barn eller inte. det är frågan. eller?

Jag ska börja med att säga att nej, jag är inte gravid, utan det jag tänker fundera kring i de kommande raderna är mina tankar angående min systers inlägg om huruvida vi människor i väst borde låta bli att avla barn, för jordens bästa. Som ni säkert redan vet så har jag barn, alltså har jag redan varit i den situationen i livet som man minst sagt kan kalla ett vägskäl. Min graviditet var långt i från planerad och jag visste inte över huvudtaget vad jag gav mig in på när jag valde att behålla det som nio månader senare skulle visa sig vara min underbara dotter. Varför valde jag då att fortsätta graviditeten? Min livssituation var inte riktigt stadig, förhållandet jag var i då var fortfarande i startgroparna, min ekonomi var sisådär, mitt boende lika så. Ingenting var riktigt som det skulle med livet som man kanske antar att man vill att det ska vara när man väljer att bli gravid. Hur som helst så blev jag tvungen att fatta det största (och med facit i hand det bästa) beslut jag någonsin ställts inför i mitt liv. Och därmed kastade jag mig in i en okänd avgrund där jag inte hade den blekaste aning om hur mitt val skulle påverka mig. Jag valde att fortsätta min graviditet eftersom jag kanske tänkte att jag inte har något att förlora, kanske jag tänkte att det skulle hjälpa mig att ta mig vidare i livet, hjälpa mig själv med att hitta den person jag hade tappat för länge sedan. Man kan alltså säga att det var pga själviska orsaker som jag valde att behålla barnet. Hade jag en tanke på att jag gör världen en otjänst genom att föda ett barn till världen? Nej. För när man är i den situationen och gravidlyckan infinner sig så är man i en ego-bubbla utan dess like, och man kan inte tänka på annat än det faktum att man är kapabel till att göra något så otroligt som att skapa ett liv, ett liv som ska födas, växa, utvecklas, upptäcka, göra misstag, lyckas och misslyckas. Att jag, som kvinna, kan bära och föda ett nytt liv till denna värld är en så stor sak att misären i u-länderna kanske inte tar så mycket plats i tankarna just då.
Jag är ändå en människa som bryr mig, jag är medveten om vad som händer med vår värld och situationen för kvinnor i t.ex Afrika är katastrofal, där preventivmedel, familjerådgivning, och god läkarvård är en bristvara. Jag vet att det är mycket som borde göras för att få världen att bli rättvis, men inverkar mitt val att skaffa eller inte skaffa barn deras liv? Jag tror inte det. Ska vi som väljer att skaffa barn behöva ha dåligt samvete över att vi väljer att vara så själviska så vi vill föra våra gener vidare (vilket jag heller inte hade i åtanke när jag valde att förbli gravid, generna alltså)? Jag har full förståelse över de som inte vill skaffa barn, det är deras sak och det respekterar jag till 100%. Men att jag skulle välja att inte skaffa barn av orsaken att det föds så många barn i miserabla förhållanden, och på något vis straffa mig själv med barnlöshet som en lösning på problemet förstår jag inte riktigt. Blir världen bättre av att jag gör ett medvetet val att inte föda två barn under mitt liv, medan det ändå föds tusentals barn som är dödsdömda innan de sett dagens ljus varje dag, kanske varje timme? Ja, vi borde bli mer medvetna om vad vi gör med miljön, och det berg av sopor vi lämnar efter oss, men det är inte barnens fel. Det handlar om resurser som är otroligt orättvist fördelade mellan jordens befolkning. Kanske det är där vi borde börja med att göra de medvetna valen, och verkligen börja fundera över hur vi lever våra liv och inte över att vi skapar liv. Jag vill ha fler barn, barn som jag kan lära sunda värderingar och ge en uppfostran som får dem att vilja förändra saker. Vi som lever på jorden nu klarar ju inte av att lösa några problem, så kanske vi får lägga vår tilltro till de kommande generationerna. Planeten jorden bestämmer nog själv när den fått nog, vi människor har bara ett sådant totalt kontrollbehov att vi inte klarar av att tänka att vi inte får vara med och bestämma allt, och därför ska vi som råkar bo på den bättre halvan av planeten leva våra liv med att ha dåligt samvete över alla val vi gör. Lär era barn att odla potatis och självhushålla. Skicka ut dem i skogen och ge dem inte iphones när de är två år. Lär dem läsa böcker. Låt dem misslyckas utan att vara där och trösta så fort det kommer en motgång. Lär era barn ett sundare och mer medvetet sätt att se på saker och lär dem att med deras hjälp kan världen bli en bättre plats medan vi har tillåtelse att vistas här.
Som sagt. Alla gör sina egna val och jag dömer ingen. Men det är tydligen mer regel än undantag att föräldrar och speciellt mammor ska ha dåligt samvete och aldrig göra rätt i andra människors ögon från den dag de säger att de är med barn. Skaffa barn eller förbli barnlös, det är upp till var och en, men man ska inte ge någon dåligt samvete för de val de gör, om de själva gör det för den egna lyckan.