Fredag som vanligt

Märker ni hur jag bara tar kontakt med er på fredagar nu för tiden? Det är konstigt, varje dag tänker jag att jag ska blogga, för jag VILL verkligen skriva, men så kommer något annat, mer intressant mellan. Vilket iofs kan tänkas vara ganska hälsosamt, att jag styr bloggen och inte tvärt om. Hur som helst. I måndags började skolan på riktigt, och jag känner att jag verkligen har hittat rätt! Det är helt sjukt hur intressant jag tycker socialpolitik är, och det känns som jag skulle kunna sitta på föreläsningar dygnet runt och anteckna, skriva och reflektera. Det kommer antagligen att komma dagar när jag vill skära upp mina handleder och äta cyanid pga hur jobbigt det är i skolan, men de dagarna känns vääldigt långt borta för tillfället. Det faktum att vi ska plöja igenom en hel bok på finska till tenten om en månad känns inte helt oöverkomligt (bara lite) men jag känner att om jag går in i det med en positiv anda så går det mycket lättare. Jag måste ju iaf försöka, även om boken är skrivet på ett språk som jag knappt skulle förstå om det vore skrivet på svenska, och nu gör det dubbelt så svårt när det är byråkratspråk på finska. Men, jag är ju så pass insiktsfull så jag anmälde mig till en prep-kurs i finska som börjar på måndag, så kanske man får lite hjälp och en spark i baken. 
Igår var det också gulisintagning, och det var säkert roligt för de som var där. Jag hade inte riktigt lust att åka, utan jag var hemma och tittade på Lady och Lufsen med Lillan, och jag mår antagligen mycket bättre idag än mina klasskamrater och är antagligen inte lika många pengar fattigare som om jag skulle ha åkt på gulisintagningen. Jag måste nog säga att det är ganska skönt att vara lite äldre, ha familj och ha en helt annan livssituation än många andra som börjat skolan nu tillsammans med mig. Det känns inte alls som jag har något behov att vara ute och festa flera gånger i veckan. Jag har sett ollis till dödens dagar och resten av vasas krogliv, när man varit myndig i sex år så har man nog hunnit varva vasas barer mer än tillräckligt på helgerna, så behovet att se dem mitt i veckan är inte så stort. Och kanske det är något inbyggt, men det känns helt och hållet FEL att festa någon annan gång än på helgerna när man är ledig. Det är klart, jag är inte helt emot att jag eventuellt kan delta i någon sitz eller besöka ollis en tisdag, men då ska det nog verkligen kännas som att jag vill det för att det kan vara roligt, och inte för att det blivit en dålig vana. 

En annan sak som gjorde mig rent ut sagt förbannad i veckan är det kommande papperskrig som nu ska inledas med FPA. När man studerar och bor på hyra så får man söka om bostadsbidrag, det vet ju alla. Når jag var till damen som sköter om kela-ärenden i skolan och skulle lämna in hyreskontraktet råkade jag nämna att jag har en dotter som bor med mig, inverkar det på bostadsbidraget? Klart det gör det. Texten kommer från Kelas websidor:

Bostadstillägg för studerande

Boendeformen (hyres-, bostadsrätts- och delägarbostad) och familjeförhållanden avgör om du har rätt till bostadstillägg eller allmänt bostadsbidrag. Bostadstillägg kan betalas till studerande som studerar på heltid och som bor på hyra, saknar barn och som har rätt till studiestöd.

Detta innebär alltså att jag inte har rätt till bostadstillägg som de flesta andra studerande har. Det faktum att jag har ett barn som bor hos mig så är jag berättigad till allmänt bostadsbidrag. Det betyder att min sambos inkomster påverkar stödet, storleken på lägenheten, i vilken kommun den är belägen osv. Jag kan inte för mitt liv förstå vem som har kommit på det här systemet. Är det tänkt att man som förälder inte ska studera? Eller vad? Det kostar ju mycket mer med ett barn, men tänker då FPA att min sambo (som inte är barnets far) ska försörja mitt barn eftersom han jobbar? Tror FPA att det på något mystiskt sätt regnar pengar från himmelen när man har barn? Samma sak om Smokey skulle börja studera skulle inte heller han ha rätt till bostadstillägget, bara för att Lillan bor med oss, som är mitt barn!
Eftersom vi då är två vuxna i lägenheten räknar kela att jag betalar halva hyran, och det är ju inte så många hundralappar, och då behöver jag väl inte så mycket stöd heller. Jag blir vansinnig på detta jävla system! Jag älskar att studera, och jag är så glad att äntligen ha fått chansen att utbilda mig till något som kan ge mig möjligheten att jobba med något jag trivs med resten av livet, men hur ska man klara av att få det klart om man ska gå omkring och tänka på pengarna hela tiden. Och en annan sak som är helt åt helvete är det att man på universitetsnivå inte är berättigad till skolresestöd annat än med buss eller tåg (när man har lyyra-kort), men jag som bor i en by där det går tre bussar om dagen och är tvungen att ta bilen till skolan får ingenting. På något vis känns det som det är bara tänkt att det är vissa människor som ska studera. De som är barnlösa och bor i stan eller förort där det existerar lokaltrafik. 
Men, jag hoppas att med denna utbildning som jag går nu en dag ska kunna ändra på allt sådant här. För det är rent ut sagt för jävligt. 

Nåväl. Nu ska jag greppa boken Finland i förändring, och läsa om socialpolitikens historia, för att komma igång med tentläsningen, tjoho. Ni ska få lite musik till veckoslutet. Lite pepp.