När en börjar vissna.

Hittade gamla dagböcker häromdagen. Började ju bläddra i dem så klart, som en alltid brukar göra när sådana gamla skatter återfinns. Den här gången hände något speciellt inom mig när jag läste vad mitt fjortonåriga jag skrivit, i en värld av tonårshormoner och den ständiga jakten på att passa in, att finna sin grupp. Om man bortser från mindre bra formuleringar och vissa självmordsfunderingar (som jag tror alla tonåringar har åtminstone en gång) så tänkte jag precis på samma saker som jag gör nu. Mina första trevande feministiska tankar föddes där i mitt rum där väggarna var fullklistrade med Ebba Grön-texter och bilder på okända hc-band, konstateranden om hur orättvis världen är, och framför allt, det motstånd en möts av när försök till diskussioner görs. Det går i vågor, glöden och viljan att förändra världen. Ibland är det mer intensivt, en får ett uppsving och provocerar fram diskussioner, vill väcka tankar, förgäves står en och skriker mot väggar som inte svarar. Som skrattar en i ansiktet och kallar en lilla gumman som ska flytta hem till PK-Sverige. Och man blir så satans frustrerad på denna ovilja att förstå, oviljan att se på saker ur ett större perspektiv. "Jag har aldrig upplevt att jag blivit orättvist behandlad så därför existerar det inte".

I mina dagböcker läser jag om en tid när folk nätverkade, ordnade spelningar, demonstrationer, öppet hus med insamling för krigsoffer någon stans i världen. Det fanns en gemenskap och en kämpaglöd som jag saknar något otroligt. Men när en blir motarbetad tillräckligt mycket ger en tillslut upp. Viljan tar slut. Det är lättare att skita i allt och låta idioterna hållas, för ensam är inte stark i detta sammanhang. Mycket av diskussionerna har förflyttats från kaffeborden och McDonalds till olika forum på internet, och där är det lättare med personliga påhopp och att döma ut andra på ett fult sätt och sedan inte behöva ta ansvar för det. Även där är det som att diskutera med en vägg. Du kan skriva långa utläggningar om varför feminism behövs, fast tills fingrarna blöder, men det kommer alltid någon som gör att du ger upp, en kommentar om hur en har daddyissues, att alla feminister hatar män och hur vi vill ha det bättre än män. All denna okunskap som flödar, bara för att de inte orkar ta sig fem minuter och googla lite grundinfo om feminism och varför det behövs. Jag ger mig inte in i diskussioner om atombrytning, för jag kan inget om det. Men när det gäller feminism, eller någon annan typ av ideologi som berör orättvisor eller ojämställdhet, då har helt plötsligt alla en röst. Då behöver en inte respektera den som är påläst och kan saker inom ämnet, för då är källan fel eller en använder känsloargument. Hur en än försöker står de där, och spottar. Spottar på det som för mig är något av det viktigaste i världen, en tro på att kvinnor och män ska kunna leva jämställt, en tro på att folk ska öppna sina ögon och börja se istället för att bara titta.

När en bara är ensam orkar en inte hålla upp viljan att förändra. När en ser hur världen verkar bli allt mer trångsynt, när en ser rasistiska gatpatruller ta över ordningen i stan, när en hör och ser ett allt mer utbrett hat så vill en så gärna fortsätta hålla huvudet högt med en aldrig sinande vilja att förändra. Men istället vissnar jag inifrån. Jag har ingen att vädra mina åsikter med, ingen som har samma glöd som mig. Jag vill nätverka och binda samman alla oss som sitter hemma och vissnar. Jag förstår min syster som säger att hon aldrig skulle kunna flytta tillbaka hit, för hon höll också på att gå sönder inombords, men hon hann bort i tid. Ungefär femton år har gått sen jag skrev om att förändra världen i min dagbok. Det positiva och medvetna fjortonåriga jag hade ännu ett hopp om att jag kunde förändra. Och vad har jag gjort? Jag har hällt vatten på min glöd så den slocknat. Blivit som alla andra som inte bryr sig, för en kan ändå inte göra någon skillnad.
Men nu, nu vill jag inte slösa mer tid på detta, att titta bort och välja att inte ta diskussioner. Jag måste börja omge mig med människor som hjälper mig att få tillbaka glöden igen. Jag kan inte tillåta mig själv att vissna mera, för snart finns inget kvar, och då sitter jag där med en knuten näve i fickan men för rädd för att säga något om orättvisorna som pågår runt oss dagligen, hela tiden. Tillsammans kan vi göra skillnad. Vi måste bara hitta varandra först.

låt er inte suddas ut

Här hade jag tänkt skriva ett långt inlägg om relationer och hur trött jag är på sådana just nu. Men efter den här dagen kan jag inte göra annat än att sätta mig i soffan, ta några djupa andetag på samma gång som jag avnjuter en öl, för att sedan gå och lägga mig. Det har varit en tung dag på många olika sätt, så relationsinlägget får vänta tills imorgon. Men jag tänkte ändå spela en låt för er, en låt som är så himla talande när det gäller mitt liv just nu. För en gångs skull ska jag inte suddas ut, utan det är nu jag ska börja skapa mig själv som jag själv vill ha mig, och inte som någon annan vill att jag ska vara. Jag har låtit andra skapa mig i allt för lång tid, så nu är det banne mig färdigt med det.

Jag vill inte suddas ut
För kärleks skull
Även om den som suddar är alldeles kärleksfull
Näe jag vill inte suddas ut
För kärleks skull
Även om den som suddar är alldeles kärleksfull
Du ser mig som en tavla
som andra kluddat på
Du vill sudda allting bort
och fylla på med egna tecken
skriva dit låt stå
Näe jag vill inte suddas ut för kärleks skull
Även om den som suddar är öm och kärleksfull

Ups and downs

Idag har det varit en jobbigare dag, igen. Det är konstigt hur det kan kasta från en dag till en annan. Att gå från att vara positiv och ha hopp om framtiden till att ramla ner i ett hål där en känner att en inte har kontroll över vad som händer i livet. Idag var en sådan dag, då jag inte sett ljuset i slutet av tunneln, utan jag har bara stått i den kolsvarta tunneljäveln med utsträckta armar utan att känna någonting. Det absolut värsta just nu är boendesituationen. Det är det som känns hopplöst. Att bo i en kappsäck ännu en gång och inte veta hur länge det tar innan vi hittar vårt eget ställe. För mig är det ingen skillnad, men med tanke på Lillan skulle jag vilja att allt detta skulle gå så smidigt som möjligt. Att hon inte skulle behöva kuska fram och tillbaka mellan hus och leva som en nomad utan fast punkt. Det är väl att göra det bästa av situationen och hoppas att karma finns och att den för en gångs skull skulle arbeta till min fördel.

Fyllde 27 år igår, och det firades med baksmällan från helvetet men med en av de roligaste kvällarna på länge i bagaget. Min syster hade ordnat överraskningsfest åt mig och även om det inte blev så stort och spektakulärt betydde det otroligt mycket för mig, speciellt nu. Och att sedan åka på krogen, få dansa och skratta så magmusklerna krampar var en bonus. Nästa helg ska vi fira igen, då jag velat samla mina allra närmaste väninnor för en gemensam middag på restaurang, eftersom alla mina vänner är det bästa jag har runt mig nu förutom familjen då, såklart. Vet inte vad jag skulle göra utan alla er som orkar hålla mitt humör uppe, och gör så jag orkar hålla mig ovanför vattenytan. För i ärlighetens namn känns det nog som det skulle vara lättare att låta mörkret ta över vissa dagar, men det är inte värt det. Det kan bara bli bättre härifrån, för blir det mycket sämre så vet jag inte vad jag ska ta mig till...

Och låten som spelar på repeat just nu för den får mig att må bra. Jag menar, när har Mark Knopfler fått någon att må dåligt? Aldrig skulle jag tro...

Tänka sig, att Pitbull sa en sak som berörde

Not in a million years trodde jag att dessa ord skulle lämna min mun, att Mr Worldwide aka Pitbull uttryckte något som jag tyckte kändes riktat till mig. Satt i bilen och skulle till att starta den, kämpade med att undvika en ångestattack som kommit med jämna mellanrum de senaste dagarna och riktade min ilska mot bilstereon när jag hörde Pitbull säga något som fick mig lugnare. I samma ögonblick jag bytte kanal till världens sämsta radiokanal, Loop, hörde jag detta:

"This for anybody going through tough times, believe me, been there done that. But everyday above ground is a good day, remember that."

Och ja ba jaaa du Mr, Worldwide, där sa du något som jag verkligen behövde. Fast allt är skit måste en ändå vara glad över att en lever, för det kunde vara värre... Jag tänkte ju också så klart att det där har mannen utan haka inte kommit på själv, och fatta segerkänslan när jag luskade ut att orden "everyday above ground is a good day" även sagts i Scarface.

Här är låten i fråga. Den är ganska skit sådär annars, men där runt tre minuter blir det lite djupt.

vackra skapelser

Okej flickor och pojkar, nu kommer här att objektifieras utav bara helvete, men ibland behövs det något vackert att vila ögonen på. Och en liten resa tillbaks i tiden.. Håll till godo. (Alla bilder har jag hittat via google).

De här två Franco-bilderna är till min syster :)

Och lite bra fredagsmusik, så klart!

förlåt, mer musik...

Ok, jag kan konstatera att jag för tillfället är inne i en period då jag verkligen crejvar efter ny musik. På kvällarna sitter jag och dammsuger youtube efter nya upptäckter. Ibland går det bra, ibland mindre bra. Men under den senaste veckan har jag hittat så mycket ny, bra musik så det är helt otroligt. Ni vet den där känslan när en hittar en låt eller ett band som är så bra så en blir lite provocerad? När deras låtar är så bra så det gör lite fysiskt ont, och en börjar må lite dåligt? Okej, kanske det bara är jag som upplever viss musik på det viset, men det kan ibland uppstå en känsla som jag kan tänka mig missbrukare kan få av en riktigt bra tripp. När allt runt en försvinner och det är bara jag och musiken. Det händer ofta när jag är på blues-spelningar, att jag blir hög på musiken, och tänk vilken gåva, att inte behöva använda droger för att komma till the happy place. I vilket fall som helst så hittade jag så sent som för en timme sedan bandet Blues Pills, vars sound är som om Led Zeppelin, Deep Purple och Janis Joplin skulle ha ett band tillsammans. Jag är annars inte så superimpad av 70-tals heavy, men min fars musikintresse har dock lämnat sina spår och jag kan därför konstatera att detta band är helt otroligt, och svenska (!) Elin Larssons röst får det att hugga till i mellangärdet. Helt sjukt... Detta är musik som ska spelas riktigt riktigt högt, och lyssnas på när en har tid att hänge sig åt det vackra i det hela... Hoppas de kommer till Finland någon gång. Så jag får dö musik-döden.

min favorit nu för tillfället, Little Sun.

vintermusik: bluegrass, gothgrass, country och deathcountry

Som ni kanske märker inleder jag bloggåret 2015 ganska lugnt med random vardagsinlägg och andra ganska intetsägande texter. Nu ska jag ge er en massa musiktips från olika genrer som jag (åter)upptäckt under den senaste tiden. Ni som känner mig vet ju att jag älskar blues, rockabilly, psychobilly och sådant, och det som är så bra med dessa genrer är att det finns en uppsjö av andra roliga underkategorier som en kan ty sig till när en upplever att det som vanligen spelas börjar bli tröttsamt. Så nu vintern till ära har jag hittat en massa mörk, mysig bluegrass-aktig musik som är så förbannat bra. Så bra så en nästan skulle kunna börja dricka whiskey. Jag är lite ledsen att den kvinnliga fägringen som vanligt lyser med sin frånvaro, men jag vet att det finns flertalet kvinnliga bandmedlemmar och även band där frontfigurerna är kvinnor inom dessa genrer, de är bara lite svåra att hitta. Så, nu kör vi.

Vi börjar med den mörkaste låt jag kanske någonsin hört. Är du på bra humör och inte vill vara det längre kan jag rekommendera denna låt av Sons of Perdition. Alla deras låtar är så jävla deppiga så en vet inte vart en ska ta vägen, men det passar bra såhär i vintertid... :D

Sedan har turen kommit till Jayke Orvis, som jag helt sonika placerar in i kategorin country-gothgrass, eftersom vissa av hans låtar är mer country än bluegrass beroende på vilket band han spelar med. 

Slaughter Daughter är ett band med två tjejer som är himla bra, även det gothgrass. Hittade inte så mycket av dem på Youtube, men de kan finnas på spotify, har inte orkat kolla. Detta är en liveversion och orkar ni inte se början kan ni spola fram ca 2 minuter för skönsång och banjo.

Larry and his Flask. 

Old Crow Medicine Show, som spelar kanske lite väl mycket country för mig, men den här låten tyckte jag var himla bra. Har hört den i andra snabbare versioner förr, men den här kändes passligt chill...

The Devil Makes Three (som faktiskt har en tjej som spelar ståbas) med låten Old number 7, sköönt...

Samma band med låten The Bullet..

Så har vi 16 Horsepower som är bandet som sägs vara grundarna för genren gothgrass, men det kan jag inte säga om det stämmer eller ej, bra är de i alla fall..

Den här låten kan jag knappt höra på eftersom det påminner om ett Sons of Anarchy-avsnitt som förstörde hela mitt liv. Ändå kan jag inte sluta lyssna på den. White Buffalo har annars flera bra låtar..

Reverend Glasseye. Mörkt och konstigt.

Lost Dog Streetband, ett band på två personer varav en kvinnlig medlem. jeij.

Och nu min absoluta favorit. Skulle jag vara tvungen att välja endast en artist att se live innan jag dör, så skulle det vara William Ellito Whitmore. Alltså hohho... Jag lägger bara upp en låt, eftersom ALLA hans låtar är bra som jag hittills hört, så in på Youtube och villa bort er i WEW-djungeln..

Så avslutar vi med lite upptempo, tror jag bestämt..

Det finns hur mycket som helst av denna typ av musik både på Youtube och spotify. När en söker på gothic hillbilly eller liknande kommer det upp hur mycket som helst. Det är väldigt amerikanskt, och väldigt mycket banjo, men det tycker jag om. Vissa texter make no sense at all, men ibland är det skönt att inte behöva vara så djup. Musik som är perfekt när en sitter med goda vänner och sänker en öl eller två...

Shit, en årsresumé

Ja, jag är ju inte den som är den. Så därför ska jag för kanske första gången under min bloggkarriär försöka mig på en resumé över året som gått. Tar samma lista som alla andra använder så blir det lättast. Tjoflöjt.

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?

Njae, inte vad jag kan komma på egentligen. Färgade håret rosa och blått kanske? Stigit upp klockan 5 en sommarmorgon för att åka och meta med familjen och inte få någon fisk, men upplevelsen i sig var så härlig så det gjorde inget. Ja, och börjat använda menskopp förstås.

Smokeys bild från en av de otaliga gångerna vi fiskade i somras

Vilka länder besökte du?

Sverige och Estland (för första gången, så det platsar ju även in på första frågan).

Är det något du saknar 2014 som du vill ha år 2015?

Skulle väl vara ett större ställe att bo på, annars orkar jag inte lägga energi på att tänka på saker jag inte har, och glädjas åt det jag har (kan jag ju försöka inbilla mig själv)

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?

Nå, jag minns ju alltid mina närmastes födelsedagar och min och Smokeys årsdag, Annars vet jag inte vilket datum som skulle vara specifikt eller värt att minnas. 

Största misstaget?

I don´t do mistakes. Nånää... Kanske att jag prioriterat jobbet lite för mycket framför skolan i år igen, vilket har resulterat i att jag velat flytta ut i ödemarken för evigt och bara vara ifred från alla måsten ett flertal gånger under hösten. 

Bästa köpet?

Guu vilka tråkiga frågor. Menskoppen antagligen. Och all god mat och middagar som jag och Smokey fått uppleva under året är bra inköp.

Vad spenderade du mest pengar på?

Tråkiga saker som kommer på köpet med livet. Hyra, kostnader för fordon och bensin, och dagisräkningar.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Många saker gjorde mig glad under året. Bl.a att jag, Smokey och Lillan fick spendera nästan hela sommaren tillsammans utan måsten, utan vi fick bara njuta av sommaren och vad den erbjöd. Det gjorde mig också glad att få besöka Power Meet i Västerås igen och att få fortsätta traditionen med att åka på Blues at the Farm/Beach med pappa och co. Det gjorde och gör mig också jätteglad när jag vet att jag har så många braiga människor i mitt liv, som gör mig glad...

Världshistoriens bästa familjebild, tagen innan Lillan klippte av sig håret, tydligen.

Första natten på Mälarcampingen på PBM, kuskade Volvo i år, bästa husbilen ever..

Jag och Smokey på Blues at the Farm i Närpes

Cruising i Västerås, ser mer ut som Miami med tanke på det palm-liknande trädet i bakgrunden

Raggare så långt ögat kan nå <3

Vilka böcker kommer alltid att påminna dig om 2014?

Säg det du. Jag läste många böcker, men jag tror inte jag kommer att tänka tillbaks på någon speciell som påminner mig om just det här året? Läste Nina Björks Under det rosa täcket, men den kommer jag knappast att koppla ihop med det "feministiska" året 2014...

Var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år?

Både och. Gladare för att jag fått spendera så mycket tid med folk jag tycker om. Ledsnare för att världen är så jävla dum i huvudet.

Vad önskar du att du gjort mer?

Varit och dansat med Smokey mera, det känns att vi inte varit lika aktiva på den fronten i år som tidigare år. 

Vad önskar du att du gjort mindre?

Angstat över saker som en ändå inte kan göra något åt. Önskar även att jag haft mindre jobbig PMS.

Favoritprogram på TV?

Sa du tv så väljer jag tv. Historieätarna. Trotsa att jag börjar bli riktigt less på att se Erik Haags röv/skrev i varje avsnitt, plus att han beter sig väldigt ouppfostrat i vissa situationer. Älskar Lotta Lundgren dock, skulle vilja ha henne som bästa vän för evigt.

Bästa boken du läste i år?

Oj. Lågan som brinner, Under det rosa täcket, Caitlin Morans How to be a woman och Morantologi, Eddie Meduza-biografin och Liv Strömqvists 100% fett...

Vad gjorde du på din födelsedag?

Drack champagne till frukost, fick fina presenter och blev uppvaktad av min familj och vänner. Somnade på soffan framför tv på kvällen as usual. Det är inte så mycket action när en fyller 26.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Har svårt att tro det. Har haft ett riktigt bra år, och jag tror 2015 blir minst lika bra om inte bättre. Den som lever får se :):):):):):):):):):):):)

Och så min nya favoritlåt på det..

musik musik musik och andra bra saker som inte har med julen att göra

Som ett litet avbrott bland all julpynt, julklappstips och julkalendrar tänkte jag tipsa om lite jävla bra musik, internet fanzines, och okej då jag erkänner, de tre julkalendrar jag följer måste jag väl dela med mig av. Vi börjar med musiken...

För alla er grrrls där ute som är trött på radioskval och juckande fram och tillbaks finns det en hemsida som heter 8tracks där en kan hitta spellistor av alla dess slag. Jag har redan hittat en massa bra listor fulla med arga qvinns, punkiga qvinns, qvinns som inte twerkar och qvinns som har sådan attityd så en blir lite rädd. Det är lätt att följa olika listor och det fungerar efter samma koncept som Spotify, bara att det är gratis och snyggare. Och så klart finns det annat än arg musik där, det är bara att leta och du skall finna vad du söker.

Sedan har jag upptäckt några "nya" band som gör livet i höstmörkret lättare att överleva.

Först ut är bandet Screaming Females vars frontfigur Marissa Paternoster är så himla talangfull, både när det gäller sången och att spela gitarr. Den här första låten är en cover på Because the night som Screaming Females sjunger tillsammans med Garbage, kan enligt mig tänkas vara den bästa versionen jag hört.

Här spelar de Sheryl Crows låt If it makes you happy, och även här får en ta del av Marissas utomordentliga gitarrspel. I den här låten tycker jag hennes röst påminner om Jello Biafras (f.d sångaren i legendariska punkbandet Dead Kennedys).

Låten Rotten Apple är även den trallvänlig och uppåt..

Vulkano är även det en ny upptäckt. Inget som jag kanske lyssnar på annars eftersom det är ganska elektroniskt, men efter att ha hört på deras nya skiva Live Wild and Die Free som en hittar på Spotify är jag ganska glad att jag gav dem en chans...

Ni som var unga medan Ztv fanns och var tonåringar under början på 2000-talet minns kanske bandet The Distillers med fräna Brody Dalle som sångare? Låt oss fräscha upp minnet lite:

Jisses vad jag älskade det här bandet, Brody var min förebild och jag minns hur jag ville ha hennes hår och sminkade mig med röd ögonskugga som fick mig att se ut som jag rökt gräs i flera veckor. Men fan vad cool jag var.,, Efter The Distillers har Brody Dalle haft egna projekt, och verkligen utvecklats som artist, bland annat Spinnerette är hennes påfund. Inte lika punkigt men inte alls dåligt.

Nu spelar hon under sitt eget namn Brody Dalle, och har återgått till det lite mer punkiga. Attityden är grym, och så även rösten.

Hon har precis som Marissa Paternoster gjort arbeten tillsammans med Shirley Manson från Garbage, och deras röster passar riktigt bra ihop..

Jag vill även tipsa om bandet Surunmaa, som är som namnet avslöjar inte är direkt munter musik, men det är (svensk)finsk melankoli när den är som bäst. Det finns bättre urval på Spotify än på Youtube, och jag rekommenderar dem varmt till alla som vill ligga och gråta under ett täcke någonstans....

Jag följer tre julkalendrar i år, Mikaelas, Lottas och Fittjournalens och de är lika bra allihopa. Via Fittjournalen får man himla många roliga tips, det är därifrån jag hittade 8track jag nämnde tidigare, samt det Internet fanzine jag ska berätta om senare. Mikaela tipsar om bloggar och svarar på frågor, och delar med sig av sina smarta tankar. Lotta postar egna serier som i alla fall jag tycker är helt fenomenala, så in med er och kolla på kalendrarna vettja!

Girls Get Busy Zine är ett internetfanzine där vem som helst får lämna in bidrag i form av texter eller konst som berör feminism av alla de slag. På sidan ISSUU hittar en även alla möjliga andra internet fanzines som är gratis att bläddra i, och om en har eget material en vill dela med sig av går det att ladda upp där bäst en vill. Även tidningen CHERRY ett feministiskt magasin som jag rekommenderar varmt! Girls Get Busy Zine finns även på tumblr.

Jag fick annars många reaktioner på mitt senaste inlägg om Alexander Wangs nya jeansreklam. Tror det är mitt mest lästa inlägg, till och med. Tänkte bara säga att på Alexander Wangs Facebook-sida har det nu dykt upp fler vidriga bilder, en värre än den andra, och är det någon som känner sig manad kan en gå in på sidan och skriva en kommentar om hur vidrig deras reklam är, det är bra om folk reagerar på sådan där skit...

Tack för mig, hoppas ni fick lite nytta av mina TIPS!