Har en underbar helg bakom mig. Den inleddes på fredag med storhandling tillsammans med 500 andra galna fredagshandlare, hämtpizza och fredasbastu hos svärmor. På lördagen var vi till stan och kollade på ringar, och det är inget lätt projekt ska jag tala om för er, och sedan vankades det kalas hos min kära moder som skulle fira det faktum att hon har fyllt the big five-o. Väl hemma gjordes god lördagsmat och sedan soffhäng, och kvällen avslutades också i soffan, full av kickers-chips och lördagsgodis släpade man sig i säng efter Walking Dead och hemsk film som hette The Wicked om jag inte missminner mig. Och vilket underbart väder vi vaknade upp till igår! Helt underbart. Solen värmde och själen blev glad. Lillan blev hämtad av sin far för tropiclandia-besök och jag och Smokey tog sparkarna och for ut på isen i Kronvik. Satt och solade och förundrades över vilken omåttlig tur man har att få bo där man bor, nästan så man får lite dåligt samvete. Efter isutfärden bar det av till svärmors igen för kaffe och årets första (och kanske sista) memmaportion. Dagen avslutades med tupplur på soffan innan micrad makaronilåda och ångestuppbyggande inför den stora vårstädningen, som borde äga rum den här veckan. Påskjävelen är ju på intågande och jag skulle verkligen vilja få alla köksskåp, kylskåp och klädskåp skurade, och fönstren borde tvättas. Men i stället för att ställa för höga krav på mig själv och inte få något gjort i slutändan så är jag nöjd om jag får köksskåpen städade och tvättade och fönstren rena, resten får bli som det blir. Försöker också plugga in mig lite på det här med ekologisk städning utan starka rengöringsmedel, eftersom någonting inom mig säger att det är varken hälsosamt för oss familjemedlemmar eller naturen att hålla på med en massa kemikalier i hemmet (säger hon som färgar håret en gång i månaden).
Smokey investerade i en bondepraktika för en tid sedan, och ska man tro på den så får bönderna det bra i år; "Blifwer wädret Palm-Söndag klart, då får kornet och wäxt samma år fart." Och vädret var sannerligen klart i går, så det är bara att hålla tummarna och lita på att de visste vad de talade om för typ 300 år sedan...
Med önskan om en god dag!
måndag 25 mars 2013
fredag 22 mars 2013
it´s official
Länge sedan sist och mycket har hänt, kan man väl påstå. Skolan har varit ganska krävande med mycket skrivande vilket har gjort att min hjärna har förvandlats till en gröt bestående av fattigdom i utvecklingsländer, depressionssymptom och Finlands offentliga förvaltning. Men snart börjar man se slutet för det här året och då får man återvända till heltidsjobb med penseln i högsta hugg *jublar inombords*. Not.
Våren orkar jag inte reflektera över längre, eftersom den verkligen har visat att den inte tänker besöka oss i år, kan man konstatera när det är nästan 20 minus på morgonen när man vaknar. Stackars småfåglar, sitter och kvittrar sina vårsånger i buskarna, de måste vara hemskt förvirrade över den rådande väderleken, det är ju för fan snart sista veckan i mars. Kom igen.
Och så är man ju en trolovad kvinna now days. Känns bra, snudd på underbart. Det är nästan så att man inte har fattat det ännu, kan ju bero på att vi inte har varit efter ringar ännu och därav den overkliga känslan. Men det känns riktigt bra, att verkligen kunna konstatera att Smokey är den som jag vill leva resten av mitt liv med, och vad är det att vänta på? Känns det rätt så är det rätt, så det så. Kalas och sånt blir väl senare när den eventuella våren har anlänt och det är lite varmare ute, för jag kan inte tro att det är skoj att ha förlovningsfest när det är en meter snö och 15 minus ute, då är det nog trevligare när det är lite grönt på träden och sommaren börjar göra sig påmind...
Våren orkar jag inte reflektera över längre, eftersom den verkligen har visat att den inte tänker besöka oss i år, kan man konstatera när det är nästan 20 minus på morgonen när man vaknar. Stackars småfåglar, sitter och kvittrar sina vårsånger i buskarna, de måste vara hemskt förvirrade över den rådande väderleken, det är ju för fan snart sista veckan i mars. Kom igen.
Och så är man ju en trolovad kvinna now days. Känns bra, snudd på underbart. Det är nästan så att man inte har fattat det ännu, kan ju bero på att vi inte har varit efter ringar ännu och därav den overkliga känslan. Men det känns riktigt bra, att verkligen kunna konstatera att Smokey är den som jag vill leva resten av mitt liv med, och vad är det att vänta på? Känns det rätt så är det rätt, så det så. Kalas och sånt blir väl senare när den eventuella våren har anlänt och det är lite varmare ute, för jag kan inte tro att det är skoj att ha förlovningsfest när det är en meter snö och 15 minus ute, då är det nog trevligare när det är lite grönt på träden och sommaren börjar göra sig påmind...
bild från tumblr
fredag 15 mars 2013
demokrati alltid den bästa lösningen?
De verkar som ett gäng mysiga farbröder det där brödraskapet. Och fy vad de måste känna sig hotade av kvinnors existens, när det är en fara för samhället om kvinnor får börja resa, arbeta och använda preventivmedel! Vilken galen värld det vore, total anarki. Men det var demokrati de ville ha, och nu har de röstat fram detta brödraskap till makten, så man kan ju fråga sig om demokrati är den bästa lösningen i ett land där största delen av befolkningen inte vet innebörden av ordet, och antagligen ännu färre kan stava till det. Bara en tanke.
Läs mera om nyheten här
Läs mera om nyheten här
onsdag 13 mars 2013
tvååring och föreläsning
Jajja. Idag den 13.3.2013 fyller mitt och Smokeys förhållande två hela år! Grattis till oss, bra jobbat och klapp på axeln! Och ja, jag är fortfarande lika kär och hoppas det blir många glada år fram över, kan inte förstå att det faktiskt har gått två år sedan vi låg där och tittade på Boomdock Saints och blev "tillsammans", la en etikett på det vi hade påbörjat. Tiden går så snabbt... Hur som helst ska det firas i helgen med hotell och middag och hela köret, och det ska så jäävla najs!
Annars så var jag ju till tandläkaren igår. Jag lider av en måttlig tandläkarskräck och försökte förbereda mig för besöket genom att inte tänka på det, just do it. Det gick bra när jag kom in i rummet och träffade en otroligt trevlig tandhygienist, som var en liten, glad och framför allt utstrålade hon en trygghet som jag verkligen behövde. Men ack så fel jag hade. Jag säger bara det, att ni som tycker det är skönt att ta bort tandsten måste ha allvarliga problem, för det är det tamejfan inte alls. Och så kunde jag också konstatera att det måste bo en liten sadist inom alla tandhygienister, och att det där besöket ökade min tandläkarskräck ännu mer. Blodet sprutade och varje gång jag såg hennes händer var det mer blod på dem, det kändes som varje tand var lös när hon var klar, och då hade hon ändå bedövat tandköttet. Det var 45 minuter ren tortyr, och skulle det inte ha varit för jordens dragningskraft skulle jag antagligen ha svävat iväg av vad jag spände mig. Och vad är det med tandläkare när de frågar något av en, och förväntar sig ett svar när man ligger där med en massa fingrar och verktyg i munnen. "Gör det ont? Vill du ha bedövning?" "gagagahhga" svarar man och vet inte egentligen själv vad man vill ha sagt. Det var för jävligt. Ännu idag är mina nedre framtänder ömma och känns som de är lösa. Men den lilla kvinnan var snäll och trevlig i alla fall, även om hon hade sadistiska tendenser...
På fredag sker detta:
Har man inget annat att göra en fredagskväll och vill bli lite enlightened kan man ju komma och lyssna på det här. Om inte annat så för att stöda Ritz verksamhet, och så tror jag faktiskt det kan vara väldigt intressant och framför allt är det ett aktuellt ämne som berörs. Till och med Smokey ska komma med, för det har han lovat...
Annars så var jag ju till tandläkaren igår. Jag lider av en måttlig tandläkarskräck och försökte förbereda mig för besöket genom att inte tänka på det, just do it. Det gick bra när jag kom in i rummet och träffade en otroligt trevlig tandhygienist, som var en liten, glad och framför allt utstrålade hon en trygghet som jag verkligen behövde. Men ack så fel jag hade. Jag säger bara det, att ni som tycker det är skönt att ta bort tandsten måste ha allvarliga problem, för det är det tamejfan inte alls. Och så kunde jag också konstatera att det måste bo en liten sadist inom alla tandhygienister, och att det där besöket ökade min tandläkarskräck ännu mer. Blodet sprutade och varje gång jag såg hennes händer var det mer blod på dem, det kändes som varje tand var lös när hon var klar, och då hade hon ändå bedövat tandköttet. Det var 45 minuter ren tortyr, och skulle det inte ha varit för jordens dragningskraft skulle jag antagligen ha svävat iväg av vad jag spände mig. Och vad är det med tandläkare när de frågar något av en, och förväntar sig ett svar när man ligger där med en massa fingrar och verktyg i munnen. "Gör det ont? Vill du ha bedövning?" "gagagahhga" svarar man och vet inte egentligen själv vad man vill ha sagt. Det var för jävligt. Ännu idag är mina nedre framtänder ömma och känns som de är lösa. Men den lilla kvinnan var snäll och trevlig i alla fall, även om hon hade sadistiska tendenser...
På fredag sker detta:
Har man inget annat att göra en fredagskväll och vill bli lite enlightened kan man ju komma och lyssna på det här. Om inte annat så för att stöda Ritz verksamhet, och så tror jag faktiskt det kan vara väldigt intressant och framför allt är det ett aktuellt ämne som berörs. Till och med Smokey ska komma med, för det har han lovat...
tisdag 12 mars 2013
vad fan hände?
Innan Smokey for till jobbet i morse (han kom äntligen hem igår efter de oändligt långa 4 dagar han varit borta) sa han att det snöade. Mhm, tänkte jag, och tänkte mig ett lätt obetydligt snöfall. När jag skulle gå med Lillan till dagis kunde jag konstatera att det inte alls var så obetydligt det där kalla och vita som VÄLLDE ner ovanifrån. Skulle ju ha behövt både snöskor och halare för vinterfiske på vår resa, eftersom jag hade snö precis över allt innan jag var hemma igen. Och ni vet den där härliga känslan när man borstar av bilen och det blåser oförutsägbara vindar på samma gång, och man får till ett riktigt reidit tag med borsten men all snö hamnar i ditt ansikte och på största delen av din jacka? Det hände också. Typ 4 gånger, fast jag försökte borsta i medvind.
När jag kom hem kunde jag konstatera att det inte alls är konstigt att människor har depressioner bundna till årstiden. Om vädret i sig självt beter sig manodepressivt, hur ska man då själv som människa kunna ha ett stabilt psyke. I går svängde jag in till Hemtex, handlade nya blommiga köksgardiner och en matchande löpare till köksbordet, eftersom den skulle passa bra med den fina ljusgula duken jag fick av min mormor, och jag investerade också i två nya mörkrosa kuddfodral till soffan. Köpte till och med tulpaner när jag handlade mat (vilka visade sig vara ganska trashiga när man tog dem ur plasten och en massa skruttiga blad vällde fram), och kände mig oerhört vårig och glad. I dag är jag inte vårig och glad. I dag svär jag i våren som inte fan kan ta och skärpa sig och börja arbeta! Jag avskyr den här snön, för bövelen.
Dessutom ska jag på något vänster ta mig till tandläkaren i dag, och jag hatar att köra bil i snöyra. Precis som när det kommer till andra tveksamma väderlekar så litar jag inte på andras körförmåga i snöyra, eftersom människor blir oberäkneliga och gör mycket oförutsägbara saker. Och så lyckas jag alltid hamna bakom en plogbil. Så, för att vara på den säkra sidan och hinna i tid till tandläkaren (till 12.30) borde jag kanske börja göra mig i ordning så småningom, det är ju ändå typ 20 km jag ska köra. Nå nej. Nu ska jag stöka undan lite skoluppgifter innan jag ger mig ut i ovädret.
Ha en bra icke-vårig dag allihop!
Ps. Hur ska man gå till väga för att få någon typ av sådant här hår? Tycker det skulle vara ganska najs, är lite tråkigt med bara svart som jag har nu, lite färgglada slingor skulle räcka för att piffa upp det lite....
När jag kom hem kunde jag konstatera att det inte alls är konstigt att människor har depressioner bundna till årstiden. Om vädret i sig självt beter sig manodepressivt, hur ska man då själv som människa kunna ha ett stabilt psyke. I går svängde jag in till Hemtex, handlade nya blommiga köksgardiner och en matchande löpare till köksbordet, eftersom den skulle passa bra med den fina ljusgula duken jag fick av min mormor, och jag investerade också i två nya mörkrosa kuddfodral till soffan. Köpte till och med tulpaner när jag handlade mat (vilka visade sig vara ganska trashiga när man tog dem ur plasten och en massa skruttiga blad vällde fram), och kände mig oerhört vårig och glad. I dag är jag inte vårig och glad. I dag svär jag i våren som inte fan kan ta och skärpa sig och börja arbeta! Jag avskyr den här snön, för bövelen.
Dessutom ska jag på något vänster ta mig till tandläkaren i dag, och jag hatar att köra bil i snöyra. Precis som när det kommer till andra tveksamma väderlekar så litar jag inte på andras körförmåga i snöyra, eftersom människor blir oberäkneliga och gör mycket oförutsägbara saker. Och så lyckas jag alltid hamna bakom en plogbil. Så, för att vara på den säkra sidan och hinna i tid till tandläkaren (till 12.30) borde jag kanske börja göra mig i ordning så småningom, det är ju ändå typ 20 km jag ska köra. Nå nej. Nu ska jag stöka undan lite skoluppgifter innan jag ger mig ut i ovädret.
Ha en bra icke-vårig dag allihop!
Ps. Hur ska man gå till väga för att få någon typ av sådant här hår? Tycker det skulle vara ganska najs, är lite tråkigt med bara svart som jag har nu, lite färgglada slingor skulle räcka för att piffa upp det lite....
bild från weheartit
lördag 9 mars 2013
lördagsmys 2.0
Efter en relativt skön lördag håller lugnet på att sänka sig över hushållet, bolibompa är förbi, godnattsagan är läst, Lillan läser den sedvanliga sagan för sina gosedjur medan hon väntar på att Peter Pan ska komma och hämta henne, Puppe och Vovva med den gyllene båten till landet Ingenstans (på vuxenspråk kan man säga att hon kommer att somna inom 15 minuter). Lördagsgodiset ligger i en skål och väntar på att förtäras och jag BORDE skriva färdigt sista uppgiften i sociologi-kursen, men melodifestivalen och bloggläsning lockar lite mer.
Jag är ju gräsänka den här helgen, Smokey har åkt till Vuokatti för att ägna sig åt benbrytarsport även kallad snowboardåkning, och jag lämnade hemma på grund av otroligt bristande intresse för att åka hals över huvud ner för en brant backe med fötterna fastspända på en bräda, och för att jag kanske älskar mitt liv och min kropp medan den är kompakt för mycket för att riskera att söndra mig själv.
Jag tycker inte om när Smokey åker ifrån mig. Inte för att jag inte klarar mig själv, det gör jag, absolut. Jag tycker bara inte om att inte ha honom hos mig, att veta att han är långt bort och inte kommer att sova bredvid mig i natt och inte kommer att ligga på soffan och läsa söndagstidningen i morgon förmiddag. Att inte få diskutera världens händelser över frukosten och nästan bli osams över någon trivial sak som står i tidningen eller sägs i radio på grund av att vi inte alltid är av samma åsikt (thank god) känns konstigt. Trots att vi på onsdag varit tillsammans i två år och sambos i ett år saknar jag honom helt sjukt mycket när han inte är hemma på en längre tid, det räcker med att han kommer hem sent en kväll för att jag ska hinna börja sakna honom. Löjligt, kanske ni tycker. Men det tycker inte jag. Man ska väl vara bra så länge det känns så, att man saknar den man är tillsammans med fast han bara åker till butiken för att köpa mjölk. Nu ska ni inte tro att jag är någon crazy biaatch som vill låsa in honom och ha honom för mig själv och aldrig mer släppa ut honom. Inte alls. Man måste vara ifrån varandra för att kunna sakna den man älskar, och jag är otroligt lycklig så länge det känns som att han tar med sig en bit av mitt hjärta vart han än åker, eftersom det betyder att jag alltid blir lika glad när han kommer hem. Trots att det gått två år känns det ändå att jag är kär, förälskad och blir varm inombords bara av att tänka på Smokey, och även om vi ibland är sura på varandra och visar våra dåliga sidor vet jag att det är han jag alltid vill vakna upp med och bli grå i håret tillsammans med. Svårt att beskriva den där speciella känslan som uppstår när man inte får vara tillsammans med sitt livs kärlek och sin bästa vän, det är som en del av hjärtat inte funkar som det ska och som om hela själen är ensam. Låter ju inte klokt. Måste vara ett tecken på att våren är på väg. Man börjar prata strunt. Smokey är borta till måndag, om någon undrade. "Det är en lång tid för den som älskar"-sa hon med en suck lika djup som Marianergraven.
Det var något annat jag tänkte berätta om också, men det försvann, så jag lämnar er med en låt som jag helt glömt bort fast jag lyssnade på den typ 600000000 gånger den här tiden för två år sedan.
Jag är ju gräsänka den här helgen, Smokey har åkt till Vuokatti för att ägna sig åt benbrytarsport även kallad snowboardåkning, och jag lämnade hemma på grund av otroligt bristande intresse för att åka hals över huvud ner för en brant backe med fötterna fastspända på en bräda, och för att jag kanske älskar mitt liv och min kropp medan den är kompakt för mycket för att riskera att söndra mig själv.
Jag tycker inte om när Smokey åker ifrån mig. Inte för att jag inte klarar mig själv, det gör jag, absolut. Jag tycker bara inte om att inte ha honom hos mig, att veta att han är långt bort och inte kommer att sova bredvid mig i natt och inte kommer att ligga på soffan och läsa söndagstidningen i morgon förmiddag. Att inte få diskutera världens händelser över frukosten och nästan bli osams över någon trivial sak som står i tidningen eller sägs i radio på grund av att vi inte alltid är av samma åsikt (thank god) känns konstigt. Trots att vi på onsdag varit tillsammans i två år och sambos i ett år saknar jag honom helt sjukt mycket när han inte är hemma på en längre tid, det räcker med att han kommer hem sent en kväll för att jag ska hinna börja sakna honom. Löjligt, kanske ni tycker. Men det tycker inte jag. Man ska väl vara bra så länge det känns så, att man saknar den man är tillsammans med fast han bara åker till butiken för att köpa mjölk. Nu ska ni inte tro att jag är någon crazy biaatch som vill låsa in honom och ha honom för mig själv och aldrig mer släppa ut honom. Inte alls. Man måste vara ifrån varandra för att kunna sakna den man älskar, och jag är otroligt lycklig så länge det känns som att han tar med sig en bit av mitt hjärta vart han än åker, eftersom det betyder att jag alltid blir lika glad när han kommer hem. Trots att det gått två år känns det ändå att jag är kär, förälskad och blir varm inombords bara av att tänka på Smokey, och även om vi ibland är sura på varandra och visar våra dåliga sidor vet jag att det är han jag alltid vill vakna upp med och bli grå i håret tillsammans med. Svårt att beskriva den där speciella känslan som uppstår när man inte får vara tillsammans med sitt livs kärlek och sin bästa vän, det är som en del av hjärtat inte funkar som det ska och som om hela själen är ensam. Låter ju inte klokt. Måste vara ett tecken på att våren är på väg. Man börjar prata strunt. Smokey är borta till måndag, om någon undrade. "Det är en lång tid för den som älskar"-sa hon med en suck lika djup som Marianergraven.
Det var något annat jag tänkte berätta om också, men det försvann, så jag lämnar er med en låt som jag helt glömt bort fast jag lyssnade på den typ 600000000 gånger den här tiden för två år sedan.
fredag 8 mars 2013
grattis till mig själv
Jajja, grattis till mig själv och alla andra vackra och smarta kvinnor där ute! Och till alla män som varje år frågar varför inte de får ha någon speciell dag, kan jag ju meddela att JO, det har ni visst, den 19 november infaller internationella mansdagen, bara så att det ska vara jämlikt u know... Så nu kan ni män som känt er diskriminerade för att ni inte haft någon egen dag (trots att hela året egentligen är ert, till och med kvinnodagen görs till åtlöje när den lyfts fram på ett sätt som verkligen får oss att känna oss som det svagare könet, vi får uppmärksamhet en HEL DAG och sedan ska vi vara nöjda ett år framåt) också vara nöjda och glada.
Vi ska vara stolta och bära våra huvuden högt varje dag, och inte ta någon skit, vi har möjlighet att förändra och vi ska inte böja oss för samhällets förutfattade normer och värderingar. Klä era ungar i rosa, lyft fram er sensualitet, skäms inte för hur ni ser ut (alla är vackra), säg vad ni tycker och URSÄKTA INTE ER EXISTENS! ta plats, ifrågasätt, var dig själv och ÄLSKA DIG SJÄLV FÖR DEN DU ÄR...
Vi ska vara stolta och bära våra huvuden högt varje dag, och inte ta någon skit, vi har möjlighet att förändra och vi ska inte böja oss för samhällets förutfattade normer och värderingar. Klä era ungar i rosa, lyft fram er sensualitet, skäms inte för hur ni ser ut (alla är vackra), säg vad ni tycker och URSÄKTA INTE ER EXISTENS! ta plats, ifrågasätt, var dig själv och ÄLSKA DIG SJÄLV FÖR DEN DU ÄR...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)