tisdag 16 december 2014

dagens störigaste person(er) 4

Nu är det kanske främst ett fenomen jag vill lyfta fram, med en person bland många som ett exempel. Det här blogginlägget dök upp i mitt Facebookflöde och jag kunde inte hålla mig, utan var tvungen att gå in och läsa vad det var frågan om... klicka på bilden för att komma till inlägget (ber om ursäkt för den inte så bra skärmdumpen, men när det gäller sådan här skit lägger jag inte ner så mycket energi på att få det snyggt)


Jag blir så jävla trött på den här offerrollen som rasister gärna vill klä sig i. "Det är så synd om mig, alla kallar mig rasist fast jag bara är stolt över mitt älskade land och vill behålla kulturen och befolkningen ren, och som den alltid varit, buhu". Vad fan är det frågan om egentligen? Säger en sådana saker som är rent ut främlingsfientliga och rasistiska så ska en fan i mig klara av att höra sanningen också, att det finns en liten risk att en är rasist. Över allt mer och mer dyker dessa "jag är inte rasist, men..."-uttryck upp, och så kommer något rasistiskt/främlingsfientligt/hatiskt som följd, precis som det skulle rättfärdiga det hatiska som en egentligen säger. Det snackas om hur länder misslyckas med sin flyktingpolitik, och att lösningen är att ta in färre flyktingar för de tar både jobb och kvinnor, och om de inte plågar djur genom halalslakt så våldtar de eller stör ordningen genom tiggeri. De borde hjälpas på plats, säger de, så behöver vi inte få problemen hit. Jag blir förbannad på all den okunskap som florerar kring invandring och människor med annan hudfärg än vit, (för det är ju även skillnad på invandrare och invandrare beroende på hudfärg, tydligen), och framför allt blir jag trött på all den smygrasism som jag ser överallt! Någon delar vidare ett till synes oskyldigt inlägg skrivet av någon som blivit utsatt för ett våldsbrott eller liknande, och genast kommer det en våg av hat mot hela folkgrupper och etniciteter, trots att det kanske är en enda person som utfört "brottet" i fråga. Någon delar ett blogginlägg som det jag länkade till ovan, och jag tänker 1: "varför är jag vän med denna människa?" och 2: "har hen verkligen läst igenom det som skrivits ordentligt, och förstår fortfarande inte hur rasistiskt det är?". Idioter finns i alla jordens hörn, och idiotin har knappast något med hudfärg att göra utan det beror nog på något annat.
Jag skulle vilja orka ta diskussionerna, och jag skulle vilja ha orken att alltid säga till när jag hör och ser dylika åsikter ploppa upp som jävla svampar överallt. Men det känns meningslöst, för rädda människor är inte mottagliga för sakliga argument, så det är som att stånga huvudet blodigt mot en vägg när en ska försöka få folk att inse att världen är åt helvete och ingenting blir bättre av att hata andra människor. 

Jag är privilegierad eftersom jag är vit. Jag har aldrig upplevt känslan av att bli mobbad för min hudfärg eller för mitt ursprung (förutom att jag är finlandssvensk då), och det är jag så jävla tacksam för. Men när jag vet att det finns människor som HATAR andra människor på grund av deras yttre attribut eller härkomst gör det mig så heligt förbannad, och när jag är medveten om allt ont som den vite människan har gjort genom tiderna runt om i världen får det mig att skämmas. Skämmas över att vara vit. 
Så ni smygrasister kan prata om stolthet och att ni "bara" vill värna om kulturen och det som är autentiskt enligt er uppfattning, men för mig kommer ni alltid att vara rasister, oavsett hur fina ord och stora offerkoftor ni vill använda er av. 

Jag blir så jävla förbannad! *morr*

vik hädan mörker, du förgör mig!

Jag har lejdon. Trött på detta evinnerliga mörker och regn. Jag brukar inte vara känslig för den här årstiden, utan brukar tycka det är ganska skönt med lite mörker som bäddar in hela världen i lugn och ro. Men inte i år. De säger saker blir värre med åren, och det verkar röra både pms och mörkerkänslighet, kanske de går hand i hand efter vad det verkar. Den här hösten har varit så himla intensiv både när det gäller skola och jobb, och nu när jag börjar se slutet nalkas och ett välförtjänt jullov stå för dörren har jag svårt att bita ihop och orka den sista biten. Jag slipper inte känslan av att vara jagad av olika måsten hela tiden, att fundera på jobbet när jag är i skolan och vara stressad över skolan när jag är i jobbet. Att hela tiden ha dåligt samvete över att göra det ena eller det andra när en egentligen borde vara på ett tredje ställe. Det resulterar i att en inte får något vettigt gjort utan en väljer att ligga och stirra ut i mörkret och hata det, och längta efter något annat. Jag har ingen julkänsla what so ever, jag brukar annars vara som Grinchen fast tvärtom, och plocka fram alla tomtar i vår ägo före självständighetsdagen. Men i år har det gått så långt att Lillan igår frågade när vi ska plocka fram resten av pyntet, något som jag inte helst reflekterat över inte är framme. Lucia brukar också vara en av mina favoritsaker med julen, men i år blev jag bara besviken över Svt´s Luciamorgon, vem fan applåderar i kyrkan liksom? Applåderna tog död på stämningen totalt, lika så gjorde Anders Ekborg som stod och galade som en uppblåst påfågel, som tror han sjunger bättre än vad han i verkligheten gör. Därför var det tur att jag hade på Musikhjälpen på tvn och fick se och höra luciakören i Uppsala, det var stämningsfullt om något. 

Jag är trött och vill inte träffa människor mer än nödvändigt, jag tycker om att vara hemma och ligga på soffan i lugn och ro. Jag blir trött bara att tänka på julhelgen och allt vad det innebär, alla förväntingar på en lugn och skön jul som aldrig uppfylls, eftersom en förväntas vara på en massa ställen trots att en uttryckligen sagt att vi ska vara hemma. Julen skulle med andra ord kunna go and fuck itself, för jag orkar inte med den i år. 

När jag for till skolan idag spelades Dire Straits Walk of Life på radio. Jag skrattade högt för mig själv när jag tänkte på hur ironisk situationen var, när jag satt där i bilen, med full snöstorm utanför och hatade hela världen runt mig, och så spelas den muntraste mest somriga låt som någonsin gjorts. Så det gjorde mig på lite bättre humör, och tänkte att kanske det blir lättare att ta sig igenom denna dimmiga, lonkerofärgade (tack Radio City för den liknelsen) dag om en går och trallar på Dire Straits. 

Ja, idag är jag en jävla pessimist med dålig attityd. Men som Karins Konstgrepp brukar säga, så kan dålig attityd lika bra vara rimlig attityd. Så det så.


PS. Det är klart vi kommer att ha en bra jul, och nej jag hatar inte mänskligheten mer än vanligt, det är mörkret som frambringar dessa känslor. På fredag ska jag och Smokey på date och se på The Boppers julshow. Det ser jag fram emot som FaaaN!



torsdag 11 december 2014

musik musik musik och andra bra saker som inte har med julen att göra

Som ett litet avbrott bland all julpynt, julklappstips och julkalendrar tänkte jag tipsa om lite jävla bra musik, internet fanzines, och okej då jag erkänner, de tre julkalendrar jag följer måste jag väl dela med mig av. Vi börjar med musiken...

För alla er grrrls där ute som är trött på radioskval och juckande fram och tillbaks finns det en hemsida som heter 8tracks där en kan hitta spellistor av alla dess slag. Jag har redan hittat en massa bra listor fulla med arga qvinns, punkiga qvinns, qvinns som inte twerkar och qvinns som har sådan attityd så en blir lite rädd. Det är lätt att följa olika listor och det fungerar efter samma koncept som Spotify, bara att det är gratis och snyggare. Och så klart finns det annat än arg musik där, det är bara att leta och du skall finna vad du söker.

Sedan har jag upptäckt några "nya" band som gör livet i höstmörkret lättare att överleva.

Först ut är bandet Screaming Females vars frontfigur Marissa Paternoster är så himla talangfull, både när det gäller sången och att spela gitarr. Den här första låten är en cover på Because the night som Screaming Females sjunger tillsammans med Garbage, kan enligt mig tänkas vara den bästa versionen jag hört.



Här spelar de Sheryl Crows låt If it makes you happy, och även här får en ta del av Marissas utomordentliga gitarrspel. I den här låten tycker jag hennes röst påminner om Jello Biafras (f.d sångaren i legendariska punkbandet Dead Kennedys).



Låten Rotten Apple är även den trallvänlig och uppåt..



Vulkano är även det en ny upptäckt. Inget som jag kanske lyssnar på annars eftersom det är ganska elektroniskt, men efter att ha hört på deras nya skiva Live Wild and Die Free som en hittar på Spotify är jag ganska glad att jag gav dem en chans...





Ni som var unga medan Ztv fanns och var tonåringar under början på 2000-talet minns kanske bandet The Distillers med fräna Brody Dalle som sångare? Låt oss fräscha upp minnet lite:



Jisses vad jag älskade det här bandet, Brody var min förebild och jag minns hur jag ville ha hennes hår och sminkade mig med röd ögonskugga som fick mig att se ut som jag rökt gräs i flera veckor. Men fan vad cool jag var.,, Efter The Distillers har Brody Dalle haft egna projekt, och verkligen utvecklats som artist, bland annat Spinnerette är hennes påfund. Inte lika punkigt men inte alls dåligt.





Nu spelar hon under sitt eget namn Brody Dalle, och har återgått till det lite mer punkiga. Attityden är grym, och så även rösten.





Hon har precis som Marissa Paternoster gjort arbeten tillsammans med Shirley Manson från Garbage, och deras röster passar riktigt bra ihop..



Jag vill även tipsa om bandet Surunmaa, som är som namnet avslöjar inte är direkt munter musik, men det är (svensk)finsk melankoli när den är som bäst. Det finns bättre urval på Spotify än på Youtube, och jag rekommenderar dem varmt till alla som vill ligga och gråta under ett täcke någonstans....




Jag följer tre julkalendrar i år, Mikaelas, Lottas och Fittjournalens och de är lika bra allihopa. Via Fittjournalen får man himla många roliga tips, det är därifrån jag hittade 8track jag nämnde tidigare, samt det Internet fanzine jag ska berätta om senare. Mikaela tipsar om bloggar och svarar på frågor, och delar med sig av sina smarta tankar. Lotta postar egna serier som i alla fall jag tycker är helt fenomenala, så in med er och kolla på kalendrarna vettja!

Girls Get Busy Zine är ett internetfanzine där vem som helst får lämna in bidrag i form av texter eller konst som berör feminism av alla de slag. På sidan ISSUU hittar en även alla möjliga andra internet fanzines som är gratis att bläddra i, och om en har eget material en vill dela med sig av går det att ladda upp där bäst en vill. Även tidningen CHERRY ett feministiskt magasin som jag rekommenderar varmt! Girls Get Busy Zine finns även på tumblr.

Jag fick annars många reaktioner på mitt senaste inlägg om Alexander Wangs nya jeansreklam. Tror det är mitt mest lästa inlägg, till och med. Tänkte bara säga att på Alexander Wangs Facebook-sida har det nu dykt upp fler vidriga bilder, en värre än den andra, och är det någon som känner sig manad kan en gå in på sidan och skriva en kommentar om hur vidrig deras reklam är, det är bra om folk reagerar på sådan där skit...

Tack för mig, hoppas ni fick lite nytta av mina TIPS!








måndag 8 december 2014

Dagens störigaste person/reklam 3

Sugen på att köpa lite jeans, någon?

"här ligger jag lite lojt i en stol i ett rum som ser ut att kunna figurera i en Hostel-film, och ser lite avslappnad (eventuellt våldtagen) ut. Blir du inte sugen på att köpa de här jeansen som är korvade runt mina ben och som inte alls visar hur de ser ut när de är på ordentligt?"


Mm-hm, känner igen känslan när man försöker få på sig jeans som är för små. Då kan en lösning vara att olja in sig för att få bättre glid...

Sådana här reklamer känns så gamla och förlegade. Skulle vi inte kunna komma överens om att vi ska sluta använda kvinnor som sexobjekt för att försöka sälja produkter?

På sidan GenderAds visas det vilken typ av reklam som produceras i vårt samhälle, och hur bl.a. kroppar, våld och könsroller används inom reklamvärlden. Intressant och skrämmande på samma gång...

lördag 6 december 2014

självständighetsdagen till ära

Idag uppmärksammar vi Finlands självständighetsdag. Det är inte så mycket firande och glädje runt denna dag, utan främst att man hedrar de som stred för Finlands självständighet och de svåra tider som landet och folket genomlevt. Personligen har jag och min familj aldrig uppmärksammat denna dag på något speciellt sätt, kanske ätit middag, hälsat på gammelmorfar som var med i kriget och tittat på gräddan som dansar i presidentslottet. För mig har denna dag alltid känts lite ledsam, inte ledsam över att vi är självständiga, så klart, utan det är en sorts melankolisk känsla jag inte kan sätta fingret på. Kanske det är vetskapen om att så många satt livet till för att kämpa för vår självständighet, och kanske för att vi som lever nu kan se hur det samhälle som tidigare generationer byggt upp nu plockas ner sten för sten. 

Jag började tänka på de som var med i krigen, både kvinnor och män, och det slog mig hur lite det pratas om lottorna. Varje självständighetsdag visas filmen Okänd soldat i två olika versioner, ofta ingår det långa tidningsreportage med intervjuer med de som var framme vid fronten och soldater uppmärksammas för sitt mod. Vilket är helt rätt, jag tycker det är bra att deras hjältemod lyfts fram, för utan dem skulle vi inte ha det vi har idag. Veteranerna blir allt färre och det är viktigt att de yngre generationerna är medvetna om vår historia. 
Jag kan inte minnas att jag i historieundervisningen i grundskolan läste så mycket om lottorna och deras uppgifter under krigstiden. Det är först nu under senare tid som jag på riktigt blivit medveten om deras existens, och hur viktig deras insats var för Finland. Jag kan ibland fundera över hur det skulle ha gått i krigen om inte kvinnorna varit där och hjälpt till, axlat ansvaret för uppgifterna som fortfarande skulle utföras i hemmet och i byn, trots att kriget rasade för fullt långt borta. Hur skulle det ha gått om inte hundratusentals kvinnor frivilligt skulle ha vigt sitt liv åt att vårda och ta hand om de skadade, ordna med mat, ordna med ved för att få värme i byggnaderna där de skadade låg, och tagit hand om de som stupat. 

Veteraaninperinto.fi skriver om hur över 20 000 kvinnor fungerade i frontens närhet under hela krigstiden. De var lottor, soldathemssystrar, hjälpsystrar, sjukskötare, läkare och arbetspliktiga. Över 200 000 kvinnor var medlem i Lotta Svärd-organisationen under fortsättningskriget, och av dessa utförde i medeltal 13 000 lottor kontinuerligt uppgifter inom krigsoperationsområdet. På hemmafronten verkade ca 50 000 lottor och de resterande över 100 000 lottorna utförde hjälparbete vid sidan om det egna arbetet. Under fortsättningskriget ökade signallottorna, och vid fronten jämte soldaterna fanns kantinlottor, sanitetslottor och provianteringslottor, största delen av luftbevakningen låg på lottornas ansvar. Den uppgift som var mest psykiskt tung utfördes av lottorna som verkade vid evakueringscentralerna för de stupade, de lade ner de avlidna i kistor som sedan skulle transporteras till hembygden. 





Lottorna var sällan beväpnade, och undantagen utgjordes av det strålkastarbatteri som inrättades år 1944 för Helsingfors luftförsvar, och även lottorna som befann sig vid främsta linjen kunde bära pistol. 
Från början av 1930-talet fanns även flickavdelningar som hörde till Lotta Svärd s.k "lillottor", och dessa avdelningar fungerade i anslutning till lokal- och byavdelningarna. Flicklottornas (namnet ändrades 1943) ålder var mellan 8 och 16 år, och under fortsättningskriget fanns det nästan 2000 flickavdelningar där ungefär 50 000 flickor var aktiva. Flicklottornas viktigaste verksamhetsform var arbetskvällarna, där det hölls föreläsningar, det samtalades, och mångsidiga underhållningsprogram ordnades, de ordnade även insamlingar till förmån för fadderbarn, krigsvärnlösa och invalider, folkhjälpen och vapenbröderna. Flicklottorna hjälpte även lottorna vid hemmafronten, och de äldre flicklottorna arbetade på provianteringsplatser, i kantiner, som jourhavande i luftskyddscentralerna och på byråer och sjukhus. 
Gränsbevakningsvärdinnorna arbetade nära fronttrupperna, och under fredstid arbetade de på gränsbevakningens verksamhetsorter invid gränsen.När gränsbevakningstrupperna uppställdes i samband med att försvarsberedskapen höjdes, slog de flesta gränsbevakningsvärdinnor följe med sina trupper, och under kriget låg många arbetsplatser väldigt nära den främsta linjen. 



Även de arbetspliktiga kvinnorna arbetade inom krigsområdet. De arbetspliktiga var 18-54 år gamla medborgare, således också kvinnor, dock var kvinnor som var försörjningsskyldiga för sina familjer befriade från arbetsplikten. En arbetspliktig kunde inte välja sitt arbete och kunde även beordras till att utföra arbete beläget utanför hembygden, och för detta betalades en bestämd lön. Mestadels av de arbetspliktiga kvinnorna utförde arbetet inom sin hemkommun, men flertalet var även stationerade inom krigsoperationsområdet. Till exempel arbetade de arbetspliktiga tillsammans med lottorna på  de tvättåg som fanns nära fronten, och dessa kvinnors arbetsinsats var stor eftersom det på tågen månatligen tvättades ca 70 000 kg av soldaternas kläder.



Det rådde en stor brist på arbetskraft på hemmafronten under början av fortsättningskriget, till följd av att man mycket snabbt var tvungen att lösgöra 400 000 - 500 000 män från sina vanliga arbetsuppgifter för krigsoperationer. Därför var det viktigt med tanke på landets näringsliv och de fortsatta krigsoperationerna att åtminstone till viss del få dem ersatta med ny arbetskraft, och det var kvinnorna som påtog sig detta ansvar (se även Rosie the Riveter i USA och Fru Lojal i Sverige), och dessa kvinnor var tvungna att lära sig yrken som de aldrig tidigare utövat. arbetskraftsläget underlättades dock något i slutet av 1941 till följd av hemförlovningen av de äldre åldersgrupperna som inleddes just på grund av bristen på arbetskraft. Under hela tiden kriget pågick rådde det brist på yrkeskunnig arbetskraft, och kvinnorna utgjorde till slut nästan hälften av Finlands hela industriarbetskraft. Ungefär 140 000 var arbetstagare inom krigsförnödenhetsindustrin, och av dessa utgjordes ca 55 % av kvinnor, och detta visar att kvinnornas insats var viktigt för upprätthållande av landets industriproduktion.



Lantbrukshustrurnas börda på hemmafronten ökade också avsevärt när maken blev kallad till krig, och de var nu tvungna att utföra det lantbruksarbete som normalt tillhörde männen utöver sina egna uppgifter, således även tunga kroppsarbeten. På grund av den stora bristen på arbetskraft inom lantbruket användes tio tusentals sovjetiska krigsfångar som extra arbetskraft, och detta gjorde att lantbrukskvinnorna  även fick uppgifter som arbetsledare vid sidan av sina egna göromål.
De arbetspliktiga kvinnorna på hemmafronten fick mycket skiftande arbetsuppdrag. Många kvinnor fanns inom lantbruket, år 1943 uppgick deras antal till 140 000, och även inom byggnadsarbete där en stor mängd kvinnor arbetat redan innan krigen. Kvinnorna arbetade även som chaufförer, postiljoner och spårvagnschaufförer.

Utöver arbeten inom krigsområdet eller på hemmafronten framträdde kvinnornas ansvar även i det övriga livet. Mödrarna i de förflyttade familjerna hade ensam ansvaret för de otal ärenden i anslutning till familjens placering och utkomst då fadern var vid fronten. Utöver de ökade antalet uppgifter vilade ansvaret för barnens uppfostran ofta helt och hållet på mödrarnas ansvar. Mödrarna stod uppoffrande ut med sina bördor och tack vare detta gjorde de så att hemmafronten höll. (källa, längst ner på denna sida finns vidare länkar om historier berättade av lottor och kvinnorna som var med under kriget)

Då kriget slutade år 1944 hade 287 lottor mist livet till följd av kriget, 113 av direkta krigshandlingar, 140 av olika sjukdomar och 34 i olyckor. 
Under efterkrigstiden bestämde den allierade Kontrollkommissionen att samtliga, av kommissionen föregivna, "fascistiska" organisationer skulle förbjudas, även Lotta Svärd. Därför bestämde Finlands regering år 1944 att Lotta Svärd på grund av sitt samarbete med Skyddskårsrörelsen skulle förbjudas. källa

På Youtube finns filmen Rintamalotta från 1956, och även filmen Löftet från 2005 handlar om lottorna och kvinnornas uppgifter under krigsåren, denna film har blivit gjord med hälp av finansiering från Lotta Svärd-organisationen.

Jag vill inte på något sätt nedvärdera det som de manliga soldaterna gjorde för vårt land, utan jag vill även uppmärksamma alla de kvinnor som hjälpte till under krigen, och bidrog till vår självständighet och den fred vi har idag. Det känns som att kvinnorna ofta hamnar i skymundan när det gäller saker som krig, och jag tycker de behöver äras och uppmärksammas på samma sätt som männen som stred för vårt land. 

Trevlig självständighetsdag!

torsdag 4 december 2014

En listjävel

Tycker det börjar vara dags för en klassisk lista här på bloggen nu. Något som jag sällan sysslar med, men för att lätta upp den annars lätt pessimistiska stämning som brukar råda här inne så ska jag lista lite... Listan har jag hittat när jag googlade "inte skittråkig blogglista", så få se nu då om den är tråkig eller ej.

1. Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då?

Ååå det finns så många. Men jag tror jag skulle välja Seinfeld, eftersom jag tror att jag och Elaine skulle vara ett sådant himla bra team, och så skulle det vara kul att ha en människa som Kramer i min vänskapskrets. 



2. Vad ville du bli när du blev stor när du var barn?

Alltså det här är helt sjukt, men jag minns inte? Tror jag alltid haft en dröm om att bli författare, men jag kan inte minnas att jag haft rockstjärnedrömmar eller andra typer av drömmar folk har när man är barn. Tror jag mer levt med "det blir som det blir"-inställningen, inte lika lätt att bli besviken då :D.

3. Vilken är din favoritdoft?

Nykokt kaffe, Smokeys dagsgamla parfym och färsk björkved.

4. Om du var en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då?

Vilken konstig fråga, jobbigt att ligga stilla på samma ställe hela livet. Hmm, kanske någonstans där många människor går förbi, så man har något att se på. Eller så skulle jag helt enkelt vilja ligga i en skog där det aldrig rör sig folk, förutom min mormor som plockar svamp, så skulle jag kunna bli hennes landmärke för ett jättebra trattis-ställe.

5. Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?

Samlar alla mina nära och kära till en jättestor middag á la Gudfadern-style. Äter gott, dricker vin, bråkar om politik och funderar på vad som händer efter att jorden gått under. Typ.

6. Vad tror du skulle vara annorlunda i ditt liv om du var av det motsatta könet?

Oj, tror mycket skulle vara annorlunda. Jag skulle väl gå omkring i min omedvetenhet om de förtryckande strukturer som råder, antagligen vara en riktig player som lever loppan och tycker livet är underbart och alla rabiata feminister är jobbiga som fan. Och så skulle det vara skönt att ha byxor som är rymliga i grenen. 



7. Vilket är ditt favoritverktyg?

Jag har många favoritverktyg, men mattkniven är min absoluta favorit som man alltid har nytta av. Gillar även mina spacklor (vet inte vad de heter på riktig svenska) för med dem kan jag göra saker släta. Och så klart min hjärna är mitt absoluta bästa verktyg!

8. Vad gör du om tio år?

Jag har blivit upptäckt som skribent, skriver krönikor och kolumner och sprider mitt ord över hela världen (ok, kanske inte, men kanske i Österbotten??), har kanske en eller två ungar till, ett hus jag trivs i och så är jag allmänt nöjd med livet så jag kan arbeta för att förbättra andras.

9. Vilken är din bästa danslåt?

Nu beror det ju helt på vilken typ av dans som avses här. Jag kan dansa till nästan vad som helst men om vi tänker dans på klubb så gillar jag de här (som jag för övrigt inte hunnit dansa till ännu men kanske i jul?): 









Pratar vi rockabilly och blues så dansar jag till allt, hur länge som helst. Utom de där tyskarna (The Baseballs), för de tål jag inte med sin fjant-rockabilly, blää.

10. Om du var skitbra på att sy, vad skulle du sy då?

Nu är jag faktiskt helt okej på att sy, men om jag skulle vara skitbra så skulle jag faktiskt sy mina egna klänningar. För de är så dyra att köpa, men man sparar ju nerverna då i alla fall... :)

11. Hur skulle du hantera det om du vann typ 108 560 000 euro?

De skulle nog få föra mig till "hoilaris backan", alltså Roparnäs, men de har väl avvecklat sin verksamhet så jag skulle väl ta första bästa sista-minuten resa långt åt helvete härifrån. Och så skulle jag köpa en rat rod. Bara för att jag kan.



12. Vad tycker du om ordet hen?

Älskar det! Mitt liv har blivit mycket lättare sedan det uppfanns.


13. Vilket är ditt bästa recept och varför, får vara mat eller bak?


Vilken tråkig fråga. Nåja. Kan säga som så att med smör, grädde och salt så smakar det bästa bra.


14. Vad tycker du om köttkonsumtion?


Tycker inte om det alls, och är ganska glad över att vi har dragit ner ganska mycket på vår köttkonsumtion här i huset. Det finns många goda mer miljövänliga alternativ, för man överlever faktisk trots att man inte äter kött hela tiden.


15. Är du beroende av något?


Musik, bra böcker och chips! Fast jag lyckas bemästra mitt chipsberoende ganska bra, eftersom det är mycket godare om man inte äter det för ofta :)




16. Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför?

Jag förknippar olika saker och händelser i mitt liv med musik, eftersom jag alltid lyssnar på musik. Men vad som triggar min "nostalgiska sida" vet jag inte riktigt. Kanske när jag hör någon av de låtar som jag, Cassandra och Bettan lyssnade på under 2003, när livet lekte och man inte visste ett piss om världen. Billy Idol, Dire Straits, Scooter, HIM, Guns ´n Roses.... Ojoj...

17. Vad gör dig riktigt förbannad?

Rasism, trångsynta människor det inte går att diskutera med, sölkorvar i trafiken och RSD.

18. Har du något riktigt bra husmorstips?

Jajja. Bikarbonat (soda) går att använda till ALLT, likaså ättika och citron. 

19. Finns det någon reklam du tycker är riktigt bra?

Kan verkligen inte komma på någon just nu. Hatar reklam. Förutom den här då..





20. Är du lik dig nu, som du var när du var barn?

Haha nä det hoppas jag verkligen inte. Då skulle det inte bli mycket gjort kan jag tala om för er, så blyg och tystlåten som jag var då. Det enda jag kan komma på är väl att jag funderar och överanalyserar saker lika mycket nu som då, så "djupet" har ju inte försvunnit. 

Jaha, det var den listan det. Nu ska jag återgå till att göra regressionslinjer och andra trevliga statistik-uppgifter. Och varma smörgåsar <3

onsdag 3 december 2014

så görs ett patriarkat, del 1

Nu blir det lite kvinnohistoria, mina vänner! Eftersom detta verkar bli ett långdraget projekt kommer jag att dela upp texterna i olika delar, eftersom ingen vettig människa orkar läsa kilometerlånga blogginlägg, hur intressanta de än är. Så jag vill informera världen om hur och varför patriarkatet har uppstått, och varför synen på kvinnan har ändrats så drastiskt från tidernas begynnelse fram tills idag. Som underlag har jag förutom min egen briljans, Kaari Utrios bok Evas döttrar (1984), som jag rekommenderar varmt till de som är intresserade av sådana här saker. Så, nu kör vi igång med första delen som handlar om hur det patriarkala samhället uppstod.

Jag upplever det som att det ofta florerar missuppfattningar och rent ut felaktiga föreställningar om hur det var ”förr i tiden”, när det gäller kvinnor och män och jämställdheten oss emellan. I debattartiklar har det efterlysts ”riktiga grottmän” och ”karlakarlar”, och inte är det sällan det pratas om hur männen nu för tiden står för det kvinnliga och kvinnorna har blivit mer manliga än männen. Sådant dravel som en blir ganska trött av med andra ord.
Vi lever ju med fantasibilden av att människor levde som Flintstones på stenåldern, hur männen gick omkring med stora klubbor som användes för att klubba ner både mammutar och kvinnor, och den klassiska bilden av att grottmannen släpar in kvinnan i hennes hår i sin grotta för att para sig med henne har vi ju fått uppmålade för oss sedan barnsben. Det hänvisas även ofta till stenåldern när det diskuteras om kvinnors och mäns biologiska olikheter, och att visst var det så att mannen var den som jagade och försörjde familjen, och kvinnorna skötte ungarna och låg med särade ben när mannen kom hem efter mammutjakten (låter inte som att världen eller dess föreställningar har ändrats så mycket sedan stenåldern i såna fall). Sanningen är ju den att ingen riktigt vet hur uppgifter fördelades mellan kvinnor och män under stenåldern, eftersom ingen obviously var där och kunde se det, vad man däremot vet är att kvinnor även begravdes med jaktvapen och andra föremål som även männen hade i sina gravar. Av detta har då arkeologer kunnat dra slutsatsen att alla medlemmar i en stam som var kapabla till att skaffa fram mat genom jakt eller samlande gjorde det, kvinna som man. Barn och äldre individer stannade hemma och såg efter varandra. Så vi kan ju en gång för alla slå hål på den myten att hemmafruidealet härstammar från stenåldern, och istället fundera på vad det var som gick snett när det helt plötsligt blev skillnad på vem som gjorde vad i ett samhälle.



I Utrios Evas döttrar beskrivs kvinnohistoria världen över. Boken tar avstamp i fornstaden Catal Hüyük i Antalonien i Turkiet, som var en stad full av liv i nästan tusen år, och under tiden som staden existerade övergick samhället från jakt- och samlarstadiet till jordbruk och boskapsskötsel. Utrio skriver att det är genom att iaktta Catal Hüyük som vi även kan se övergången från det klasslösa samhället där kvinnor och män var jämlikar, till det österrikiska system som i princip utgör grunden för den europeiska civilisationen. Innan staden ”civiliserades” hade kvinnan en ganska stark roll i samhället, och det fanns flertalet översteprästinnor, det har även hittats fler män än kvinnor begravda i staden, ofta omgivna med ståtliga utsmyckningar. När samlandet övergavs och jordbruket tog vid, fick samhället även jordbrukets dubbelmoraliska inställning till kvinnan på köpet. Kvinnan är älskad och åtrådd, men fruktad och hatad på samma gång.

Modersgudinna från Catal Hüyük, från ca 6000 f.Kr.
källa

Det finns teorier om att stammarna levde ett fridfullt och fredligt liv. Det fanns tillräckligt med utrymme och det fanns tillräckligt med mat så en obetydlig del av dagen gick åt för att hitta föda. Människorna hade alltså gott om tid att bara vara och umgås med varandra, och inom grupperna var människorna jämbördiga sinsemellan, den främsta egenskapen människan besatt var att hon var social och utan den egenskapen skulle hon knappast ha klarat sig någon längre tid.
I och med att befolkningsmängden ökar krävs även intensifiering i produktionen så att alla ska ha möjlighet att leva, detta leder till utarmning av miljön och ytterligare effektivisering, och att bemästra balansen mellan dessa två är något mänskligheten ännu i denna dag kämpar med för att ha möjligheten att försörja hela jordens befolkning på ett hållbart sätt.

I slutet av den senaste istiden (ca 10 000 f.Kr) försvann de stora villebråden så som mammutarna från Europas slätter. Detta bidrog till att våra förfäder för första gången stod inför kravet på effektivisering för att överleva. När maten blev allt svårare att hitta förändrades människornas beteende och de blev våldsammare, de började plundra och det i sin tur ledde till slut till krig. I detta skede uppfanns jordbruket, av kvinnan, och det påstås att det är jordbruket som ledde in mänskligheten på civilisationens väg. När man började bedriva jordbruk såddes fröet till utvecklingen av jordbesittningsrätt och annan privat äganderätt, något som inte förekommit i de tidigare samhällena. Där jordbruken fanns behövdes vatten och bevattningssystem, och där system finns krävs också en närvaro av en stat, och staten är ett samhälle bestående av flera skikt där det finns en arbetsfördelning, härskare och undersåtar.
De mest uppenbara faktorerna som bidragit till uppkomsten och formandet av den våldsamma människan är utvecklingen av den privata äganderätten (oberoende om denna uppkom genom byteshandel eller jordbruk) och befolkningstillväxten. Det samhälle som består av jordbrukande och boskapskötande människor är patriarkaliskt, detta eftersom mannen nu har underkuvat kvinnan, och kvinnan har övergått från att vara en människa till att vara egendom, vars sexuella funktioner övervakades väldigt strängt. Nu var inte kvinnan lika mycket människa som mannen. Mannen var människan medan kvinnan endast var kvinnan.

”Grunden för det patriarkala samhället är den att kvinnan samtycker till att ägas av en man, medan männen officiellt eller inofficiellt kan äga flera hustrur. En kvinna som inte går med på att begränsa sina sexuella aktiviteter till en enda man måste straffas. Däremot anses männen enbart manligare ju fler kvinnor de nyttjar. Kvinnornas uppfattning om sig själva är nyckeln till det hela. Systemet rasar samman, om kvinnorna inte går med på att iaktta de restriktioner som männen ställer upp för dem. Det är därför som det inom det patriarkaliska samhället är så viktigt att få kvinnorna att tro, att den sexuella friheten gör kvinnan ovärdig.” (Utrio, 1984, s. 14).


Hm. Låter det bekant, eller?