det är en sak jag undrar, om det verkligen inte är någon som tänkt tanken att detta inte var väntat? Har inte vi i väst oss själva att skylla när det gäller denna krissituation med folk på flykt som uppstått? Är det inte vi, som i årtionden har exploaterat, utnyttjat och våldtagit människor och samhällen som inte passat in i vår bild av hur ett korrekt samhälle ska se ut? Är det inte vi som bidragit till fattigdom och utarmning av naturresurser i världens fattigaste delar? Är det inte vi som tvingat på länder våra fantasier om att demokrati är det enda rätta och att alla samhällen måste ha samma system som oss? Se på Libyen, Afghanistan, Syrien och Egypten, har något blivit bättre där sedan västvärlden började föra in idéer om att diktaturen ska störtas och demokratiska val av vem som ska styra landet ska införas? Det har ju blivit sämre för människorna som lever i dessa länder nu! Förut kanske de inte kunde säga vad de ville och allt var inte tipp topp när det gällde mänskliga rättigheter, men de blodbad som pågår nu såg man inte av då. Nu har vi gerillagrupper som skjuter på varandra, Muslimska brödraskapet och IS förstör allt i sin väg, kvinnosynen har blivit om möjligt ännu sämre än var den varit förut och människor blir utan hus och hem i striderna mellan ländernas egna befolkningsgrupper. Så, vi i väst som har ett helt annat samhällssystem, som i århundraden haft möjlighet att bygga upp ett välfärdssamhälle med fungerande (nåja) beskattningssystem, gratis utbildning för alla barn, socialt skyddsnät och där människor har demokratiska rättigheter, vi förväntar oss att demokrati ska gå att införa över en natt i länder där en stor andel av befolkningen är analfabeter och inte vet vad en valurna är en gång. När ska vi sluta med dessa korståg där vi dikterar den enda rätta vägen för hela världen? Varför är vårt sätt att leva det enda rätta? Vi måste förstå att det handlar om helt olika kulturer, samhällen och synsätt på saker och ting, men även vi måste börja vara mer ödmjuka och sluta med dessa översittarfasoner. Det tar tid att förändra tusenåriga traditioner och mänskors sätt att leva, och låt oss ta kristendomens korståg som ett historiskt varnande exempel på hur vi inte vill ha det.

Så länge vi såg flyktingar i gummibåtar genom skärmar och på tv-nyheterna var det lugnt. De är ju så långt borta, fy så hemskt att de kvävdes till döds i en lastbil, ja det är nog tragiskt med alla barn som sköljs upp på land, någon borde göra något. De hölls på avstånd och vi kunde leva våra liv utan att något störde. Nu står de helt plötsligt på våra tågstationer och vid våra gränser, ber om hjälp och söker en fristad där det inte är krig och våldsamheter, och vad händer? Jo vi blir tokiga, ropar KOM INTE HIT! Vi vill inte ha er här, åk tillbaks till era länder och strid för er egen sak, vi har inte råd att ha er här, vi har fullt upp med vårt eget. Bilder och nyheter pumpas ut på flyktingar som våldtar, som rånar, som bara kommer hit för att sprida IS läror, Folk lämnar kyrkan för att de visar medmänsklighet och erbjuder sina lokaler till flyktingarna så de ska få tak över huvudet, är det det som är att vara kristen? Att göra skillnad på folk och folk? Newsflash: De flyktingar som kommer hit vill inte helst vara här, de vill hem till sina egna länder så fort situationen lugnat ner sig. Folk tror att alla som kommer hit nu ska lämna här, få uppehållstillstånd "och leva på bidrag". Så går det ju inte till, det handlar om att släcka de mest akuta bränderna och rädda människor i nöd. Vi har råd, vi har materiella möjligheter eftersom många av oss lever i överflöd. Vissa får det att låta som att alla flyktingar som kommer hit på en gång får en massa pengar som "vanliga" finländare inte får, men det funkar ju inte på det viset! Jag blir så jävla trött när det antas en massa saker hela tiden, och som vanligt, att folk inte tänker rationellt när det gäller att dela "nyheter" eller information. Vad fan är det för fel på människor? Tänk om Sverige skulle gjort likadant mot oss när finländarna utvandrade dit på 1960-talet för att få jobb, att de skulle satt lapp på luckan och bara "nännä, hit får ni inte komma". Eller när vi emigrerade till Amerika i slutet av 1800-talet. Eller när ungrare kom till Finland. Folk har rört på sig i alla tider av olika orsaker och vi måste kunna känna så pass mycket medmänsklighet att vi tar bort skygglapparna för ögonen och SER att de är människor precis som oss. Det är klart det finns de som har oärliga intentioner och utnyttjar krisen, men vi här uppe i Norden och i västvärlden måste sluta se oss som förmer än alla andra. Vi slår och misshandlar varandra lika mycket oavsett om det finns fler eller färre människor av utländsk härkomst, det har vi alltid gjort och kommer alltid att göra.

Jag vet att folk blir irriterade på det jag skriver, och alla har sina åsikter och måste få yttra dem, så även jag. Det enda jag vill är att vi måste börja tänka på andra än oss själva, det finns så mycket lidande i världen och vi kan hjälpa, speciellt nu när hjälpen verkligen behövs. Jag vill inte bråka med folk om vad som är rätt eller fel att tycka, jag vill bara att folk ska fatta att det handlar om sunt förnuft och förmåga att kunna känna någon slags tilltro till mänskligheten. Vi kan inte göra samma misstag som vi gjort genom historien, som bidragit till segregering, diskriminering och folkmord, låt oss vara smartare än så. Snälla.

en undran

Jag har undvikit att se på/läsa nyheter de senaste dagarna, eftersom händelserna i Frankrike börjar stå mig upp i halsen. Jag orkar inte höra om det mer helt enkelt, eftersom ju mer information jag får om det som hände, ju mer börjar jag undra om Charlie Habdo didn´t had it coming. Vi pratar alltså om en satirtidning som sparkade åt alla håll, inte bara uppåt, och producerade både homofobiska, rasistiska, antisemitiska, sexistiska och islamofobiska bilder, och att i yttrandefrihetens namn sparka på grupper som redan är utsatta i samhället känns bara... fel. (Väst)världen har dock gått bananas, och det pågår demonstrationer och manifestationer för att stöda Charlie Habdos redaktion och folk vill visa att de inte accepterar terrorism, vad det nu är eller inte är är ju också en fråga som det tål att funderas på. Det känns lite som vi har ett europeiskt 9/11 på gång, och islamofobin pyr ur Europas porer likt lava ur en vulkan som just ska få sitt utbrott. 

På samma gång går Boko Haram in i den Nigerianska staden Baga och slaktar 2000 civila människor. 2000 barn, kvinnor och män mördas kallblodigt och staden bränns ner till grunden. Enligt Amnesty kan detta vara det mest våldsamma attentat som Boko Haram hittills begått, och antalet offer är så stort att det är svårt att hålla räkningen, och även de som endast blivit skadade i dådet har inte klarat sig i brist på läkarvård. 
Boko Haram tvingar även unga flickor att bli självmordsbombare, och under de senaste dagarna har två liknande attentat ägt rum på marknader i Nigeria. Varför finns inget intresse av att få bukt med denna grupp som kidnappar, dödar och tvingar civila att ta livet av sig själva i guds namn? Hur kan vi låta detta fortgå?

Bland spaltmeter efter spaltmeter om terroristerna i Frankrike och deras medhjälpare och fruar får dessa nyheter en liten liten notis, så där i förbifarten. En liten notis som berättar om att 2000 människor blivit slaktade likt djur av en fanatisk extremistgrupp. Nyhetsrubriker som beskriver de tioåriga barnen som terrorister när de tvingats att spränga sig själva i luften, och sedan inget mer. Men det är ju så det brukar vara. Det som händer "i Afrika" är inte så viktigt, speciellt inte när homofobiska, rasistiska, islamofobiska och antisemitiska serietecknare får på nosen i Europa, vem orkar demonstrera för massmordsoffer på andra sidan jorden, liksom?

Detta handlar inte om religion längre, utan religionen har blivit ett slags svepskäl för människor att få utlopp för ett sjukt behov att utöva makt. I grunden är islam ingen våldsreligion, utan som jag tidigare sagt är det människornas egna tolkningar som gör att de ser det de vill se, och intalar en sig själv att striden utförs i guds namn kanske en slipper reflektera över vad som är rätt och fel att göra mot sina medmänniskor. Jag börjar bli riktigt orolig för det som pågår i världen just nu, och vilken utgång denna polarisering mellan människor kommer att få. Om vi tycker att de främlingsfientliga grupperna haft god medvind hittills, så tror jag att det bara är början på något som kommer att glida oss ur händerna...

orka med det här året

Jag trodde det här året skulle bli ett bra år på alla sätt och vis. Att folk skulle hitta sitt förstånd och bli snälla mot varandra. Att vi skulle ta ett långt och välbehövligt steg närmare att vara toleranta och förstående. Jag är redan på dåligt humör över vad som händer i världen och mina förhoppningar är inte så höga för framtiden. 
Det började med det vidriga terrordådet mot en tidningsredaktion i Frankrike, som nu redan några få dagar efter resulterat i att jag ser det som befarades, nämligen en ökad intolerans mot muslimer. Snälla Facebook.kompisar, sluta dela artiklar från avpixlat, friatider och andra skit-rasisttidningar, om ni inte kan ställa er kritiska till deras innehåll. Vill ni dela islamofobiska nyheter, gör det från trovärdiga källor och kom med sakliga argument, eftersom jag då vet att ni tänkt till innan ni delat nyheten. Och jag kan unfrienda er på grund av genuint taskiga åsikter istället för er omedvetenhet och oförmåga att tänka kritiskt. Nu senast såg jag en friatider artikel där det framkommer hur svenska muslimer "hyllar" terrordåden i Frankrike, och jag kan riktigt se hur (Marcus Birro), rasisterna och islamofoberna sitter och gnuggar sina händer när den här chansen att spä på hatet uppstod. Vi måste minnas att vi inte kan dra alla över en kam på grund av vad en fanatisk grupp gör. Alla är inte som IS, talibaner, Al Shabaab eller Boko Haram, för dessa grupper handlar det om annat än religion, det handlar om genuint hat mot demokrati och mänskliga rättigheter, och de begår våldsdåd i religionens namn i tron att det rättfärdigar någonting. Kan jag tro. Läser en skapelseberättelserna för världens olika religioner är de i stort sett likadana, och det finns få religioner som verkligen uppmanar till att mörda andra människor, det är människor (män) har genom historien tolkat sagorna till sin fördel så de ska kunna skapa lagar och ta makten i sina egna händer i religionens namn. Och det rör allt från kristendomen (som absolut inte är någon rosenknoppsreligion) till hinduism och islam. Så sluta dela de här jävla rasistartiklarna! (Och nej, jag försvarar inte det som skedde i Frankrike, jag försvarar inte bestialiska mord överhuvudtaget, men när sådana här saker händer är det viktigt att hålla huvudet kallt och inte svälja allt som skräpmedia producerar med hull och hår).

Dagens andra sorgliga nyhet är att Ryssland än en gång tagit ett steg bakåt i utvecklingen och visat sitt verkliga ansikte när det kommer till tolerans för sexuella minoriteter. Svenska Yle skriver om en ny lag som förbjuder transpersoner att ta körkort, eftersom transsexualitet och transvestitism räknas som en psykisk sjukdom. Denna lag har skapats för att minska på trafikolyckor, och inte heller kleptomaner och människor med spelberoende tillåts att ta körkort. All styrka till Rysslands hbtqi-rörelse säger jag bara, att ni överhuvudtaget väljer att lämna kvar i det där landet och kämpa för era rättigheter är helt otroligt <3.

Därför är blackface INTE okej...

Underbara Eva Frantz skrev i dagarna en artikel om den finska Tiernapojat-traditionen och ställde sig frågan huruvida det känns okej att använda sig av blackface i en dylik föreställning, eftersom "Morianernas kung" har genom tiderna framställts som mörkhyad genom att använda sig av metoden blackface, dvs att en vit människa målar sig svart i ansiktet. För er som inte är bekanta med blackface kan gå in på Wikipedia och läsa mer om det, eftersom jag inte tänker beskriva det här. Jag beundrar Eva Frantz något otroligt för att våghalsigt kasta sig med huvudet före ner i det ankdamska pirajastimmet genom att ta upp ett ämne som detta. För är det något vi vet så är det nog att det ofta tar hus i helvete när traditioner eller samhällsstrukturer ifrågasätts på Svenskfinlands största nyhetssajt, och det tar inte länge innan trollen kryper fram ur sina hålor och yttrar sina åsikter en värre än den andra. Under Evas artikel är största delen av kommentarerna de typiska "neeej ska vi göra rasism av allting nu?", "nu börjar det låta som i vårt västra grannland", "låt de gamla traditionerna vara ifred!", "jag minsann känner mig inte kränkt!", det gamla vanliga med andra ord. Detta bidrog till att jag fick lust att gå och dra något gammalt över mig, eftersom jag vet att det inte löns att stånga huvudet blodig genom att försöka få människor att förstå varför sådana här saker inte är okej någon stans. Men idag känner jag att jag inte kan låta detta vara osagt, jag behöver få yttra mina tankar kring det hela, så att inte kommentatorerna står oemotsagda. 

Som jag tidigare nämnde är folk himla känsliga när det kommer till att urgamla traditioner ifrågasätts på grund av att de kanske verkar lite förlegade i dagens samhälle. Tidigare i år blev det ju ramaskri när någon stackare yttrade sig om huruvida det är lämpligt att sjunga "Den blomstertid" på skolavlutningar (folk gick bananas), sedan var det Pippis pappa som skulle förlora sin ursprungstitel n-kung och bara bli, ja, "kung" (folk gick bananas), och nu när vi just haft Lucia blev folk arga över att pojkar fick vara lucia i vissa skolor osv (ja, de gick bananas). Varför är folk så måna om att klamra sig fast i gamla traditioner som kan vara både kränkande och diskriminerande, men när det gäller sådant en gjort i "hundratals" år blir det helt plötsligt okej att vara rasistiska könsrollsivrare? 
  
När det gäller blackface-diskussionen blir jag så arg på människor som verkligen inte kan förstå varför det är kränkande, "nej jag (random vit människa) har aldrig uppfattat n-ordet eller blackface som kränkande, så därför är det okej". Jaha, så för att du inte upplevt det så finns det inte? Ett vanligt argument som förekommer i nästan samtliga diskussioner där en ifrågasätter förtryckande strukturer av olika slag. Att en vit människa tar sig friheten att bestämma huruvida en mörkhyad blir kränkt eller ej till följd av att någon använder sig av rasistiska nidbilder som genom århundraden använts för att göra narr av en förtryckt folkgrupp känns inte riktigt fräscht. Så frågar sig folk varför det är så opassligt att en vit människa sminkar sig till mörkhyad "på skoj", och kan för sitt liv inte förstå varför de som reagerar negativt är så himla tråkiga och humorbefriade, ta det med glimten i ögat, säger de. Men jag undrar hur lätt det är att ta det med glimten i ögat när mörkhyade sedan urminnes tider utsatts för den vite mannens förtryck, blivit förslavade, ansetts som en ras av lägre intelligens (tacka superfabon Carl von Linné för det) och gjorts narr av i tid och otid. Skulle det vara jag tror jag inte det skulle vara så lätt att ta det hela med en klackspark. Så tar vi en paus och ser på den här videon för att kanske göra saker klarare:

Vi måste veta när det är dags att sluta. För hundra år sedan visste de inte bättre, kanske inte helst för 50 år sedan. Men idag är vi så pass globaliserade, folk rör på sig och samhällen består sällan av endast en homogen grupp. Detta innebär att vi även behöver tänka oss för vad som är ok och inte, att tänka på vad jag säger och gör eftersom det kan kränka andra människor. Att göra sig rolig på en förtryckt grupps bekostnad känns ganska unket och jag tror nog vi är större människor än så. Det betyder inte att traditionerna försvinner bara för att en gör dem på lite annorlunda sätt. Vilka traditioner har inte förändrats under de senaste hundra åren kan en ju fråga sig? Ingenting ser ut som det gjorde förr, så då är det nog inte hela världen om en slutar använda kränkande ord eller maskeringar när traditioner ska firas, själva betydelsen förändras inte fast utseendet gör det. Och ska en dra saker till sin spets så har jag himla svårt att tro att varken någon av de tre vise männen var blonda och blåögda, knappast Josef eller Maria heller, och absolut inte Jesus. Men det är det inte så många som ifrågasätter, och det är på grund av att vi lever i en värld där det vita är norm, och vi har så jävla svårt att se det skeva i hela den situationen. 

dagens störigaste person(er) 4

Nu är det kanske främst ett fenomen jag vill lyfta fram, med en person bland många som ett exempel. Det här blogginlägget dök upp i mitt Facebookflöde och jag kunde inte hålla mig, utan var tvungen att gå in och läsa vad det var frågan om... klicka på bilden för att komma till inlägget (ber om ursäkt för den inte så bra skärmdumpen, men när det gäller sådan här skit lägger jag inte ner så mycket energi på att få det snyggt)

Jag blir så jävla trött på den här offerrollen som rasister gärna vill klä sig i. "Det är så synd om mig, alla kallar mig rasist fast jag bara är stolt över mitt älskade land och vill behålla kulturen och befolkningen ren, och som den alltid varit, buhu". Vad fan är det frågan om egentligen? Säger en sådana saker som är rent ut främlingsfientliga och rasistiska så ska en fan i mig klara av att höra sanningen också, att det finns en liten risk att en är rasist. Över allt mer och mer dyker dessa "jag är inte rasist, men..."-uttryck upp, och så kommer något rasistiskt/främlingsfientligt/hatiskt som följd, precis som det skulle rättfärdiga det hatiska som en egentligen säger. Det snackas om hur länder misslyckas med sin flyktingpolitik, och att lösningen är att ta in färre flyktingar för de tar både jobb och kvinnor, och om de inte plågar djur genom halalslakt så våldtar de eller stör ordningen genom tiggeri. De borde hjälpas på plats, säger de, så behöver vi inte få problemen hit. Jag blir förbannad på all den okunskap som florerar kring invandring och människor med annan hudfärg än vit, (för det är ju även skillnad på invandrare och invandrare beroende på hudfärg, tydligen), och framför allt blir jag trött på all den smygrasism som jag ser överallt! Någon delar vidare ett till synes oskyldigt inlägg skrivet av någon som blivit utsatt för ett våldsbrott eller liknande, och genast kommer det en våg av hat mot hela folkgrupper och etniciteter, trots att det kanske är en enda person som utfört "brottet" i fråga. Någon delar ett blogginlägg som det jag länkade till ovan, och jag tänker 1: "varför är jag vän med denna människa?" och 2: "har hen verkligen läst igenom det som skrivits ordentligt, och förstår fortfarande inte hur rasistiskt det är?". Idioter finns i alla jordens hörn, och idiotin har knappast något med hudfärg att göra utan det beror nog på något annat.
Jag skulle vilja orka ta diskussionerna, och jag skulle vilja ha orken att alltid säga till när jag hör och ser dylika åsikter ploppa upp som jävla svampar överallt. Men det känns meningslöst, för rädda människor är inte mottagliga för sakliga argument, så det är som att stånga huvudet blodigt mot en vägg när en ska försöka få folk att inse att världen är åt helvete och ingenting blir bättre av att hata andra människor. 

Jag är privilegierad eftersom jag är vit. Jag har aldrig upplevt känslan av att bli mobbad för min hudfärg eller för mitt ursprung (förutom att jag är finlandssvensk då), och det är jag så jävla tacksam för. Men när jag vet att det finns människor som HATAR andra människor på grund av deras yttre attribut eller härkomst gör det mig så heligt förbannad, och när jag är medveten om allt ont som den vite människan har gjort genom tiderna runt om i världen får det mig att skämmas. Skämmas över att vara vit. 
Så ni smygrasister kan prata om stolthet och att ni "bara" vill värna om kulturen och det som är autentiskt enligt er uppfattning, men för mig kommer ni alltid att vara rasister, oavsett hur fina ord och stora offerkoftor ni vill använda er av. 

Jag blir så jävla förbannad! *morr*

varför ska jag få gifta mig när du inte får?

Jag har tänkt mycket på äktenskap och bröllop på senare tid, och detta i och med det motstånd som den jämlika äktenskapslagen får i det här jobbiga landet. När Lena Dunham besökte Skavlan för någon vecka sedan fick hon frågan om hon någon gång ska gifta sig (typisk fråga som kvinnor får btw), och hon svarade något i stil med att hon kan tänka sig att gifta sig den dag då alla oavsett sexuell läggning har rätt att ingå äktenskap. De där orden fick mig verkligen att börja tänka på det hemska i den här situationen, att jag får gifta mig med vem jag vill så länge det är en person av motsatt kön. Att mitt heterosexuella äktenskap anses som legitimt och riktigt, medan ett äktenskap mellan ett samkönat par ses som brott mot mänskliga rättigheter, enligt Päivi Räsänen. Det skanderas i kommentarsfält om hur kärnfamiljen skulle nedmonteras om samkönade par skulle få gifta sig, det pratas om barnens säkerhet, hur ska det gå för dem? Som om barn till samkönade par skulle må sämre och skadas för livet eftersom de inte träffar några andra människor än sina mammor eller pappor, om man ska tro på motståndarna till lagen. Ministrar och riksdagsmän beskriver homosexualitet som en sexuell avart, och att "de" kan gott nöja sig med att ingå partnerskap, en behöver ju inte kalla det äktenskap. Människor är rädda att äktenskap som ingås mellan samkönade par gör de heterosexuella äktenskap mindre värda, och att de samkönade äktenskapen på något sätt skulle urholka betydelsen av de heterosexuella äktenskapen. Något som i alla fall jag trodde handlade om betydelsen som individer själva skapar genom att vilja ingå äktenskap med någon. 

Överlag tycker jag att äktenskap är en förlegad institution, och att det i dagens samhälle inte borde ha så stor betydelse om ett par är gifta eller ej, med tanke på att så många bor i samboförhållanden livet ut. Jag menar, vad är det som garanterar att ett barn född inom äktenskapet inte skulle vara en bastard? Det är en jobbig situation att som ogift tas in på utfrågning för att faderskapet ska fastställas när en fått barn, och en blir tvungen att svara på frågor som om det vore ett polisförhör. 

Däremot kan jag förstå den symboliska delen av att vilja älska någon i nöd och lust tills döden skiljer oss åt, och det handlar om att förklara sin kärlek till den en älskar och vill leva med livet ut. Men varför är det bara vissa som ska få göra det? Varför är det bara vi som råkat födas in i heteronormen som ska få åtnjuta lyckan att ingå äktenskap med den en älskar över allt annat? Det är som vi gör en klassfråga av kärleken, och det är endast de privilegierade heterosexuella som ska få ingå äktenskap. Var är rättvisan i det? Varför ska jag har rätt att ingå äktenskap med den jag älskar, medan kanske du eller ditt barn eller din bästa vän inte får det, bara för att hen råkar älska en person av samma kön?

Vi håller tummarna på fredag, snälla snälla låt oss komma ur denna trångsynta bubbla som gör att en får skämmas ögonen ur sig inför resten av världen. Vi måste börja tänka förbi kön, och sluta stirra oss blinda på vad folk har mellan benen, för när det gäller kärlek begränsas en inte av sådana regler om vad som är passande eller vad som står skrivet i en gammal dammig sagobok. En ska få älska vem en vill utan att det ska kännas som att en viss typ kärlek inte räknas, som om det vore något övergående eller ett påhitt. 

Och ja, jag råkar vara heterosexuell och leva i ett heterosexuellt förhållande, och det kan tyckas att jag inte har tolkningsföreträde i denna fråga. Men det enda jag vill är att alla ska få vara glada, och att alla oavsett sexuell läggning ska få älska vem de vill, och då även gifta sig med vem de vill om det är något som är viktigt för de människorna. Jag vill inte leva i ett samhälle som är uppbyggt på fördomar och oförståelse, och framför allt inte i ett samhälle där oförmågan att tänka längre än utanför sin egen lilla bubbla av trygghet har blivit en epidemi...