Därför är blackface INTE okej...

Underbara Eva Frantz skrev i dagarna en artikel om den finska Tiernapojat-traditionen och ställde sig frågan huruvida det känns okej att använda sig av blackface i en dylik föreställning, eftersom "Morianernas kung" har genom tiderna framställts som mörkhyad genom att använda sig av metoden blackface, dvs att en vit människa målar sig svart i ansiktet. För er som inte är bekanta med blackface kan gå in på Wikipedia och läsa mer om det, eftersom jag inte tänker beskriva det här. Jag beundrar Eva Frantz något otroligt för att våghalsigt kasta sig med huvudet före ner i det ankdamska pirajastimmet genom att ta upp ett ämne som detta. För är det något vi vet så är det nog att det ofta tar hus i helvete när traditioner eller samhällsstrukturer ifrågasätts på Svenskfinlands största nyhetssajt, och det tar inte länge innan trollen kryper fram ur sina hålor och yttrar sina åsikter en värre än den andra. Under Evas artikel är största delen av kommentarerna de typiska "neeej ska vi göra rasism av allting nu?", "nu börjar det låta som i vårt västra grannland", "låt de gamla traditionerna vara ifred!", "jag minsann känner mig inte kränkt!", det gamla vanliga med andra ord. Detta bidrog till att jag fick lust att gå och dra något gammalt över mig, eftersom jag vet att det inte löns att stånga huvudet blodig genom att försöka få människor att förstå varför sådana här saker inte är okej någon stans. Men idag känner jag att jag inte kan låta detta vara osagt, jag behöver få yttra mina tankar kring det hela, så att inte kommentatorerna står oemotsagda. 

Som jag tidigare nämnde är folk himla känsliga när det kommer till att urgamla traditioner ifrågasätts på grund av att de kanske verkar lite förlegade i dagens samhälle. Tidigare i år blev det ju ramaskri när någon stackare yttrade sig om huruvida det är lämpligt att sjunga "Den blomstertid" på skolavlutningar (folk gick bananas), sedan var det Pippis pappa som skulle förlora sin ursprungstitel n-kung och bara bli, ja, "kung" (folk gick bananas), och nu när vi just haft Lucia blev folk arga över att pojkar fick vara lucia i vissa skolor osv (ja, de gick bananas). Varför är folk så måna om att klamra sig fast i gamla traditioner som kan vara både kränkande och diskriminerande, men när det gäller sådant en gjort i "hundratals" år blir det helt plötsligt okej att vara rasistiska könsrollsivrare? 
  
När det gäller blackface-diskussionen blir jag så arg på människor som verkligen inte kan förstå varför det är kränkande, "nej jag (random vit människa) har aldrig uppfattat n-ordet eller blackface som kränkande, så därför är det okej". Jaha, så för att du inte upplevt det så finns det inte? Ett vanligt argument som förekommer i nästan samtliga diskussioner där en ifrågasätter förtryckande strukturer av olika slag. Att en vit människa tar sig friheten att bestämma huruvida en mörkhyad blir kränkt eller ej till följd av att någon använder sig av rasistiska nidbilder som genom århundraden använts för att göra narr av en förtryckt folkgrupp känns inte riktigt fräscht. Så frågar sig folk varför det är så opassligt att en vit människa sminkar sig till mörkhyad "på skoj", och kan för sitt liv inte förstå varför de som reagerar negativt är så himla tråkiga och humorbefriade, ta det med glimten i ögat, säger de. Men jag undrar hur lätt det är att ta det med glimten i ögat när mörkhyade sedan urminnes tider utsatts för den vite mannens förtryck, blivit förslavade, ansetts som en ras av lägre intelligens (tacka superfabon Carl von Linné för det) och gjorts narr av i tid och otid. Skulle det vara jag tror jag inte det skulle vara så lätt att ta det hela med en klackspark. Så tar vi en paus och ser på den här videon för att kanske göra saker klarare:

Vi måste veta när det är dags att sluta. För hundra år sedan visste de inte bättre, kanske inte helst för 50 år sedan. Men idag är vi så pass globaliserade, folk rör på sig och samhällen består sällan av endast en homogen grupp. Detta innebär att vi även behöver tänka oss för vad som är ok och inte, att tänka på vad jag säger och gör eftersom det kan kränka andra människor. Att göra sig rolig på en förtryckt grupps bekostnad känns ganska unket och jag tror nog vi är större människor än så. Det betyder inte att traditionerna försvinner bara för att en gör dem på lite annorlunda sätt. Vilka traditioner har inte förändrats under de senaste hundra åren kan en ju fråga sig? Ingenting ser ut som det gjorde förr, så då är det nog inte hela världen om en slutar använda kränkande ord eller maskeringar när traditioner ska firas, själva betydelsen förändras inte fast utseendet gör det. Och ska en dra saker till sin spets så har jag himla svårt att tro att varken någon av de tre vise männen var blonda och blåögda, knappast Josef eller Maria heller, och absolut inte Jesus. Men det är det inte så många som ifrågasätter, och det är på grund av att vi lever i en värld där det vita är norm, och vi har så jävla svårt att se det skeva i hela den situationen.