Torsdagen är snart förbi, vilket innebär att det är fredag i morgon och slutet på veckan närmar sig. Dit flög mina två lediga veckor, på måndag börjar allvaret på riktigt med föreläsningar och försök att få grepp om vad jag riktigt ska göra i höst. Men det känns helt ok ändå. Skönt att komma in i skolrutinerna igen, få börja använda hjärnan igen och plocka fram mitt kritiska tänkande som verkligen har varit på paus över sommaren.
Igår var jag till Academill en sväng där det var inskrivning för ca 5000 gulisar, och jag kände verkligen igen mig själv för ett år sedan, när man stod där i en totalt ny värld omgiven av fullkomliga främlingar och enda tanken var "vad i helvete gör jag här?". Man såg osäkerheten i gulisarnas ögon, de tittade på varandra och kollade in vad andra hade på sig, "klär jag mig rätt" "kommer jag att få vänner" "jag får inte verka tråkig, jag måste vara speciell, sticka ut" "var ska man äta" "hur ska jag hitta" osv osv... Jag hade inte problem med att vara mig själv, trots att jag kände mig lite annorlunda då det kom till klädstilen och det totala ointresset att delta i evenemang ämnade för att lära känna varandra bättre. Men det gick bra i alla fall. Vi har en superbra klass och jag har verkligen fått vänner för livet även om jag skulle välja att skita i allt i morgon (vilket jag inte ska). Så jag ser fram emot att ta tag i studierna igen, och det här året ska jag försöka vara ännu mer aktiv än vad jag var i fjol. Tjohej.
En annan sak jag följer med skräckblandad förtjusning är när vårt lands regering sitter och försöker diskutera fram en lösning på hur vi ska rädda Finland från att gå under. Och jag måste i ärlighetens namn påstå att jag inte har så höga förhoppningar på resultatet. Speciellt inte när det pratas om att skära i rätten till dagvård, studiestöd och reformering av hemvårdsstödet, alla de sakerna berör, har berört eller kommer sannolikt att beröra mig i framtiden, och jag kan inte för mitt liv förstå hur de tänker när de fantiserar om att en reformering av dessa stöd ska hjälpa upp Finland ur dess kris. När det blir klarare vilka åtgärder regeringen ämnar vidta kommer jag också att gå mer in på ämnet, eftersom jag har en känsla av att jag kommer anse det hela vara fullkomligt banalt.
Lillan var ju på sin första "danskurs" med Dansbubblorna igår. Det gick bra och Lillan tyckte det var jätteroligt. Jag ska komma ihåg att ta med öronproppar nästa gång, eftersom kombinationen av 20 skrikande treåringar springande i ringar med rosa fluffkläder verkligen satte mina nerver på prov. Okej, jag vet, barn är barn och de ska få skrika och springa av sig när tillfälle ges. Men jag tycker ändå att man ska lära sina ungar att följa regler och hålla tyst när man uppmanas att vara tyst. Det har i alla fall vi lärt oss, och jag försöker lära Lillan det också, och om jag jämför med de andra barnen i dansgruppen måste jag säga att jag lyckats jävligt bra. Lillan satt tyst och försökte lyssna, trots att det mesta gick på finska så iakttog hon de andra och läraren och gjorde precis som det var meningen. Kanske ungarna var stojiga för att det var första gången, vad vet jag, svaret på den frågan kommer väl med tiden. Och nu säger jag inte att Lillan inte kan vara jävlig ibland, ni skulle ha sett (hört) för en vecka sedan när vi var till Juthbacka på marknad. Då kom djävulen upp ur underjorden, tog min Lilla och gav mig istället Omen-ungen Damien, jag förvandlades till ett vandrande preventivmedel när jag stormade genom hela marknaden med en sparkande, klösande, bitande och gallskrikande Damien i famnen. Det är inte ofta vredesutbrotten kommer, men när de kommer kommer de med besked. Orsaken är ju oftast att hon är övertrött och ätit för mycket socker, vilket också var orsaken den här gången. Så hon blev sig själv igen efter att ha ätit en grillkorv och vilat middag. Men de där situationerna kan vara oerhört frustrerande, eftersom man börjar känna sig som en belastning för alla andra, vilket man kanske inte borde eftersom barn är ändå barn och man kan inte alltid få dem att göra som man vill. Så är det bara.
Imorgon är det dags för fredagsdejt! Ser väldans mycket fram emot det, att fixa god mat, sitta och äta i lugn och ro, dricka ett glas vin och bara ta det lugnt. Länge sedan det hänt sist, typ inte på hela sommaren tror jag. Så nu är det verkligen dags.
Ett långt inlägg om random stuff. Ibland blir det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar