Helgen som gått har varit en av de bästa på länge. Det har varit en riktig friluftshelg då vi försökt tillvarata så mycket av solen som möjligt. Dock har det visat sig att jag och våren ligger i skilsmässa efter ett förhållande som har blivit värre för varje år som gått, och även om det gör ont att säga önskar jag att våren ska vara över och sommaren komma så fort som möjligt. Detta för att jag under senare år har märkt att min kropp och mitt psyke går helt bananas när våren börjar knacka på dörren, och jag börjar allt mer känna igen mig i min mormor, som varit en vårhatare i hela sitt liv. Allt är smutsigt och dammigt. Det är varmt men ändå kallt. Man vet inte hur vädret är från en dag till en annan. Pollen. På samma sätt som tjälen går ur marken river det och sliter i kroppen så man helst skulle vilja emigrera till en plats där de inte har vår. Jag har varit så ofantligt trött sedan fredagseftermiddag, att få sova är det skönaste som finns just nu, och hela min hjärna känns som en stor vattenfylld svamp som bara skvalpar omkring och gör ingen nytta. I och med tröttmans intågande i fredags har jag också gått med ett konstant illamående och magvärk, något som min mormor diagnostiserade som magkatarr, eftersom det är något som hon får lida med varje vår. Detta är en känsla som jag aldrig förut varit med om. Inte helst under de värsta dagar av baksmälla har jag känt en sådan här trötthet. Fick sätta mig på en stol bredvid spisen för att orka steka plättar åt Lillan idag. Och ingen matlust what so ever. Inte helst min mormors lax smakade som den brukar igår, och det är ett tecken på att något inte står rätt till inom mig.
Jag känner också en enorm längtan efter att få omge mig med djur. Speciellt höns och får. Tanken på att få gå ut och plocka färska ägg till frukosten är så deprimerande så det inte är klokt, eftersom jag vet att den verkligheten är så långt borta. Men anyways, tog några kort när vi var ute i naturen i helgen, både från Boskatan i fredas och från Björkö i lördags.
Jag agerade familjedags-diktator på lördags morgonen och bestämde att vi skulle åka ut till Björkö för att gå en vandringsled som heter Bodvattnet runt. Har inte varit där på typ 10 år (!?), och ännu längre sedan är det jag har varit vid "Märarygghåle" där vi skrinnade som barn och lekte i skogen om vårarna. Det var både med glädje och vemod jag gick längs stigarna, eftersom ingenting var som man minns det, men tiderna förändras och med det våra omgivningar. Lillan var så otroligt duktig, hon gick de hela 4 km som vandringsleden var, utan desto mera knärr, det gick bra att muta henne med kex längs med färden så höll hon humöret uppe. Efter den utflykten for vi till svärmor på kaffe i Munsmo, sedan till mommo på mat och i bastun. Trots att min mage värkte och jag mådde illa typ hela tiden så var det ändå otroligt skönt att avsluta kvällen med bastu. Trötta och med känslan av urvriden disktrasa somnade jag och Smokey innan 23-nyheterna hade börjat på fyran, och det enda jag har gjort idag är att promenera till butiken och steka plättar åt Lillan. Så trött...
Utsikten från "Saltkaret" (som är den fulaste skapelse jag någonsin sett), Lillan har tagit bilden.
Glada friskisar, även den här bilden är tagen av Lillan
Jag och Lillan på Bodback. Här har man många gånger cyklat om somrarna, med skärgårdsvind i håret och i doft av varma stenar och enris.
Lillan framför båthuset där jag och mommo ska ha vår eka. Ska byggas och fixas till lite så blir det überbra ställe till att rensa fisk och reda nät...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar