så görs ett patriarkat, del 1

Nu blir det lite kvinnohistoria, mina vänner! Eftersom detta verkar bli ett långdraget projekt kommer jag att dela upp texterna i olika delar, eftersom ingen vettig människa orkar läsa kilometerlånga blogginlägg, hur intressanta de än är. Så jag vill informera världen om hur och varför patriarkatet har uppstått, och varför synen på kvinnan har ändrats så drastiskt från tidernas begynnelse fram tills idag. Som underlag har jag förutom min egen briljans, Kaari Utrios bok Evas döttrar (1984), som jag rekommenderar varmt till de som är intresserade av sådana här saker. Så, nu kör vi igång med första delen som handlar om hur det patriarkala samhället uppstod.

Jag upplever det som att det ofta florerar missuppfattningar och rent ut felaktiga föreställningar om hur det var ”förr i tiden”, när det gäller kvinnor och män och jämställdheten oss emellan. I debattartiklar har det efterlysts ”riktiga grottmän” och ”karlakarlar”, och inte är det sällan det pratas om hur männen nu för tiden står för det kvinnliga och kvinnorna har blivit mer manliga än männen. Sådant dravel som en blir ganska trött av med andra ord.

Vi lever ju med fantasibilden av att människor levde som Flintstones på stenåldern, hur männen gick omkring med stora klubbor som användes för att klubba ner både mammutar och kvinnor, och den klassiska bilden av att grottmannen släpar in kvinnan i hennes hår i sin grotta för att para sig med henne har vi ju fått uppmålade för oss sedan barnsben. Det hänvisas även ofta till stenåldern när det diskuteras om kvinnors och mäns biologiska olikheter, och att visst var det så att mannen var den som jagade och försörjde familjen, och kvinnorna skötte ungarna och låg med särade ben när mannen kom hem efter mammutjakten (låter inte som att världen eller dess föreställningar har ändrats så mycket sedan stenåldern i såna fall). Sanningen är ju den att ingen riktigt vet hur uppgifter fördelades mellan kvinnor och män under stenåldern, eftersom ingen obviously var där och kunde se det, vad man däremot vet är att kvinnor även begravdes med jaktvapen och andra föremål som även männen hade i sina gravar. Av detta har då arkeologer kunnat dra slutsatsen att alla medlemmar i en stam som var kapabla till att skaffa fram mat genom jakt eller samlande gjorde det, kvinna som man. Barn och äldre individer stannade hemma och såg efter varandra. Så vi kan ju en gång för alla slå hål på den myten att hemmafruidealet härstammar från stenåldern, och istället fundera på vad det var som gick snett när det helt plötsligt blev skillnad på vem som gjorde vad i ett samhälle.

I Utrios Evas döttrar beskrivs kvinnohistoria världen över. Boken tar avstamp i fornstaden Catal Hüyük i Antalonien i Turkiet, som var en stad full av liv i nästan tusen år, och under tiden som staden existerade övergick samhället från jakt- och samlarstadiet till jordbruk och boskapsskötsel. Utrio skriver att det är genom att iaktta Catal Hüyük som vi även kan se övergången från det klasslösa samhället där kvinnor och män var jämlikar, till det österrikiska system som i princip utgör grunden för den europeiska civilisationen. Innan staden ”civiliserades” hade kvinnan en ganska stark roll i samhället, och det fanns flertalet översteprästinnor, det har även hittats fler män än kvinnor begravda i staden, ofta omgivna med ståtliga utsmyckningar. När samlandet övergavs och jordbruket tog vid, fick samhället även jordbrukets dubbelmoraliska inställning till kvinnan på köpet. Kvinnan är älskad och åtrådd, men fruktad och hatad på samma gång.

Modersgudinna från Catal Hüyük, från ca 6000 f.Kr.
källa

Det finns teorier om att stammarna levde ett fridfullt och fredligt liv. Det fanns tillräckligt med utrymme och det fanns tillräckligt med mat så en obetydlig del av dagen gick åt för att hitta föda. Människorna hade alltså gott om tid att bara vara och umgås med varandra, och inom grupperna var människorna jämbördiga sinsemellan, den främsta egenskapen människan besatt var att hon var social och utan den egenskapen skulle hon knappast ha klarat sig någon längre tid.

I och med att befolkningsmängden ökar krävs även intensifiering i produktionen så att alla ska ha möjlighet att leva, detta leder till utarmning av miljön och ytterligare effektivisering, och att bemästra balansen mellan dessa två är något mänskligheten ännu i denna dag kämpar med för att ha möjligheten att försörja hela jordens befolkning på ett hållbart sätt.

I slutet av den senaste istiden (ca 10 000 f.Kr) försvann de stora villebråden så som mammutarna från Europas slätter. Detta bidrog till att våra förfäder för första gången stod inför kravet på effektivisering för att överleva. När maten blev allt svårare att hitta förändrades människornas beteende och de blev våldsammare, de började plundra och det i sin tur ledde till slut till krig. I detta skede uppfanns jordbruket, av kvinnan, och det påstås att det är jordbruket som ledde in mänskligheten på civilisationens väg. När man började bedriva jordbruk såddes fröet till utvecklingen av jordbesittningsrätt och annan privat äganderätt, något som inte förekommit i de tidigare samhällena. Där jordbruken fanns behövdes vatten och bevattningssystem, och där system finns krävs också en närvaro av en stat, och staten är ett samhälle bestående av flera skikt där det finns en arbetsfördelning, härskare och undersåtar.

De mest uppenbara faktorerna som bidragit till uppkomsten och formandet av den våldsamma människan är utvecklingen av den privata äganderätten (oberoende om denna uppkom genom byteshandel eller jordbruk) och befolkningstillväxten. Det samhälle som består av jordbrukande och boskapskötande människor är patriarkaliskt, detta eftersom mannen nu har underkuvat kvinnan, och kvinnan har övergått från att vara en människa till att vara egendom, vars sexuella funktioner övervakades väldigt strängt. Nu var inte kvinnan lika mycket människa som mannen. Mannen var människan medan kvinnan endast var kvinnan.

”Grunden för det patriarkala samhället är den att kvinnan samtycker till att ägas av en man, medan männen officiellt eller inofficiellt kan äga flera hustrur. En kvinna som inte går med på att begränsa sina sexuella aktiviteter till en enda man måste straffas. Däremot anses männen enbart manligare ju fler kvinnor de nyttjar. Kvinnornas uppfattning om sig själva är nyckeln till det hela. Systemet rasar samman, om kvinnorna inte går med på att iaktta de restriktioner som männen ställer upp för dem. Det är därför som det inom det patriarkaliska samhället är så viktigt att få kvinnorna att tro, att den sexuella friheten gör kvinnan ovärdig.” (Utrio, 1984, s. 14).

Hm. Låter det bekant, eller?

Vad Caitlin Moran lärde mig

För några dagar sedan fick jag äntligen utläst Caitlin Morans How to Be a Woman (2011), och tidigare läste jag ut Morantologi (2012) som jag fick av min Systeryster i julklapp.
Detta var böcker som jag faktiskt lärde mig någonting av, och de har till och med ändrat mitt sätt att tänka angående vissa saker. Moran skriver på ett rättframt sätt och hon skräder inte orden utan skriver vad hon menar. Det tycker jag om. Jag läste How to Be a Woman på engelska och därför tog det lite längre och flöt inte på lika bra som när jag läste den andra, men däremot tog svordomarna ut sin rätt mer på engelska än på svenska. Morantologi är en samling av krönikor och texter, där kapitlen egentligen är fristående. Det var några delar av boken som kändes lite tråkiga, som hennes möte med Keith Richards, och recensionerna av Sherlock och Downton Abbey. Men det är petitesser i jämförelse med när hon skriver om sin karriär som World of Warcraft-spelare, hennes möte med Lady Gaga eller alla hennes samtal med sin man innan de ska gå och lägga, som har hög igenkänningsfaktor. Vissa saker som hon skrivit om i How to Be a Woman återkommer i Morantologi, dock mera ingående, som hennes intervju med Lady Gaga som slutar på en mystisk klubb i Tyskland. Moran är träffsäker, använder sig inte av ett högtravande språk som gör att man tappar intresset, och skriver om saker som alla kvinnor borde ta del av. 
Hon ändrade min syn på Lady Gaga, eftersom hon tidigare varit en artist som jag för mitt liv inte förstått mig på, men med lite eftertanke så är ju Lady Gaga en av de som verkligen kämpar för det som jag också anser är viktigt. Att alla ska få vara precis hur fan de vill och tycka om vem de vill utan att någon ska komma och förtrycka och diskriminera, och Lady Gaga har ju lugnt sagt sin egen stil. Man måste också tänka på att tjejen är typ 25 och har erövrat hela världen med att vara just sig själv och göra det hon är bra på, nämligen musik. Så det om något borde ju vara en inspiration för kommande generationer. Dock tycker jag vad jag tycker om hennes musik, den passar bäst på dansgolvet när man tokdansar med 2 promille i pannan och älskar livet, och det är väl beviset på att hon gjort något bra. 
Det andra jag lärt mig av Moran är mottot "Om männen inte gör det, då är det bullshit". Här handlar det om all den tid vi kvinnor lägger ner på att göra alla möjliga konstiga saker med oss själva för att behaga, ja, männen. Det berör allt från hur vi klär oss till vår kroppsbehåring och skönhetsoperationer. I kapitlet "I become furry!" i How to Be a Woman" finns ett stycke som fick mig att skratta högt. Moran diskuterar olika typer av vaxningar kvinnor gör innan de ska ut på fest, och får reda på att den brasilianska vaxningen börjar gå ur tiden: 

"Fortunately", she said, "the craze for Brazilians is abating. The hot new haircut is the Sicilian. It is like a Brazilian - but you are left with a neat little Sicily-shaped triangle, which at least means that you still look like a woman. Good luck!"
Sicily? The goog news is that I can make my luge look like Sicily? Home of the Mafia? That´s my vagina now? It´s got the Godfather in it? Ha-ha! Can you imagine if we asked men to go put up with this shit? They´d laugh you out the window before you got halfway through the first sentence"

How to Be a Woman s.46

Det här var bara en av många saker som fick mig att skratta högt, så jävla spot on så det är inte klokt. Jag rekommenderar dessa två böcker varmt för de som vill läsa något annat än Bridget Jones Dagbok, någonting skrivet av en arg kvinna som säger sanningen om sig själv och upplevelsen av att vara kvinna i dag.