Ja så gjorde den obligatoriska höstförkylningen sin ankomst och jag sitter nu hemma med ett snorigt och hostigt barn. Jag hade hunnit inbilla mig att vi skulle klara oss i år, eftersom Lillan inte visat tecken på förkylning sedan hon började dagis efter sommaren, något som annars brukar ske. Men nu är det någon konstig smitta som många verkar drabbas av, och Lillan var en av dem. Hon är inte helt utslagen, men det innebär att hon kommer att klättra på väggarna innan hon är tillräckligt frisk för att återgå till vardagen, om hon inte får högre feber vill säga. Hon befinner sig i det där jobbiga mellanläget när hon är för sjuk för att vara på dagis, men för frisk för att ligga stilla under täcket.
Det var meningen att jag skulle arbeta den här veckan, men det får jag nog lägga på hyllan ett par dagar, Smokey gav sig iväg på kurs till huvudstaden i morse så han är inte heller hemma för att ge lite avlastning. Men jag måste se möjligheterna med situationen, nämligen att jag ska göra gurksallad av den enorma skörden gurkor som ligger och väntar på att göras något åt, jag får lägga mer äpplen på tork och baka paj på de otroligt goda äpplena vi hämtade från gammelmorfar igår, och jag får göra skoluppgifter och börja ta itu med litteratursökningarna till kandidatuppsatsen. Så långtråkigt lär det ju inte bli, fast vi är instängda inom fyra väggar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar