tisdag 16 april 2013

vart försvann de?

Hörde en låt av Spice Girls på radion i morse, och de som känner mig sedan unga år vet att Spice Girls var en ganska lång tid ett av mina favoritband, så också Metallica. Hur som helst började jag fundera på alla dessa förbannat bra rockgrupper bestående helt eller delvis av kvinnor som bildades under tidigt 1980-tal, men som sedan bara glömdes bort. Band som Girlschool, Cheetah, The Runaways, Joan Jett and the Blackhearts, Rock Goddess, Patti Smith osv... Jävligt tuffa brudar som gjorde precis samma sak som männen under samma tid, sjöng rock ´n roll, tog plats på scenen, hade ofta enligt media vulgära uppträdanden och var ibland "för sexiga" för att få vara med i tidningar eller tv. Eller om vi säger som så, de fick vara med om de var sexiga OCH undergivna, men inte om de var sexiga och hade jävlar anamma. Jag googlade lite om de här olika banden, och förvånansvärt nog är det många av dem som fortfarande håller på med musik, vissa med nya band, vissa med solokarriärer och vissa har fortfarande att göra med en del av bandens originalmedlemmar. Något som jag då frågar mig är hur inte dessa kvinnor, talangfulla musiker som går sin egen väg aldrig haft samma status som t.ex Guns ´n Roses, Megadeath, Black Sabbath, Deep Purple osv osv. Även om deras musik låter långt ganska likadan är det sällan man hör att någon av de rockgrupper med kvinnliga medlemmar åka på världsturnéer och fylla hela arenor och gör att folk blir helt till sig, på grund av att de "orkar ta sig tid" för att komma och spela för oss. Gamla gubbar som man knappt vet fortfarande lever drar miljonpublik trots att biljettpriserna ofta är hutlösa. What´s the deal? Är det pga. det inte så starka stödet av varken media eller publik som gjorde att tjejerna valde att satsa på annat, eller är det så att de är nöjda med att få spela sin musik där det finns de som verkligen uppskattar den, att de helt enkelt inte har behov av att spela inför tusentals människor, bara för pengarnas skull?
Går vi lite framåt i tiden, till 1990-talet, fanns det fortfarande flera grupper bestående av tjejer som spelade bra musik. Spice Girls är ett band som jag tycker var en relativt bra förebild, eftersom de hade attityd och i alla fall under de första åren så fokuserades det inte på utseende, utan de hade budskapet att man duger som man är. Vilka andra band fanns? Sugababes, TLC, Girls Aloud, 4 None Blondes, Atomic Kitten, B*Witched, Destinys Child, All Saints... listan kan göras lång. Och jag tror detta var ett brytningsskede när det kommer till kvinnors position i musikvärlden, det var någonstans i slutet av 1990-talet som man kom på att man har svårt att klara sig som ung tjej i en värld dominerad av män (surprise) om man inte är sexig, lite dum, inte tar så mycket plats och sjunger om saker som inte egentligen betyder någonting. Den musik som spelas i radion ska inte kräva att man tänker, för om det blir för djupt så klassas låten som underground och inte till för den breda publiken. Någonstans här kastade tjejerna (Britney Spears, Christina Aguilera, Destinys Child) av sig kläderna och hölls kvar på listorna, medan de andra som fortfarande ville behålla lite av värdigheten tog ett steg tillbaka och gjorde som 80-talets rockgrupper; fortsatte med musiken i skymundan, där de får göra som de vill utan att bli styrda av media och ohälsosamma kvinnoideal.
Hur ser det ut idag då? Försöker komma på ett band som består av mer än två kvinnor, kan inte komma på några förutom Cookies and Beans (som kanske spelar mer country än rock) och Sahara Hotnights (vet inte om de spelar mera). Det finns starka kvinnor i dagens musikbransch, men konstigt nog så handlar oftast allt de sjunger om män. Män som lämnat dem, män som har en annan, män som inte älskar dem tillbaka, män de aldrig kommer att få. Jag saknar det där lilla extra, det där med att våga ta lite plats och sparka gubbarna i skrevet med musik som visar lite ärlighet och framförhållning.
Ett band som jag har höga förhoppningar om är Barbe-Q-Barbies, ett finskt/finlandssvenskt band som har lite liknande sound som åttiotalets rockband.


Och visst finns de, rockgrupperna med kvinnliga medlemmar, tack vare Youtube hittar man dem efter lite letande och på det viset får de kanske en större publik än vad de hade fått för 5-10 år sedan.

Här har vi Black Belles, tuffa tjejer med attityd. Dock har Jack White ett långt finger med i spelet här, men de förtjänar ändå all respekt.


Och till sist ännu ett finskt band vid namn Bitch Alert. Jag vet inte om dessa spelar längre, men jag lyssnade mycket på dem under mina tidiga tonår.


Det finns många bra kvinnliga musiker idag, och de borde verkligen få en chans att visa vad de går för, utan att bli bedömda efter utseende, åsikter eller attityd, utan bli bedömda efter sin musik, vilket det egentligen sist och slutligen handlar om.

Sist ett citat av Lindsay Hammond, en av de två systrarna som var frontfigurerna i Cheetah. Citatet är taget ur en intervju som gjordes år 2006, den som är intresserad kan läsa den här .

“Never let anyone talk you out of your dreams and keep believing in yourself. The world is what you think it is and you are the only one who can create your future. There is enough room for everybody as an individual on this planet, despite what our governments and other people would have us believe.”

Inga kommentarer: