Ännu en vecka börjar ha gjort sitt, och idag är det ledig-fredag hemma hos oss, i alla fall fram till 16.30 när jag pyser iväg till skolan för att förkovra mig i socialt arbete bland unga. Hösten börjar göra sitt intåg på allvar, och ve och fasa pratas det om snö nästa vecka!? Det går ju inte, ingår inte i min tidsplanering. Har inte fått Red Ruby besiktad ännu och vet inte var jag ska ha henne över vintern... Stress stress... Vet inte riktigt vad jag har tänkt med min kursplanering den här hösten heller, eftersom jag nu går två olika kurser i sociologi, en kurs i kvalitativ metodik, engelska, socialpolitisk litteratur och så ungdomsvetenskap. Det låter kanske inte så mycket, men det är mycket läsande och skrivande som krävs, och det är svårt att försöka dela upp allt på ett vettigt sätt, så att man faktiskt lär sig någonting och gör ett bra arbete. För det har jag som högsta prioritet det här året, att göra jävligt bra ifrån mig. I den kommande kursen i statistik sänker jag ribban något, där är jag glad om jag får godkänt eftersom tabeller och kurvor inte riktigt är my cup of tea om man säger så.
För varje dag som går börjar jag också inse att jag förmodligen innan årets slut blir tvungen att skaffa mig en ny laptop. Min gamla trotjänare börjar bli hemskt trött och det är inte bara en gång som jag suttit med hjärtat i halsgropen och tänkt att nu, nu kommer den stora kraschen. Det gör mig lite sorgsen, eftersom jag gillar min dator jättemycket, även om den inte är den senaste modellen eller har en massa finesser, jag älskar Windows XP, det enda man kan lita på enligt mig, inte en massa extra skit. Man kan ju köpa på avbetalning, men problemet är det att jag inte har den blekaste aning om vad jag ska ha? Jag vill ha en simpel dator där man kan göra basic stuff, som att skriva, surfa och kolla film. Gärna får den vara relativt lätt också, så man kan ta med den till t.ex skolan utan att få ryggproblem. Och inte dyr, så klart. Det smärtar mig något enormt att mina fingrar snart måste vänja sig vid ett nytt tangentbord, men det finns bäst-före-datum på allt. Tydligen.
Igår var jag på ett seminarium där ungdomsundersökningen Luppens resultat presenterades. Det var väldans intressant och vissa av resultaten var lite skrämmande. Det var 3600 elever i åk 7-9 som fått svara på frågor angående hälsa, skolklimat, fritid osv. Det som fick mig att reagera var hur dåligt flickorna mår, att det var höga siffror när det kom till dålig självkänsla, ångest över utseende, ensamhet och självmordstankar. VARFÖR är det så och vad i herrans namn ska vi göra för att hitta en lösning på problemet? Ja, de tidiga tonåren är en känslosam period och känslorna svallar och framkallar känslor som man annars kanske inte lägger så stor vikt vid, men att 23 % av flickorna ligger i riskgruppen för att få en ätstörning är fan inte som det ska vara. Vi måste verkligen börja ta hand om våra barn och unga, de är ju landets framtid för bövelen. Det framkom också att många unga saknade ett ställe att vara på under fritiden, och det är något som jag skulle vilja göra något åt. Det finns faktiskt unga som inte vill idrotta eller ha ledd verksamhet hela tiden, utan vill vara på ett ställe där de får göra ingenting, lyssna på musik, se film, hänga med kompisar osv. En närvarande vuxen ska förstås finnas, men denne ska bara vara där som ett bollplank, stöd och hålla ordning på verksamheten. När jag gick i högstadiet hängde vi mycket vid Indigo, som var just ett sådant ställe, inga krav annat än att diska efter sig när man ätit och hålla det rent och snyggt. Där kunde man göra vad som helst. Läsa läxor, se på film, teckna och måla, vara på datorn, lyssna på musik och hänga med kompisar. Vad som förvånade mig i undersökningen var att så många unga som skulle kunna tänka sig att vara med i talkoarbete, och där skulle man ju kunna slå två flugor i en smäll. Om kommunen skulle kunna erbjuda en lokal åt de unga som de själva skulle få vara med och rusta upp, måla tapetsera och inreda så kanske de också skulle känna att de är delaktiga i något vettigt och samhällsnyttigt. Det skulle inte behövas så mycket och inte skulle det behöva bli så dyrt heller bara man skulle lägga tankeverksamhet bakom det hela. Det finns många byar med många unga som inte har någon stans att hänga efter skolan och det skulle verkligen behövas. Och så skulle jag slippa oljudet av mopederna dag som natt utanför mitt fönster.
Det skulle vara ett intressant projekt som jag gärna skulle vara delaktig i, men som vanligt är frågan, var börja man?
Jaja, nu ska jag ta itu med att städa upp den här svinstian vi kallar hem. Trevlig fredag allihop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar