allting är relativt, även fattigdom

På sidan av uppståndelsen över Krista Siegfrieds ESC-låt pågår en kanske något viktigare debatt som rör den existerande eller icke-existerande fattigdomen i våra välfärdsländer. Det hela började med att tv-programmet uppdrag granskning gjorde ett program angående barnfattigdomen i Sverige, som enligt organisationen Rädda Barnen är alldeles för hög. Janne Josefsson begav sig ut på Sveriges gator i jakt på barn utan skor som letar mat i soptunnorna. Förvånansvärt nog fann han inga trashankar med utstickande revben ätandes matrester, utan han fann personer som sa sig vara fattiga, men ändå hade t.ex telefoner och råd att köpa cigaretter. Folket rasade och helt plötsligt hävdade man att det inte finns något som heter fattigdom i Sverige, utan de s.k "fattiga" är bortskämda lata parasiter som lever på samhällets pengar. Nu vill jag en gång för alla klargöra saker när det kommer till fattigdomen som vi har hos oss, för tro mig, den finns. För det första kan man inte jämföra fattigdomen som råder i u-länder med den fattigdom som vi har här. Fattigdom delas ofta in i två olika "delar", relativ fattigdom och absolut fattigdom. Lever man i absolut fattigdom innebär det att man lider brist på resurser som ska göra att man kan tillfredsställa sina grundbehov och bibehålla sin fysiska förmåga att fungera. Den relativa fattigdomen i sin tur innebär en brist på resurser i relation till det omgivande samhället, och där man på grund av detta riskerar att utestängas från vanliga levnadsmönster, vanor och aktiviteter som hör livet till. Vi kan alltså konstatera att det är den relativa fattigdomen vi har hos oss, eftersom vi har ett (oftast) fungerande socialt skyddsnät som ska göra att ingen ska behöva uppleva absolut fattigdom. Det finns många olika typer av fattigdom, den kan vara ärvd, någonting kan ha hänt i livet som gjort att ekonomin blivit lidande så som sjukdom, konkurser eller skilsmässor. Det är ju också konstaterat att ensamförsörjarfamiljer är en stor del av de som hamnar under fattigdomsgränsen i Finland. Och det är inte alls konstigt, för jag har själv varit där, räknats till gruppen fattiga som tvingats lyfta utkomststöd, som btw verkligen inte är någon lyxig förmån. I alla fall, lever man i en fattig familj behöver det inte betyda att barnen behöver svälta eller att man måste tigga eller sälja sig själv för att få vardagen att gå runt. Det kan dock innebära att man måste ha flera lågavlönade jobb, att barnen ofta måste vara ensamma hemma pga just det att mamma/pappa hela tiden jobbar eller har obekväma skiftesjobb. Man kanske inte har råd att delta i samma idrottsaktiviteter som sina vänner, eller man har kanske inte råd att köpa de nyaste tekniska prylarna. MEN, nu ska vi inte bortse från att vi lever i ett samhälle som är uppbyggt på ett sådant vis att individen ska ha möjlighet att konsumera, oavsett om man är fattig eller ej. Därför är det nu för tiden möjligt att ta sms-lån genom ett knapptryck, och man kan lätt få krediter utan någon vidare utredning om din ekonomiska bakgrund. Detta innebär att man som förälder kan se det som en utväg att ta ett litet lån, köpa telefonen åt sonen, bara så att han inte ska känna sig utanför. Och det i sin tur resulterar i att många föräldrar ligger sömnlösa och våndas över hur de ska få ekonomin att gå ihop och kan bli väldigt psykiskt stressade när skulderna växer. Vi lever i ett själviskt samhälle idag, och barn kan vara jävligt elaka med varandra, därför är det nästan tvunget att man behöver ha ett starkt psyke för att bara ta sig igenom grundskolan idag. Kommer man från en familj där man har det mindre bättre ställt och inte kanske inte kan göra samma saker som alla andra sina vänner så kan det vara väldigt betungande för en liten bräcklig själ. Forskningar har påvisat att om man vuxit upp i en fattig familj så har man större risk att hamna i trubbel med lagen i framtiden, större risk för att få psykiska problem någon gång i livet, inte samma förutsättningar att klara av en längre utbildning, till och med tonårsgraviditeter var vanligare för barn som växt upp i familjer med låg inkomst. En av forskningarna kan ni ta del av här.
Tyvärr har Finland i dag ett system som inte riktigt är till låginkomsttagares favör, det är lätt att hamna i s.k flitfällor, och många av de som skulle ha rätt till utkomststödet gör sig inte besväret att ansöka om det för det är allt för omständligt. Det som menas med flitfällor är att det kan vara mer lönsamt att vara hemma och ta emot stöd från FPA, än att ta emot ett jobb som arbetsförmedlingen erbjuder. Detta handlar då främst om dåligt betalda deltidsjobb eller små snuttjobb, om du tar emot ett deltidsjobb mister du alla stöd från FPA och eventuellt utkomststöd, men lönen är så dålig att du ändå har mindre pengar som arbetare än som bidragstagare. Och de som tror att det är roligt att lyfta socialbidrag och leva på stöd, kan verkligen ta sig en tankeställare och själv försöka sätta sig in i en sådan situation. Då man verkligen vill jobba och leva ett värdigt liv, men det går inte eftersom det inte finns några jobb som är lönsamma.
Man ska också komma ihåg att när man räknar ut hur hög fattigdomen är i ett land så undersöker man med individen som undersökningsobjekt men hushållet som utgångspunkt, därför finns det också otroligt mycket gömd fattigdom, i form av kvinnor som endast har hemvårdsstödet som inkomst, eller att ena partnern är arbetslös eller långtidssjukskriven. Man räknar alltså med att den som har en inkomst i en familj ska försörja och fördela pengarna lika så att det blir rättvist, något som kanske inte så ofta fungerar. Då kommer man till problemet med beroendeställning som lätt uppstår i sådana fall där det endast finns en arbetande vuxen i en familj.
Här kan ni läsa lite om vilka summor det rör sig om när man pratar om låginkomsthushåll, och enligt den nyaste rapporten lever 13 % av Finlands befolkning i låginkomsthushåll, alltså som är fattiga.
Så de som säger att fattigdom inte finns hos oss, det är sannerligen de som lägger skygglappar för ögonen och vägrar inse att det är ett problem som tyvärr verkar bli större och större. Men, så länge folk vägrar se verkligheten och väljer att lägga sin energi på att diskutera något så trivialt som en låttext så kommer dessa problem att bestå. Det var någon som sa att ett välfärdssamhälle inte klarar sig utan viss fattigdom, men för mig är inte det inte välfärd när människor ska behöva vara fattiga.

Lyssna på inslaget som sändes i kulturtimmen i radio vega idag. Där diskuteras detta ämne, och de lyfter upp vad det egentligen handlar om... Lyssna här