tisdag 30 september 2014

Det är ingen mänsklig rättighet att få säga "neger"

Det har väl inte gått någon obemärkt förbi att SVT har valt att klippa bort delar (läs: sekunder) av filmen om Pippi Långstrump där hon berättar att hennes far är negerkung, han är numera endast "kung". Även när Pippi drar ut huden runt ögonen och leker kines har tagits bort eftersom SVT anser att det kan vara stötande för den numera moderna publiken. Och som jag även förväntade mig tog det inte många minuter efter att nyheten släppts som folk började rasa över detta, hur kan man vara så löjlig, man ska inte ändra om saker som alltid fungerat förr utan att någon blivit kränkt, nu har det gått för långt, skändande av gammal kultur, osv osv. 
    Jag blev glad när jag hörde att SVT tagit detta beslut, eftersom förändringarna inte har något att göra med själva budskapet i Pippi-filmerna, och den är också så smidigt gjord att man inte märker någon skillnad. Men vad jag inte kan förstå, är att så många människor fortsättningsvis anser att ordet "neger" är något som man måste få säga när man beskriver människor med mörk hudfärg. Det kom försvarstal som handlade om att de minsann tittade på Pippi när de växte upp och inte tyckte de att det var kränkande eller rasistiskt när Pippis pappa var negerkung. Nej, det kan så väl vara, men ordet finns ju ändå där, som en markör mellan vi och de, vita och svarta. Astrid Lindgren skrev sagorna om Pippi i en tid då man inte visste bättre, då mörkhyade människor inte nödvändigtvis var en del av vardagen och man hade föreställningar om att de var ett annat folk än oss, något som vi idag är medvetna om inte stämmer. 
     "Neger" är ett fult och kränkande ord som man inte ska använda. Det finns en rad andra benämningar man kan använda när man ska prata om mörkhyade som grupp; rasifierade, icke-vita, färgade, PoC (person of colour), mörka... Det är bara fantasin som sätter gränser, men det kan inte vara så svårt att sluta använda ett ord som förknippas med slaveri och rasism. Våra barn behöver inte lära sig ordet "neger" över huvud taget, och ska de komma i kontakt med det så är det genom kunskap om historien och vad som en gång varit, vad den vita människan ställt till med genom att se sig själv som en högre stående varelse. Hur skulle världen se ut om vi aldrig skulle genomgå förändringar som leder till att vi blir mer toleranta och förstående mot varandra? Kanske kvinnor aldrig skulle ha fått rätten att rösta eller rätten till att ha sina egna pengar, att inte bli ägda av sina män vid giftermål. Kanske mörkhyade för alltid och evigt skulle bli betraktade som vildar med lägre  intelligens tack vare vita "vetenskapsmän" fått stå oemotsagda i sina rasliga indelningar. Kanske det fortsättningsvis varit okej och lagligt försvarbart att lägga ut "oäktingar" i skogen eller dränka dem, och kanske det fortsättningsvis varit fullt försvarbart för mannen att skära näsan av sin fru om hon ertappats med att vara otrogen. Världen förändras och vi måste verkligen inse när det är dags att överge gamla förlegade begrepp som människor kan ta väldigt illa upp av och som låter väldigt nedsättande. Vi är så mycket klokare i dagens värld och vi vet och kan så mycket mera än vad vi gjorde för 100 år sedan.
     Anledningen att det kan vara svårt för vita att förstå varför man sårar och kränker när man använder ordet "neger" är väl främst för att vi själva inte varit i en sådan utsatt position där alla människor med vit hudfärg blivit kränkta och föraktade. Vi har inte fängslats i bojor för att tjäna någon annan och vi har aldrig behövt hävda rätten för vår existens och våra mänskliga rättigheter. Så hur ska vi då fullt ut kunna förstå hur det känns för en mörkhyad att bli kallad "neger"? Det kan vi aldrig, men vi måste i alla fall försöka, och det med den lätta uppoffringen att inte använda "neger" som ett ord som beskriver mörkhyade. Jag vill inte att folk använder det ordet i närheten av min dotters öron, för jag vill inte att hon ska finna det som ett "normalt" uttryck för beskrivning av mörkhyade. Själv har jag aldrig tyckt att det varit ett ord jag gärna använt, fast jag säkerligen gjort det. Men det låter fult och jag skulle känna mig hemsk om jag alltid skulle använda det när jag pratade om färgade, då jag ändå vet hur negativt laddat det är.  

Så sluta gnäll över att de tar bort ordet "neger" ur Pippi-filmen, och ta upp en bok och läs om anledningarna till varför det eventuellt inte är ett så värst bra ord att använda numera. Vi har ändrat vårt sätt att tala många gånger genom historien, så varför skulle man inte kunna göra det igen. Vi måste börja tänka på varandra som människor och sluta dela in varandra i olika grupper, för det har aldrig kommit något gott ur det. Det är dags att ta steget in i den moderna tiden, och lämna gamla förlegade benämningar till historien, där de får finnas som en påminnelse om tider som varit och som förhoppningsvis aldrig kommer igen..


måndag 29 september 2014

vab

Ja så gjorde den obligatoriska höstförkylningen sin ankomst och jag sitter nu hemma med ett snorigt och hostigt barn. Jag hade hunnit inbilla mig att vi skulle klara oss i år, eftersom Lillan inte visat tecken på förkylning sedan hon började dagis efter sommaren, något som annars brukar ske. Men nu är det någon konstig smitta som många verkar drabbas av, och Lillan var en av dem. Hon är inte helt utslagen, men det innebär att hon kommer att klättra på väggarna innan hon är tillräckligt frisk för att återgå till vardagen, om hon inte får högre feber vill säga. Hon befinner sig i det där jobbiga mellanläget när hon är för sjuk för att vara på dagis, men för frisk för att ligga stilla under täcket. 
Det var meningen att jag skulle arbeta den här veckan, men det får jag nog lägga på hyllan ett par dagar, Smokey gav sig iväg på kurs till huvudstaden i morse så han är inte heller hemma för att ge lite avlastning. Men jag måste se möjligheterna med situationen, nämligen att jag ska göra gurksallad av den enorma skörden gurkor som ligger och väntar på att göras något åt, jag får lägga mer äpplen på tork och baka paj på de otroligt goda äpplena vi hämtade från gammelmorfar igår, och jag får göra skoluppgifter och börja ta itu med litteratursökningarna till kandidatuppsatsen. Så långtråkigt lär det ju inte bli, fast vi är instängda inom fyra väggar...

fredag 26 september 2014

Vakna, syndare



Jaja, jag skulle kunna predika om domedagen och hur guds vrede kommer att visa sig i form av helvetets eldar och jordens undergång. Men det ska jag inte. Tänkte mest dela med mig av en låt som jag tycker är ganska bra och ger en bra fiiilis för den här dagen.
Känner även ett konstigt sug efter rödvin och Cornelis Vreeswijk, vet inte riktigt varför... Måste vara hösten och det annalkande ovädret..

torsdag 25 september 2014

på äventyr..

I morgon kommer det att hända något som annars endast sker ungefär vart fjärde år i mitt liv. Jag ska till frissan. En riktig frisör. Sist jag satte min fot i en frisörsalong var när jag fick mitt hår fixat till C&J´s bröllop, och toppade bara håret. Gången före det var i december 2011, då jag klippte mig för första gången sedan 2009. Så de kommer ju inte så tätt de här infallen att jag måste till frissan. Men nu får jag åter igen erkänna mig besegrad. Färgen jag har på mitt hår för tillfället är knappt bestämbar, och den passar med absolut ingenting. Tänk er den där granen ni slängde ut efter julfirandet 2012, och som nu har legat och torkar bakom uthuset bland gamla bilringar och oljefat. Den nyansen har jag på håret. Gran som varit utan vatten och näring i två år. 

googlad bild

Som den på bilden fast den är mycket intensivare i färgen, men typ ditåt. Hur ska man klä sig för att få den där nyansen att se vettig ut? Hänga på sig ett rostigt oljefat eller? Så nu är det bara att inse verkligheten, det finns inga andra alternativ än att besöka Hietanens Malin imorgon för att få håret färgat till den färg som jag verklige vill ha, nämligen jättejätteröd. Typ såhär..




Alla bilder är googlade. Men sådär önskar jag att mitt hår ser ut i morgon, och inte brun/orange/gul/röd som det är nu..

Och så här kommer jag att vara när klockan ringer imorgon bitti, och jag vet att jag ska åka och bli fin i håret..


googlade bilder

sommarbilder

Nåjaa, då har jag slösat bort några timmar av mitt liv och redigerat några bilder från den gångna sommaren. De här är de "anständiga" bilderna från systemkameran, eftersom jag inte helst tittat igenom bilderna från digikameran. Men, här är de i alla fall, bilderna på vad vi sysslat med i sommar...

De första bilderna är från juni och midsommarhelgen. Det var ju rövkallt hela juni så vi gick mest med vinterjackor och stickade mössor för att inte frysa ihjäl, men vi var ändå ute i skären och firade midsommaren som var kallare än julen...

 vi har paddlat...



 och sprungit på klippor...

 tittat på intressanta saker...

 sprungit på ännu mera klippor..

 förundrats över den vackra naturen...

samlat fjädrar som sig bör...

 klätt ut oss...

och kikat..

I juli åkte Smokey ut på motorcykeltur och vi stormade även iväg till Power Big Meet i Västerås. Vi valde att ta båten över till Umeå och sedan köra ner till Västerås därifrån, en resa som hette duga. Men vi körde i ett sträck och anlände till Mälarcampingen runt halv tre på följande morgon. I juli var vi också mycket ute på sjön, både i Närpes men vi blev också bjudna på utfärd till Valsörarna tillsammans med min far och R. Vi badade och var på stranden och hann med flera middagar i Oravais. Den afrikanska festivalen Agoo Africa ordnades också i stan där mamma var med och uppträdde så några bilder av det kommer också. 





 Påväg ner genom Sverige längs med Höga kusten, så vackert så man vill dö..

 Såg vackra regnbågar som en bild på intet sätt gör rättvisa

 Natten sänkte sig över landet och älvorna dansade på ängarna..



Solnedgång i Sundsvall..

 Vi har dansat så hatten fallit av..

Middag under kastanjen i Oravais

 Badat på Storsand..

 Legat och plaskat på en madrass..


 Båtutfärd åter igen..



 På upptäcktsfärd på Sandgrynnan

 <3

 Mina filosofer..

 Mera spring..



 Flottpaddling igen, nu är det dock lite varmare..



 Här är vi på väg ut till Valsörarna, på sommarens kanske varmaste dag... 

 om jag inte tar fel är det här utsikten från "Brånnin", och även om jag varit där många gånger i mitt liv har jag aldrig sett ett sådant lugnt hav.

 En liten stuga utanför Valsörarna. Där skulle jag kunna bo..

 Doften av varm ljung och enris, man kastas tillbaks i tiden ca 20 år..

 Självaste fyren


 Ännu mera hav. <3

 Afrikansk festival i Vasa centrum

 Ännu en sjukt varm dag, nästan lite för varmt..

 Mamma dansar (hon med det stora håret)




 Jag blev oerhört irriterad på mig själv när jag gick igenom bilderna, eftersom jag tydligen har väldiga problem med att hålla kameran rakt när jag ska ta "landskapsbilder". Så det måste jag arbeta på. Ingen vill se sneda horisonter.. Hur som helst. Här var våran sommar och solen har gassat mest hela tiden...






tisdag 23 september 2014

ett sommarminne

Jag är säkerligen inte ensam om att tycka att sommaren 2014 kanske var den bästa sommaren på många många år, i alla fall vädermässigt. Jag har i dagarna fört över bilder från kameran till datorn, och ska när andan faller på redigera och dela med mig av vår sommar med er. Men jag hittade en bild som kan höra till en av de bästa. Vi har varit en hel del på villan i Närpes, och åkt mycket båt eftersom vädret varit bra mest hela tiden. Det finns flera fina ställen runt omkring i skärgården runt Nämpnäs, bl.a. Märigrund och sandgrynnan (vet inte vad den heter på riktigt med den kallas så), där vi varit flera gånger. 


Den här bilden är så bra, eftersom alla är i sin egen värld, funderar på sina egna saker. Naturen runt omkring är så vacker så det gör ont, och hela sommaren finns med. Den här bilden är tagen på sandgrynnan där det är härligt att bada och det finns mycket roligt att titta på runt den lilla holmen. 

Det kommer mera bilder sedan, när jag sorterat och redigerat de 400 bilderna vi lyckats knäppa den här sommaren, och det är bara med systemkameran, då är inte digikameran och telefonerna inräknade... *puh*

fredag 19 september 2014

Aktivera er!

Ja, vad ska man säga. Landet jag bor i har en regering som i dagarna fattade beslut om huruvida kärnkraftverket i Pyhäjoki ska få tillstånd att fortsätta och slutföra sitt byggande, och till min förskräckelse (men ändå inte så oväntat) gav regeringen grönt ljus för bygget. De Gröna lämnade regeringen i protest och ännu ett sorgefrö såddes inom mig. Inte för att de gröna lämnade regeringen utan för att vi faktiskt har en så IDIOTISK regering som inte fattar vad de har gjort i och med Fennovoima-beslutet. Och i Ryssland är man förstås överlycklig och tycker det var bra gjort av Finland att godkänna byggandet av ett kärnkraftverk där ryska Rosatom har en stor ägarandel. Varför detta beslut och varför just nu? Är man rädd för att man ska skada relationerna till Ryssland i dessa oroliga dagar med Ukrainakriser och sanktioner mot Rysslands agerande i tidigare nämnda kris, genom att säga tack och hej till kärnkraftverket i Pyhäjoki? Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan överhuvudtaget överväga att investera i ett kärnkraftverk i dessa tider, vad är det för framtid? Finland, som ska vara förebilder för resten av världen när det kommer till teknik och smarta energilösningar väljer att investera i ett jävla kärnkraftverk, medan övriga länder försöker avveckla kärnkraften. Och jag är väl medveten om att det är svårt att hitta förnybara energikällor som är lika kostnadseffektiva som kärnkraft, men bara viljan finns så hittar man också alternativa lösningar. Skulle man kombinera vind-, sol- och vattenkraft skulle man säkerligen få till en lika bra källa för el som ett kärnkraftverk, och med den förnybara energikällorna skulle det även lämna mindre miljöfarligt avfall som ska tas om hand i hundratals år. 
För tyvärr så är det ju så att vi behöver el. Mer el för varje dag som går, till att ladda diverse telefoner, datorer och plattor. El för att driva de "miljövänliga" elbilarna och el för att få vardagen att fungera, helt enkelt. Eftersom behovet av el är så ofantligt stort borde man ju också försöka få till vettiga lösningar när det gäller produktionen av denna. Folk vill inte ha vindmöllor in på husknutarna, vilket jag också förstår, men blir jag tvungen att välja mellan vindmöllor eller kärnkraftverk så väljer jag möllorna tusen gånger om. Tänker vi på våra kommande generationer när vi väljer att investera i kärnkraftverk? Vad lämnar kvar åt dem, annat än elände och en förstörd miljö? Vad händer om olyckan är framme i Pyhäjoki, med ett ännu färskt minne av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl? Det finns ingenting som garanterar att kärnkraften är 100 % säker, och skulle något hända så är det inte bara människorna i kraftverkets direkta närhet som drabbas, utan det är även människorna i angränsande länder som drabbas av problemen. När olyckan i Tjernobyl var framme resulterade det i att man inte fick äta svamp och bär ur skogarna i norra Finland, Sverige och Norge, och renar var tvungna att nödslaktas på grund av den radioaktivitet som fanns i marken. Och har jag inte fel så kan man ännu idag hitta spår av radioaktivitet i naturen i norra delarna av våra länder. Det känns ju betryggande, speciellt med tanke på att det i princip är ett ryskt kärnkraftverk som nu ska slutföras i Pyhäjoki, Men Putin blev ju nöjd och glad, och berömmer oss för att vi fattar rätta beslut i svåra tider... Här kan man läsa om glädjen i Moskva efter gårdagens beslut om Fennovoima. 

Annat elände då? Jo, i samma veva som regeringen klubbade genom Fennovoima så beslöt de också att bb-avdelningar med mindre än 1000 födslar per år ska stängas. Det är ju fan inte klokt detta. Varför inte stänga ner alla förlossningsavdelningar när vi ändå är igång? Kvinnor har ju fött barn hemma i århundraden, och vi behöver ju inte resa längre än till Afrika för att se hur det går till när ungarna föds där. Några timmar efter att modern klämt ut ungen är hon tillbaks i arbetet med barnet fastspänt mot bröstet. Om hon inte råkade dö på kuppen alltså, eftersom den risken är ganska stor när man varken har tillgång till ordentlig sjukvård, rent vatten eller professionella läkare som kan sy ihop dig efter att ha fött barn. Är man inte överhuvudtaget orolig över att allt fler födslar sker i bilarna på vägen till bb? Nej, varför jaga upp sig över det, vi kan ju ge taxichaufförer en crash-course i hur man förlöser en gravid kvinna, ifall de inte hinner fram i tid, så var det problemet löst. Man sitter och får gråa hår över varför nativiteten sjunker i vårt land, varför vill inte människor avla mera skattebetalare? Jag kan ju lugnt påstå att familjepolitiken inte direkt manar till barnafödande, varken med beslut att stänga ner förlossningssjukhus eller att kvotera föräldraledigheten mellan mor och far. Detta kräver absolut ett längre inlägg i ett senare skede. Blev så upprörd nu att jag inte kan tänka klart.



Vad jag från första början tänkte skriva om var att det händer en massa roliga och viktiga saker i helgen som ni alla borde ta del av. I morgon (lördag) har Älvbyarna skördemarknad vid Skatila Uf, och jag tycker ni ska ta er dit för att handla goda och ekologiska råvaror, dels för att det är gott och dels för att man stöder en bra verksamhet. 


Även Kodials Grönsaker i Singsby har marknad i och med att deras gårdsbutik fyller ett år imorgon. Där säljs också allt möjligt gott och ponnyridning för barnen, så klart. Så efter ni varit till Älvbyarna kan ni ta en tur till Singsby för att kolla in Kodial och hans utbud. Evenemanget finns på Facebook om man vill bekanta sig vidare.

På söndag är det dags för klimatmarsch i Vasa. Här kan man läsa mer om evenemanget. Klockan 15 startat marschen för ett bättre klimat från Vasa torg, och ju more the marrier som man brukar säga, så ta med ungarna och gammelmormor och så tar vi varandra i händerna och går för ett bättre klimat. För det behövs. Tänk på framtiden och de som ska ta över jorden när vi lämnar den, vad är det för värld vi vill ge våra barn och barnbarnsbarn? Jag vill i alla fall bidra till en renare och snällare värld, på alla sätt jag bara kan...