Men.... männen då?

Nu tänkte jag prata lite familjeplanering och reproduktiv hälsa. Kanske främst det förstnämnda. Jag skrev tidigare i år en uppsats i familjepolitik om just dessa ämnen och jag lärde mig så mycket, och på samma gång blev jag himla uppgiven, som vanligt när det kommer till saker som vi här i Finland tar för givet men som är så främmande i andra länder. 

Vi i Finland har en relativt lång historia när det gäller att ta hand om våra nyförlösta mödrar och barn. Till exempel grundades den första rådgivningsstationen för barn år 1904, och år 1949 så täckte kommunala barn- och mödrarådgivningsbyråer hela landet. Blir man gravid nu vet man att man går på regelbundna rådgivningsbesök och barnmorskan följer upp familjens situation även efter förlossningen, detta är en företeelse som förekom redan i slutet av 1800-talet. Den lokala barnmorskan besökte den nyblivna mamman för att lära henne om hur man sköter barnet och de egna hygienen. eftersom det var barnmorskornas ansvar att utbilda mödrarna i frågor om hälsa och moderskapet. Det som är så bra med det här systemet är att ALLA gravida besöker rådgivningarna och går dit med sina barn senare, oavsett socioekonomisk bakgrund, och därför förekommer det ingen social stigmatisering heller. Många kommuner erbjuder även extra stöd för familjer som kan uppleva att de har problem med att orka och hinna med allt, och det ska aldrig vara en hög tröskel för att ta kontakt med rådgivningen om det är saker man funderar över. Vi har otaliga familjeförmåner som staten erbjuder och vi har även tillgång till barnomsorg, läkarvård och direkta ekonomiska understöd. Dessa går jag inte mer in på här, eftersom det då antagligen börjar låta som ett informationsblad från FPA. Jag vill bara lyfta fram hur det ser ut i vårt land, för det systemet vi har är ett av de bästa i världen då alla barn oavsett bakgrund omfattas av dessa förmåner. Vi har det ganska bra på det stora hela när det kommer till reproduktiv hälsa, och vi har tillgång till preventivmedel och fri abort, vilket nu för tiden räknas som viktiga delar i ett samhälle som kan kallas välfärdsstat. 

Nåväl. 

Det finns ju länder där saker och ting inte alls ser ut som det gör här. Ofta är det på grund av fattigdom som länder har problem med en hög befolkningstillväxt, och även religiösa och kulturella orsaker gör att det föds fler barn än vad som kanske skulle vara nödvändigt. De fattiga länderna har även ofta en hög nivå av mödradödlighet och spädbarnsdödlighet på grund av bristande hygien och utbildad vårdpersonal som kan underlätta kvinnans förlossning. Området i Afrika söder om Sahara har länge varit ett problemområde när det gäller befolkningens reproduktiva hälsa och där kommer även korruption och pengar som hamnar i fel händer med i bilden. Vissa länder kan erhålla stöd för preventivmedel från olika välgörenhetsorganisationer för att den fattigare delen av befolkningen ska få tillgång till dessa. Problemet är ofta att det blir en marknad av det hela och regeringen och andra ansvariga väljer att sälja preventivmedel till de familjer som har råd att betala, och därför lämnar de utan pengar också utan skydd. Det resulterar i att det fortsättningsvis är flest barn som föds i fattiga familjer och mödradödligheten fortsätter att vara hög i vissa områden. 
Det har dock skett en förbättring på senare tid, och man har lyckats begränsa befolkningstillväxten till en viss del med hjälp av att informera familjer om deras möjligheter att skydda sig själva. Familjerådgivning och att medvetandegöra kvinnor om hur man gör för att inte bli gravid spelar en väldigt stor roll när det kommer till att förhindra mödradödlighet och spädbarnsdödlighet. 

En annan sak som görs bland annat i Indien för att hämma befolkningstillväxten är att massterilisera kvinnor. Det var på grund av detta som jag började skriva detta inlägg från första början, eftersom det uppdagades en situation i förra veckan när 13 kvinnor dog efter en massterilisering i Indien. Kvinnorna bli mödrar ofta i väldigt unga år, och det är två barn som är idealet. Familjer väljer ofta att skaffa två barn i ett tidigt skede i förhållandet och sedan steriliseras kvinnan för att inte kunna föda fler barn. Om en familj har många barn straffas de genom att inte få samma rabatter som mindre familjer och de får olika förmåner indragna. De indiska kvinnorna lockas med hjälp av olika förmåner om de steriliserar sig, men det handlar sällan om stora summor. Kvinnorna som steriliserades i det fall där flera blev förgiftade fick de en summa på 19 euro för att genomföra ingreppet. Här är ett utdrag ur en artikel från 2013, som beskriver hur steriliseringarna brukar gå till:

"Barnmorskan Gurla Premiladevi beskriver lägren som ett medicinskt löpande band. Ibland hölls de på byskolor. Två hopskjutna skolbänkar fungerade som operationsbord, kvinnorna tvingades vila på golvet efteråt och toaletter fanns sällan. Läkarna pressades eller belönades för att arbeta snabbt. En del saknade erfarenhet.

– Ibland fick jag peka ut äggledarna eftersom läkaren inte hittade dem, säger Gurla Premiladevi som assisterat vid många operationer.

I Answers senaste rapport om steriliseringarna pekas flera allvarliga problem ut: Kvinnor får inte veta vad ingreppet innebär, får ingen information om andra preventivmedel, undersöks inte före operationen och följs inte upp efteråt.

– Regeringen ville att vi skulle ta bort det kapitlet. Men vi vägrade, säger Praksamma Malawarapo.

13 procent uppgav att de drabbats av komplikationer som sårinfektioner och skador på organ eller blodkärl. Det har till och med hänt att kvinnor dött.

– Det var en febrigt snabb kampanj. Läkare har erkänt att de slarvat för att nå målen, säger Prakasamma Malawarapo som trots allt tycker att steriliseringarna gett indiska kvinnor mer frihet då de inte längre är lika bundna till hemmet.

I andra delar av landet som inte lyckats hejda befolkningstillväxten pågår intensiva och kritiserade steriliseringskampanjer. I Andhra Pradesh har dock pressen på kvinnorna minskat, enligt Malawarapo. Läger ordnas fortfarande och straff- och belöningssystemet är kvar. Fast hon tror inte att det påverkar.

– Steriliseringarna har blivit en naturlig del i kvinnans liv. Även utan läger eller gåvor tror jag nog de skulle söka upp kliniker för att få det gjort.

För indiska män är det annorlunda. Trots kampanjer och lockbeten vägrar de. Endast cirka en procent av steriliseringarna görs på män.

– Det är en genusfråga. Männen säger: ”Jag jobbar hårt, vad händer om jag blir sjuk efter operationen?”, säger Prakasamma Malawarapo."

Det är två saker jag reagerar på efter att ha läst den här artikeln. Först, steriliseringen innebär att kvinnorna inte längre är bundna vid hemmet och innebär alltså mer frihet. Det kan jag förstå, men jag tror ju inte att det ges så många alternativ, och framför allt INGEN INFORMATION om andra preventiva metoder. Och så undrar jag; är jungfrufödslar ett välkänt fenomen i Indien? Det verkar ju så eftersom det endast ligger på kvinnornas ansvar att hämma befolkningstillväxten. Här ser vi samma situation som p-pillren som skulle utvecklas för män, men som inte har så stor efterfrågan så man väljer att inte lägga så stor energi på att utveckla dem vidare så att de skulle komma ut på marknaden. Varför steriliseras inte männen, när det rent tekniskt innebär att en man kan befrukta himlans många kvinnor mest hela tiden, men en kvinna kan ju bara föda barn (som oftast bara är ett) en gång per år. Skulle det inte då vara mer effektivt att sterilisera männen? 

Detta är ju saker som inte helst diskuteras, eftersom det räcker med att männen sätter sig på tvären och säger "nej vi vill inte", och så är det bra med det. Men kvinnorna ska trycka i sig hormoner, steriliseras och på många håll genomgå illegala aborter för att inte få barn. Igen ser man hur ordningen i världen ser ut, och hur lågt värderad kvinnans hälsa och välmående verkligen är. Även här hemma hos oss kan det vara svårt för kvinnor att bli tagna på allvar när det kommer till sjukdomar som är kopplade till menstruation eller graviditet, det är ju bara "naturligt" så vi får leva med det, och graviditet är ju inget sjukdomstillstånd (vilket jag tycker att det i vissa fall visst kan vara) så det är bara att bita ihop. 

Nej mer utbildning åt folket och kräv mer ansvarstagande av männen, för oftast behövs det en spermie för att ett ägg ska utvecklas till ett embryo, och kvinnan ska inte behöva bära hela skulden för den ökade befolkningstillväxten.