saker jag gjort och inte gjort detta veckoslut

Nu tänkte jag berätta för er vad jag gjort detta veckoslut, i stället för att skriva hemtent i sociologi som jag egentligen borde gjort.

Fredag - Städat lägenhet, hälsat på Erica och handlat. Allt detta tillsammans med Lillan som gjort att dessa saker som annars skulle ha tagit typ en halv dag för en barnfri människa, tog en hel dag för mig. Kvällen gick till att göra och äta mat, titta på Doobidoo, Skavlan och Sons (tydligen hemskt mycket viktigare än hemtenten) och trycka i sig ost och några glas fredagsvin.

Lördag - Åka till stan, handla stringhyllor, besöka Säde i brändö, bli arg på 4-åring som inte kan uppföra sig, sura några timmar, kaffa hos svärmor, åka tillbaks till stan efter en stringhylla till. Komma hem, känna sug efter att baka muffins, baka nämnda muffins som misslyckas. Kaffa med mor och titta på cabinporn och drömma sig bort. Titta på MGP med Lillan och försöka förklara vad en tävling är, förfasas över hur barn låter som växer upp med buklubben (pratar mumintrollska fast de kommer från österbotten). Slösurfa på internet, titta på karate kid 3 (?) av misstag och sedan gå och lägga sig klockan 00.00.

Söndag - Äta långfrukost, ut på tretimmars promenad i solskenet som resulterar i skoskav både på häl och själ. Får besök av far med flickvän och sedan bli ofantligt trött efter att ha löst korsord i 15 minuter. Tanken om den icke-skrivna hemtenten gnager och gnager och nu har jag satt mig ner för att börja på, med klyftpotatis i ugnen och ingen motivation alls. Har ganska lite motivation över huvudtaget nu för tiden. Ingenting känns kul.

Är trött hela tiden, känns som jag inte sover fast jag sover hela nätter oftast, jag drömmer så intensivt så jag är helt slut då jag vaknar, som om jag varit ute på halvmaraton hela natten. Och mörkret. Det blir mörkare och mörkare för var dag som går, och jag känner hur orken bara sinar vart efter. Man måste ha en positiv inställning till livet, säger de, men ibland orkar man bara inte vara så jävla positiv. Usch.

Nu är klyftpotatisen klar och dags för middag. Hemtenten får vänta ännu en timme. Så ni ser, jag som skulle organisera och planera mitt skolarbete väl det här året. Det går inte så bra, om jag säger som så.

Men i morgon känns det bättre. Det gör det alltid. Vet inte varför jag har blivit en sådan som går omkring och har nerverna utanpå kroppen hela tiden. Minsta lilla motgång så blir jag upp och ner. Vissa dagar i alla fall är det så. Det är väl en fas som ska gås igenom. 25-års kris at its best.