Forget your balls, and grow a pair of tits

Okej, nu ska det handla om BRÖST!

När jag i förrgår skrev om hur skönt det är att ta av sig behån och låta brösten fladdra fritt efter en lång dag, började min hjärna spåna vidare på bröst. Bröst (jag avser här de kvinnliga brösten för de som undrar) är något som jag aldrig riktigt förstått mig på, eller rättare sagt diskussionen om och samhällets syn på bröst. Vi kan börja med att ta ett exempel på hur bra och dåliga bröst ser ut, ur samhällets (patriarkatets) perspektiv:

Bra bröst

Dåliga bröst

(Jag känner mig tvungen att varna för att googla efter bröst, det dyker upp så mycket hemskheter så jag skulle råda er att låta bli, känner mig nu aningen traumatiserad)

Jämför man de "bra" eller kanske snarare de av samhället accepterade brösten med de "dåliga" eller oacceptabla brösten ser man ganska snart ett mönster. Bröst är bra när de sitter på en person som uppenbarligen har en funktion att tillfredsställa ett (manligt) öga. Bröst är bra när de är symmetriska, klädda i vackra underkläder (eller inga alls), inte för stora men absolut inte för små, de ska vara fasta och användas som ett verktyg för att tillfredsställa. De bra brösten återfinns ofta på personer som är vackra att se på, som ger ett intryck av att inte kräva något tillbaks och framför allt reduceras till ett objekt. Personen som brösten sitter på blir alltså inte så mycket annat än sina bröst.

De dåliga brösten är de bröst som uppfyller sin funktion: att ge mat åt bebisar. Bröst som visas på reklampelare på stan iförd spetsbehå = ok, bröst som används för amning av barn på offentlig plats = inte alls ok, istället ÄCKLIGT! Bröst som inte är fasta och runda som meloner är inte heller snygga, att ha hängbröst är ju något av det värsta som finns, och därför väljer många mammor att inte amma eftersom de inte vill att brösten ska bli hängiga. Och detta går även hand i hand med reaktionerna på om man har en behå på eller ej. Går man behålös med bröst som näpet visar sin existens á la anorektisk heroinberoende Kate Moss på 90-talet, eller har bara bröst under vit t-shirt i avsikt att vinna en wet t-shirt tävling, ja då är det bara att bränna behån. Men gud nåde dig om du går utanför dörren med dina hängbröst fria under tröjan, och någon skulle märka det, för det tycker ju folk är äckligt. Inte naturligt och inte okej. 

Jag har numera blivit ganska god vän med mina bröst. Vi hade en svacka i vårt förhållande efter att jag slutat amma (jag tror inte jag är den enda), och jag saknade de bröst som jag hade innan jag fick barn och blev en vandrande mjölkmaskin. Jag älskade mina bröst tfb (tiden före barn), de var snygga, inte för stora och inte för små, såg bra ut i urringat och var i god proportion till min övriga kropp. Efter att jag ynglat av mig växte mina bröst tre kupstorlekar och jag hatade det, jag hade mjölkstockning hela tiden och allt var bara tungt. Så efter tre månader slutade jag och mina bröst intog formen av två. lite ledsnare tygpåsar. Då lät jag normer och samhällets åsikter sänka mig och jag var absolut inte nöjd med mina bröst, jag kände mig ful och oattraktiv och kunde sitta och titta på gamla bilder på mig då mina bröst var i sina glansdagar (ok, jag skrattar när jag skriver detta). Ungefär som man skulle sörja ett par av sina bästa vänner som gått bort. Det gjorde inte saken bättre av att jag hela tiden fick pikar av den som då stod mig närmast att mina bröst var fula och att de var bättre förr (skrattar inte när jag skriver det här). Men efter en tid så gaskade jag upp mig och tänkte att wtf, jag har ju ändå lånat ut min kropp till en annan människa i nio månader, och matat denna människa i tre månader med mina bröst, så varför skulle inte det synas? Varför skulle det inte få synas att jag är mamma? Så numera tycker jag bra om mina bröst. Eller jag tänker inte på dem alls för de är ju bara en del av mina kropp som finns till för att mata eventuella nyfödingar. 

Nåja, jag vill spåna vidare på denna behå-ångest. Jag har varit med om gånger då jag faktiskt glömt att ta på mig behån innan jag gått ut (hemska öde). Alltså man har dragit en tröja över huvudet efter duschen och tänkt att brösten får härja fritt en stund innan man ska ut i verkligheten, men så GLÖMMER man att sätta på behån. Sådana dagar är lite speciella, eftersom allt känns mycket bättre, friare och gladare... Tills man kommer på att man glömt att stänga in sina boobs innan man gick hemifrån. Då känns det såhär:

Och hela livet ställs på sin spets. Tänk om någon ser att jag inte har någon behå på mig? Usch vad jag måste se ovårdad ut. Nu tycker säkert alla att jag har jättefula och HÄNGIGA bröst!! Hur ska detta gå? Hur ska jag överleva dagen utan behå? 

Så där håller man på, som en idiot, för att man glömt att sätta på sig bh. Alltså jag använder bh av bekvämlighetsskäl, eftersom det känns obekvämt att t.ex. arbeta och ha brösten fladdrandes över allt. Jag har mer stöd vid användandet av behå, helt enkelt. Men nu är det principen att man inte ska kunna gå ut utan behå utan att få en ångestattack som gör mig upprörd, att detta plagg har blivit så viktigt i kvinnors liv att det styr hela ens vardag. Det är ju bara bröst, varför ska det stressas så himlans mycket kring det? Klarar man av att se bröst klistrade guppande i musikvideor, på reklampelare, i tidningar, i tv, på nätet, ja överallt, så borde man ju i rimlighetens namn klara av att se bröst under en tröja utan behå. Eller blir man rädd för verkligheten? Blir man stött av att se att majoriteten av bröst inte ser ut som media och dylikt framställer dem, som runda sexmeloner som endast finns till som leksaker i sängkammaren? Är det rimligt att man som ammande mamma får påpekanden om att man ska "skyla sig" när man ger sitt barn mat offentligt, men att man på samma gång kan få se nästan barbröstade kvinnor i musikvideor som visas på restaurangens storbildsskärm? Nej, det är inte rimligt. 

Hur länge ska det ta innan vi får bort bilden av "hur bröst egentligen ska se ut" och istället fokusera på att brösten kan se ut hur som helst och alla former och storlekar är välkomna. Vi måste ta tillbaks våra bröst och själva börja bestämma över hur och när de ska visas, utan att det alltid måste vara på betraktarens villkor. Bröst måste sluta vara en mätning av knullbarhet, och bara vara vad de är. Bröst, klumpar av fett med hud utanpå.