Förra veckan såg jag på Uppdrag Granskning, avsnittet handlade om unga tjejer som utnyttjas på nätet
av män med ofta stulna identiteter. Hur de luras att skicka
nakenbilder och sedan blir utpressade och hotas med att bilderna
sprids om förövaren inte får mer bilder. För en flicka blev det
så jobbigt att hon tog sitt liv, den 8 mars i fjol, på grund av att
en 44-årig man utgett sig för att vara 15 år och fått Linn att
sända bilder och videor av sig själv till honom. Hon, tillsammans
med ett tjugotal andra unga flickor blev utsatta för den här
mannen, som blev dömd till tre års fängelse.
Kvinnokroppen har i långa tider
används som ett vapen mot oss själva. Nu kanske mer än någonsin.
Vi blir fråntagna vår egen kropp, som skändas, exponeras,
diskrimineras, görs till något som vi mår dåligt över, skäms
över och aldrig blir nöjda med. Vart vi än vänder oss ser vi
bilder av fantasifigurer föreställande kvinnor med långa ben,
platta magar, perfekta bröst, len hud med perfekt solbränna, och
allt detta är framställt med hjälp av teknik och datorer. Det
skapar en uppfattning att det är så man ska se ut, för att vara en
”riktig” kvinna, det skapar en känsla av konstant missnöje, ett
tomrum inom oss som ska försöka fyllas genom att köpa kläderna
som inte är gjorda för att bäras av vanliga människor, köpa
sminket som aldrig ser ut som det gör i reklamerna och få oss att
svälta oss själva i jakten på en kropp som är näst intill
fysiskt omöjlig att få. De ultimata konsumenterna är de som är
missnöjda med sig själva, och vill köpa lyckan.
Tjejer som i allt
yngre åldrar strävar efter att se ut som dessa fantasivarelser.
Klär sig som vuxna kvinnor när de är 12, fotograferar sig själva
och lägger ut bilder på internet för att få bekräftelse men får
också så mycket annat på köpet. Hat, för att de ser ut som de
gör, för att de inte är snyggare eller har fel kläder och skor.
Får hat för att de inte vill klä av sig och skicka bilder till
random ”kompis”, och om de i sin unga blåögdhet sänder bilder
på sina bröst får de hat för att de är fega när de inte ger ut
mera av sig själva. De är dumma i huvudet, horor och slampor för
att de skickar nakenbilder på sig själva åt någon som bett dem om
det, som de tror är deras vän, eller pojkvän. Hur ska en flicka
kunna lita på någon efter en sådan upplevelse?
I allmänhet förekommer en väldigt
snedvriden bild av kvinnors sexualitet, och det har vi porrindustrin
att tacka för. Både flickor och pojkar har sådana
vanföreställningar när det kommer till sex, att det blir näst
intill skadligt för båda parterna. I porr framställs kvinnor som
undergivna, passiva, medgörliga våp, som älskar att få saker
instoppade i alla kroppens hål och sedan bli sprutade i ansiktet när
mannen når sitt klimax. Även här framställs kvinnokroppen på ett
sådant sätt som får unga män att tro att det är på det där
viset kvinnorna ska se ut och bete sig när man har sex. Inte ett
spår av kroppsbehåring och inte ett spår av krav på att få egen
njutning, huvudsaken mannen blir tillfäredsställd. Med internets
hjälp har barn inte svårt
att av misstag slinka in på sidor med pornografiskt innehåll, och
även om man inte tittar på renodlad porr så finns de här bilderna
i reklamen som kommer i pop-up fönster, nakna kråmande tjejer i
sidobalkarna på spelsidor, och också i spelen som spelas kan det
förekomma porr. Vad ger detta för bild åt våra barn och unga om
vad sex egentligen är, och framför allt, vad ger det för bild av
kvinnor åt killar som ska till att göra sexdebut? Vad gör det med
flickors självkänsla att uppleva att kroppsbehåring är
onaturligt, och man tror att det är något fel när man får
könshår? Eller inte ser ut som en playboy-modell eller inte vill
bli kvävd av en penis långt ner i halsen?
Systematisk
våldtäkt används som vapen i krigföring. Soldaterna får viagra
för att kunna genomföra flera våldtäkter efter varandra och detta
är väl mera ekonomiskt eftersom det sparar på ammunition. Vid
massdemonstrationerna på Tahrir-torget under Arabiska Våren
utfördes våldtäkter på kvinnliga demonstranter, och ingen tog
någon större notis om det. I vissa delar av världen försöker man
”bota” lesbiska kvinnor genom att våldta dem om och om igen. Att
en man tar sig den friheten att tränga sig in i, och trasa sönder
både underliv, självkänsla och själ, att tro att det är okej att
genomföra ett samlag mot någons vilja, är för mig ofattbart och
framför allt skrämmande.
Våldtäktskulturer ser olika ut i olika
delar av världen, men att det överhuvudtaget förekommer en
våldtäktskultur, som får det att låta som att det är ett fenomen
som man måste acceptera, som hedersmord eller incest, är inte okej.
Vad är det som gör att en man tror att kvinnors kroppar är allmän
egendom? Och man försöker med biologiska förklaringar rättfärdiga
våldtäkter som om det vore den manliga naturen som gör att de inte
kan stå emot sina lustar, utan måste få
genomföra ett samlag även om kvinnan (eller mannen) inte vill. För
att inte tala om den skuldbeläggning som våldtäktsoffren ofta får
stå ut med, att allt fokus riktas på hen och man försöker hitta
förklaringar i dennes beteende till varför hen
blivit våldtagen. Var du full? Kort kjol? Haft många sexuella
relationer förut? Ja men då så, då var det ju inte oväntat att
du skulle bli våldtagen, tänk på det nästa gång. Att bli
bestulen på sin integritet, självrespekt och sin stolthet, på
grund av att en man tagit sig friheten att göra som han behagar, för
att sedan bli misstrodd och mentalt våldtagen åter igen av
samhället och omgivningen, skapar ärr som inte försvinner i första
taget.
Vi
kvinnor förväntas också att trycka i oss hormonella preventivmedel
för att undvika att inte bli gravida. För snart 50 år sedan
uppfanns p-pillret, det finns i dag alternativ som hormon- och
kopparspiral, minipiller, p-ring och kondomer. Det har också
forskats i möjligheten till p-piller för män, men för någon
vecka sedan hörde jag ett inslag på radion där det sades att man
skulle lägga det på hyllan för tillfället, eftersom intresset
inte var så stort. Jahaa, det är ju intressant, så männen får
välja, men inte vi? Det tas som en självklarhet att vi ska börja
med någon form av preventivmedel när vi blir sexuellt aktiva, för
att undvika oönskade graviditeter, och eftersom kondomer lätt kan
glmmas bort är det bättre att ta det säkra före det osäkra och
trycka i sig hormoner från att man är 13. Det jag lärde mig på
sexualkunskapen i skolan och av egen erfarenhet så krävs det ägg
och spermier för att
bebisar ska göras, så det låter lite konstigt i mina öron att det
största ansvaret ändå ligger hos kvinnan för att undvika
graviditet. Kan man göra hormoner som ”dödar” ägg borde det i
rimlighetens namn gå att göra hormoner som dödar spermier?
Även
om vetenskapsmän hävdar att det nog är säkert med att äta
p-piller finns det biverknaingar som är mindra trevliga, t.ex
minskad sexslust (nödvändigt att äta p-piller om man ändå inte
vill ha sex), ömmande bröst, blodproppar, humörsvängningar,
viktuppgång, acne och ökad risk för stroke. Låter väl mysigt?
Det finns också minipiller som kan göra att man slutar ha mens, man
blöder en eller några gånger per år, och det är allt. Låter
inte heller så ”naturligt” med tanke på att man har mens av
naturliga orsaker, så att blod och grejs ska slippa ut ur systemet
så att säga. Så hur kan vi kvinnor gå med på att trycka i oss
hormoner som kan ta livet av oss (och som dessutom gör att
vattendjur blir tvåkönade när slaggprodukter från hormonerna
kommer ut i vattendragen), medan männen slipper undan med att ha en
kondom i fickan. Det förvånar mig inte att det inte finns intresse
eller efterfrågan för hormonella preventivmedel för män, varför
skulle det när kvinnorna sköter den biten? Om vi inte vill bli
gravida ska vi endera inte ha sex alls, eller så ska vi äta
hormoner som gör gud vet vad med våra kroppar. Och även om man
inte anser att man mår dåligt av att äta p-piller vet man inte vad
som händer med kroppen i det långa loppet. Bara för att
vetenskapen säger att det är lungt att äta hormoner behöver det
inte vara det, man måste också tänka på vilka intressen som
bevakas. Som sagt, så länge kvinnorna snällt äter sina piller får
ju männen härja fritt, utan att riskera blodproppar, viktuppgång
eller acne.
Våra
kroppar får aldrig vara ifred. Och det som jag skrivit ovan är bara
några exempel på alla de situationer där våra kroppar tas ifrån
oss i syfte att skada oss själva, av samhället och av män. Vi
behöver en sundare syn på kvinnokroppen, och vi måste ta den
tillbaka från porrindustrin och reklambranchen, eftersom de är de
som skändar kvinnokroppen mest, och bidrar till vad som verkar bli
en allt sämre kvinnosyn bland de kommande generationerna.
1 kommentar:
Bra skrivet! Att anända våldtäkt i krig är också ett sätt att underminera en nation med att så "draksådd" - hur många kvinnor lider inte alla helvetes kval när de föder barn som kommit till i en våldtäkt av fiendens soldater?
Vi kvinnor har verkligen mycket att arbeta mot och när det gäller p-piller är jag mycket bekymrad. Många unga kvinnor dras med depressioner och ångest och som kan relateras till bruket av p-piller men som ordineras antidepressiva läkemedel istället. Man borde ju verkligen ta upp frågan om p-piller i sådana fall.
Man undrar ju hur länge det här perversa förhållningssättet gentemot kvinnans kropp ska fortsätta. När ska kvinnorna vakna upp, sluta anpassa sig till denna snedvridenhet och inse att de själva bidrar till att det bara fortsätter? Är det fortfarande så att kvinnor måste spegla sig i männen för att känna sitt värde som människa?
Skicka en kommentar