måndag 28 april 2014

sjukstuga och datanördande

Japp, så var *den stora vårförkylningen* här, vilket resulterar i att Lillan maratonkollar Masha and the Bear, hostar och snorar ner hela vardagsrummet och kommenderar sin stackars mor värre än Marie Antoinette. Inte kul. Hoppas bara hon blir frisk till onsdagen då de ska ha maskerad på dagis, eftersom jag lagt ut pengar på en mycket efterlängtad Batman-dräkt, det skulle kännas som ett långfinger sänt från högre makter om stackars liten är sjuk när maskeraden går av stapeln, och när jag för en gångs skull köpt en maskeraddräkt och inte komponerat ihop något jag hittat i min egen garderob. Men, med vila och lugn och ro blir hon nog frisk. Ska vi hoppas.

I går inledde jag mitt potatislandsprojekt hos mormor. Jag har fått lov att använda en del av hennes trädgårdsland till att odla egna grödor i, och det blir i alla fall nypotatis på en del. Så, igår bröt vi upp delen som inte varit odlad på hur många år som helst, och det kändes så JÄVLA bra att gräva och böka. Kan knappt bärga mig innan jag får sätta potatisen om några veckor... Resten av helgen var ganska chill, var på besök till min far på lördagen, vädret var fint och vi grillade och diskuterade livets gång. En riktigt lugn och skön helg med andra ord.

Jag har också datanördat mig lite redan denna dag, eftersom jag höll på att få fel i huvudet av att Yahoo har invaderat min dator iom att jag tog ner Vuze. Jag har försökt på 1000 olika sätt att få bort Yahoo som startsida och sökmotor, men det var inte så lätt som man tror. Och när jag riktigt började läsa och googla runt så var jag inte den enda som hade det här problemet. Jävla skitprogram som nästlar sig in och installerar en massa saker som inte gör annat än ont. Men! Efter många och men fick jag bort skiten, scannat datorn efter farliga saker och städat bort all skit som inte ska vara här. Fatta *stoltheten* när man lyckas med saker man inte annars kan så mycket om. Så nu är google tillbaka på sin plats och inget Yahoo så långt ögat kan nå. Woho. 

Idag ska påskgrejorna städas bort, det är ju ändå 1a maj på torsdag, bort med fjädrarna och ut med björkriset som står i full blom. Tänkte också ta itu med att städa ur det hemska hemska skåpet vi har i köket som rymmer allt mellan himmel och jord, även kallat skafferi. När man tar upp dörren faller det alltid ut någonting, och jag tror 2/3 är saker man får slänga bort. Men jag fasar. Jag hatar att städa sådana här saker. Jag kommer halvvägs och har plockat ut allt på köksbordet, då tappar jag lusten och trycker in allt tillbaks där det varit och stänger dörren. Men friskt vågat hälften vunnet, heter det väl...

fredag 25 april 2014

bra skit

Även om jag ibland tappar hoppet om den här förtappade världen, dyker det ibland upp saker som gör att man orkar kämpa vidare. Som de här två tjejerna, som Mia & Klara, bara snäppet bättre, barn av sin tid helt enkelt...

Full patte you´ve gotta luv it...

torsdag 24 april 2014

tips för öronen

Japp, tänkte bara slänga in ett litet tips på intressant lyssning så här en solig torsdagskväll... I och med min muntliga finska presentation som handlade om feminism, (what else?) så snubblade jag över det här härliga radioprogrammet som handlar om den finska feministgruppen Yhdistys 9, som var aktiva mellan 1966 och 1970, om jag inte misstar mig. De arbetade hårt för att luckra upp de förlegade könsrollerna och sexuella rättigheter för kvinnor, och när man hör på inledningen av programmet skulle det lika bra kunna vara inspelat igår. Med andra ord har vi ännu lite saker att göra när det kommer till att få folk att förstå hur idiotiskt det är med begränsande roller som tilldelas kvinnor och män från att de är små... Så lyssna på lite historia, och träna lite finska på köpet....


Ja, själva föredraget på finska gick väl helt ok. Jag liknar det med att föda barn; man svettas, man är så nervös att man har ont över allt, man gör sitt bästa genom hela akten och sedan när det äntligen är över känner man en sådan lättnad att man vill kräkas. Exakt så kändes det idag. Men nu är det över och jag är stolt över mig själv när jag klarade av att tala finska inför många människor, utan att svimma... wohoo för mig..


tisdag 22 april 2014

på torken

Påsken är över och lugnt har det varit. Lillan for till sin far på fredagen, så för mig har det blivit att hänga mest hemmavid hela helgen. Det blev en spontanfylla för mig och syrran på lördag, när hon inte slapp till stan och lämnade hos mig och drack hotshots istället, vilket resulterade i en sedvanlig megakrapula på lördagen. En lugn och najs påsk med andra ord. 
Igår kom då dagen som jag bävat för ganska länge, nämligen dagen då Smokey for till Sverige för att jobba, i tre veckor ska han vara borta och det känns grymt tungt. Under vår tid tillsammans har vi aldrig varit ifrån varandra mer än fem dagar i sträck, så detta känns som någon typ av samborehab eller liknande. Ska jag vara ärlig känns det som jag skulle sakna ett livsviktigt inre organ, något som jag inte kan leva utan och som får mig att må jättekonstigt. Kanske inte så normalt men så är det, och det om något känns det som ett bevis på att man verkligen har hittat sin soulmate. Lillan har säkert frågat 10 gånger idag när Smokey kommer hem, idag? imorgon? efter maten? Det är inte så lätt när man är liten och inte har så bra tidsbegrepp, då vet man inte hur länge tre veckor är... 

Ikväll har jag och Lillan fördrivit tid med att åka till stan och jaga vår-utebyxor och vårskor till henne, och det var ju inte lättaste projektet ska jag säga. Använder inte ungar utebyxor längre? De enda vi hittade på de vanliga barnarbetsaffärerna (Lindex, Kappahl, H&M) var svarta, tråkiga och fel storlek. Hittade dock en jättefin "bättre" jacka åt Lillan att ha när hon inte ska bada i lera eller klättra i träd. Så jag körde på det säkra kortet och for till Citymarket för att titta på skor. Och där hittade vi ett jättefint par som inte var så himla dyra, och Lillan var även hon nöjd, såg ut som en liten Usain Bolt när hon sprang fram och tillbaka på gården när vi kom hem. Något som gnagde i mitt huvud som alltid när man ska handla nya kläder är skammen att högt behöva säga åt Lillan att "mamma inte har råd" med vad det nu är hon vill ha. Den här gången använde jag pengar som hon fått av släktingar just för detta ändamål (alltså kläder som hon behöver), för att kunna köpa det hon verkligen ville ha. Men ändå när vi stod och tittade på skorna och hon hittade ett par som kostade 60 euro var jag tvungen att säga att de är för dyra (varför barnskor kostar 60 euro är ju också ganska intressant). Så även om pengar inte är något som jag försöker hänga upp mig på kan jag inte säga att jag inte väntar på den dagen man har en bra lön och inte behöver säga jag har inte råd när Lillan vill ha något som hon tycker är fint. Och för att förtydliga. Jag menar ju inte att man ska göra ungarna bortskämda bara för att man har pengar, men känslan av att aldrig riktigt ha råd med det bästa som de är värda är ganska påfrestande. Hur som helst, Lillan fick skor, täckbyxor och finjacka för under 100 euro, så det är väl ganska bra för att inte vara second hand, som jag annars handlar.

Har också så jäävla mycket i skolan just nu, så mycket så jag inte kommer någon stans. Hela dagen i dag har jag suttit och skrivit uppsats om Irlands välfärdssystem, om familjeplanering och reproduktiv hälsa runt om i världen, och försökt förbereda ett muntligt föredrag på finska som jag ska ha på torsdag. Gick inte så bra, någon mening här, något stödord där, hittade mera källor som jag inte vet var jag ska använda och allt känns bara bajs. Men jag ska klara det. Snart är det färdigt. Ja, eftersom det mesta ska vara färdigt om en vecka så måste det vara klart nästa vecka, så jag får inleda arbetet med analys av typ 5 inte så lättlästa artiklar om socialpolitiska modeller i förändring. Jeij.

Vitsen med det här inlägget var att säga att jag saknar Smokey sjukt sjukt mycket, och han har varit borta lite mer än ett dygn, och under det här dygnet har jag hunnit glömma bort att han är borta ca 20 gånger, och bara väntat att han ska ringa och prata om ingenting som han brukar, eller bara komma in genom dörren kl 16.10 som  vanligt. Och nej, det är inte för att jag är typ beroende av honom, att jag inte skulle klara mig själv utan honom, det är själva känslan av att halva hjärtat är borta som är problemet. När man fortfarande är lika förälskad i en människa efter att ha varit tillsammans över tre år, så tycker inte jag det är konstigt att man är ledsen när föremålet för ens kärlek inte är i närheten, och ska vara borta i tre veckor. Många man pratat med tycker att "det bara är hälsosamt för förhållandet" att vara i från varandra ett tag, men det här tycker jag inte alls känns hälsosamt, det känns ju bara plågsamt. Och vad är det för förhållande man har om man måste vara ifrån varandra för att få det bättre? Fullkomligt ologiskt. Nej, jag vill ha min kärlek här hos mig, och inte 800 km bort vid sjön Tjaktjajaure i närheten av Sarek nationalpark... :(


torsdag 17 april 2014

glad påsk för bövelen

Så var det dags för påsk igen. Känner ingen större entusiasm om jag ska vara ärlig, gjorde ett halvhjärtat försök att skapa påskstämning genom att måla ägg med Lillan idag, och "påskhandla" med alla andra galna människor igår. Inte desto mera. Orkar inte bry mig faktiskt. Lägenheten ser ut som skit, men ärligt så I don´t give a flying fuck fast jag får vada fram i misären, eftersom det tar ca 2 timmar efter att man städat så ser det ut som en tornado hade dragit fram här i alla fall. Konstigt det där, hur grejerna på något konstigt sätt smyger sig tillbaka till sina ursprungliga platser fast man gömt in dem i random skåp och lådor. Skulle vara lättast att hyra en industridammsugare och bara köra över hela skiten, så mycket extraplock man skulle slippa då. 

Min älskade systeryster kom hem från Sverige igår, och oj vad jag har saknat henne! Det är så kul när hon är hemma, när man får prata om allt möjligt och höra om hur hon har det där på andra sidan Kvarken. Så idag inledde vi dagen med lite feministsnack vid frukosten, sedan åkte vi in till stan där Syster skulle uträtta ärenden och jag for till skolan för att skriva hemtent i genusvetenskap. Deadlinen var kl 16 idag, och jag sände in den 11 minuter före fyra, att man aldrig lär sig. Men det får bära eller brista, är väl helt nöjd med resultatet, för att ha åstadkommit det på typ 4 timmar. Hjärncellerna har med andra ord jobbat på högvarv idag. Så mycket annat har väl inte blivit gjort, ätit mat och målat ägg, som sagt. 

Tycker jag miste glöden lite förra veckan, och därav lite oinspirerad till att blogga om intressanta saker. Vet inte vad jag vill skriva om, eftersom världen har gjort mig så trött på senare dar. Det känns som hur man än försöker se en ljusning så blir man alltid besviken, att debattklimatet hårdnar och åsikterna blir allt mer trångsynta, som om vi skulle gå tillbaks i tiden big time. Men det kommer väl bättre tider, får man hoppas.

För er som inte är och festar röven av er ikväll kan jag rekommendera en dokumentär som borde komma på kunskapskanalen kl 22.45 om punksångaren Kathleen Hanna. Hon är förgrundsfiguren i banden Bikini Kill och Le Tigre, och hon berättar om rörelsen riot grrrl och om hur hon genom musik vill sprida sina ideer. Sjukt bra brud med andra ord...


lördag 12 april 2014

The young ones

Jag har länge gått och slitit mitt hår över namnet på en serie som jag och min far brukade titta på för sådär en 12 (?) år sedan. Jag visste att den var brittisk, från tidigt 80-tal och innehöll en karaktär som jag använde som förebild när jag gjorde mina egna kläder och fixade min frisyr under tiden som punkare. Nu för tiden finns ju google, och jag skrev in frasen : british tv-show with guy with stars in his forehead. Och redan första träffen kom namnet fram, The Young Ones. Eftersom Smokey är ute på sina egna äventyr ikväll, tar jag tillfället i akt och vilar ögonen på denna briljanta skapelse till tv-serie, och för att se på killen som var min egentliga första punk-idol.... Brittisk sitcom i ett nötskal, tillsammans med chips och några öl, så hade man lördagskvällen räddad!



fredag 11 april 2014

20-års jubileum!

Ja hörrni gott folk. I år, 2014, är det 20 år sedan våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades i Finland! 
Det borde ju firas, kanske man tycker. Dock kan det lägga lite sordin på stämningen med vetskapen om att det under 6 av mina 26 år i livet alltså varit lagligt att våldta sin fru. Senare kommer det ett lite längre inlägg om den rådande våldtäktskulturen i vårt samhälle, en kultur som inte helst borde finnas. Men med tanke på att våldtäkt inom äktenskapet varit olagligt i 20 ynka år är det kanske inte konstigt att synen på våldtäkt kanske inte är så allvarlig som den borde vara....

en dag då det ska göras tråkiga vuxenärenden

Jag avskyr de här dagarna då man planerat in att göra en massa TRÅKIGA vuxensaker. I dag ska jag till exempel besikta Fårrden, får se vad domen blir, har inte så höga förhoppningar om man säger så. Så bilens öde vilar i besiktningsmannens/kvinnans händer. I fjol den här tiden var det en tjej som besiktade och hon var inte så positiv till fortsatt liv utan vidare åtgärder för bilstackarn, så vi får se. Jag tycker inte om att besikta bilar överlag, det är så sällan man möter en riktigt trevlig person som ska gå igenom bilen. Vet inte om det beror på att jag är kvinna eller vad det är, men det är fler än en gång man har känt sig idiotförklarad när man åkt från besiktningsstation efter ett samtal med en man som tror man inte fattar någonting. Men, sånt är livet, så att säga. 
Det andra tråkiga jag ska göra är att besöka magistraten och hämta ett utdrag ur befolkningsregistret. Jag har hamnat i ett passansökningsdilemma, och eftersom jag är svennebanan så måste jag åka till Sverige för att ansöka om nytt pass. Smidigt. Dock kommer jag att skjuta det på framtiden och ansöka om ett ID-bevis istället, eftersom det verkar gå mycket lättare. Problemet är att jag inte har något "giltigt identitetsbevis", eftersom körkortet inte räknas och mitt pass är svenskt och gick ut för typ 3 år sedan. Därför ska jag hämta utdraget från befolkningsregistret för att styrka min identitet på något sätt. Jag har också lekt med tanken att bli dubbel medborgarskap, och när jag surfade runt nätet för att få svar på mina frågor om finskt medborgarskap höll jag på att ramla av stolen när jag såg vad det KOSTAR att bli finsk medborgare. Bara själva ansökan kostar över 400 euro, och det är ju inte pengar man har till övers direkt. Så nej, det får vänta, och jag fortsätter att vara swedish. 
I och med ID-beviset måste jag också ta passfoton, hatar. Jag ser aldrig klok ut på passfoton. På mitt körkort ser jag ut som jag festat i två veckor och dragit en lina heroin innan jag gick till fotografen. Så, får se vad resultatet blir av den fotosessionen. 
Skulle tvunget behöva besöka skattebyrån också, för att göra ändringar i mina personuppgifter som jag borde ha gjort för länge sedan. Förstår inte hur det går ihop, att skatteförvaltningen tar sina uppgifter från befolkningsregistret, men ändå så skiljer sig uppgifterna från de olika instanserna. Hatar byråkrati.

Vad kan man dra för slutsatser att den här dagen kommer att sluta i? Fattigdom skulle jag tro. Det kommer att gå över 100 euro i bara tråkiga saker, 100 euro som jag lika bra skulle ha kunnat handlat mat för. Men än en gång, sånt är livet, det är väl bara att bita ihop och acceptera....


Satt och hörde på Ebba Grön när Lillan kom insmygande i köket och frågade vad jag lyssnar på. Hon kröp upp i famnen och frågade vem det är som sjunger. "Thåström heter han" sa jag, hon funderade en stund och så sa hon "honom vill jag gifta mig med". Det ville jag själv också göra när det begav sig, så jag klandrar henne inte. Att videon är inspelad för typ 30 år sedan är ju av mindre betydelse... Flickan har ju bra musiksmak, helt klart..

tisdag 8 april 2014

Prekära vardagssituationer #2

Gå in på random finlandssvenskt diskussionsforum eller nyhetssajt. Leta fram ämnen och artiklar som berör feminism, genus, könsroller, eller i princip alla ämnen där man pekar på orättvisor i samhället som kunde förändras med lite toleranta tankesätt och acceptans av de sociala konstruktioner som våra liv faktiskt är. Artiklar som berör jämställdhet eller könskvotering är också guldgruvor när man letar efter inskränkta åsikter och medvetet vill göra sig själv på dåligt humör genom att få vetskap om människors totala ovilja att think outside the ankdamm. Vartefter man läser kommentarerna och ser meningar där det påstås att det är typ genetiskt och biologiskt betingat att män är bättre på att göra tekniska saker och kvinnor tycker om att vara fina och klä sig som prinsessor, känner man hur hjärnsubstansen börjar rinna genom öronen och en invärtes kärnkraftsexplosion äger rum. 
Hur jobbigt det än är måste man vara där och diskutera med dessa rövhattar, man kan inte låta dem få rätt genom att vara tyst och inte säga ifrån. Jag hoppas verkligen att vi har en förändring på gång i det finlandssvenska debattklimatet, där vi verkligen vågar försvara det som förvaras bör. Och ja, jag vet att alla har rätt till sina egna åsikter och yttrandefrihet och hela det köret, men det betyder inte att man måste vara en idiot och inte kunna acceptera att samhället förändras till det bättre där man även blir tvungen att ta steget ur the comfort zone, och inse att livet inte är en disneyfilm med skönsjungande prinsessor och starka prinsar.

...en sak till

Läs Underbara Claras inlägg om Expressens vidriga artikel om en kvinna som ville amma sitt barn på Grand Hotell, och en kypare kom och täckte över bebisen med en servett... Att man inte ska få amma sitt barn var man vill är ju fullkomligt absurt. Bröst exponerade på en stor reklampelare är okej, men inte när man ska mata en bebis? Jag blir så jävla trött...


Vi måste prata mer om sex

I lördags publicerades två artiklar i samband med programmet Familjeliv på Radio Vega. Dessa berör hur vi borde prata mer om porr med våra barn, eftersom redan åttaåringar kommer i kontakt med porr i dessa tider tack vare tekniken som gör det möjligt. Ungdomarna som blev intervjuade sa att det är vanligt för pojkar att titta på porr, medan flickorna sa att de gillade att läsa de erotiska novellerna som finns i Veckorevyn (inte för att jag inte tror att även flickor tittar på porr, det är bara mer skamligt för dem att erkänna det). Att titta på porr är en grej man gör med kompisar, eller för att lära sig hur kroppen fungerar, sa någon av pojkarna, och det sas även att man vänjer sig snabbt med softporr och behöver därför snart hårdare saker för att bli upphetsad. 
Jag tror inte att unga tittar på mer eller mindre porr i dag än vad de gjorde för 20 år sedan, problemet är väl att man fick kämpa för att få tag i det förr i tiden, i dag räcker det med att skriva in fel sökord i google så kommer man lätt till sidor med pornografiskt innehåll. Därför exponeras yngre barn för porr i större utsträckning än tidigare. 
Problemet med hela det här fenomenet är att ingen pratar med ungarna om att det inte går till så i verkligheten som visas i porrfilmerna. Problemet är att barnen och ungdomarna får en snedvriden uppfattning om hur det är tänkt att det ska gå till när man har sex. Problemet är att porren ger en felaktig bild av hur kvinnan och mannen ska bete sig i sexuella sammanhang. Ser man på alla de frågor som kommer in på communityn från unga som funderar över sex, ser man ganska snabbt att det finns en enorm okunskap kring ämnet, både hos pojkar och flickor.
Hur ser sexualundervisningen ut i dagens skolor? Tar man upp porr överhuvudtaget, och hänger den med i tiden? Jag minns min första lektion i sexualundervisning som ägde rum i sexan. Vi fick se DIABILDER från typ 70-talet när familjen var i bastun och sedan stod i duschen tillsammans (så här i efterhand känns det inte så normalt, och jag kommer aldrig att glömma den där bilden). Själva undervisningen bestod av snabba förklaringar om vad som sker i kroppen när man blir upphetsad och hur det går till när kvinnan blir gravid. Inte så mycket mera. I högstadiet hade vi mera sexualundervisning, där det också togs upp sådant som man själv läst i Veckorevyn för länge sedan. Inget prat om porr, inget prat om hur alla har rätt till sin egen kropp och inget prat om vad man ska göra om man blir våldtagen eller vart man ska vända sig om man har frågor angående sex. Det kändes stenålders, rent ut sagt.

Vad är det då för föreställningar som finns bland unga som upptäcker sin sexualitet genom porr? Tja, jag kan tänka mig att man föreställer sig att mannen alltid är den aktiva och kvinnan är den passiva (ett fenomen som annars förekommer i hela vårt samhälle när det kommer till bilder av kvinnor vs. män), kvinnan ska ta emot och tillfredsställa utan att kräva något tillbaka. Det ger bilden av hur kvinnor ska se ut, de ska vara renrakade med en kropp liknande ett barns, ett undergivet beteende som tycker om att bli penetrerade i kroppens alla hål. Ingen intimitet, ingen kommunikation, bara pang på utan desto mer förspel och så är det klart när mannen fått sin tillfredsställelse. 
Jag läste en kommentar under någon av de här porr-artiklarna, där hen ansåg att man pratar alldeles för mycket om sex och att det bidrar till att allt blir uppblåst. Jag anser att det är tvärtom. Vi pratar alldeles för lite om sex. Det är fortfarande något som är lite hysh hysh och tabu-belagt, och vi vågar inte prata om sex som vi egentligen borde prata om det det; att det är en rolig grej som människor gör och det är något fullkomligt normalt. Ju mer man pratar om saker desto mer vanligt blir det, det blir helt enkelt avdramatiserat. Här kan man ta mensen som exempel. Något som kvinnor har haft från världens början ses fortfarande som något pinsamt och man ska som flicka och kvinna skämmas lite över att man har mens, att man knappt vågar prata om det som är det mest naturliga som finns. Samma med onani, pojkar gör det hela tiden medan flickor aldrig i hela livet skulle göra något sådant, eller?
Som det är i dag och som det varit i långa tider placerar man sex på en hög piedestal i tron att det är något otroligt speciellt och världsomvälvande. Man ska inte vara rädd att prata om sex med sina barn, och man ska säga sanningen när de frågar. Man ska lära barnen att de kan prata om allt utan att föräldrarna känner sig obekväma över deras frågor, eftersom föräldrarna vet sådana där saker, man har ju antagligen haft sex åtminstone en gång eftersom barnet kom till. Och man måste förklara för barnen vad porr är, att det inte går till så på riktigt, och att man inte ska tro det heller. Sexualundervisningen i skolan borde ta upp dessa problem, och varför inte ta in personer som berättar som sina erfarenheter, hur det egentligen var första gången, hur alla föreställningar om sex förändras när man en gång blir sexuellt aktiv. Bilden av kvinnor som den passiva i en sexuell relation borde suddas ut, eftersom kvinnor har samma sexuella behov som männen och vill också bli tillfredsställda. Jag har också känslan av att man kanske inte heller tar upp homo-, bi-, eller transsexualitet i stor utsträckning under sexualundervisningen, även detta är något som absolut måste pratas om eftersom det finns annat än heterosexualitet här i världen. 

Vi gör våra barn en otjänst genom att inte prata om de här sakerna, och när man idag hör frågor från 13-åringar som funderar om man kan bli gravid genom oralsex och om det är normalt med kroppsbehåring, så får man bevis för att det brister i kommunikationen någonstans, och det måste det rådas bot på....

söndag 6 april 2014

En lördag man inte gjorde så mycket alls + film och musik

När jag slog upp ögonen i går morse kände jag mig lite konstig. Svullen, snorig, hes, hostig och med en huvudvärk som höll på att trycka ut mina ögon ur huvudet. "Det här blir en trevlig dag", tänkte jag medan jag hasade mig till badrummet för att ta en titt på eländet i spegeln. Det var ingen vacker syn som mötte mig i spegeln.

googlad blobfish

Jag kände mig som en Blobfish (ja det finns faktiskt en fisk som set ut sådär, stackars jävel). Skulle jag ha velat sminka mig hade jag varit tvungen att köra mig själv genom en mangel för att få eyelinern att synas över huvud taget, eftersom mina ögonlock var typ tre gånger större än vanligt. Hur löser man sådana här problem då? Tja, man tar täcket och lägger sig på soffan, har Absolutely Fabulous-maraton och äter glass på samma gång som man tycker oerhört synd om sig själv. Och det gjorde jag. Fasiken vad jag älskar Patsy och Edina i AbFab, de är ju för underbara, kan göra vilken blobfish som helst glad...



alla bilder googlade

Smokey tillbringade kvällen med att hålla reda på oregerliga ungar på ungdomsdans här i Solf, så jag blev lämnad åt mitt öde på soffan. Vad gjorde jag? Fortsatte att titta på film så klart!
Först såg jag en film som heter "Teeth", var ganska misstänksam i början angående handlingen, men den visade sig vara helt ok. Filmen handlar om en tjej som anser att man ska vara avhållsam när det kommer till sex, vänta till man hittar "den rätte" osv. Men så träffar hon en kille som hon blir lite småkär i och han vill ju förstås mera än hon, och vid vad man kan kalla ett våldtäktsförsök händer något minst sagt oväntat, och jag kan säga så mycket att tjejen i fråga lider av "vagina dentata", hon har alltså tänder i sin vajayjay. Och hon tar då till det allmighty internet för att ta reda på mera om denna myt som berättas om i allt från det antika rom till indianer, och hon accepterar faktumet att hon är en levande kastreringsapparat, typ. Helt okej film att kolla på om man inte har så höga krav på underhållning, det var till och med helt okej skådespelare, alltså ingen b-rulle. Och så bör jag väl poängtera att man får se ett antal avbitna penisar, ganska ingående, bara så ni är medvetna om det...


Efter det såg jag också på I spit on your grave 2. Först var jag tveksam om jag skulle se på den när jag är ensam, eftersom jag minns att jag kände ett stort obehag när vi såg ettan, på grund av de brutala våldtäktsscenerna och det råa fick mig att må illa. Men what the hell, det är ju bara en film. Jag läste lite om den innan jag la igång filmen, och den hade fått väldigt negativ kritik av filmkritiker och man hade även varit tvungen att klippa bort vissa delar för att den skulle få visas på vissa biografer. Efter att jag sett den förstår jag inte den negativa kritiken alls, tills man börjar tänka på hur samhället ser ut idag och hur man gärna vill sudda ut och blunda för problem som finns. Storyn är uppbyggd på samma sätt som i ettan, en snygg tjej blir utsatt för ett gäng mindre trevliga killar som stänger in henne i en källare, misshandlar, våldtar och behandlar henne som skit. Hon lyckas överleva och beslutar sig för att hämnas. En rape and revenge film helt enkelt. Jag ansåg att den här uppföljaren var mycket bättre än ettan, och jag kan inte sätta fingret på varför. Kanske skådespeleriet var bättre, speciellt Jemma Dallender som spelar rollen som Katie gör ett sådant otroligt bra jobb, det kan inte vara lätt att spela en roll där man blir utsatt för sådana saker som händer i den här filmen. Och knappast är det lätt att inta rollen som förövare heller. 

Jag tror att filmen fick negativ kritik eftersom den lyfter upp ett problem som faktiskt finns på riktigt. Och nu räknar jag inte med revenge-delen, för den förekommer antagligen mer sällan i verkligheten. Men jag kom att tänka på alla människor som faller offer för trafficking och människohandel som verkligen kan hamna i en sådan här situation i verkligheten. Som låses in, våldtas och misshandlas för att sedan dumpas vid någon vägren eller i en sjö någonstans. Kvinnor som förs hundratals mil hemifrån i tron att de ska få ett nytt liv, men hamnar i ett helvete som många knappast tar sig ur med livet i behåll. Jag tyckte inte alls filmen var dålig, jag tyckte den lyfter upp saker som är viktiga och som människor måste vara medvetna om verkligen förekommer på riktigt, i verkliga livet. Och att Katie hade möjligheten att få hämnas med råge i den här filmen gjorde det hela ännu bättre... Det är bra att de här sakerna också lyfts fram i media riktat till den stora allmänheten, för att göra folk medvetna om hur hemsk världen är. För det är den, jättehemsk. 

Vi var ju och såg på Noah i fredags. Helt värdelöst med det där 3D, obekväma jävla glasögon förstörde hela filmupplevelsen, och tungt var det för ögonen också. Hela storyn var ju ganska... biblisk... kanske inte så förvånande. Tyckte den avspeglade dagens värld på ett intressant sätt. Hur vi människor tror att vi är allsmäktiga och kan bestämma över allting på denna planet, och hur vi anser oss ha större rätt till livet än till exempel djur och natur. Störde mig på hur Noah såg syner som Skaparen visade honom, och hur han helt kallt tolkade dem på sitt eget sätt. Hur han tänkte införa kinesisk enbarnspolitik och var på väg att mörda sina två barnbarn för att han ansåg att det var Skaparens vilja. Men det var en helt bra film, kanske inte värt att se på bio och absolut inte värt att se i 3D. Och Russel Crowe är ju alltid bra. 

Och till sist en SUPERKUL nyhet jag läste på Vasabladet i morse; Girlschool kommer till Vasa för att spela på Hietsku Rock i augusti! Hur coolt är inte det? Trodde de hade lagt av för länge sedan. Så det är klart man ska och lyssna på ett av tidernas coolaste rockband i sommar, även det engelska bandet The Ramonas ska spela, ett tributeband till Ramones.



fredag 4 april 2014

Datenight

Det har varit en riktigt trevlig dag tillsammans med mamma och Lillan idag, trots att vi inte fick så mycket gjort när vi var i Jeppis, men det var inte heller planen. Fyndade ett par skor åt Smokey på loppis som var så god damn snygga, så jag kunde inte låta bli att ta dem trots att det var tveksamt om de passade, men de gjorde de! Så nu är han ett skopar rikare... Och nu är det dags för datenight, med mat på Amarillo och Karafilm på bio (vi tänkte se Noah, och den verkade ganska "KARO"), men jag är förväntansfull för jag har aldrig varit på 3D-bio, välkommen till 2010-talet, typ. Tål ju att sägas att jag även började använda spotify för två veckor sedan, eftersom reklamen på youtube gör mig galen. Så så intresserad är jag av "nya saker". 

Mera insiktsfullt än så blir det inte i dag. Trevlig fredag allihopa, så tar vi nya tag imorgon!

friday once again

Så vaknade man upp till ytterligare en fredag. Veckorna flyger iväg, det är ju snart typ påsk? Men det är bra, för det betyder att det snart är sommar.....
Idag ska jag, Lillan och min väna moder åka på inspirationsresa till Jeppis. Går med en förkylning som eskalerar för varje dag som går, med täppt näsa och halsont. Hostade upp konstiga slem"bitar" för en stund sedan, som jag inte riktigt kan förstå hur de har skapats inne i min kropp. Dock kan ju nya människor också skapas inne i min kropp så då är det väl inte så konstigt med en slembit i halsen nu som då. Anyways, det ska bli kul att komma ut med mamma lite, det är inte så ofta det hinns med now days.

Jag drömde annars helt sjuka saker senaste natten. Var skräckslagen då jag vaknade eftersom jag trodde det var sant. Jag, Smokey och Lillan bodde på något jättekonstigt ställe, såg nästan ut som en typ av härbärge med inte så fräscha sängar. Helt plötsligt såg jag jättekonstiga utslag på Lillans rygg, såg ut som sådana där "pållor" man kan få när man har torr hy.. Helt plötsligt förvandlades dessa till något som såg ut som koraller/svampar/sprucket berg. Och DET VAR SÅ ÄCKLIGT! Jag kände en sådan skräck, och sprang med henne till duschen för att skölja bort det hemska, då jag såg till min förskräckelse att jag också hade de där utslagen på mina ben (Efter att jag tagit av mig de fem par benvärmare jag tydligen hade på mig)!! Det stod en stapel med målarburkar bredvid sängarna där vi sov, och Smokey läste på dem och konstaterade att det fanns något gift i dem som gjorde att vi fick de där utslagen. Och jag tänkte "undrar hur mina lungor ser ut efter att ha arbetat med det där så länge", och när jag tittade på Lillans rygg igen så var äckelskapet borta, och så jag vaknade jag.

Helt. jävla. sjukt. 

Nej, nu ska kaffe kokas och roadtripen förberedas (=försöka få på Lillan kläder som är resvänliga, alltså inte balettutstyrseln eller någon av mina klänningar hon älskar att klä ut sig i), så hörs vi kanske senare idag...

torsdag 3 april 2014

Vad Caitlin Moran lärde mig

För några dagar sedan fick jag äntligen utläst Caitlin Morans How to Be a Woman (2011), och tidigare läste jag ut Morantologi (2012) som jag fick av min Systeryster i julklapp.
Detta var böcker som jag faktiskt lärde mig någonting av, och de har till och med ändrat mitt sätt att tänka angående vissa saker. Moran skriver på ett rättframt sätt och hon skräder inte orden utan skriver vad hon menar. Det tycker jag om. Jag läste How to Be a Woman på engelska och därför tog det lite längre och flöt inte på lika bra som när jag läste den andra, men däremot tog svordomarna ut sin rätt mer på engelska än på svenska. Morantologi är en samling av krönikor och texter, där kapitlen egentligen är fristående. Det var några delar av boken som kändes lite tråkiga, som hennes möte med Keith Richards, och recensionerna av Sherlock och Downton Abbey. Men det är petitesser i jämförelse med när hon skriver om sin karriär som World of Warcraft-spelare, hennes möte med Lady Gaga eller alla hennes samtal med sin man innan de ska gå och lägga, som har hög igenkänningsfaktor. Vissa saker som hon skrivit om i How to Be a Woman återkommer i Morantologi, dock mera ingående, som hennes intervju med Lady Gaga som slutar på en mystisk klubb i Tyskland. Moran är träffsäker, använder sig inte av ett högtravande språk som gör att man tappar intresset, och skriver om saker som alla kvinnor borde ta del av. 
Hon ändrade min syn på Lady Gaga, eftersom hon tidigare varit en artist som jag för mitt liv inte förstått mig på, men med lite eftertanke så är ju Lady Gaga en av de som verkligen kämpar för det som jag också anser är viktigt. Att alla ska få vara precis hur fan de vill och tycka om vem de vill utan att någon ska komma och förtrycka och diskriminera, och Lady Gaga har ju lugnt sagt sin egen stil. Man måste också tänka på att tjejen är typ 25 och har erövrat hela världen med att vara just sig själv och göra det hon är bra på, nämligen musik. Så det om något borde ju vara en inspiration för kommande generationer. Dock tycker jag vad jag tycker om hennes musik, den passar bäst på dansgolvet när man tokdansar med 2 promille i pannan och älskar livet, och det är väl beviset på att hon gjort något bra. 
Det andra jag lärt mig av Moran är mottot "Om männen inte gör det, då är det bullshit". Här handlar det om all den tid vi kvinnor lägger ner på att göra alla möjliga konstiga saker med oss själva för att behaga, ja, männen. Det berör allt från hur vi klär oss till vår kroppsbehåring och skönhetsoperationer. I kapitlet "I become furry!" i How to Be a Woman" finns ett stycke som fick mig att skratta högt. Moran diskuterar olika typer av vaxningar kvinnor gör innan de ska ut på fest, och får reda på att den brasilianska vaxningen börjar gå ur tiden: 

"Fortunately", she said, "the craze for Brazilians is abating. The hot new haircut is the Sicilian. It is like a Brazilian - but you are left with a neat little Sicily-shaped triangle, which at least means that you still look like a woman. Good luck!"
Sicily? The goog news is that I can make my luge look like Sicily? Home of the Mafia? That´s my vagina now? It´s got the Godfather in it? Ha-ha! Can you imagine if we asked men to go put up with this shit? They´d laugh you out the window before you got halfway through the first sentence"

How to Be a Woman s.46

Det här var bara en av många saker som fick mig att skratta högt, så jävla spot on så det är inte klokt. Jag rekommenderar dessa två böcker varmt för de som vill läsa något annat än Bridget Jones Dagbok, någonting skrivet av en arg kvinna som säger sanningen om sig själv och upplevelsen av att vara kvinna i dag.



onsdag 2 april 2014

I brist på annat..

Eftersom det är vår och allt det där så ville jag förändra bloggen lite. Och jag blir lika frustrerad varje gång. Men det får vara så här nu en stund tills jag får ny motivation, det blev ju hur som helst lite annorlunda. Bakgrunden ska jag nog byta ut i något skede, kan tänka den är lite jobbig och distraherande om man ska försöka läsa, men lite tuff är den ju nog... 

Och så ett musiktips så här på onsdag kväll: Vånna Inget, svenskt punkband med en sångare som påminner mig om Thåström under sin storhetstid, bara att hon gör det så mycket bättre...




Och nu ser jag till min glädje att man kan se Historieätarna med underbara Lotta Lundgren på Youtube. Som många andra redan säkert visste. Men jag tycker det tåls att sägas, eftersom det är typ bästa programmet som någonsin gjorts. Och mycket beror på programledarna... 


Behovet av att göra något som heter något som jag inte kommer på

Jag har gått flera dagar med en otroligt irriterande känsla i kroppen. En känsla som är irriterande för att jag inte kan sätta ord på den. Jag förösker komma på olika synonymer för att beskriva det; gruppera mig, alliera mig, ansluta mig, sluta förbund med (you gotta love synonymer.se)... Jag skulle helt enkelt behöva skaffa mig en typ av grupp av likasinnade människor, att träffa i fysiska livet och spy galla tillsammand med över allt jävelskap i världen. I och med mitt feministiska uppvaknande 2.0 får jag mer och mer behov av att diskutera, prata, argumentera, göra min röst och mina åsikter hörda FÖR VEM FAN SOM HELST. Jag kan tänka mig att den största stötestenen i hela detta dilemma är att jag är uppväxt och bor i Österbotten, där det finns en mentalitet att man inte ska sticka ut för mycket och inte vara för annorlunda. Och om man försöker hitta på något nytt blir det ändå till ingenting för ingen dyker upp och visar engagemang och så står man där med skammen hängande över sig. Men då är det en sak jag inte förstår med hela den grejen heller; jag har aldrig brytt mig om vad människor tycker om mig? Människors åsikter om mig har aldrig så mycket som rört mig i ryggen, hur groteska de än må vara. Jag pratar vitt och brett om hur jag skulle vilja starta en feministisk grupp här i Österbotten som inte är politiskt bunden (annars skulle jag engagera mig i Svenska Kvinnoförbundet, men de råkar ju vara anknutna till SFP, så tack men nej tack), helst börja med en liten diskussionsgrupp som träffas och försöker lösa världens problem över en kaffekopp eller ett glas vin. Starta något litet som kan utvecklas till något stort. I södra Finland finns det många olika forum för feminism, för att inte tala om i Sverige. Vad har vi här på de pampesiska slätterna? Idrottsföreningar och frimurare? Jag behöver träffa likasinnade människor och hitta på saker! Jag kan inte gå genom livet och göra ingenting, och ångra att jag inte följde min magkänsla när jag är gammal och skröplig. Jag vill också ordna feministfrukostar och manifestationer om alla möjliga viktiga saker, jag vill lyfta upp och visa hur viktig feminism och jämställdhet är i allt från dagvården till arbetsplatsen, jag vill knyta ihop likasinnade i Österbotten för att knyta nya kontakter och träffa nya människor. Det kan ju inte vara meningen att man ska sitta ensam med sina tankar och åsikter och skrika tysta skrik för döva öron. Det behövs en förändring, men jag vet inte om jag vågar göra det ensam... 


Överlag skulle jag behöva göra något drastiskt, jag känner det här året är året för drastiska åtgärder. Jag behöver bara komma på VAD!