Ibland går det lite bättre

Jajja det gör det. Igår var en sådan där dag då det kom in studiepoäng man väntat länge på, fick mot alla odds jävligt bra resultat i en tent jag knappt förberett mig inför och var beredd på att få skriva om, och fick bra feedback (och fulla poäng) för två uppgifter i offentlig förvaltning-kursen som jag dog över förra veckan. Det var allvarligt det värsta jag någonsin skrivit, hjärnan var som ett svampmoln innan jag hade färdigt texten om ministertidtabellen. Men det var det värt tydligen. Fick också godkänt i kursen Ungdomskulturer och medieanvändning som jag gick i höstas och 5 studiepoäng för det. Sådana dagar är det kul att studera, när man ser resultaten. Det gick till och med bra i jobbet idag, fast jag är asigt trött för tillfället och skulle vilja lägga mig ner och sova två dygn. Lillan har varit tillsammans med min mamma och trummat ikväll, och hon fick en egen handgjord Djembe-trumma, med jättefina inristningar och hennes eget namn på. Helt otroligt vad människor kan vara omtänksamma! Och eftersom jag har på känn att Lillan kommer att bli ett musikalsikt geni när hon blir stor (har väl ärvt det otroliga taktsinnet av sin mor, hehe) är det bara bra att få en trumma att öva på.
Imorgon blir det jobb halva dagen, sedan bränner jag och Lillan iväg till min far där Lillan ska spendera some quality-time med sin morfar, helgen går annars i studiernas tecken, så jag inte ska sitta och gråta på tangenterna när deadlinsen närmar sig nästa vecka.
Skulle verkligen behöva lägga upp några bilder på den här bloggen, men det är ett sådant otroligt projekt att ta fram kameran och ladda den, fota saker som jag tror att ni är intresserade av, föra över bilderna till datorn och ladda upp dem på bloggen. Känns inte riktigt motiverande. Men kanske om man kommer på en kul idé kan det vara roligt att fotografera. Vad skulle ni vilja se egentligen? Eller kanske ni inte är så brydda...

När jag läste godnatt-saga för Lillan just reflekterade jag över en sak som stod i Mats Mus-boken. Nämligen ordet "väninna". Det är ju ett vanligt ord, ofta använt av alla möjliga människor och ett helt normalt ord som beskriver en kvinnas kanske närmsta vän. Men det var just det jag började fundera på. Vad är det för skillnad mellan en vän och en väninna? En väninna är ju uppenbarligen kvinnlig om man tänker på utformningen av ordet med -inna på slutet, men varför måste det finnas en speciell benämning på en kvinnas kvinnliga vän? Är det för att man ska veta att det är en riktigt speciell kväll när någon är ute med sin väninna, eller att det är ett typiskt kvinnligt samtal som talas över telefon när man pratar med sin väninna? Gör väninnor speciella saker tillsammans, som man kanske inte gör med en vän? Kan en man ha en väninna, eller blir det då endast en kvinnlig vän? En kvinnas manliga vän är ju bara en vän, och två män är ju bara vänner, inte mansvänner. Jaja. Whatever. jag tycker om mina vänner i alla fall, oavsett kön.