Varför ska man idag behöva skämmas för sig själv om man råkar vara intresserad av "typiskt kvinnliga" saker? Varför ska man inte få tycka om att tillbringa mycket tid i köket, att handarbeta, att vara hemma med sina barn, att få klä sig kvinnligt och vara en rent stereotypisk kvinna?
Man ska stå upp för sina rättigheter och man ska höja sin röst när man blir orättvist behandlad. Men vi glömmer lätt bort alla de här kvinnorna som får sneda ögonkast för att de vill vara just kvinnor och inga feministiska orakade östrogenmonster som bränner sina behåar. Alla dessa kvinnor som njuter av att vara hemmamammor, som tycker om att baka sockerkakor och pyssla i trädgården, varför ska de ses som en skymf mot den moderna kvinnan? Alla har ju sitt eget val vad man vill göra idag, och precis som det blir mer och mer accepterat att förbli barnlös pga eget val så borde det också bli accepterat att alla inte vill leva 8-17 dagar med tacos på fredagarna. Det arv som våra mor- farmödrar fick av sina mammor och mormödrar håller sakta på att suddas ut, och det är få som är så kloka att de vill ta vara på det och föra det vidare till sina barn. Ska det inte ses som en enorm gåva att kunna sticka ett par sockor eller vantar till sina barn eller en vän, eller att kunna koka soppa på en spik när hushållskassan tryter, hur man tar till vara på allt som går att ta till vara på i trädgården och skogen. Hur man konserverar och fryser in så att man ska klara sig utan att behöva handla för stora summor flera dagar i veckan. Att kunna göra huskurer när man är förkyld istället för att proppa sig full med mediciner. Det finns så mycket som vi inte kan som kvinnorna förr i tiden fick med modersmjölken, och på den tiden det begav sig, det var då de verkligt starka kvinnorna fanns och de hade en väldigt viktig roll i samhället för att allt skulle funka. Vad gör vi idag? Vi gör oss till offer, det är vad vi gör. Vi måste ju börja stå upp för oss själva och inte skämmas för att vi tycker om att skämma bort vår karl med god mat och tycker om att göra oss fina för vår egen skull. Med risk för att låta bakåtsträvande och konservativ, men när pojkarna får åka till militären och lära sig bädda sängen och kriga, så borde flickorna läggas i husmorsskola och lära sig koka mat och tvätta fönster, det borde pojkarna också i och för sig behöva lära sig, så kanske en kombination av de båda, så det mixas ihop och båda könen får göra sig redo för livet på ett ordentligt vis. Tänk vad dagens unga skulle må bra av det, inga mera handfallna bortskämda skitungar som aldrig sett en stekpanna och än mindre vet vad den används till. Det vore en ypperlig lösning, eftersom kvinnorna som idag pratar om jämställdhet mellan könen har en tendens att glömma bort att då borde det också införas obligatorisk militärtjänst för kvinnor för att det ska bli "rättvist". Så, sex månader militärtjänst och sex månader hushållsskolning för pojkar och flickor vore väl bra? Mamma behöver inte komma och tvätta och laga mat mera efter att sonen eller dottern flyttat hemifrån, eftersom det har de lärt sig och ska kunna klara av det själva. Detta är ju totalt ogenomförbart, men det vore ett roligt experiment att utföra för att se hur det skulle påverka ungas syn på livet och alla förpliktelser som hör där till.
Och framför allt är det ju miljövänligt och hjälp till att bevara vår natur att återanvända och ta till vara på så mycket som möjligt. Att lära sig att laga ordentlig mat som räcker länge, att sluta köpa halvfabrikat och ta sig tid att engagera sig i sina egna val och konsekvenserna som kommer med dem. Jag kommer aldrig sluta vara stolt över den jag är och vad jag tycker om, och nu när jag börjat i skolan och flera gånger konstaterat att det kan bli tufft, men har tänkt att det går bara man vill, så ser jag där borta i horisonten den dag när jag kan planera min arbetstid utifrån min familj, att jag kan ha möjlighet att arbeta hemifrån omgiven av familj, trädgårdsland, och kanske några hönor. Och så en sak till. Man kan ha åsikter och vilja att förändra ett samhälle även om man tycker om att sminka sig, bär kjol och högklackat, man behöver inte inte vara samhällsengagerad för det, som många har en tendens att tro. Karriärkvinnor, mammor, hemmafruar och husmödrar, skit i vad andra tycker och fortsätt med vad ni gör, det kommer att komma den dagen då era kunskaper behövs så se till att föra dem vidare, och gör det med höjt huvud och blommig klänning och var för fan stolta över er själva!
Och nu ska ni inte tro att jag på något vis ser ner på de kvinnor som vill jobba osv, absolut inte, jag har själv varit där och har många gånger konstaterat att de rutiner man får av ett vanligt arbete går mot den mänskliga naturen om något, men det är tydligen såhär det ska vara, man ska jobba tills man dör för vi kommer ändå inte att få någon pension, och skulle vi mot förmodan hinna gå i pension innan vi dör så får vi ändå inga pengar, så det är väl lika bra att sluta hoppas och bara bita ihop. Därför är det bäst att ta vara på livet medan man kan, och försöka hoppa av ekorrhjulet innan det är för sent.
Och så en sak till, varför ska man vara så rädd för att be om hjälp när det kommer till hushåll och barn, det är ingen som säger att vi måste bära hela ansvaret för familjen på våra axlar. Men man får ingen hjälp om man inte säger till, och det är inget fel att göra det. Be hellre om hjälp än att gå med huvudet in i väggen och bli utbränd och deprimerad, man går miste om så mycket då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar