Sitter vid datorn och har just skickat in två uppgifter i informationskompetens som har deadline idag. Jag har jobbat varje dag den här veckan och varit i skolan alla dagar utom måndag och onsdag (tror jag, har svårt att hålla reda på dagar numera). Igår och idag är det skola 17.00-20.30 som gäller, imorgon mellan 9.00 och 15.00. Har lämnat på efterkälken med föreläsningsdagbok och essä om mig själv och förväntningarna jag har på kursen socialt arbete på olika nivåer. Borde skriva klart hemtenten i Ungdomar och etnicitet, borde skriva klart artikelrecensionen till introkursen i journalistik, borde hoppa av psykologi-kursen för jag kommer inte att hinna med den som läget ser ut nu, och efter i morgon kommer jag antagligen att ha en till hemtent i ungdomskulturer och medieanvändning (som faktiskt är en skitintressant kurs med jättemycket tankeställande fakta) som antagligen ska bli klar i mitten av december som allt annat. Jag börjar känna mig ganska mosig i huvudet. När jag är i jobbet tänker jag på skolan, när jag är i skolan tänker jag på jobbet. Det känns som jag inte gör annat än tänker på allt som jag ska ha gjort nästa dag för att inte hamna efter så mycket, och när jag tänker så resulterar det i att jag har svårt att koncentrera mig på vad jag gör just i det ögonblicket. Det känns som att jag tappat förmågan att producera bra texter, utan jag bara hasplar ihop saker för att få saker ur världen. Skulle jag kunna välja skulle jag inte jobba alls, men när pengarna inte räcker till trots att jag lyfter studielån och jobbar så har jag inte så många andra alternativ. Men det är väl meningen att livet ska gå i 190 km/h ibland. Fast det kan kännas lite ogenomtänkt när man vaknar på morgonen och inte vet vart man ska den dagen och är fullständigt förvirrad av nattens bisarra drömmar, eller när man känner att enda stunden på dagen man är lugn är när man kör bil eller ligger som en överkörd trasa i soffan. Nästa veckoslut är det första advent, lillajul, december. Jag har inte helst börjat med julstädningen för jag trodde det var många veckor kvar till julen. Men det är det ju inte egentligen. Jag tror jag aldrig har längtat så till jullovet som jag gör nu.
Och var är snön. Jag blir så trött på det här mörkret och den våta sanden som kommer in både i bilen och i hela lägenheten efter att jag hämtat sandig Lilla på dagis. Fy.
Skulle känna för att lägga in en låt här som humörhöjare, men jag kan inte komma på en enda låt som skulle få mig att känna mig väl till mods nu. Inte riktigt likt mig.
Nåja, lite gladare kanske man blev. Nu ska jag vänta på att söt kommer hem. Sedan bär det av till skolan för en fartfylld fredagskväll. tjoho.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar