Tänk att få lägga sig ett nät...

Nu när våren är kommen blir jag som vanligt väldigt ivrig på att göra en massa saker som har med naturen att göra. Odla, påta i trädgården, beskära äppelträd (gör man helst det på våren?), kratta gräsmattan, elda löv, och allt sådant där. Ännu en vår finns det ingen jord där jag får köra ner mina fingrar, jag stänger ögonen när jag går ut genom dörren och blundar fram tills jag slår knät i bilen, eftersom jag avskyr gården vi bor på. Man får lejdon för mindre. Jag vill så och odla och skörda. Men inte ännu detta år, kanske nästa, får jag njuta av en egen trädgård.
Hur som helst så kan jag alltid söka mig till min mormors gård, för där finns det nästan alltid något att göra. Min mormor är en fullskalig friluftsmänniska som bor i skogen nästan året om, lägger nät, plockar svamp, hugger ved, plockar blåbär, har eget trädgårdsland och sådana mysiga saker.
I år har jag fått löfte om att få bruka en del av hennes trädgårdsland som hon inte använder, och där lekte vi med tanken att kanske sätta potatis och någon morot.
Men så började vi också fundera på att investera i en båt, min mormor och jag. Så att vi kan åka ut och lägga nät tillsammans och förhoppningsvis dra upp en abborre eller två. En liten lätt roddbåt som inte vinkar omkull när man stiger i, gärna glasfiber så den blir lätt att sjösätta och dra upp på land, snurra är inte heller nödvändig eftersom det är bra fiskevatten på korta avstånd från båthuset. Det vore något det. Så det kommer att bli vårens uppdrag, att hitta en båt och odla potatis. Låter ganska najs, tycker jag...

bildkälla