Jag blir så jävla trött på den här offerrollen som rasister gärna vill klä sig i. "Det är så synd om mig, alla kallar mig rasist fast jag bara är stolt över mitt älskade land och vill behålla kulturen och befolkningen ren, och som den alltid varit, buhu". Vad fan är det frågan om egentligen? Säger en sådana saker som är rent ut främlingsfientliga och rasistiska så ska en fan i mig klara av att höra sanningen också, att det finns en liten risk att en är rasist. Över allt mer och mer dyker dessa "jag är inte rasist, men..."-uttryck upp, och så kommer något rasistiskt/främlingsfientligt/hatiskt som följd, precis som det skulle rättfärdiga det hatiska som en egentligen säger. Det snackas om hur länder misslyckas med sin flyktingpolitik, och att lösningen är att ta in färre flyktingar för de tar både jobb och kvinnor, och om de inte plågar djur genom halalslakt så våldtar de eller stör ordningen genom tiggeri. De borde hjälpas på plats, säger de, så behöver vi inte få problemen hit. Jag blir förbannad på all den okunskap som florerar kring invandring och människor med annan hudfärg än vit, (för det är ju även skillnad på invandrare och invandrare beroende på hudfärg, tydligen), och framför allt blir jag trött på all den smygrasism som jag ser överallt! Någon delar vidare ett till synes oskyldigt inlägg skrivet av någon som blivit utsatt för ett våldsbrott eller liknande, och genast kommer det en våg av hat mot hela folkgrupper och etniciteter, trots att det kanske är en enda person som utfört "brottet" i fråga. Någon delar ett blogginlägg som det jag länkade till ovan, och jag tänker 1: "varför är jag vän med denna människa?" och 2: "har hen verkligen läst igenom det som skrivits ordentligt, och förstår fortfarande inte hur rasistiskt det är?". Idioter finns i alla jordens hörn, och idiotin har knappast något med hudfärg att göra utan det beror nog på något annat.
Jag skulle vilja orka ta diskussionerna, och jag skulle vilja ha orken att alltid säga till när jag hör och ser dylika åsikter ploppa upp som jävla svampar överallt. Men det känns meningslöst, för rädda människor är inte mottagliga för sakliga argument, så det är som att stånga huvudet blodigt mot en vägg när en ska försöka få folk att inse att världen är åt helvete och ingenting blir bättre av att hata andra människor.
Jag är privilegierad eftersom jag är vit. Jag har aldrig upplevt känslan av att bli mobbad för min hudfärg eller för mitt ursprung (förutom att jag är finlandssvensk då), och det är jag så jävla tacksam för. Men när jag vet att det finns människor som HATAR andra människor på grund av deras yttre attribut eller härkomst gör det mig så heligt förbannad, och när jag är medveten om allt ont som den vite människan har gjort genom tiderna runt om i världen får det mig att skämmas. Skämmas över att vara vit.
Så ni smygrasister kan prata om stolthet och att ni "bara" vill värna om kulturen och det som är autentiskt enligt er uppfattning, men för mig kommer ni alltid att vara rasister, oavsett hur fina ord och stora offerkoftor ni vill använda er av.
Jag blir så jävla förbannad! *morr*
