onsdag 14 januari 2015

vikten av att testa på något nytt, typ..

Året har hittills inte känts sådär jättehejsan, men det har ju bara gått 14 dagar så det är väl inget att bekymra sig över egentligen. Jag försökte ändra min negativa inställning och komma på saker jag skulle kunna göra för att orka ta mig framåt, och har nu kommit på några idéer jag ska försöka förverkliga under året. 


  • Jag ska ta jägarexamen. Japp, ni läste rätt, igår anmälde jag mig till jägarkursen som inleds i mars, och efter det ska jägarexamen skrivas. Detta innebär att jag även blir tvungen att lära mig att hantera vapen och hur en tar hand om eventuella byten. Men mitt huvudmål nu är i alla fall att jag ska ta examen, så tar jag resten som det kommer.
  • Jag ska lära mig spela munspel. Vet inte riktigt varför, men vi har ett knappt använt munspel här hemma och det kan ju inte vara så jävla svårt? Så kan jag dö med vetskapen om att jag kan spela åtminstone ETT instrument.
  • Jag vill någon gång under året testa på att spela in en podcast. Skulle gärna spela in med någon annan som har liknande intressen som jag, dvs samhället, feminism, politik och en jävla humor. Pryd ska en inte vara heller, eftersom jag vill kunna prata om allt mellan himmel och jord. Så om du är den (ett plus om du är teknisk och kan lära mig hur en går till väga med redigeringsprogram och dylikt, för det är jag värdelös på :) :) :) ) så kan du alltid maila eller kommentera.
  • Den sista saken hänger till stor del på er. Jag har under den senaste tiden lekt med tanken på att testa spela in en videoblogg, skulle kanske vara roligt med lite variation i det här hörnet. MEN! Detta gör jag bara om ni hjälper mig. Jag skulle gärna vilja ha minst fem olika frågor/påståenden ämnen ni vill att jag ska fundera på, eller andra tips på vad ni skulle vilja se i en videoblogg gjort av mig. Annars får det vaa. I alla fall tills jag själv kommer på något att filma. 
Jag tycker det här är en passlig mängd mål en kan ta sig an, speciellt tå en är den sortens människa som har en tendens att sjunka in i någon typ av "jag lever livet som jag alltid gjort för det funkar bra för mig"-mode. 
Så, får se då hur det går. Och som sagt, vill ni se videoblogg är det fritt fram att ge mig idéer, allt välkomnas!


tisdag 13 januari 2015

Vad ser era ungar på?

Nu kommer ett för mig ovanligt inlägg. Jag tänkte nämligen fundera lite kring barn och barnprogram, något som inte annars kanske brukar förekomma så mycket här i min inte så jätte-familjära blogg. Anledningen till detta inlägg är att jag undrar vilka typer av tv-program eller filmer ni låter era ungar titta på, och varför? 

Min dotter är fem år och älskar film av alla de slag, nästan iallafall. Jag minns när hon blev så pass gammal att hon orkade sitta still en timme för att se sin första Disney-film som självklart blev Askungen eftersom det är min favorit. Eller det var min favorit, för efter att ha sett den femtio tusen gånger under de senaste tre åren är den inte så bra längre. Jag fattade inte heller till en början varför Lillan bara ville se samma film om och om igen, men då läste jag någonstans att barn tycker om upprepningar eftersom det bidrar till någon slags trygghetskänsla, så då var det ju mer förståeligt. Vi har även Barnkanalen här hemma som ofta slentrianmässigt läggs på under helgmornarna när mamman (jag alltså) vill sova en halvtimme till på soffan medan Lillan tittar på det som råkar komma. Och jag måste i ärlighetens namn säga att HELVETE vilka jädra program det kommer från den kanalen. Det är inte bara en gång jag vaknat med hjärtat i halsgropen och trott att ryssen anfaller när någon av de hemska jinglarna spelas, och en går och trallar låtar om servettmän och superhjälte-marsvin resten av dagen. En liten lista på barnprogram som jag inte tycker om så värst mycket: Supertrion (fula djur som sjunger genom hela programmet typ), Servettmannen (tack vare intro som fastnar på hjärnan), Charlie och Lola (skulle Lola vara min syster skulle jag ha tagit livet av henne för länge sedan, stackars stackars Charlie), Små Einsteins (samma som supertrion, bara att det är ungar som sjunger sig igenom 20 minuter), Pingvinerna från Madagaskar (alltså, kan ingen bara ge dem medicin för vilken typ av diagnos de nu har? Snacka om hysteriskt), och alla dubbade program som inte är tecknade, som Farfar i fickan. För att väga upp allt negativt kan jag ju påpeka att det finns en hel del bra program också, som Pax jordiska äventyr, Spökjägarna (tror det heter så) och MI High, som är Lillans favorit. Och Buu klubben tycker jag inte heller om, kanske för att det är så himla finlandssvenskt att mumintrollen låter som närpeser, och det faktum att alla barnprogram dubbats till "finlandssvenska" gör att jag får fel i huvu. (Inget ont om de som pratar "riktig" finlandssvenska, men när en är uppvuxen i Österbotten låter dialekten som pratas i södra Finland så överartikulerat att det blir lite jobbigt. Precis på samma sätt kan jag tänka mig att de från Hesa tycker att vi Pampeser låter som obildade bönder när vi bräker på med våra dialekter).
Supertrion, fyfan


Servettmannen
Så, eftersom jag då inte tycker att Barnkanalen är så himla bra så kan en ju tacka de som kom på internet och alla möjligheter som det ger. Nämligen att streama film från mer eller mindre lagliga sidor och Youtube. Jag har medvetet gjort ett val att låta Lillan se på film som kanske är tänkt för lite äldre barn, och att jag då finns närvarande och förklara saker som hon inte förstår. Nu pratar vi inte om Det sjunde inseglet direkt, utan olika japanska anime-filmer och serier, samt engelska komedier och familjefilmer samt musikaler. Sailor Moon är hennes absoluta favorit, och även om jag finner budskapet om vikten av tjejer utseende lite tvivelaktigt i serien kan jag ändå påpeka åt Lillan att det inte är viktigt hur en ser ut. Hon leker de olika Sailor-hjältinnorna och jag har uppfattat det som bra förebilder de där tjejerna (att Maskerade Rosen ska komma och lägga sig i tid och otid kan ju dock vara lite jobbigt, men det är väl sådant en får ta). Studio Ghibli som producerar japanska anime-filmer tycker vi båda om, speciellt jag, eftersom de är vackra, har bra historier och sällan handlar det om en kvinna som ska räddas av en man och så är historien slut, som Disneyfilmerna ofta gör. 


Sailor Moon

Ghibli-filmerna kan vara otäcka och ibland våldsamma, men det finns så mycket utrymme för fantasi och ofta förekommer det magi och roliga figurer, något som jag tycker är bra i dagens samhälle där allt ska vara så himla verkligt hela tiden. Favoriterna är Min Granne Totoro, Kikis Expressbud, Howls Moving Castle, Ponyo, The Return of the Cat och Spirited Away. Vi har även försökt med Prinsessan Monoke, men där fick jag nog sätta stopp, den var alldeles för konstig och otäck i detta skede. En annan film Lillan gillar är den tecknade filmen om Wonder Woman  från 2009, och den kanske inte heller anses barnvänlig, men Lillan leker wonder woman så det står härliga till och jag själv är noga med att säga att hon absolut inte behöver se på något hon inte tycker om. Astrid Lindgren är också en självklarhet, lika så gamla filmer som Resan till Melonia och Fem myror är fler än fyra elefanter. För mig är det viktigt att Lillan får se på film och serier som har starka kvinnokaraktärer som motvikt till all Disney, Barbie och Monster High. Jag vill inte att hon ska säga att flickor inte kan göra si eller så för att de är flickor, eller att hon tror att en måste se ut på ett visst sätt för att komma någonstans i livet. 


Spirited Away
Totoro

Jag tror även att det är vi vuxna som skapar barnens referensramar när det gäller vad de uppfattar som hemskt eller ej. Säger jag att grådvärgarna eller vildvittrorna i Ronja Rövardotter är hemska, då tycker Lillan högst antagligen det också. Säger jag att det stinkande havsmonstret i Spirited Away är otäckt tycker Lillan det också. Precis på samma sätt som att jag skulle säga att en maträtt inte är god eller att jag inte tycker om en viss låt, så även om Lillan tyckte om maten i fråga innan så gör hon inte det längre när jag sagt att jag inte tycker det är gott (som var fallet med sill. Lillan tyckte om sill tills jag gjorde misstaget och sa att jag inte tycker om det, så nu äter hon inte sill längre). Det är även vi vuxna som tar livet av barnens fantasi när de uppnår en viss ålder, så det är ju även rimligt att barn börjar tycka att saker är hemska om vi vuxna säger att de är hemska. Har jag däremot en positiv inställning till det som visas, även om det kan vara obehagligt (och nu pratar jag inte om skräckfilmer eller blodiga mord eller folk som tar livet av varandra, det får hon ju såklart inte se på) blir Lillan mer medveten om att även mindre trevliga figurer har plats i fantasin. Säger en att mörkret är hemskt så uppfattar barnen att mörkret är hemskt, men säger en istället att mörker är bra för då får hjärnan och ögonen vila förstår de varför mörker måste finnas. Och det att allt ser likadant ut i mörker som i ljus försöker jag också påpeka. Jag tror inte det är hälsosamt om barn bara får se på program där det bara finns mjuka former och alla är glada hela tiden. Genom att se och lära sig att ta in olika känslor lär sig barnen även att känna igen och handskas med sina egna känslor. Jag kommer aldrig att glömma när jag och Lillan var hemma med flunsa, och vi såg på Grease. I scenen när John Travolta blivit dumpad av Olivia Newton John på drive-in bion och han sjunger en sorglig låt börjar Lillan, 4 år, storgråta och hulkar fram att hon tycker så synd om pojken som sjunger så sorgligt. Precis på samma sätt som jag blev helt förstörd över filmen Black Beauty när jag var liten, och grät mig genom hela filmen på grund av att de var så elaka mot häststackaren. 

Wonder Woman
 Så, vad ser era ungar på och vad tycker ni är lämpligt eller olämpligt i fråga om underhållning för barn?

måndag 12 januari 2015

en undran

Jag har undvikit att se på/läsa nyheter de senaste dagarna, eftersom händelserna i Frankrike börjar stå mig upp i halsen. Jag orkar inte höra om det mer helt enkelt, eftersom ju mer information jag får om det som hände, ju mer börjar jag undra om Charlie Habdo didn´t had it coming. Vi pratar alltså om en satirtidning som sparkade åt alla håll, inte bara uppåt, och producerade både homofobiska, rasistiska, antisemitiska, sexistiska och islamofobiska bilder, och att i yttrandefrihetens namn sparka på grupper som redan är utsatta i samhället känns bara... fel. (Väst)världen har dock gått bananas, och det pågår demonstrationer och manifestationer för att stöda Charlie Habdos redaktion och folk vill visa att de inte accepterar terrorism, vad det nu är eller inte är är ju också en fråga som det tål att funderas på. Det känns lite som vi har ett europeiskt 9/11 på gång, och islamofobin pyr ur Europas porer likt lava ur en vulkan som just ska få sitt utbrott. 



På samma gång går Boko Haram in i den Nigerianska staden Baga och slaktar 2000 civila människor. 2000 barn, kvinnor och män mördas kallblodigt och staden bränns ner till grunden. Enligt Amnesty kan detta vara det mest våldsamma attentat som Boko Haram hittills begått, och antalet offer är så stort att det är svårt att hålla räkningen, och även de som endast blivit skadade i dådet har inte klarat sig i brist på läkarvård. 
Boko Haram tvingar även unga flickor att bli självmordsbombare, och under de senaste dagarna har två liknande attentat ägt rum på marknader i Nigeria. Varför finns inget intresse av att få bukt med denna grupp som kidnappar, dödar och tvingar civila att ta livet av sig själva i guds namn? Hur kan vi låta detta fortgå?

Bland spaltmeter efter spaltmeter om terroristerna i Frankrike och deras medhjälpare och fruar får dessa nyheter en liten liten notis, så där i förbifarten. En liten notis som berättar om att 2000 människor blivit slaktade likt djur av en fanatisk extremistgrupp. Nyhetsrubriker som beskriver de tioåriga barnen som terrorister när de tvingats att spränga sig själva i luften, och sedan inget mer. Men det är ju så det brukar vara. Det som händer "i Afrika" är inte så viktigt, speciellt inte när homofobiska, rasistiska, islamofobiska och antisemitiska serietecknare får på nosen i Europa, vem orkar demonstrera för massmordsoffer på andra sidan jorden, liksom?

Detta handlar inte om religion längre, utan religionen har blivit ett slags svepskäl för människor att få utlopp för ett sjukt behov att utöva makt. I grunden är islam ingen våldsreligion, utan som jag tidigare sagt är det människornas egna tolkningar som gör att de ser det de vill se, och intalar en sig själv att striden utförs i guds namn kanske en slipper reflektera över vad som är rätt och fel att göra mot sina medmänniskor. Jag börjar bli riktigt orolig för det som pågår i världen just nu, och vilken utgång denna polarisering mellan människor kommer att få. Om vi tycker att de främlingsfientliga grupperna haft god medvind hittills, så tror jag att det bara är början på något som kommer att glida oss ur händerna...



söndag 11 januari 2015

Söndags-feministpepp

Söndag. Humor behövs. Varsågod.


Älska Norrland, och älska igenkänningsfaktorn på den manliga attityden. "Det är disk i disken!!"


fredag 9 januari 2015

förlåt, mer musik...

Ok, jag kan konstatera att jag för tillfället är inne i en period då jag verkligen crejvar efter ny musik. På kvällarna sitter jag och dammsuger youtube efter nya upptäckter. Ibland går det bra, ibland mindre bra. Men under den senaste veckan har jag hittat så mycket ny, bra musik så det är helt otroligt. Ni vet den där känslan när en hittar en låt eller ett band som är så bra så en blir lite provocerad? När deras låtar är så bra så det gör lite fysiskt ont, och en börjar må lite dåligt? Okej, kanske det bara är jag som upplever viss musik på det viset, men det kan ibland uppstå en känsla som jag kan tänka mig missbrukare kan få av en riktigt bra tripp. När allt runt en försvinner och det är bara jag och musiken. Det händer ofta när jag är på blues-spelningar, att jag blir hög på musiken, och tänk vilken gåva, att inte behöva använda droger för att komma till the happy place. I vilket fall som helst så hittade jag så sent som för en timme sedan bandet Blues Pills, vars sound är som om Led Zeppelin, Deep Purple och Janis Joplin skulle ha ett band tillsammans. Jag är annars inte så superimpad av 70-tals heavy, men min fars musikintresse har dock lämnat sina spår och jag kan därför konstatera att detta band är helt otroligt, och svenska (!) Elin Larssons röst får det att hugga till i mellangärdet. Helt sjukt... Detta är musik som ska spelas riktigt riktigt högt, och lyssnas på när en har tid att hänge sig åt det vackra i det hela... Hoppas de kommer till Finland någon gång. Så jag får dö musik-döden.



min favorit nu för tillfället, Little Sun.






orka med det här året

Jag trodde det här året skulle bli ett bra år på alla sätt och vis. Att folk skulle hitta sitt förstånd och bli snälla mot varandra. Att vi skulle ta ett långt och välbehövligt steg närmare att vara toleranta och förstående. Jag är redan på dåligt humör över vad som händer i världen och mina förhoppningar är inte så höga för framtiden. 
Det började med det vidriga terrordådet mot en tidningsredaktion i Frankrike, som nu redan några få dagar efter resulterat i att jag ser det som befarades, nämligen en ökad intolerans mot muslimer. Snälla Facebook.kompisar, sluta dela artiklar från avpixlat, friatider och andra skit-rasisttidningar, om ni inte kan ställa er kritiska till deras innehåll. Vill ni dela islamofobiska nyheter, gör det från trovärdiga källor och kom med sakliga argument, eftersom jag då vet att ni tänkt till innan ni delat nyheten. Och jag kan unfrienda er på grund av genuint taskiga åsikter istället för er omedvetenhet och oförmåga att tänka kritiskt. Nu senast såg jag en friatider artikel där det framkommer hur svenska muslimer "hyllar" terrordåden i Frankrike, och jag kan riktigt se hur (Marcus Birro), rasisterna och islamofoberna sitter och gnuggar sina händer när den här chansen att spä på hatet uppstod. Vi måste minnas att vi inte kan dra alla över en kam på grund av vad en fanatisk grupp gör. Alla är inte som IS, talibaner, Al Shabaab eller Boko Haram, för dessa grupper handlar det om annat än religion, det handlar om genuint hat mot demokrati och mänskliga rättigheter, och de begår våldsdåd i religionens namn i tron att det rättfärdigar någonting. Kan jag tro. Läser en skapelseberättelserna för världens olika religioner är de i stort sett likadana, och det finns få religioner som verkligen uppmanar till att mörda andra människor, det är människor (män) har genom historien tolkat sagorna till sin fördel så de ska kunna skapa lagar och ta makten i sina egna händer i religionens namn. Och det rör allt från kristendomen (som absolut inte är någon rosenknoppsreligion) till hinduism och islam. Så sluta dela de här jävla rasistartiklarna! (Och nej, jag försvarar inte det som skedde i Frankrike, jag försvarar inte bestialiska mord överhuvudtaget, men när sådana här saker händer är det viktigt att hålla huvudet kallt och inte svälja allt som skräpmedia producerar med hull och hår).

Dagens andra sorgliga nyhet är att Ryssland än en gång tagit ett steg bakåt i utvecklingen och visat sitt verkliga ansikte när det kommer till tolerans för sexuella minoriteter. Svenska Yle skriver om en ny lag som förbjuder transpersoner att ta körkort, eftersom transsexualitet och transvestitism räknas som en psykisk sjukdom. Denna lag har skapats för att minska på trafikolyckor, och inte heller kleptomaner och människor med spelberoende tillåts att ta körkort. All styrka till Rysslands hbtqi-rörelse säger jag bara, att ni överhuvudtaget väljer att lämna kvar i det där landet och kämpa för era rättigheter är helt otroligt <3.

måndag 5 januari 2015

vintermusik: bluegrass, gothgrass, country och deathcountry

Som ni kanske märker inleder jag bloggåret 2015 ganska lugnt med random vardagsinlägg och andra ganska intetsägande texter. Nu ska jag ge er en massa musiktips från olika genrer som jag (åter)upptäckt under den senaste tiden. Ni som känner mig vet ju att jag älskar blues, rockabilly, psychobilly och sådant, och det som är så bra med dessa genrer är att det finns en uppsjö av andra roliga underkategorier som en kan ty sig till när en upplever att det som vanligen spelas börjar bli tröttsamt. Så nu vintern till ära har jag hittat en massa mörk, mysig bluegrass-aktig musik som är så förbannat bra. Så bra så en nästan skulle kunna börja dricka whiskey. Jag är lite ledsen att den kvinnliga fägringen som vanligt lyser med sin frånvaro, men jag vet att det finns flertalet kvinnliga bandmedlemmar och även band där frontfigurerna är kvinnor inom dessa genrer, de är bara lite svåra att hitta. Så, nu kör vi.

Vi börjar med den mörkaste låt jag kanske någonsin hört. Är du på bra humör och inte vill vara det längre kan jag rekommendera denna låt av Sons of Perdition. Alla deras låtar är så jävla deppiga så en vet inte vart en ska ta vägen, men det passar bra såhär i vintertid... :D



Sedan har turen kommit till Jayke Orvis, som jag helt sonika placerar in i kategorin country-gothgrass, eftersom vissa av hans låtar är mer country än bluegrass beroende på vilket band han spelar med. 



Slaughter Daughter är ett band med två tjejer som är himla bra, även det gothgrass. Hittade inte så mycket av dem på Youtube, men de kan finnas på spotify, har inte orkat kolla. Detta är en liveversion och orkar ni inte se början kan ni spola fram ca 2 minuter för skönsång och banjo.


Larry and his Flask. 


Old Crow Medicine Show, som spelar kanske lite väl mycket country för mig, men den här låten tyckte jag var himla bra. Har hört den i andra snabbare versioner förr, men den här kändes passligt chill...


The Devil Makes Three (som faktiskt har en tjej som spelar ståbas) med låten Old number 7, sköönt...


Samma band med låten The Bullet..


Så har vi 16 Horsepower som är bandet som sägs vara grundarna för genren gothgrass, men det kan jag inte säga om det stämmer eller ej, bra är de i alla fall..



Den här låten kan jag knappt höra på eftersom det påminner om ett Sons of Anarchy-avsnitt som förstörde hela mitt liv. Ändå kan jag inte sluta lyssna på den. White Buffalo har annars flera bra låtar..


Reverend Glasseye. Mörkt och konstigt.



Lost Dog Streetband, ett band på två personer varav en kvinnlig medlem. jeij.



Och nu min absoluta favorit. Skulle jag vara tvungen att välja endast en artist att se live innan jag dör, så skulle det vara William Ellito Whitmore. Alltså hohho... Jag lägger bara upp en låt, eftersom ALLA hans låtar är bra som jag hittills hört, så in på Youtube och villa bort er i WEW-djungeln..


Så avslutar vi med lite upptempo, tror jag bestämt..



Det finns hur mycket som helst av denna typ av musik både på Youtube och spotify. När en söker på gothic hillbilly eller liknande kommer det upp hur mycket som helst. Det är väldigt amerikanskt, och väldigt mycket banjo, men det tycker jag om. Vissa texter make no sense at all, men ibland är det skönt att inte behöva vara så djup. Musik som är perfekt när en sitter med goda vänner och sänker en öl eller två...