Idag efter att jag hämtat Lillan från sin pappa kände jag ett överväldigande behov av att åka bort. Bort från människor och bilar, till ett ställe som är tyst och nära havet. När jag känner den känslan är jag tacksam över att jag inte har flera hundra kilometer till närmsta vatten eller lugn natur, utan jag kan stuva in barnet i bilen och åka iväg. Det gjorde vi idag, åkte hem via och byltade på oss mera kläder och sedan bar det av mot Björkö. Det såg ut som det skulle bli dåligt väder, men trots kampen mot klockan hann vi fram till Svedjehamn innan solen sänkte sig bakom träden, och jag fick till och med några skapliga bilder. Jag kan dock känna ett smärre obehag av att det nästan alltid är några andra turister där som ska vandra på stigarna och fascineras över utsikten från Saltkaret, eftersom det innebär att jag inte får vara ifred. Men en kan ju inte få allt här i världen. Vädret var fint och det blåste passligt kallt, så Lillan hade inte riktigt tålamod att vara kvar så länge, men jag fick i alla fall lufta på mig lite...
Det var ganska svårt att tänka sig att senast vi var här var det sommarens varmaste dag och typ 30 grader varmt. Som vanligt är inte ljuset riktigt bra på solbilderna, men jag orkade inte hålla på och ställa in kameran så det fick bli såhär den här gången.
Jag fick även tillfälle att testa mina nya vildmarksbyxor som Smokey köpte åt mig för en tid sedan. De var himla bekväma och smidiga, trots sitt pris på 40 euro, kan tänka mig att de duger minst lika bra som dyra Fjällräven, även om kvaliteten kan vara lite sämre, det återstår att se.
Hursomhelst var det skönt att komma bort lite, dofta på havet och längta efter sommaren ännu mer...
Idag är en sådan där dag, när en helst skulle vilja lorva med pyjamasbyxor på sig och ligga under en filt i sin grop i soffan, eftersom vid en endaste blick ut genom fönstret gör att en vill länsa brännvinsskåpet och inte vakna upp förrän en ny dag gryr. Men för att försöka komma ur detta depp-mode tog jag till ett knep som funkar ibland, och ibland inte. Just nu känns det som det funkade sådär. Jag genomled den outhärdliga ansträngningen att klä på mig kläder av annat material än fleece, ställde mig framför badrumsspegeln och såg den begynnande finnen som mår gott på min haka och tänkte "nu du din jävel, ska här piffas så du inte är det enda som får mitt ansikte att sticka ut". Så sagt och gjort, jag kurerade det dåliga humöret med att sminka mig och göra en vettig frisyr. Vilket i och för sig fick mig att inse att jag borde färga utväxten och klippa pannluggen, men det är iaf en början. Vad gör en sedan då, när en klätt på sig riktiga kläder och sminkat sig för absolut ingen annan än sig själv? Ja, en tar selfies förstås, för att ge omvärlden bevis på att jag faktiskt gjort annat än legat och sett på Alvin and the chipmunks eller vad fan det nu var som kom på tv innan jag stängde av den. När en sedan tagit selfierna redigeras dem och finnen är fortfarande kvar men jag orkar inte bry mig, det är straffet efter jul- och nyårsfirandet. Och sedan visar jag bilderna åt er. Bara för att få tiden att gå och uppdatera bloggen lite. Och visst måste jag medge, en blir lite gladare av att se snygg ut, trots att en kanske inte ska gå ut på hela dagen.
Hur har ni det då där ute? Har julen varit bra och älskar ni tanken på att *vardagen* börjar ta vid och det är en evighet till sommaren? Det gör inte jag. Blä säger jag åt de kommande månaderna som antagligen kantas av snö och kyla. Fyfan för sådant.
Ja här firas det också jul, som ni kanske märkt. Därför all utebliven bloggning. Men misströsta ej, i sinom tid kommer jag tillbaka för att dela med mig av mina visdomar, men nu för tillfället bor jag i mina rosa mjukisbyxor och stiger upp ur soffan endast när jag går till kylen efter choko eller julmust. Kan ju lägga in en bild på mitt hår och på samma gång säga att jag är uuubernöjd med splat-färgen. Har aldrig haft en chockfärg som hållit så länge som dessa, håret är fortfarande rosa och blått (plus en massa andra häftiga rosa-lila-blå nyanser) trots att jag tvättat det med shampo typ hundra gånger sedan jag färgade det. Så det rekommenderar jag varmt...
Och under tiden julpausen råder lämnar jag er med det enligt mig bästa seriesoundtracket i världen. True Detective-musik i över två timmar. En bara älskart´.
Ja, jag är ju inte den som är den. Så därför ska jag för kanske första gången under min bloggkarriär försöka mig på en resumé över året som gått. Tar samma lista som alla andra använder så blir det lättast. Tjoflöjt. Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Njae, inte vad jag kan komma på egentligen. Färgade håret rosa och blått kanske? Stigit upp klockan 5 en sommarmorgon för att åka och meta med familjen och inte få någon fisk, men upplevelsen i sig var så härlig så det gjorde inget. Ja, och börjat använda menskopp förstås.
Smokeys bild från en av de otaliga gångerna vi fiskade i somras
Vilka länder besökte du?
Sverige och Estland (för första gången, så det platsar ju även in på första frågan).
Är det något du saknar 2014 som du vill ha år 2015?
Skulle väl vara ett större ställe att bo på, annars orkar jag inte lägga energi på att tänka på saker jag inte har, och glädjas åt det jag har (kan jag ju försöka inbilla mig själv)
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
Nå, jag minns ju alltid mina närmastes födelsedagar och min och Smokeys årsdag, Annars vet jag inte vilket datum som skulle vara specifikt eller värt att minnas.
Största misstaget?
I don´t do mistakes. Nånää... Kanske att jag prioriterat jobbet lite för mycket framför skolan i år igen, vilket har resulterat i att jag velat flytta ut i ödemarken för evigt och bara vara ifred från alla måsten ett flertal gånger under hösten.
Bästa köpet?
Guu vilka tråkiga frågor. Menskoppen antagligen. Och all god mat och middagar som jag och Smokey fått uppleva under året är bra inköp.
Vad spenderade du mest pengar på?
Tråkiga saker som kommer på köpet med livet. Hyra, kostnader för fordon och bensin, och dagisräkningar.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Många saker gjorde mig glad under året. Bl.a att jag, Smokey och Lillan fick spendera nästan hela sommaren tillsammans utan måsten, utan vi fick bara njuta av sommaren och vad den erbjöd. Det gjorde mig också glad att få besöka Power Meet i Västerås igen och att få fortsätta traditionen med att åka på Blues at the Farm/Beach med pappa och co. Det gjorde och gör mig också jätteglad när jag vet att jag har så många braiga människor i mitt liv, som gör mig glad...
Världshistoriens bästa familjebild, tagen innan Lillan klippte av sig håret, tydligen.
Första natten på Mälarcampingen på PBM, kuskade Volvo i år, bästa husbilen ever..
Jag och Smokey på Blues at the Farm i Närpes
Cruising i Västerås, ser mer ut som Miami med tanke på det palm-liknande trädet i bakgrunden
Raggare så långt ögat kan nå <3
Vilka böcker kommer alltid att påminna dig om 2014?
Säg det du. Jag läste många böcker, men jag tror inte jag kommer att tänka tillbaks på någon speciell som påminner mig om just det här året? Läste Nina Björks Under det rosa täcket, men den kommer jag knappast att koppla ihop med det "feministiska" året 2014...
Var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år?
Både och. Gladare för att jag fått spendera så mycket tid med folk jag tycker om. Ledsnare för att världen är så jävla dum i huvudet.
Vad önskar du att du gjort mer?
Varit och dansat med Smokey mera, det känns att vi inte varit lika aktiva på den fronten i år som tidigare år.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Angstat över saker som en ändå inte kan göra något åt. Önskar även att jag haft mindre jobbig PMS.
Favoritprogram på TV?
Sa du tv så väljer jag tv. Historieätarna. Trotsa att jag börjar bli riktigt less på att se Erik Haags röv/skrev i varje avsnitt, plus att han beter sig väldigt ouppfostrat i vissa situationer. Älskar Lotta Lundgren dock, skulle vilja ha henne som bästa vän för evigt.
Bästa boken du läste i år?
Oj. Lågan som brinner, Under det rosa täcket, Caitlin Morans How to be a woman och Morantologi, Eddie Meduza-biografin och Liv Strömqvists 100% fett...
Vad gjorde du på din födelsedag?
Drack champagne till frukost, fick fina presenter och blev uppvaktad av min familj och vänner. Somnade på soffan framför tv på kvällen as usual. Det är inte så mycket action när en fyller 26.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Har svårt att tro det. Har haft ett riktigt bra år, och jag tror 2015 blir minst lika bra om inte bättre. Den som lever får se :):):):):):):):):):):):)
Idag är en bra dag för idag kommer min syster hem från fjärran land. Jag har saknat henne något enormt på senare tid och mitt systerhjärta har värkt något infernaliskt. Så nu känns det himla bra att veta att vi ska få tid till att vara fjantiga tillsammans, dricka oansenliga mängder vin och spy galla över alla världens orättvisor. Välkommen hem, söstra mi!
kvällen då vi var på ollis och lyssnade på Lillasyster (såhär ser vi ju verkligen inte ut idag)
Lillasyster med Lillasyster-sångare
Världens bästa moster
Och nu följer Två systrar och en webcam+vin
Den här låten skickade Hanna åt mig någon gång i tiderna. Kanske bästa systerlåten evörz...
Underbara Eva Frantz skrev i dagarna en artikel om den finska Tiernapojat-traditionen och ställde sig frågan huruvida det känns okej att använda sig av blackface i en dylik föreställning, eftersom "Morianernas kung" har genom tiderna framställts som mörkhyad genom att använda sig av metoden blackface, dvs att en vit människa målar sig svart i ansiktet. För er som inte är bekanta med blackface kan gå in på Wikipedia och läsa mer om det, eftersom jag inte tänker beskriva det här. Jag beundrar Eva Frantz något otroligt för att våghalsigt kasta sig med huvudet före ner i det ankdamska pirajastimmet genom att ta upp ett ämne som detta. För är det något vi vet så är det nog att det ofta tar hus i helvete när traditioner eller samhällsstrukturer ifrågasätts på Svenskfinlands största nyhetssajt, och det tar inte länge innan trollen kryper fram ur sina hålor och yttrar sina åsikter en värre än den andra. Under Evas artikel är största delen av kommentarerna de typiska "neeej ska vi göra rasism av allting nu?", "nu börjar det låta som i vårt västra grannland", "låt de gamla traditionerna vara ifred!", "jag minsann känner mig inte kränkt!", det gamla vanliga med andra ord. Detta bidrog till att jag fick lust att gå och dra något gammalt över mig, eftersom jag vet att det inte löns att stånga huvudet blodig genom att försöka få människor att förstå varför sådana här saker inte är okej någon stans. Men idag känner jag att jag inte kan låta detta vara osagt, jag behöver få yttra mina tankar kring det hela, så att inte kommentatorerna står oemotsagda. Som jag tidigare nämnde är folk himla känsliga när det kommer till att urgamla traditioner ifrågasätts på grund av att de kanske verkar lite förlegade i dagens samhälle. Tidigare i år blev det ju ramaskri när någon stackare yttrade sig om huruvida det är lämpligt att sjunga "Den blomstertid" på skolavlutningar (folk gick bananas), sedan var det Pippis pappa som skulle förlora sin ursprungstitel n-kung och bara bli, ja, "kung" (folk gick bananas), och nu när vi just haft Lucia blev folk arga över att pojkar fick vara lucia i vissa skolor osv (ja, de gick bananas). Varför är folk så måna om att klamra sig fast i gamla traditioner som kan vara både kränkande och diskriminerande, men när det gäller sådant en gjort i "hundratals" år blir det helt plötsligt okej att vara rasistiska könsrollsivrare? När det gäller blackface-diskussionen blir jag så arg på människor som verkligen inte kan förstå varför det är kränkande, "nej jag (random vit människa) har aldrig uppfattat n-ordet eller blackface som kränkande, så därför är det okej". Jaha, så för att du inte upplevt det så finns det inte? Ett vanligt argument som förekommer i nästan samtliga diskussioner där en ifrågasätter förtryckande strukturer av olika slag. Att en vit människa tar sig friheten att bestämma huruvida en mörkhyad blir kränkt eller ej till följd av att någon använder sig av rasistiska nidbilder som genom århundraden använts för att göra narr av en förtryckt folkgrupp känns inte riktigt fräscht. Så frågar sig folk varför det är så opassligt att en vit människa sminkar sig till mörkhyad "på skoj", och kan för sitt liv inte förstå varför de som reagerar negativt är så himla tråkiga och humorbefriade, ta det med glimten i ögat, säger de. Men jag undrar hur lätt det är att ta det med glimten i ögat när mörkhyade sedan urminnes tider utsatts för den vite mannens förtryck, blivit förslavade, ansetts som en ras av lägre intelligens (tacka superfabon Carl von Linné för det) och gjorts narr av i tid och otid. Skulle det vara jag tror jag inte det skulle vara så lätt att ta det hela med en klackspark. Så tar vi en paus och ser på den här videon för att kanske göra saker klarare:
Vi måste veta när det är dags att sluta. För hundra år sedan visste de inte bättre, kanske inte helst för 50 år sedan. Men idag är vi så pass globaliserade, folk rör på sig och samhällen består sällan av endast en homogen grupp. Detta innebär att vi även behöver tänka oss för vad som är ok och inte, att tänka på vad jag säger och gör eftersom det kan kränka andra människor. Att göra sig rolig på en förtryckt grupps bekostnad känns ganska unket och jag tror nog vi är större människor än så. Det betyder inte att traditionerna försvinner bara för att en gör dem på lite annorlunda sätt. Vilka traditioner har inte förändrats under de senaste hundra åren kan en ju fråga sig? Ingenting ser ut som det gjorde förr, så då är det nog inte hela världen om en slutar använda kränkande ord eller maskeringar när traditioner ska firas, själva betydelsen förändras inte fast utseendet gör det. Och ska en dra saker till sin spets så har jag himla svårt att tro att varken någon av de tre vise männen var blonda och blåögda, knappast Josef eller Maria heller, och absolut inte Jesus. Men det är det inte så många som ifrågasätter, och det är på grund av att vi lever i en värld där det vita är norm, och vi har så jävla svårt att se det skeva i hela den situationen.
Jag har flera inlägg på gång, som bara ligger och bubblar och mojsar sig i min utomordentliga hjärna i väntan på att få plitas ner på papper (okej på skärmen då, men det låter mer proffsigt att använda papper). Jag ser fortfarande inlägget jag skrev om igår spridas som en löpeld på Facebook och det gör mig oerhört arg, folk måste ju (ursäkta min franska) vara helt dumma i huvudet om en inte kan ställa sig kritisk till sådan där smörja. Nåväl. Det gör mig arg och när jag är arg producerar jag texter bättre, tydligen. Min syster tipsade om den här filmtrailern igår, och jag tittade på den när jag kom ur skolan och blev så PEPP! Hoppas hoppas den serien blir verklighet, för i alla fall jag tycker att jag fått nog av serier och filmer som handlar om hårdbarkade män som gör grabbiga saker och tjejerna får bara vara med på ett hörn. Att den är svensk och har flera bra skådespelare med gör ju inte saken sämre, så in och sprid sprid sprid!
Nu ska jag dricka sju koppar kaffe, göra skoluppgifter och sedan börja skriva på fler texter till le blog, för nu är jag mer ön vanligt bitter på omvärlden... Ha en bra dag!