lördagslugnet

Sitter och zappar mellan UMK och svenska melodifestivalen. Måste säga att Elina Orkonevas bidrag i finska umk är ganska... bra... Lite lam kanske, men bra röst och härlig utstrålning, snygg klänning och tycker låten är ganska trallvänlig. Men det räcker väl inte hela vägen kan jag tänka. Den kvinnliga domaren har tydligen satt en uppstoppad fågel på huvudet kvällen till ära. Ser ut som en utrotningshotad art, undrar vad finska naturgardet säger om det, böter och fängelse i tio år kanske. Och Apulanta-sångaren ser ut som Willy Wonka. Suck.
Byter kanal till svt1 och ser swedish house wives. Jag dör inombords. Nu tappade jag verkligen sista hoppet om mänskligheten. Kommer att behöva terapi och stark medicinering för att bli den människa jag en gång var efter denna tv-kväll. Tur att TV6 finns, där visas det aldrig annat än Family Guy och där vet man vad man har att vänta utan otrevliga överraskningar.

Det var inte kvällens tv-utbud jag tänkte diskutera denna kväll (Härreguud vad Lucy was driving låter för jääävligt). Jag läser ganska ofta Sandra Beijers blogg niotillfem och brukar våndas över hennes utåt sett härliga liv. Det är en snygg blogg och hon skriver bra om bra saker. Snygga bilder och en bekantskapskrets som får en själv att gråta blod och känna sig ensammast på jorden. De har ofta fester uppe på hustak i New York, äter middagar på fina restauranger, har temafester, gör mat tillsammans och verkar ha en otrolig gemenskap tillsammans. Men det var det här med temafesterna jag tänkte ta upp. Varför ordnar folk inte mera fester? Inte sådana fester där man super tills man spyr i någons skor eller slocknar innan klockan slagit 20.00. Utan en rolig, relativt städad fest där man får umgås med goda vänner under ordnade omständigheter. En fest eller middag med t.ex hatt-tema, ett speciellt land, tidsepok, musikgenre, film, white trash (min personliga favorit). Det är ju bara fantasin som sätter gränserna. Beror det på att folk inte orkar engagera sig? Eller är det bara för att det inte hör till vår "kultur" att ordna speciella fester, utan alla ska sitta i soffan och titta på youtube-klipp tills man blir passligt full för att åka på krogen eller slockna på soffan? Jag skulle gärna ordna fester, men när man för idén på tal får man ofta negativ respons och kommentarer i stil med "vem skulle orka engagera sig i det, leta efter något kul att ha på huvudet eller klä ut sig? Näe..." Jag och min ziz var grymma partyfixare när vi var yngre, har många fina minnen av fester som spårat ur och ideér som i efterhand kanske inte var så genomtänkta. Men vi hade fest i alla fall, och folk har haft kul på våra fester. Är det för att folk är så bekväma med det vanliga och inte vill step outside the box? Skulle jag ha ett ordentligt hus skulle jag lätt ordna kalas och fester för mina vänner. Kanske man skulle sadla om och bli partyplanner. Vet inte om Österbotten är rätta forumet för det, men vem vet, kanske folk skulle uppskatta temafester här också. Nu när vi ska bli lite mer europeiska och börja sälja starköl i matbutiken.

Och så måste jag än en gång säga att fy faan vad jag längtar efter sommaren!! Hatar vintern, mörkret och kylan. blä blä blä. Vill ta fram Red Ruby också, saknar henne, stackarn står där ensam och övergiven i mormors garage. Tur att Lillan var in och pratade med henne idag, så kanske hon orkar någon månad till...

Och så en braig låt på det...

Och ett jävligt roligt klipp som min syster visade mig. Ni som tittat på 16 and pregnant vet vem detta musikaliska geni är, men alla som vill ha något att skratta åt kan titta, speciellt reaktionen då "reportern" hör låten. Priceless.

ibland blir man bara så ledsen

Debatten om näthatet mot kvinnor går het, och det med all rätt. Nog har jag vetat att folk tappar förståndet när de får härja fritt bakom sin skärm, men att man kan bete sig så groteskt som vissa människor gör är för mig ofattbart. Tittade på Uppdrag granskning igår och började må fysiskt illa av de saker som sades. Att en 21-årig tjejs inlägg på FB om en tröja som H&M säljer (en tröja med Tupac Shakur som är en numera död rapartist dömd bl.a för sexbrott) skulle skapa en sådan reaktion. Att människor kan skriva sådana saker om en annan människa som man inte känner och inte har den blekaste aning om vem det är. Att önska att någon ska våldtas, mördas, slaktas, först våldtas och sedan slaktas, är för mig något som jag inte kan förstå. Att en tjej skriver ett inlägg som andas lite feminism, knappt det heller. En tjej som skriver något som tåls att tänka på. Och världen goes bananas.
Vad är det med det här att kvinnor inte ska få synas, höras eller egentligen existera. När vi visar brösten och röven är vi bra att ha, men om man börjar diskutera något djupare ämne än brun-utan-sol eller olika dieter så ropar världen att vi ska hålla käft. Vad är det som är så jobbigt med oss? Varför kan man inte föra en ordentlig, normal och konstruktiv diskussion, varför ska det alltid bli så att någon måste uttrycka sin åsikt med ordet slampa, hora eller fitta?

Det är också en sak som jag inte förstår. Varför ska man använda kvinnans könsorgan som skällsord? Du din fula fitta, fy fan vilken fitta du är, fitta hit och fitta dit. En sak ska jag tala om för er. Skulle det inte vara för alla VAGINOR skulle inte mänskligheten fortsätta så värst länge. Och när männen är kåta verkar de inte ha något större problem med VAGINORNA heller.

"Jag dissar henne för honom" kläckte ett ljushuvud ur sig när svt-reportern frågade varför han hade skrivit att han önskade att tjejen som skrivit om HM-tröjan skulle våldtas. Intelligensen flödar. Man ska verkligen tänka sig för innan man skriver sådana där saker på nätet. Du kanske får vara anonym, men det du skriver kan bidra till att en person får en väldig ångest, blir väldigt ledsen, och i värsta fall kan det leda till självmord, om du lyckas trycka på rätt knappar.
Det är för jävligt rent ut sagt. Det sägs att vi lever på 2000-talet, men ibland börjar man faktiskt undra.
Fy fan för mänskligheten säger jag bara. Och ja, eftersom jag är född med kvinnligt könsorgan är jag feminist, det tycker jag alla borde vara, kvinnor som män, alla som har någon typ av vilja att göra världen lite bättre.

bild från google

ser fram emot.

Jajja, så var det fredag då. Lillan har åkt till sin far, jag har suttit med skoluppgifter hela dagen och bakat en key lime pie för första gången i hela mitt liv. Hoppas den blir god. Har varit asigt fint väder ute i dag, men jag drog för persiennerna när solen steg upp, bara så att jag inte skulle lockas utomhus och strunta i pluggandet. Så jag har vandrat omkring i ett mörker hela dagen. Dammsugit och plockat lite. Sådant där som man gör när man har "studie-dag". Nåja, helt nöjd med dagens prestationer. Nu väntar jag på att Smokey ska komma hem, så vi får begrunda kvällens mat och gå till Freddas på en häppy auoer-öl, ska bli riktigt skönt. Och i morgon är det skivmässa i stan som gäller, var där 2008 senast och har velat åka varenda år sedan dess, tyvärr har jag alltid missat när det varit och till mitt förtret sett att jag missat det. Måste väl åka dit och öka kvoten av östrogen, eftersom det enligt vbl mest är män som är intresserade av vinylskivor. Och eventuellt ska det hinnas med en loppisrunda också innan middagen hos mor som ordnas för att fira min brors 21-års dag som infaller på måndag (för övrigt samma datum som jag och Smokey träffades för två år sedan). Kanske kanske Boothill Stompers på kvällen om humöret faller på, de spelar på public corner (?) och de spelar alltid bra, så kanske kanske.
Vad är det jag ser fram emot då, funderar ni. Ja, jag ser fram emot Hot Rod Frankies nya cd som släpps i mars, här är ett smakprov som i alla fall gjort mina förväntningar höga.

Och så ser jag fram emot Jeppisblues 9.3 som vi kanske ska besöka. Men ingenting är absolut bestämt ännu. Bland andra dom här spelar där

Jag ser fram emot att Sin Citys uppföljare A dame to kill for, som kommer nu i år. Tyvärr hittar jag ingen vettig trailer på youtube, eftersom alla hittills verkar innehålla klipp från första filmen, tråkigt. Nå väl, hoppas den är bra, jag tyckte om ettan i alla fall.

Och så måste jag sist och slutligen rekommendera en ung tjej med många talanger. Hon har klockren humor och hennes videos är skitroliga..

things that i want

Om typ 28 dagar är det min födelsedaag, trallalaa, en fot längre ner i graven och en fjärdedel av livet avklarat, tjohej! Så nu ska jag sammanställa en liten lista på saker som jag skulle vilja ha i födelsedagspresent. Och även om jag inte får någonting av dessa saker så är det ändå ett inlägg som jag sett fram emot att skriva. Det är alltid roligt att fantisera om spännande födelsedagspresenter ;)

Eftersom jag tycker zombier är tusen gånger häftigare än löjliga vampyrer eller varulvar, och är helt övertygad om att det endast är en tidsfråga innan ett ett virus kommer att spridas och göra döda levande igen, så skulle det vara ganska roligt att vara lite förberedd. Och om mina virusfantasier inte blir sanning skulle det ändå vara häftigt att ha ett zombie-mördar-nattduksbord.

Besök gärna den här sidan för att fördjupa era kunskaper i zombie-mördande.

Jag vet inte om nästa sak behöver någon närmare förklaring, det skulle bara vara så coolt att ha bara för att ha.

Skulle sitta snyggt i sommarens salladsodling.

Fina skor, också lite zombietema.

...och lite andra skor

 

Och lite kläder så klart.

 

lite smycken

och en väska eller två..

..kanske en romantisk middag..

och så vet jag redan att jag ska få assistans med välbehövliga glasögon, eftersom jag inte ser tillräckligt bra på långt håll, vilket resulterar i viss konfundering i skolan ibland. Frågan är bara vilken typ av glejsörs man skulle vilja ha..

Eller varför inte en överraskningsfest? 

så kanske jag får användning för något av mina inövade "oj vilken överraskning"-miner..

Och även om jag inte får någonting av ovanstående, så spelar det ingen roll! Det var bara roligt att göra en önskelista och slösa bort flera timmar av mitt liv.... 

(men om någon kommer på tanken att köpa något åt mig, så finns de flesta grejerna på Missfortune och Shock). 28 dagar kvar, tills jag fyller 25. Jisses.

allting är relativt, även fattigdom

På sidan av uppståndelsen över Krista Siegfrieds ESC-låt pågår en kanske något viktigare debatt som rör den existerande eller icke-existerande fattigdomen i våra välfärdsländer. Det hela började med att tv-programmet uppdrag granskning gjorde ett program angående barnfattigdomen i Sverige, som enligt organisationen Rädda Barnen är alldeles för hög. Janne Josefsson begav sig ut på Sveriges gator i jakt på barn utan skor som letar mat i soptunnorna. Förvånansvärt nog fann han inga trashankar med utstickande revben ätandes matrester, utan han fann personer som sa sig vara fattiga, men ändå hade t.ex telefoner och råd att köpa cigaretter. Folket rasade och helt plötsligt hävdade man att det inte finns något som heter fattigdom i Sverige, utan de s.k "fattiga" är bortskämda lata parasiter som lever på samhällets pengar. Nu vill jag en gång för alla klargöra saker när det kommer till fattigdomen som vi har hos oss, för tro mig, den finns. För det första kan man inte jämföra fattigdomen som råder i u-länder med den fattigdom som vi har här. Fattigdom delas ofta in i två olika "delar", relativ fattigdom och absolut fattigdom. Lever man i absolut fattigdom innebär det att man lider brist på resurser som ska göra att man kan tillfredsställa sina grundbehov och bibehålla sin fysiska förmåga att fungera. Den relativa fattigdomen i sin tur innebär en brist på resurser i relation till det omgivande samhället, och där man på grund av detta riskerar att utestängas från vanliga levnadsmönster, vanor och aktiviteter som hör livet till. Vi kan alltså konstatera att det är den relativa fattigdomen vi har hos oss, eftersom vi har ett (oftast) fungerande socialt skyddsnät som ska göra att ingen ska behöva uppleva absolut fattigdom. Det finns många olika typer av fattigdom, den kan vara ärvd, någonting kan ha hänt i livet som gjort att ekonomin blivit lidande så som sjukdom, konkurser eller skilsmässor. Det är ju också konstaterat att ensamförsörjarfamiljer är en stor del av de som hamnar under fattigdomsgränsen i Finland. Och det är inte alls konstigt, för jag har själv varit där, räknats till gruppen fattiga som tvingats lyfta utkomststöd, som btw verkligen inte är någon lyxig förmån. I alla fall, lever man i en fattig familj behöver det inte betyda att barnen behöver svälta eller att man måste tigga eller sälja sig själv för att få vardagen att gå runt. Det kan dock innebära att man måste ha flera lågavlönade jobb, att barnen ofta måste vara ensamma hemma pga just det att mamma/pappa hela tiden jobbar eller har obekväma skiftesjobb. Man kanske inte har råd att delta i samma idrottsaktiviteter som sina vänner, eller man har kanske inte råd att köpa de nyaste tekniska prylarna. MEN, nu ska vi inte bortse från att vi lever i ett samhälle som är uppbyggt på ett sådant vis att individen ska ha möjlighet att konsumera, oavsett om man är fattig eller ej. Därför är det nu för tiden möjligt att ta sms-lån genom ett knapptryck, och man kan lätt få krediter utan någon vidare utredning om din ekonomiska bakgrund. Detta innebär att man som förälder kan se det som en utväg att ta ett litet lån, köpa telefonen åt sonen, bara så att han inte ska känna sig utanför. Och det i sin tur resulterar i att många föräldrar ligger sömnlösa och våndas över hur de ska få ekonomin att gå ihop och kan bli väldigt psykiskt stressade när skulderna växer. Vi lever i ett själviskt samhälle idag, och barn kan vara jävligt elaka med varandra, därför är det nästan tvunget att man behöver ha ett starkt psyke för att bara ta sig igenom grundskolan idag. Kommer man från en familj där man har det mindre bättre ställt och inte kanske inte kan göra samma saker som alla andra sina vänner så kan det vara väldigt betungande för en liten bräcklig själ. Forskningar har påvisat att om man vuxit upp i en fattig familj så har man större risk att hamna i trubbel med lagen i framtiden, större risk för att få psykiska problem någon gång i livet, inte samma förutsättningar att klara av en längre utbildning, till och med tonårsgraviditeter var vanligare för barn som växt upp i familjer med låg inkomst. En av forskningarna kan ni ta del av här.
Tyvärr har Finland i dag ett system som inte riktigt är till låginkomsttagares favör, det är lätt att hamna i s.k flitfällor, och många av de som skulle ha rätt till utkomststödet gör sig inte besväret att ansöka om det för det är allt för omständligt. Det som menas med flitfällor är att det kan vara mer lönsamt att vara hemma och ta emot stöd från FPA, än att ta emot ett jobb som arbetsförmedlingen erbjuder. Detta handlar då främst om dåligt betalda deltidsjobb eller små snuttjobb, om du tar emot ett deltidsjobb mister du alla stöd från FPA och eventuellt utkomststöd, men lönen är så dålig att du ändå har mindre pengar som arbetare än som bidragstagare. Och de som tror att det är roligt att lyfta socialbidrag och leva på stöd, kan verkligen ta sig en tankeställare och själv försöka sätta sig in i en sådan situation. Då man verkligen vill jobba och leva ett värdigt liv, men det går inte eftersom det inte finns några jobb som är lönsamma.
Man ska också komma ihåg att när man räknar ut hur hög fattigdomen är i ett land så undersöker man med individen som undersökningsobjekt men hushållet som utgångspunkt, därför finns det också otroligt mycket gömd fattigdom, i form av kvinnor som endast har hemvårdsstödet som inkomst, eller att ena partnern är arbetslös eller långtidssjukskriven. Man räknar alltså med att den som har en inkomst i en familj ska försörja och fördela pengarna lika så att det blir rättvist, något som kanske inte så ofta fungerar. Då kommer man till problemet med beroendeställning som lätt uppstår i sådana fall där det endast finns en arbetande vuxen i en familj.
Här kan ni läsa lite om vilka summor det rör sig om när man pratar om låginkomsthushåll, och enligt den nyaste rapporten lever 13 % av Finlands befolkning i låginkomsthushåll, alltså som är fattiga.
Så de som säger att fattigdom inte finns hos oss, det är sannerligen de som lägger skygglappar för ögonen och vägrar inse att det är ett problem som tyvärr verkar bli större och större. Men, så länge folk vägrar se verkligheten och väljer att lägga sin energi på att diskutera något så trivialt som en låttext så kommer dessa problem att bestå. Det var någon som sa att ett välfärdssamhälle inte klarar sig utan viss fattigdom, men för mig är inte det inte välfärd när människor ska behöva vara fattiga.

Lyssna på inslaget som sändes i kulturtimmen i radio vega idag. Där diskuteras detta ämne, och de lyfter upp vad det egentligen handlar om... Lyssna här

tankar om en bensinpump

Nu har jag i princip suttit vid skrivbordet, läst, läst och läst och skrivit, skrivit och skrivit sedan klockan 8.30 i morse. Höjt blicken ibland och tittat på bensinpumpen som finns på vår gårdsplan, konstaterat att man får olika uppfattningar om den beroende på vilken tid på dygnet man råkar kasta ett öga mot den. Så här under dagen kan man se den som en nödvändig oas för bilar i behov av bränsle för att kunna transportera sina ägare till den tänkta slutdestinationen, men också som något som bidrar till negativa konsekvenser för miljön om man har miljöförstöring orsakad av koldioxidutsläpp i bakhuvudet. Det lyser alltid en lampa på den här automaten, på nätterna lyser den upp vårt sovrum, och tittar man ut på den en oktobernatt får man en känsla av ödslighet och tystnad omger den, men ändå tycks lampan sända ut ett budskap om trygghet; "jag finns här om du behöver mig, full av bränsle och bra belyst så du inte behöver tanka i mörkret." Denna pump kan också väcka irritation och göra stressade människor ännu mera stressade, när sedelautomaten inte funkar, eller när det är tvärtom att kortautomaten gett upp. Då är man inte nådig, om man redan är försenad till jobbet och tanken är tom och sedelautomaten inte funkar som den ska. Tänk vilken betydande roll denna bensinpump som förser oss med diesel och bensin (98) har, den kan avgöra huruvida vår dag startar på ett bra eller dåligt sätt, den kan få oss att reflektera över hur dyr bensinen blivit, den kan vara en mötesplats där stressade människor mitt i vardagen möts och hinner byta några ord under minuterna det tar att tanka för en tjugolapp. Den har betydelse när jag ska förklara var vi bor "i det stora gula huset mitt i byn där det finns en bensinpump på gården", helt plötsligt blev den en navigeringshjälp. Vilka människor påverkas när jag lägger mitt kort i automaten, väljer summa, lyfter pistolen och börjar fylla tanken i bilen? Ägarna till bensinpumpen påverkas, jag som konsument och skattebetalare påverkas, min bank där jag har mitt brukskonto påverkas,  samhället påverkas genom mitt bidragande till stadskassan, Teboil påverkas, oljebolag påverkas, arbetarna som borrar upp oljan påverkas, de som transporterar oljan påverkas, naturen påverkas och det sägs att ozonlagret påverkas, vilket jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. En bensinpump är så mycket mer än en bensinpump, det är en del av ett stort sammanhang som utgör samhällets mekanism och som bidrar till att vår vardag underlättas aningen, om man jämför med tiden då bilarna gick på gengas.

Mvh hjärntvättad studerande som läst Anthony Giddens hela dagen och helt plötsligt ser saker som större ting och med en djupare mening än vad som någonsin tidigare anats. Mitt liv blev helt plötsligt mycket mer invecklat i sociologiskt perspektiv, och nu om någonsin kommer jag att börja se sammanhang i allt som sker runt om kring mig.

För att också bidra med lite "normalt" blogginnehåll för att påvisa att jag inte helt tappat fattningen. Idag är det fredag, vilket innebär det förbannade fredagsmyset. I vår familj innebär det en lite senare middag än vanligt, popcorn och en film riktad till barn som de vuxna parterna i familjen visar större intresse till än själva barnet. Nattning av barn. Farmen (den mest omvälvande tv-serie som sänds just nu, ibland är det skönt att låta sig förfäras över skräp-tv), eventuellt ett avsnitt gladiatorerna (för att sätta hjärnan på absolut viloläge) och sedan somna på varsin sida av soffan till en halvbra film med en halvdrucken öl på vardagsrumsbordet. Såg förstås att det skulle komma en Johnny Cash dokumentär på svt2 (?) ikväll, men för att vara på den säkra sidan är det väl att spela in den så man inte somnar och missar hela skiten.
Nöjd över mina studieprestationer idag, även om jag blev nervös att påbörja Giddens-projektet tror jag inte att de 600 sidorna kommer att bli något större problem att ta sig igenom. Offentliga förvaltningen kan däremot vara jobbigare, eftersom jag får kräkreflexer bara genom att läsa ordet förvaltningshistoria.

Och så ska jag bjuda på låten som jag anser är år 2013 kandidat till min lista av superbra låtar. (Fantasieggande namn på listan, jag vet) Och för att undvika att den spelas sönder helt och hållet får jag inte lyssna på annat än sveriges radio P1 eller radio Vega det kommande halvåret, då faran för sönderspelning torde ha blåst över...

                   En dag blir vi gamla, se till att skapa historier ni har att berätta för era avkommor...

det är ganska konstigt egentligen...

Som jag tidigare nämnt så inledde jag min zumba-karrär förra veckan. Igår var det igen dags för ett pass, och det var tungt som f-n. Eftersom jag är en person som har en tendens att överanalysera saker rätt ofta slog en tanke mig under timmens gång när jag fick en bild av hur konstigt fenomen detta är egentligen. Det här med att människor samlas och gör konstiga rörelser och följer en ledares minsta vink. Som en flock med människor med dålig självkänsla som vill bli lite mer fasta i hullet genom att dansa på ett roligt sätt. Tänk vilken makt dansledaren, aerobicinstruktören, eller den personliga tränaren har, som människor sätter sin fulla tillit till att den personen ska hjälpa mig att bli mer nöjd med mig själv. Var gick det fel i vår livsstil som gjorde att vi måste lägga ner så extremt mycket tid på att gå ner i vikt och vara vältränade, äta rätt mat och helst inte äta sådant som är gott. När blev vi ett stillasittande folk som lät vår kropp utvecklas på ett sådant sätt att den knappt klarar av hårt arbete, och får den arbeta hårt är det med hjälp av maskiner och målet är att bli snygg. Målet är inte som förut att ha mat på bordet och få livet runt om kring att fungera så bra som möjligt ( som det också är i dag, dock i andra delar av världen där man jobbar för att ha något att äta). Jag märker själv nu efter att jag börjat skolan där det är mycket stillasittande och stirrande in i en datorskärm, att när jag återvänder till jobbet som är ganska fysiskt krävande för hela kroppen inte alls är i samma fysiska kondition som innan jag började studera. Tänk vilka mängder pengar människor tjänar, de som marknadsför diet efter diet, träningsform efter träningsform, och vi i västvärlden ägnar en stor del av våra liv att "hållas i form" eftersom vi vet att man dör i förtid om vi är för feta och äter ohälsosamt. Maten är ju en helt annan historia. Man kan ju tänka sig att allt är en stor konspiration mellan producenterna av billig fet och framför allt ohälsosam mat, och producenterna av olika "hälsosamma" viktminskningspreparat. Det är billigt och går framför allt snabbt att gå in till närmaste hamburgerrestaurang och ta sig en måltid innehållandes socker och mättat fett, sedan överöses man med bantningsprogram på tv och helt plötsligt kommer man på att man ska börja banta och prövar allt från Atkins till Lchf. "Förr i tiden" odlade man sin egen mat och man visste vad man fick i sig; rena och oförädlade produkter.
Nu ska ni inte uppfatta det som att jag har något emot de som tränar och tar hand om sig själva, absolut inte, detta är bara funderingar över själva fenomenet och vad det är som har gjort att det har blivit som det blivit. Jag är själv likadan, jag har inget behov att ha muskler som syns eller vara extremt smal eller vältränad, men jag vill må bra och framför allt vara nöjd med mig själv, och jag känner ju själv att ju mera jag rör på mig desto bättre mår jag. Och så ska det ju vara, jag tycker inte om den stillasittande värld som vi har idag, där allt gammalt hederligt kroppsarbete ersätts med mekaniserade och mera effektiva alternativ. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det är bara en tidsfråga innan robotar ersätter en stor del av den mänskliga arbetskraften, eftersom robotar inte slits ut på samma sätt som en människokropp gör och är kanske 10 gånger snabbare när den producerar. Hm, litet sidospår i slutet, men det tål att tänkas på!

Kolla in personen i mitten, så här känner jag mig när jag dansar zumba. Men jag försöker ju mitt bästa i alla fall... :)

Ska snart sticka iväg till skolan för sista skoldagen på jag vet inte hur länge. Idag ska vi titta på film; Catastroika: Privatisation goes public, heter den visst. Verkar helt intressant, tror min syster kanske också skulle finna den intressant, om hon vill ta en paus från letandet av fula skor, vill säga ;)

Jag har också en annan "juttu" som det heter så fint på finska, som jag skulle vilja utveckla mina tankar om lite mera, nämligen varför vi vitingar inte finner något större behov av att vilja hjälpa u-länder ur den kris de befinner sig i. Det är ju lite konstigt att tänka vilka mängder pengar som cirkulerar i vår värld, och hur lite egentligen som krävs för att få upp drabbade länder på fötter igen. Men det har jag inte tid att skriva om nu, eftersom det brukar bli långa utläggningar. Nu ska jag lägga lite färg på ögonfransen och leta mig mot sköölan...