Kvinnans rätt till sin egen kropp

Förändringens vindar blåser över Europa på många olika, kontroversiella områden. Abortlagstiftningar reformeras och ifrågasätts, och bland annat i Norge har man skärpt abortlagstiftningen på det viset att man inte får abortera foster efter vecka 22, om inte moderns eller barnets liv är i fara. I Spanien föreslår man att den enda grund som ska finnas för att tillåta en laglig abort är om graviditeten uppstått av en våldtäkt eller om moderns liv är i fara. Precis som på flera andra ställen i Europa försöker man rucka på de rättigheter kvinnor har kämpat för i hundratals år, och inskränka kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp. I tider när det ekonomiska läget är instabilt och folk blir allt mer missnöjda med sina ledare, då får också konservativa och högervridna vindar större kraft.
Det är inte bara en gång jag har hört debatter om abortens vara eller icke vara, senast förra veckan diskuterades det i slaget efter 12 på Radio Vega. Egentligen förekom det inget nytt under solen i den debatten, och det som upprörde mig mest var att en av deltagarna (kvinnlig dessutom) hade sin tro och Gud som argument till varför aborter inte borde vara tillåtna. Hon sa det inte rakt ut, men jag tolkade det så att om hon skulle ha fått prata klartext skulle hon säkert ha sagt det, abort är mord och så vidare.

För mig är det fullkomligt ofattbart hur man kan säga att i det ögonblick en kvinna blir befruktad förlorar hon också rätten till sin kropp. Då blir plötsligt embryots liv mera värt än kvinnans och oavsett vilket lidande hon har gått igenom eller vilket lidande hon kommer att gå igenom så har embryot rätt till liv. Graviditeten kan ha skett som resultat av en våldtäkt eller av incest, men embryot har rätt till att leva. En femtonåring kan bli gravid av ren oaktsamhet och är bara barnet själv, men embryot ska ha rätten att födas, oavsett konsekvenserna. Om man knappt har möjlighet att ta hand om sig själv, hur ska man då ha möjligheten att ta hand om ett barn?
Det finns ingenting som säger att en mor automatiskt känner en övernaturlig kärlek till sitt barn när det föds, och därför anser jag att argumentet att "de flesta ångrar inte sitt val om de valt att behålla barnet istället för att göra abort" inte håller. Man kan inte jämföra själva graviditeten med att ha det fysiska barnet i sin famn, eftersom  när man är gravid kan man inte förutspå vad man kommer att känna när barnet föds. Är det bättre att fullfölja en graviditet fast man inte egentligen vill ha barn, bara för att "det kanske känns bättre bara barnet är här"? Är det ett värdigt liv för barnet att födas och inte vara önskat? Har man blivit gravid genom en våldtäkt, finns det absolut några anledningar till att vilja fullfölja den graviditeten och föda ett barn som påminner modern om ett brott som begåtts?

Det ska finnas gränser för hur sent man ska få genomföra en abort utan medicinska grunder, men jag har svårt att tro att kvinnor bestämmer sig för att göra abort efter att halva tiden av graviditen gått, bara för att de inte vill ha barn. Det är också en myt att kvinnor använder sig av aborter i stället för att använda preventivmedel, som vissa vill försöka påstå, och jag tror ingen genomför en abort utan att ha tänkt igenom det och övervägt alternativen.

 googlad bild

Det är heller inte sällan man skuldbelägger de som av misstag blivit gravida, genom att säga "det skulle ni ha tänkt på före" "är man redo för sex ska man också vara redo för barn" "som man bäddar får man ligga" osv. Vad handlar det om egentligen? Ska man inte få ha sex utan att göra barn? Nej, inte enligt kristna värdegrunder i alla fall. Därför är det viktigt med en högkvalitativ sexualundervisning i skolorna så ungdomarna är medvetna om vad som kan hända om man har oskyddat sex, och ja man ska ha huvudet med sig när man bestämmer sig för att ha sex, men misstag händer även om man använder skydd. De som väljer att göra en abort behöver inte få mer skit slängda på sig och behöver inte bli ifrågasatta över sina beslut, eftersom det är kvinnans kropp och det är hon som bestämmer.

Mannen då? Hur är det med mannen och hans rätt att besluta i frågor om abort. Ja, man behöver oftast vara två för att kvinnan ska bli gravid, men jag anser att det är kvinnan som ska ha sista ordet i frågan om att behålla eller inte behålla ett barn. Det är kvinnan som ska agera hyreslägenhet åt en annan människa i nio månader, som inte behöver vara en dans på rosor, det är kvinnan som ska genomgå förlossningen med risk att få hela snippan och andra viktiga organ demolerade för resten av livet, och det är kvinnan som till syvene och sist också har huvudansvaret för barnets välmående om fadern inte är närvarande. Det är lättare för en man att säga "klart vi ska ha barn" och sedan beslutar sig för att lämna kvinnan i sticket när de upptäcker att det kanske inte var så skoj i alla fall. Och då sitter hon där, ensam och kanske inte alls redo för ett barn. Så därför är jag av den åsikten att det är kvinnan som ska ha sista ordet när det kommer till att fullfölja graviditet eller ej.

Och det finns heller ingenting som säger att aborterna skulle minska bara för att de förbjuds. Varför skulle de? Kvinnor har gjort aborter på alla möjliga groteska vis med det egna livet som insats i århundraden, och förbjuds aborter innebär det att kvinnor vänder sig till illegala metoder som är långt ifrån säkra, vilket i sin tur innebär att fler kvinnor dör. Är det då inte klokare att det finns säkra och trygga möjligheter för kvinnor att avbryta sina graviditeter och inte behöva föda barn som de själv vet att de inte har möjlighet att ta hand om? Vill vi gå tillbaks till en tid då man dränkte ungar i bäcken eller lämnade dem i en korg på kyrktrappan (vilket fortfarande förekommer)? Är det faktiskt så, att kvinnor än en gång måste börja kämpa för rätten till att bestämma över våra egna kroppar, att vi måste börja från noll och upprepa historien ännu en gång?
Det verkar som om världen har börjat snurra bakåt, och på samma gång så inskränks kvinnors rättigheter allt mer. Är det dags att börja ge sig ut på gatorna igen, att visa att vi inte går med på vilken skit som helst och visa att inga män i hela världen kan komma och säga vad vi ska göra med våra kroppar?

googlad bild