öronvärken från helvetet

Ja, det skulle ju bli back to reality idag, efter vad som känns som många veckors ledighet. Skönt på ett sätt, för jävligt på ett sätt. Nåväl, gick och la oss igår kväll och hade svårt att somna, så när Lillan vaknade gråtandes första gången fick jag en otrevlig känsla i kroppen, det är inte ofta nu mera som hon vaknar och är jätteledsen, om hon inte drömt något otäckt. Så efter att jag stoppat om henne och hon somnade igen, släpade jag mig tillbaks till sängen för att försöka somna jag också, och plötsligta bröt ett avgrundsvrål tystnaden, och de dödsföraktade orden "AAAAJ JA HAAR SÅÅ ONT I ÖÖÖÖÖRAAA!!!" skar igenom natten. Oj nej, var allt jag kunde tänka, och så började ruljansen med att försöka hitta på saker som skulle bota Lillans onda öra. Jag hade nästan förträngt hur det är, att ha ett barn med öronvärk, eftersom detta inte har hänt på år och dag, men igår natt togs jag ner på jorden igen. Smokey gick till soffan för att sova, eftersom han skulle till jobbet på morgonen, stackarn, och jag försökte göra allt i min makt för att få Lillan att somna om. Hämtade vatten, mjölk, värkmedicin och banan, läste saga, sjöng vaggvisor och försökte prata lugnande. Här bör påpekas att klockan var ca 02.00, och man kände en liten känsla av uppgivenhet när man fick konstatera att den egna sömnen knappast skulle bli lång den här natten, eftersom jag vet hur den där jävla värken fungerar, som tandsprickning ungefär; när ungen äntligen lugnat ner sig och somnat, kan man räkna med en till två timmars sömn innan det är dags igen.. Så var också fallet förra natten, runt fyra var det dags igen för en timmes hjärtskärande gråt, tröstande och pajande, innan hon somnade på nytt. Så jag känner mig lite groggy för tillfället, och uppgiften att försöka nå fram till hälsostationen för att få lite råd om vad fan jag ska göra är ju inte heller det lättaste. Skulle bli uppringd omkring 12.10, eftersom det var ca 1000 människor före mig som också tydligen har problem, så här lagom tills ledigheten är slut. Jag förstår inte hur det lyckas tajma in sig på det här sättet, efter att vi har varit lediga i två veckor med alla möjligheter att vara sjuk så måste det hända nu, när allt ska återgå till det normala. Nå väl, det är inte så mycket att göra åt, Lillan har varken feber eller andra symtom på flunsa, bara örat som värker, så vi får hoppas det inte blir värre...

googlad bild