drömmen om att bo

Jag tror att alla som känner mig lite bättre vet att jag har stora drömmar när det gäller att få bygga ett eget hus. Drömmen om det egna huset har funnits i många år, men intensiteten varierar ju beroende på livssituationen, men jag tror aldrig det har varit en så intensiv känsla som det är nu. När man mår fysiskt dåligt av att komma hem till lägenheten, när man knappt vill gå ut och promenera i byn eftersom det gör att man ser en massa hus där människor bor och det gör att man känner tårarna bränna bakom ögonlocken. Där vi bor nu känns som ett förvaringsställe under resan på väg till något annat. Som ett jävla skrubblager. Lillan pratar om att hon vill flytta nära en skog där hon kan bygga en koja, och att hon vill ha äppelträd på gården, ett eget rum med lila väggar. Det värker i ett modershjärta att höra sin fyraåring säga sådana saker, när hon frågar när när när? Och det enda man kan svara är jag vet inte, sedan någon gång. Alla runt om kring säger att vår tid kommer, ni måste vara positiva och inte gräva ner er. Men det är inte så lätt, speciellt inte när jag är en sådan som lätt påverkas av yttre faktorer, och när enough is enough så kommer man till det skedet att man inte orkar tänka på att det löser sig "någon gång i framtiden". Jag hatar ljudet av bilarna konstant körande utanför fönstret, jag hatar att Lillan inte har ett eget rum, jag hatar det faktum att det inte finns en antydan till förvaringsmöjligheter här, jag avskyr de kinuskifärgade väggarna i hallen, det är mörkt, inga arbetsytor i köket, inget gräs bara asfalt på gården. Listan kan göras lång. Vad är det som är bra här då? Jag har min familj hos mig och vi har tak över huvudet. Det är jag tacksam för. Men ändå.

Jag längtar efter att få inreda ett rum tillsammans med Lillan, ett rum där hon kan stänga dörren och leka ifred, och trivas.

Köket är husets hjärta, det ska vara stort, praktiskt och trivsamt. Här ska hela tjocka släkten få plats under familjemiddagar, och man ska få inspiration att laga mat och samtidigt dra en jitterbugg med den man älskar, om man så önskar.

Ett arbetsrum/kontor är också något jag saknar. 

 

Och massiva bokhyllor dignande av kunskap..

Ja, det finns ju så mycket mer man kan drömma och fantisera om när det kommer till hus och gård osv. Alla de här bilderna är tagna från google, och visar bara en liten piku-bit av vad jag skulle vilja ha i vårt framtida hus. Men det som jag allra allra mest saknar nu, är känslan av något eget som jag och Smokey får bygga upp tillsammans, där vi ska bo i resten av våra liv, och aldrig mer behöva känna att man inte trivs eller inte känner sig hemma. Mitt hem är där jag har min familj, ingen skillnad om jag bor i slott eller koja. Men man blir trött av att ständigt vara på jakt efter något annat, och jag vill bara hitta platsen där vi kan slå oss ner och slippa att hela tiden fundera på när vi ska få komma till ro.