nu börjar det kännas...

Nu börjar det så småningom att värka i jultanden. Och så har jag på senare tid börjat längta efter ett skilt kontor/bibliotek/hobbyrum. Ett sånt där rum med platsbyggda bokhyllor fyllda med intressanta böcker, en fin stor apoteksbyrå fylld med diverse knappar, spets, snören, pärlor och annat som är nödvändigt för pysslandet. En gammal fåtölj i ena hörnet bland böckerna, ett skrivbord och en skön skrivbordsstol som man kan sitta i länge utan att få ryggskott. Plats för symaskin och tyger ska också finnas. Jag drömmer och fantiserar ofta om ett stort gammalt hus (helst röd och gul bondstuga), och varje rum har sin egen tid att drömmas om, och nu är det alltså kontoret jag suktar efter. Kanske någon gång får vi vårt kontor, och många andra fina rum i vårt fina hus. Läs tidningen Gård och Torp (som jag annars skulle kunna tänka mig en prenumeration på som julklapp *host*) och få fel i huvudet av allt fint. Älskar och hatar den tidningen på samma gång, allt är så fint och man kan inte förstå hur människor har tid och framför allt råd att renovera och restaurera upp de många gamla stugorna som finns runt om i Sverige. En bra tidning helt enkelt.
Ja, tillbaks till jultanden. Att vältra sig i det brukar ju inte göra saken bättre, men för att ta bort tankarna från den långa dagen i morgon så vältrar jag i alla fall, men bara lite...

                          Glada barn trallalaa                       

 Julbocken tittar in genom fönstret, något som mamma höll starkt på när vi växte upp, att gårdstomten höll koll på oss tiden före jul. Vi åt väl aldrig så bra som i december före jul, i rädsla av att inte få några julklappar. Vi gick också ut med en tallrik gröt åt tomten som vi lade i "föise", en tradition som jag ska föra vidare till min dotter detta år.

 Julinredning som jag vill ha det, mysigt, varmt och välkomnande

 Snöiga vinterlandskap. Kanske inte så roligt tidigt på morgonen när bilrutor ska skrapas och man får snö innanför strumporna och förfryser fingrarna, men nog är det vackert när det vill sig.

 Skulle det finnas en by som skulle se ut såhär vintertid skulle jag inte tacka nej att få fira jul där, och gå i julotta i den kyrkan. Det var något som uteblev förra året, det där med julkyrkan, men kanske det går bättre det här året.

 Behöver man skriva något om den här bilden? Barna i bullerbyn firar jul, en av de bästa julböcker I know.

 Ernst. Julpysslets gud. Barfota på fluffiga fårskinnsfällar vrider han sin ståltråd och bakar sitt bröd. Där har vi en inspiratör av hög klass.

 Fanny och Alexander firar jul. Länge sedan jag sett filmen, borde väl kanske vara dags. Tyvärr har jag mest minnen av att julfesten i filmen var ångestfylld och jag blev i ett konstigt mode av att se den. Men det är ändå något jag förknippar med julen.

 Den traditionella amerikanska jultomten, renarna och landskapet. Jag tycker om att kombinera den amerikanska gamla julen med den traditionella svenska julen, men inga överdådiga utebelysningar, och plastgubbar som lyser i trädgården går fetbort, då har jag hellre julkärvar och egengjorda islyktor.

Lucia. Ännu något som min mor har hållit på med under åren. Väckte mig tidigt i ottan på luciamorgonen, och så gick vi till de närmsta grannarna och lussade, bjöd på kaffe och lussekatter. Tror det var ganska uppskattat, och vi var antagligen de enda i "socknen" som gjorde det. Jag minns ännu doften i ett av husen som vi brukade besöka. Det var trasmattor på golvet, det luktade gammaldags av ladugård, halm och kor. Den doften var så otroligt speciell, och farbrorn som bodde där var helt underbar och alltid glad när vi kom... I år hoppas jag att jag ska kunna stiga upp och se på sveriges lucia på tv. Har inte haft möjlighet annars pga jobb eller att jag helt enkelt glömt det. Men i år....

Och jaa jaa, jag vet vad ni tänker. Julen är överskattad och det är hemskt att man bygger upp en fasad och "låtsas" att allt är bra när det kanske inte är det. Jag vet att man ska tänka på alla ensamma och det är något som jag tycker är vidrigt, att så många människor är tvungna att fira jul i sin ensamhet. Orsaken till varför jag försöker fira jul ordentligt är att jag vill ge Lillan en bra syn på julen som tradition, en tradition när alla har tid att samlas med varandra åtminstone en kväll under helgen och bara umgås. Lägga alla problem åt sidan och bara vara glada för en gångs skull. Jag vill att Lillan ska förknippa julen med glädje, värme och att det ska vara något som hon ser fram emot. Och jag pratar om julbocken som att han finns (i detta hus finns inget som heter julgubbe, jag hatar det ordet och förstår inte varför finlandssvenskar prompt måste ha ett eget ord för tomten. Suck) precis som jag pratar om påskharen som att den existerar. För det tycker jag hon ska få tro så länge hon vill. Så även om någon anser att jag lägger ner för mycket tid på julen och allt runt om kring den så tycker jag bara att det är bra för mig att få pyssla, pynta och baka. Jag gör det inte för någon annans skull än för mig och min familjs, för även om ingen annan orkar så tycker jag att så länge jag orkar och har tid så ska jag jula utav bara fan. Sådetså.