"Låt oss män sköta om försvaret. Kvinnor behövs mera på annat håll"

Tänk att en knappt ska hinna gnugga sömnen ur ögonen på måndag morgon innan en råkar ut för härdsmälta i hjärnan och invärtes raseriutbrott. Än en gång är det en VBL-artikel som är orsaken till denna reaktion, eller främst de som kommenterat den, så klart. Så nu är jag tvungen att avreagera mig lite innan jag kan komma vidare med den här dagen, känner jag.

Ja, var ska vi börja. Om vi inleder med att se på var jag står i fråga om kvinnor i armén och värnplikten överlag. Jag tycker att det borde införas obligatorisk värnplikt för ALLA dvs oavsett kön, eftersom jag anser att det är ett bra sätt att förbereda unga för vuxenlivet, samt att det ger en stunds betänketid på vad en vill göra i framtiden när det gäller jobb och skola. För mig handlar inte värnplikten och militärtjänstgöring endast om att en ska lära sig att kriga och hantera vapen, det handlar om hur en lär sig att förhålla sig till andra människor, att inte bara kunna tänka på sig själv hela tiden, hur en löser eventuella nödsituationer och hur en själv reagerar under olika slags prövningar. Och det allra viktigaste: unga får åka hemifrån, klippa navelsträngen till sina föräldrar och bli egna individer (ok, det lyckas ju inte för alla, men för en stor del). Skulle jag inte haft ett jobb med stadig inkomst när jag var 19 år skulle jag absolut ha kunnat tänka mig att göra värnplikten, det är väl lika mycket mitt ansvar att "försvara fosterlandet" som männens? Jag har även för mig att de unga som genomför militärtjänstgöringen löper mindre risk för att bli marginaliserade och hamna mellan stolarna senare i livet, och det tror jag handlar om att de redan har fått känna på hur det är att ha en given uppgift och att få vara del av ett sammanhang, att vara behövd. Så, varför skulle inte kvinnor dra nytta av denna livsförberedelse på samma sätt som män? Vi lever tydligen ännu med den uppfattningen om att kvinnorna ska vara hemma och sköta ALLT medan männen är vid fronten och krigar (och jag tror i rimlighetens namn att ett krig inte skulle se ut så i dagens läge, med tanke på all modern teknik). Varför inte dela upp det lite mera rättvist? Det ligger inte i generna att kvinnor inte kan hantera ett vapen eller är mer hysteriska än män (även om det har gjorts försök att bevisa det också genom tiderna), om vi ser på Lottornas bedrifter under krigen som Finland gått igenom anser jag inte en kan prata om våpiga fruntimmer som inte vågar ta tag i saker. 
Nu för tiden är det även en stor del män som inte klarar av att fullborda militärtjänstgöringen på grund av mer eller mindre legitima orsaker, medan de kvinnor som gör frivillig värnplikt faktiskt gör det fullt ut. En måste väl kanske ta hänsyn till individer i denna fråga och bara acceptera att alla män inte är gjorda för att kriga, och att alla kvinnor inte är inkapabla att delta i strid. 

Så kommer de vanliga argumenten om varför inte kvinnor passar i militären: "låt män vara män och kvinnor vara kvinnor", "kvinnor är för svaga, de klarar inte av den fysiska ansträngningen som armén innebär", "det blir bara tårar och konflikter"... i all evighet amen. Under vbl-artikeln kan en till och med läsa om att kvinnorna skulle ju passa bra i armén när det kommer till kontors-, och sekreterarjobb, eftersom kvinnor sköter sådant bättre än män. (låt mig dö inombords en smula). Alltså vad är det för århundrade vi lever i? Är det faktiskt på 2010-talet vi för dessa diskussioner om huruvida män passar bättre till att göra vissa saker än kvinnor? Män föds inte med en oerhörd vilja att avfyra vapen, krypa i buskar och döda fiender, det är något en lär sig, i armén. Kvinnor föds inte med en längtan efter att sköta hus och hem, vårda barn och äldre, och ta hand om de "lätta uppgifterna" så som det kallas. När jag skrev inlägget om Lotta Svärd så läste jag om deras otroliga insats under krigsåren, och där var det inga sötebrödsdagar för de kvinnorna. Inte heller för de kvinnor som lämnade ensamma med jordbruk, familj och ansvar för att försörja sig själv och sina barn. När männen drar ut i krig lämnar en kvinna som får ta mannens roll i hemmet och på arbetsmarknaden och arbetar därför för två, och folk vågar ha mage att påstå att vi inte klarar av den fysiska belastningen? Att vi kvinnor  som av naturen är byggda för att klämma ur oss ungar och blöda en vecka per månad utan att dö (inte alla dock, men en är inte mindre kvinna för det), att vi inte skulle vara kapabla att handskas med allt som krig innebär? Skulle värnplikten vara obligatorisk för alla skulle vi få en bredare och mer tolerant syn på vad manlighet och kvinnlighet egentligen är (nämligen sociala konstruktioner), och vi kanske någon gång skulle kunna acceptera att alla inte stöps i samma form. Kvinnor skulle inte må sämre av att åka hemifrån ett år och förbereda sig inför livet, det vore bara hälsosamt. Det skulle även leda till ökad jämställdhet, eftersom det skulle innebära att den olika behandlingen som sker utgående från kön skulle upphöra, och i längden till ett mer tolerant samhälle där individen spelar roll, inte vad en har mellan benen. 

Krig är skit och psykiskt och fysiskt betungande för hela befolkningen vars land är delaktigt i krig. Jag hoppas vi aldrig behöver uppleva det, men jag väljer att lämna bort den aspekten ur den här debatten eftersom värnplikten inte lär avskaffas i första taget i vilket fall som helst. Detta handlar mer om kvinnors vara eller icke vara i armén, inte om huruvida krig är bra eller dåligt, för det svaret vet vi väl redan...