vik hädan mörker, du förgör mig!

Jag har lejdon. Trött på detta evinnerliga mörker och regn. Jag brukar inte vara känslig för den här årstiden, utan brukar tycka det är ganska skönt med lite mörker som bäddar in hela världen i lugn och ro. Men inte i år. De säger saker blir värre med åren, och det verkar röra både pms och mörkerkänslighet, kanske de går hand i hand efter vad det verkar. Den här hösten har varit så himla intensiv både när det gäller skola och jobb, och nu när jag börjar se slutet nalkas och ett välförtjänt jullov stå för dörren har jag svårt att bita ihop och orka den sista biten. Jag slipper inte känslan av att vara jagad av olika måsten hela tiden, att fundera på jobbet när jag är i skolan och vara stressad över skolan när jag är i jobbet. Att hela tiden ha dåligt samvete över att göra det ena eller det andra när en egentligen borde vara på ett tredje ställe. Det resulterar i att en inte får något vettigt gjort utan en väljer att ligga och stirra ut i mörkret och hata det, och längta efter något annat. Jag har ingen julkänsla what so ever, jag brukar annars vara som Grinchen fast tvärtom, och plocka fram alla tomtar i vår ägo före självständighetsdagen. Men i år har det gått så långt att Lillan igår frågade när vi ska plocka fram resten av pyntet, något som jag inte helst reflekterat över inte är framme. Lucia brukar också vara en av mina favoritsaker med julen, men i år blev jag bara besviken över Svt´s Luciamorgon, vem fan applåderar i kyrkan liksom? Applåderna tog död på stämningen totalt, lika så gjorde Anders Ekborg som stod och galade som en uppblåst påfågel, som tror han sjunger bättre än vad han i verkligheten gör. Därför var det tur att jag hade på Musikhjälpen på tvn och fick se och höra luciakören i Uppsala, det var stämningsfullt om något. 

Jag är trött och vill inte träffa människor mer än nödvändigt, jag tycker om att vara hemma och ligga på soffan i lugn och ro. Jag blir trött bara att tänka på julhelgen och allt vad det innebär, alla förväntingar på en lugn och skön jul som aldrig uppfylls, eftersom en förväntas vara på en massa ställen trots att en uttryckligen sagt att vi ska vara hemma. Julen skulle med andra ord kunna go and fuck itself, för jag orkar inte med den i år. 

När jag for till skolan idag spelades Dire Straits Walk of Life på radio. Jag skrattade högt för mig själv när jag tänkte på hur ironisk situationen var, när jag satt där i bilen, med full snöstorm utanför och hatade hela världen runt mig, och så spelas den muntraste mest somriga låt som någonsin gjorts. Så det gjorde mig på lite bättre humör, och tänkte att kanske det blir lättare att ta sig igenom denna dimmiga, lonkerofärgade (tack Radio City för den liknelsen) dag om en går och trallar på Dire Straits. 

Ja, idag är jag en jävla pessimist med dålig attityd. Men som Karins Konstgrepp brukar säga, så kan dålig attityd lika bra vara rimlig attityd. Så det så.

PS. Det är klart vi kommer att ha en bra jul, och nej jag hatar inte mänskligheten mer än vanligt, det är mörkret som frambringar dessa känslor. På fredag ska jag och Smokey på date och se på The Boppers julshow. Det ser jag fram emot som FaaaN!