En ny vecka med nya möjligheter har inletts och trots att det är måndag känns det ganska bra på något vis. Nu när vi i det Nordmanska-Engströmska-Lundska hushållet har kommit i gång med lite hälsosammare leverne som inkluderar motion, hälsosammare kost och en gladare inställning till livet så känns allt några kilo lättare. Det har nog sin inverkan på välmåendet, det här att man rör på sig och får frisk luft. I går var det underbart väder och vi hann ut på en promenad medan solen ännu var uppe, vilket inte alltid vill lyckas. Vi var ju också i goda vänners sällskap och tittade på Django Unchained i lördags, men eftersom jag inte vill spoila någons kommande filmupplevelse så tänker jag inte säga annat än att den uppfyllde alla mina förväntningar (som var skyhöga) och den kan absolut inkluderas som en av alla Tarantinos mästerverk. Bra musik, otroliga skådespelarinsatser och dialoger i världsklass. En bra film som alla borde se med andra ord.
Den här veckan avklaras sista skoldagarna på en längre tid, vilket innebär att det blir till att jobba för mig nästan hela februari. Och till och med det känns helt ok, fast det är tungt och tar emot, men man måste väl tänka på pengarna, för de behövs ju alltid. Det kommer väl att bli flera helger med skola i februari också, jag upptäckte att jag även kommer att spendera min 25-års dag i skolbänken, både fredagen då jag fyller och lördagen efter, det känns ju sådär, men det är väl smällar man får ta. Det kommer väl mera födelsedagar får man ju hoppas...
Imorgon inleds nätkursen i sociologi som jag ser väldigt mycket fram emot, lånade hem Anthony Giddens 600-sidiga "Sociologi" förra veckan och har börjat bläddra lite förstrött i den, men den verkar väldans intressant, och om det vill sig riktigt väl har jag kanske upptäckt en kandidat till ett långt biämne, eller i alla fall ett kort. Och nu på morgonen blir det dejt vid tritonia för att diskutera psykiskt välmående och börja efterforskning för hemtent i "Ungdomars psykiska hälsa"-kursen. Sedan föreläsning kl 13-16 som jag ser fram emot eftersom det är herr Nygård som står för dagens undervisning, och han kan konsten att göra en föreläsning intressant.
Här är en gammal goding för att liva upp stämningen lite, såhär på måndagsmorgonen...
..då är internetet jävligt bra att ha. Man gögglar det man vill inspireras av, och på några sekunder överöses man av fina bilder som google anser att ska stilla ens behov av inspiration. Och samma sak är det med Youtube, vilka mängder av musik det finns, det finns så mycket så man kan ju inte ha möjlighet att hitta allt under en livstid. Så nu tänkte jag bjuda lite på mina senaste inspirationsfynd. Både bildligt och musikaliskt. Btw så var hela bakgrunden till mitt inspirationsbehov den att det är snöstorm utanför och mitt förakt till vintern växer allt mera.
Rosvo Rockers. Ett band från Överkalix som låter jävligt bra. Tycker det skulle vara på tiden med besök av något riktigt bra och framför allt nytt rockabilly band här i pampas. Länge sedan man fått dansa av sig.
The Legendary Raw Deal. Jävligt bra psychobilly, inte så hysteriskt som det kan vara, har aldrig hört dem förrän nu, men gillar ganska hårt.
Något som är verkligt nytt för mig är genren electroswing. DJ´s som mixar ihop gamla swinglåtar med nya moderna sounds. Skön musik och häftiga visdeos. Parov Stelar har många bra mixar på tuuben.
Och så lite inspis-bilder... (alla är googlade)
Och lite lindy hop så klart
Hot boogie Chillun
Rockabillyinspirerade män måste väl också få vara med på ett hörn
Rebound. Ganska bra musik. Finnar dessutom.
Och så är frågan. Ska man eller ska man inte åka och titta på Go Getters på Hot rod and Rock shows kvällsparty i Tammerfors i april...
Godmorgon vänner!
När jag vaknade i morse hade jag en jobbig känsla av att ha stängt ögonen för fem minuter sedan och inte alls hunnit sova tillräckligt. Ni vet, man har så tunga ögonlock och det känns som solf gräv och krafs har släppt ett helt gruslass i ögonen och man är jävligt trött. MEN! när det känns på det viset är den bästa medicinen att stiga upp och aktivera sig, då blir man pigg och efter två koppar kaffe och en gröttallrik känns det som man kan göra underverk. Så även idag. Måste också tillägga att jag anslöt mig till gruppen av zumba-utövare igår, och jag måste nog konstatera att jag har verkligen underskattat den formen av motion. Energiknippet som hoppade fram och tillbaka på scenen fick snabbt min beundran när jag själv stod som ett frågetecken och alla mina tankar om att jag har god koordinationsförmåga sakta tynade bort. Men det var kul, och tungt. Men så är det med mig, jag är aldrig intresserad av saker när de är som mest hajpade, utan jag är envis och väntar en tid (några år) och sedan kan jag prova på det, när det har gått ur tiden lite. Nåväl, träningsvärk i ryggen och benen idag, men det är bara skönt.
I dag är det Li Andersson som står i ordningen av föreläsare i kursen socialpolitikens teori, som jag tidigare nämnt ser jag fram emot det, och inte för att jag delar hennes åsikter utan för att jag är nyfiken på att höra hur hon anser att medborgarlön vore en bra grej i vårt samhälle. För min egen del tycker jag det låter absurt med medborgarlön (lön för att man är medborgare i ett land, oavsett vilken ekonomisk ställning man har. Vissa anser detta vore ett bra lösning i stället för utkomststödet.) eftersom det är ganska stora summor det skulle röra sig om när vi ändå är över fem miljoner invånare i vårt land. Men, som sagt, kanske jag får höra några förslag på praktiska lösningar i och med föreläsningen, vem vet.
Och igår kom den äntligen, min nya kalender!
Jag hade också fjolårets Paulo Coelho-kalender och jag tyckte mycket om den. Mycket plats att skriva på och tänkvärda citat ur hans böcker och texter för varje vecka. Bättre än kalendern vi fick från skolan, som jag först hade ett helt ok förhållande till, men tycker numera den är för liten och inte så jättesnygg. I Förvandlingar-kalendern har alla månader ett eget tema eller vad man ska kalla det och som exempel kan vi ta januari vars tema är "Uppvaknande" och så följer ett citat ur Alef som enligt mig är väldigt tänkvärda:
Det är nödvändigt att du utvecklar en strategi för att ta
till vara det som finns omkring dig. Det bästa sättet att förbereda
sig inför en utmaning är att ha obegränsade möjligheter att svara.
Coelho är väldigt andlig i det han skriver, så för att förstå citatens mening kan det vara bra att man tillåter sig tro att det finns någonting utöver det mänskliga, det må då vara den kristna Guden, profeten Muhammed, Buddha, Ödet, asagudar eller Candy King, det är var och ens egen uppgift att välja vad man tror på. Men så länge man kan tillåta sig tro på något annat än vetenskapen förstår man också citaten i boken. Jag var också snäll och beställde varsin kalender åt mor och syster, så att de också kan ta del av andligheten och det ovetenskapliga innehållet.
Nu ska jag aktivera mig och se vad denna dag har för spännande utmaningar i sitt sköte! Och så en 14-minuterslåt på det förstås...
(Hur har jag kunnat missa electroswing? God Bless Youtube)
Som ni ser har jag åstadkommit en ny layout för min blöög. Måste klappa mig själv på axeln eftersom det gick över förväntan snabbt, och inte ett enda raseriutbrott behövdes innan det var klart. Nu är nästa projekt att få till en snygg profilbild, och när jag har tid och ork (och Smokey som fotograf) ska jag försöka mig på ett par victory rolls och en snygg pose så kanske jag för första gången i mitt liv får till en bra bild på mig själv. Vad händer annars då? Helgen har varit chill, hade som sagt skola hela fredagskvällen och lördagen, kom hem till en städad lägenhet efter skolan på lördag och det var så otroligt skönt. Sedan fixades det hemgjorda burgare på kvällen och sedan parkerades baken i soffan resterande tid av lördagskvällen. I går hade vi family fun och begav oss till "badparadiset" som finns här i stan, simmade och plaskade och hade det skönt, och Lillan som pratat om det hela veckan njöt till fullo. Trötta och klorifierade for vi till den högklassiga buffépizzerian Rax och tryckte i oss pizza och glass. Lillan var så trött så hon höll på att somna mitt i pizzan, hon orkade inte helst vara omöjlig och tvärtemot, som hon brukar ha en tendens att vilja bli när hon är trött. Nåväl, hem kom vi oss, trötta och glada efter en hel dag med äventyr, men aktiv som man är så hoppade jag i motionskläder och for på den första bailatino-lektionen tillsammans med J. Kom fram till att koordinationsförmågan inte är den bästa, och att det var skönt att använda muskler man inte riktigt visste att man hade. Kom hem och mitt i allt gick det upp för mig att jag och Smokey varit tillsammans 1 år och 10 månader igår, men vad hade varit bättre än att fira den helt omedvetet som vi gjorde, eftersom det var en av bästa dagarna på länge.
Snart dax att puttra iväg till skolan, det inleds en tyngre period nu igen med flera nätkurser, bland annat offentlig förvaltning (tjiho) och sociologi. Men det går väl an. Ska jobba alla lediga dagar den här veckan, så det bli tungt men det går bara man vill. Och på lördag är det dags för nya Tarantino-filmen. Vad jag har väntat!!
...tänkte jag ägna lite tid åt er mina kära bloggläsare. Under de senaste dagarna är det mycket som har poppat upp i mitt huvud som jag skulle vilja skriva om här. Och det är ganska många olika och varierande ämnen så jag vet inte riktigt hur jag ska sammanställa det hela utan att allt blir ett stort blahaj. Men om jag gör på detta vis; jag skriver en topic, och sedan lite korta kommentarer och mina tankar om det hela, så finns det ju här och jag kan ta upp ämnet och skriva lite mera ingående om det i ett senare tillfälle, och jag kan inte skylla på att jag alltid glömmer bort vad jag tänkt skriva om. So, lets do this.
Skolskjutningar
Före julen sköt en galen typ ihjäl tjugo små barn och sex vuxna i en lågstadieskola i Connecticut, och igår var det dags igen när en 16-årig elev sköt sin klasskamrat i en jordbruksskola i Kalifornien. Det skar i mitt hjärta när jag hörde om den förstnämnda massakern, och jag kan inte för mitt liv förstå hur en människa kan ta på sig rollen som gud och bara gå ut och ta livet av människor, i detta fall små barn med hela livet framför sig. Hur är man funtad i huvudet när man tar ett sådant beslut, att man ska straffa andra människor och ta deras liv ifrån dem bara för att man själv mår dåligt eller finner sig orättvist behandlad? Vapenlagarna borde väl ändras, men ska jag vara ärlig så tror jag inte att det hindrar någon som tagit beslutet att faktiskt mörda andra människor. Förhoppningsvis hinner de komma på andra tankar innan de får tag i vapnet på grund av det kanske är lite mera problematiskt, men som sagt, de som har bestämt sig så får antagligen tag i vapen vare sig hårdare vapenlagar eller ej.
Påtvingad rasism
Ingen har väl undgått debatten om huruvida pepparkaksgubbar ska få vara med i luciatågen eller ej och att scener ur Kalle Ankas jul tagits bort pga de var diskriminerande. Och jag måste säga att jag blir så förbannat trött på dagens värld där olikheter inte ska få existera, utan man raderar ut allt som anses icke-normalt och på samma gång skapar man en rasism som folk inte helst visste att de kände från första början. Än en gång tar den vite mannen makten och ska ställa allt efter vad denne anser hör till det normala. Jag undrar hur många som har uppfattat pepparkaksgubbar som rasistiska (ingen skillnad om man är vit, svart eller gul i hyn) förrän något ljushuvud kom och sa att det kan uppfattas som rasistiskt. Och vilka av alla miljoner barn som tittat på kalle ankas jul genom åren har tänkt desto mera på den mörka dockan som glatt ropar Mama! och får en stämpel i baken kan vara diskriminerande? Ja inte jag i alla fall. Det är inte förrän folk börjar påpeka hur saker och ting borde uppfattas som man börjar tänka i andra banor, och ska jag vara ärlig så tror inte jag att det är de mörkhyade som startade denna debatt, utan jag tror att det är vita människor med en snedvriden syn av hur världen borde vara. Att allt som inte är vitt och "normalt" inte ska få synas eller ta någon plats. Att allting måste sönderanalyseras och ha en större mening bakom sig. Om små barn växer upp i en värld där de inte får se och lära sig att människor kan se olika ut och bete sig på olika sätt, då kommer vi verkligen att ha problem med rasism och trångsynthet i framtiden. Va fan. Pepparkaksgubbar? Jisses.
Neets
Ett nytt litet trevligt begrepp för det som också kan kallas marginaliserade ungdomar är Neets (Not in education, employment or training), och här kan ni höra på ett mycket intressant radioprogram som handlar om just detta problem som bara blir större och större. De vanligaste neetsen är unga killar i 20-25 års åldern som inte har en utbildning, är arbetslösa, inte finns registrerade vid arbetsförmedlingen eller någon annan instans och bor ofta hemma med mamma och spelar dataspel hela nätterna. Orsaken till varför det blir så här är ofta på grund av att de har hoppat av skolan och får inget jobb pga att de inte har betyg att visa upp åt arbetsgivaren. Eller så är det invandrare som inte har blivit integrerade i samhället utan kanske kommer (i detta fall till Sverige, men det kan bra vara samma situation här) som analfabeter från ett land där de inte haft möjlighet att gå i skolan, men förväntas ändå vara på samma nivå som vilken 15-åring som helst i Sverige eller Finland. Hamnar man utanför samhället och hela världen arbetar emot en så är det lätt att få psykiska problem, det finns större risk för att man blir kriminell för att få tag i pengar (hungriga människor är farliga människor) och det kan vara svårt att ta sig in tillbaka i samhället om man en gång har hamnat ordentligt på utsidan. Här i vårt välfärdsland Finland anser republikens president att det är ungdomarnas eget fel att de hamnar utanför, att de är lata och inte försöker tillräckligt. Och okej, det finns säkert de som är lata också, men om man ser på hur vårt samhälle är uppbyggt och hur prestationsbaserat allt är, så tycker inte jag det är konstigt att alla inte pallar trycket och kan passa in i de förutbestämda spår som bestäms åt oss redan från det att vi är små. När det kommer till invandrare som är neets framkommer det i radioprogrammet att det största problemet är att alla olika invandrare och flyktingar buntas i hop på ett ställe, och i stället för att lära sig svenska och Sveriges traditioner så får de lära sig arabiska och kurdiska som grannarna pratar. De två pojkarna som intervjuades här sa att de inte vill annat än lära sig hur man är svensk, ha ett jobb och göra rätt för sig, men de får ingen möjlighet till det eftersom ingen tar hand om dem efter att de fått sin bostad utan de lämnas vind för våg utan att någon följer upp hur deras livssituation fortskrider. För att få bort problemen med neets kan jag inte se någon annan lösning än att samhället måste förändras och att man måste lägga stor vikt vid det förebyggande arbetet och se till att minimera fall av ungdomar som hamnar utanför.
Där hade vi några "korta kommentarer" om några aktuella ämnen. Får spåna vidare i ett senare tillfälle, tänkte också fixa en länklista till andra bloggar jag läser och kanske ändra lite layout. Men det har vi inte tid med nu, för nu väntar råplugg och skola ikväll mellan 17-21. Tjohej!
Och en sak till. Nu får nog sommaren komma, börjar känna cravings av fina bilar, fina klänningar, att få dansa till bra musik och få packa undan de här förbannade vinterkläderna!
Man vet att dagen kommer att bli lyckad när man helt ofrivilligt får till den perfekta frisyren direkt man kliver upp ur sängen, och har endast för avsikt att få håret ur ögonen så snabbt som möjligt, men det bli en av de bästa hårknutarna man någon gång haft. Då känns det bra. Kan ju påpeka att dagen som förlöpte efter förra inlägget inte alls var perfekt, jag hade helt tappat förmågan att sminka mig, tänkte krocka med en kärringjävel med icke-existerande kunskap om bilkörning i stan, tappade allt jag tog i händerna, fastnade i dörrar och slog mig i dörrkarmar. Men jag skyller det på pms, något som jag självdiagnostiserade mig med igår. Jag har aldrig lidit av något sådant förut, men jag tror inte att det är helt utan relevans att jag har dödsångest och utstrålar hat mot livet och glada människor i samband med "den tiden på månaden". Jag är ju annars en glad och käck tjej med måttlig inneboende sarkasm, så något annat kan jag inte förstå vad det är. Nåväl, får fortsätta undersökningen om en månad då det är dags igen, så om jag då igen förvandlas till ett hormonellt pms-troll vars ilska utlöses genom Krista Siegfrids totalt värdelösa UMK-låt (undrar vilken taliban som skrivit texten till Marry me, dit for alla år av kvinnokamp, och synen på kvinnan som mannens ägodel i ett äktenskap förstärktes avsevärt igen. Härregud, vi lever ju på 2000-talet för bövelen).
Men som sagt; idag tror jag det blir en bra dag, för jag har den perfekta hårknuten uppe på huvudet och nynnar på denna låt (bästa reklamlåten som någonsin sett dagens ljus, om man inte tänker på Vivus låt om killen som gick på discus och träffade en smiskus och fick diverse odjur i de nedre regionerna. Den är också kul) Ha en strålande dag mina vänner!
Och som grädde på moset, ett bevis på att finlandssvenska tjejer inte vill annat än att gifta sig och bli slavar.
I'm your slave and you're my master Oh baby, come on, take your shot
So marry me, I'll be your queen bee I love you endlessly I do it for you, for you, for you Yeah, I do it for you, marry me, baby
I'll play your game, I'll change my last name I'll walk the walk of shame I do it for you, for you, for you Yeah, I do it for you, marry me, baby
Just i denna dag tar vardagen vid efter allt jul- och nyårsfirande. Det känns sådär. Vet inte vad det är som gör att jag känner mig lite nere. Det kommer ju i perioder, säkert har alla någon gång varit med om dessa känslor när man inte riktigt vet vad det är som gnager inom en. Mitt liv är superbra som det är just nu, men ändå finns det något som gör att jag känner mig orolig inombords. Mest är det tankar om skolan, huruvida jag har valt rätt som valde att börja studera, kommer jag att klara av det, kommer jag att få ett jobb när jag är klar, kommer jag att komma någonstans i livet, kommer jag någon gång att få bo i ett eget hus med egen gård, kommer jag att ha tålamod att studera klart för att ha möjlighet att få ett bättre avlönat jobb så att jag kan ha möjlighet att skaffa hus tillsammans med den jag älskar och leva happily ever after. Det känns så konstigt, eftersom i vissa fall tycker man att människor som absolut inte har bra löner eller förmögenheter på banken tar lån och bygger stora kåkar, men när man själv tänker på det känns det som ett oöverkomligt berg, det här med pengarna. Vad ska man arbeta med för att kunna spara ihop 20 % av lånesumman om hus- och tomtpriser fortsätter stiga i samma takt som de gör nu? Som det är nu har jag inte råd att lägga undan 50 € i månaden, så att få köpa ett eget hus känns ganska avlägset. Det gör mig ledsen, eftersom jag börjar bli ganska trött på att bo på hyra och alltid fundera på vad man får skruva upp på väggarna eller inte, och inte få bestämma själv hur man vill att något ska se ut, och inte kunna lägga sin personliga prägel på någonting. Det suger.
Och så skulle jag vilja åka ut och resa. Till solen och värmen. Men det är väl också något man bara får drömma om. I det avseendet är internet bra, man kan lätt titta på bilder från kilometerlånga stränder var som helst i världen och önska att man slipper dit någon gång. Förhoppningsvis när man gått i pension, men då krossas ju de drömmarna med det faktum att min generation antagligen kommer att bli tvungna att arbeta tills vi dör. Om vi inte blir ersatta av robotar förstås, men då har väl min pension gått till att underhålla robotarna så kiselstränderna får väl i alla fall ligga där, orörda av mina fötter.
Jag lovade mig själv för några år sedan att för all framtid undvika negativa tankespiraler, eftersom de inte gör annat än förstör och gör en på dåligt humör. Du måste lära dig att ta tag i tanken på ett annat sätt, sa min psykolog till mig en gång i tiden, och jag lärde mig ganska bra att ta tag i negativa saker med en positiv attityd. Men den positiva attityden känns långt borta nu. Humöret sket på sig lite extra när jag upptäckte att jag har skola på fredagskvällen och hela lördagen, när jag hade planerat in en dag med friluftsliv och picknick i skogen med mina älsklingar på lördag. Jag hatar nyårslöften och vill inte kalla detta det, men jag har lovat mig själv att jag ska vara mera uppfinningsrik när det kommer till att umgås med Lillan det här året. Att inte tillåta en massa andra saker komma i vägen för tiden som jag ska spendera på henne och Smokey, och lära mig att inse att det inte alls är för sent att gå ut och hoppa i snön eller åka pulka fast det är mörkt ute, och att man faktiskt kan åka till stranden efter klockan fyra på kvällen när sommaren kommer. Och att vi ska åka till Storsand den här sommaren, något som aldrig blev av i fjol, och who the hell knows, kanske det blir ett besök till mumindalen i sommar. Det är väl att ta till vara på tiden man har tillsammans, även om ett liv känns långt så försvinner åren snabbare än vinden.
Nåja, och för att kompensera den uteblivna friluftshelgen blir det eventuellt tropiclandia på söndag, om det inte råkar vara strålande solsken ute, för då ska jag banne mig dra med mig familjen på utflykt, no excuses.
Nu ska jag göra mig i ordning för skoljävlen. Ska bli kul att träffa tjejerna igen i alla fall, och få sjunka in i en djup och allvarsam diskussion om livets mening och världens orättvisor över tallrikarna i skolmatsalen, känns som allt för länge sedan sist.
