tisdag 11 november 2014

Till min dotter

Imorgon är det exakt fem år sedan du såg ljuset av lysrör för första gången, och i skrivande stund är det exakt fem år sedan jag svor på att jag aldrig skulle klara mig levande ur förlossningen. Du gjorde det inte lätt för mig, och efter ett dygn av sammandragningar men ingen bebis ville jag lägga ihop benen och sluta vänta på att du skulle behaga göra entré med vad som kändes som samma grace som ett 40-tals soffmöblemang. Men efter 36 timmars krigföring kom du ut, och du var den härligaste lilla människa jag någonsin sett, och att du levt rövare inne i mig i nio månader kändes ofattbart, att jag kunde bygga en liten människa med hjälp av min kropp. Jag visste ingenting om bebisar, knappt vad som var fram och bak, än mindre visste jag om hur jag skulle hålla i dig så du inte gick i tusen bitar. Jag sov inte en blund under första natten på BB, av rädsla för att du skulle sluta andas om jag så mycket som blundade längre än en sekund. Jag visste inte vad framtiden hade med sig, vad som skulle hända med oss och hur det skulle gå, det enda jag visste var att du hädanefter var meningen med mitt liv, och att det var detta jag förberett mig på i nio månader; att bli din mamma. Jag minns hur jag satt och såg in i dina gråa ögon som förundrat vandrade fram och tillbaka, och jag hade så svårt att förstå vad som hade skett. Vad innebar min nya roll? Hur ska jag bete mig? Tänk om jag inte kan vara mamma, tänk om jag inte vet hur man gör? Men det gick bra, allt löste sig och det visade sig att jag var ganska duktig på att vara mamma. Även om vi hunnit vara med om mycket motgångar under de fem åren som gått har vi tagit oss igenom dem, och vi kom ut helskinnade och starkare än någonsin. Och nu, när du har uppnått den magiska ålder av fem år, kan jag inte låta bli att tänka på allt som kommer att möta dig i framtiden.

Du blev omhöljd av ett rosa täcke några minuter efter att du föddes, och du benämndes som "nr 2 - flicka" på ditt födelsebevis. Det kom rosa kläder från alla håll och kanter, och du var så söt och allas lilla prinsessa som kunde charma en sten med dina glada ögon och ditt härliga skratt, vilket du ännu kan. Det har aldrig varit så uppenbart för mig som nu i dessa dagar, när jag inser att du håller på att bli stor, att det där rosa täcket, och den där tvåan på pappret, har format den väg som du färdats på fram tills denna dag. För i dessa två saker, hur triviala de än må verka, så ligger det förväntningar och krav som ska uppfyllas hela livet igenom. Dessa förväntningar och krav talar om för dig hur du ska uppföra dig, hur du ska klä dig, hur du ska bete dig och vad din uppgift som Kvinna är, och trots att jag varit medveten om detta sedan du blev född och försöker motverka det, omges vi av ett helt samhälle som gör allt för att du ska uppfylla dessa krav korrekt. För annars gills du inte. Annars är du inte normal, annars är du inte Kvinna. Jag har aldrig tvingat dig att ha kläder med en viss färg, eller sagt att du inte får leka med dockor, jag har försökt att ge dig alternativ till allt det där som automatiskt kommer med när man föds som flicka. Jag har försökt få dig att inse att det finns så mycket mer än pojk- och flickfärger, pojk- och flickleksaker och pojk- och flicklekar, hela världen ligger för dina fötter, barn, det är bara att välja och vraka mellan allt underbart och hemskt som omvärlden har att erbjuda. Med all min kraft försöker jag få dig att vidga dina vyer, att inte begränsa dig till de normer där femåriga tjejer ska befinna sig, att lära dig att vara dig själv. Med det är inte lätt, när alla andra gör precis tvärt emot vad jag önskar dig, när de berömmer hur fin du är, hur söt du är, frågar om du vill bli prinsessa när du blir stor och om du vill gifta dig med en prins. Det värker i mitt modershjärta när du tittar upp på mig med stora, vädjande ögon och frågar är jag fin nu, mamma? Visst är jag fin? Säg att jag är fin... Och jag vill säga att det finns så mycket viktigare saker än att vara fin. Du är intelligent, rolig och snäll mot alla som du möter. Men det är inte egenskaper som är viktiga. Man kommer ingenstans genom att vara snäll här i livet, och det kommer även du att få uppleva.
Jag bävar för den dag när du kommer hem från skolan och någon har sagt att du är ful. Eller när du börjar raka dina ben som ännu knappt fått hår, eller står och nyper dig i huden och tycker du är tjock, fast du inte alls är det. För jag vet att dessa dagar kommer att komma, för jag har också upplevt dem. Jag har också stått där och hatat mig själv för att någon idiot har sagt det ena eller andra om mitt utseende, jag har också rakat bort hår på min kropp för att jag trott att man inte ska vara hårig om man är tjej. Jag har också fått uppleva det som miljoner andra kvinnor går igenom, endast för att de är kvinnor. Du kommer att få höra från alla håll och kanter hur du ska se ut, vilka kläder du ska ha, hur du ska bete dig i sängen, hur du ska tillfredsställa din man, hur du ska träna för att uppnå den ouppnåeliga perfekta kroppen, hur du ska sminka dig för att se osminkad ut, hur du ska styla håret för att det ska se naturligt ut, hur du ska göra för att bli åtråvärd. Direktiven för kvinnligheten har redan börjat i och med att du ikläddes det rosa täcket för fem år sedan. 

Jag önskar något annat för dig, min älskade dotter, jag önskar att du växer upp till en stark och enastående person, som är dig själv och inte låter folk trampa på dig. Det kommer att vara svårt, och det kommer att ta sin tid innan du inser att det finns så mycket mer än det som planerats för dig, men du kommer att upptäcka det förr eller senare, för det gjorde även jag. Jag vill inte att du ska begränsas av ouppnåeliga ideal som gör dig till någon som du inte egentligen är, som gör dig till det som samhället vill att du ska bli; en kvinna som ständigt är i jakt på en Kvinnlighet som inte egentligen existerar, och som man aldrig kan uppfylla, hur hårt man än försöker.
Älskade dotter, du är mitt allt och jag kommer alltid att finnas där för dig, vilka vägar du än väljer. Jag kommer aldrig att svika dig och jag kommer alltid att stöda dig i dina val, och jag kommer att uppmuntra dig att vara dig själv och jag tänker alltid uppmuntra dig att följa ditt hjärta. Då kommer det nog att bli bra...

Grattis på födelsedagen min älskade älskade flicka, du är bäst i världen, och jag vet att du kommer att vinka till mig från rymden en vacker dag, eller uppfinna ett nytt vaccin, eller fixa folks hår, oavsett vilket ditt öde är kommer jag alltid att vara stolt över dig...

5 kommentarer:

Sofia sa...

Så himla vackert och klokt skrivet om din intelligenta, roliga och snälla dotter! Grattis till henne!

Stumpan sa...

Oj tack ska du ha! :)

ett ritstift i din rumpa sa...

otroligt vacker (och sant) skrivet!

Stumpan sa...

tusen tack! :)

Carina sa...

Så vackert skrivet. Hon kommer att gå igenom ett stålbad men med dig som mamma kommer hon att stiga upp ur det badet starkare än någonsin :-)