nära-döden-upplevelse

När jag vaknade den här morgonen kände jag att "nää nu jävlar", och så gjorde jag beslutet att sticka iväg på den där morgonlänken jag planerat i en månads tid men som inte riktigt blivit av. Sagt och gjort. Grävde fram träningskläderna som låg längst in i garderoben och inte sett dagens ljus på en hemskt lång tid, förde Lillan till dagis och så for jag till skidspåret här i byn för att testa nivån på min kondition...

Jag vet att min kondition är för jävla dålig nu för tiden, men det var inte så dåligt som jag trodde. Ok, jag fick blodsmak i munnen och hjärtat tänkte explodera efter en bit, men jag orkade jogga nästan runt hela spåret, och jag tror det blev runt 3 km då jag gått igenom alla kringelkrokar. Men det var så himla skönt, fåglarna sjöng och det doftade skog. Var på helspänn hela tiden eftersom jag var rädd att springa i famnen på en björn eller gravid och arg älg (vet inte om de är gravida nu men jag kan tänka mig det), men inga odjur annat än en skräckslagen hare, och en frass som jag först trodde var en varg tack vare att jag inte hade glasögonen på mig och kattjäveln var enorm där den kom ut ur skogen. Kunde även konstatera att om jag skulle vara tvungen att byta liv med en fågel skulle jag vilja vara en koltrast, för de sjunger absolut vackrast. Nu känner jag mig som en ny människa, och kan ta tag i dagens uppgifter med ny energi, och eftersom jag kommit mig ut en gång nu ska jag försöka att hålla igång och inte lämna med arslet på soffan igen. Nu ska jag kick some Esping-Andersen ass och skriva klart litteraturanalyserna berörande välfärdssamhällets utveckling och förändring.... :D :D