rapport från sjukstugan

Sedan 13.30 igår har jag och Lillan befunnit oss i karantän och inte satt näsan utanför dörren (jag var ute efter posten idag och det tog väl typ 2 minuter så det räknas inte). Lillan har blivit sjuk igen och stackaren gör inget annat än hostar. Ska till hälsostationen i morgon och kolla så det bara är en övergående flunsa och inget annat. Vad har vi gjort idag då? Vi har flytt in i Astrid Lindgrens värld och tittat på pippi på de sju haven, madicken på junibacken och lite barna i bullerbyn (fyfan vad jag hatar den "nya" versionen från 80-talet, den äldre är mycket bättre där ungarna inte pratar alls utan bara Lisa eller what´s here name berättar. Men det beror väl på vad man har växt upp med). Lillan tyckte inte heller om bullerbybarna så de lämnades åt sitt öde. Annars är jag väldigt fascinerad av Astrid Lindgrens sagor som i de här fallen blivit film, alla miljöer är så fina och barnen är inget annat än barn. I Madicken är det så bra när farbror Nilsson är full ganska ofta, men inget ser något större problem i det, för det är bara sådan han är. Lotta på bråkmakargatan är en riktig liten skitunge och trotsar mest för jämnan, men vilka ungar gör inte det? Och pippi är nog den jag gillar allra mest. Vilken brud alltså. Och varje gång jag ser Pippi på de sju haven så tänker jag på min morfar, och det högst antagligen eftersom han har ett förflutet som sjöman. Speciellt när de är i hamnstaden där pippis pappa är tillfångatagen passar miljön in så bra i de lilla man fått höra av morfars sjömansberättelser från förr. Alla ungar borde få växa upp med Astrid Lindgren, både i bokform och på film, för den kvinnan visste vad hon talade om.

 

Annat då? Jag funderade en stund om jag skulle skriva om det här eller ej, men jag får väl lov att slänga in en kommentar. Jag är ganska känslig för ord som används fel, eller ord som tas från ett annat språk och formas om och används på ställen där det bara låter FEL. Finlandssvenskar är expert på att göra sådana här saker. Första ordet jag kommer att hata idag är "rumpvinter". Jag minns för ett år sedan när diskussionen gick het på radio Vega huruvida det finns ett svenskt ord för "takatalvi" (betyder typ att man tror det är vår och så kommer en snöstorm utan dess like, som ett bakslag). Och jag minns hur det där ordet rumpvinter dök upp men till all lycka försvann i glömskan och jag trodde det hela var överstökat. Tills för någon dag sedan, då jag till min förskräckelse hörde en av redaktörerna för radio Vegas morgonprogram använda ordet rumpvinter HELT SERIÖST! "Ja, vi har nog rumpvinter att vänta men snart ska nog våren vara här.." eller något dylikt. WTF!? Hur kan man som seriös och professionell radiopratare använda sig av ett sådant uttryck? Dör vi finlandssvenskar om det används ett finskt uttryck som alla ändå vet vad det handlar om? Någon gräns får det vara. Om det skulle ha varit ett sakligt ord som låter bra i tal skulle det ha varit en annan sak. Men rumpvinter? Det låter ju som någon konstig sjukdom man kan få i armén eller något. Härregud. 

Och så har vi ord nummer två, tamtadamm! "Traumor". Jag tror den korrekta benämningen är trauman (alltså till exempel psykiska problem som orsakats av någon jättejobbig händelse i livet). Hej hej, här kommer vi finlandssvenskar och finlandssvenskifierar ett redan existerande ord. "Jag får sådana traumor av sådant där".. typ. Alltså sådant där får mig att vilja sjunka genom jorden och dö av skam över det finlandssvenska språket. Använd ett korrekt språk, ni som har stor del i hur folk använder språket! Nu kom jag också på när x3m-redaktörerna för några år sedan envisades med att använda "nej" istället för "inte". "vill du ha kaffe eller nej?" "Ska jag åka dit eller nej?" Men det har de som tur slutat med nu. Eller så är det jag som hör mindre på x3m nu för tiden och märker inte att det används...

Och så lite inspiration till sist. 

bilder från rockabilly worldwide, tumblr, sadmanstounge och google.