torsdag 13 november 2014

Könsstympning och rädslan att prata om fittan (eller snippan om det låter bättre)

En pratar ofta om 1960- och 1970-talet som de gyllene åren när det kommer till kvinnans sexuella frigörelse. P-piller uppfanns, kvinnorörelserna krävde preventivmedel, säker abort, och framför allt rätten att bestämma över sin egen kropp. Behåar brändes och en förespråkade "öppna förhållanden", den sexuella frigörelsen var ett faktum. Vi har ju kommit en bit på vägen sedan dess, kan en ju tänka, vi får bestämma vem och hur många en vill ha sex med, vi har tillgång till preventivmedel och abort, vi får se ut hur vi vill och vi behöver inte vänta med att ha sex tills innan vi gifter oss (med undantag för i vissa religioner, men jag utgår från mitt vita västerländska perspektiv i denna fråga), vi har sexualkunskap i skolan och tillgång till sexualrådgivning från ganska tidig ålder. Så vi har det ganska bra. Eller?

Under senare år har en sett ett stort uppsving av vaginal plastikkirurgi, och allt fler kvinnor väljer att i allt lägre åldrar karva av sig blygdläpparna på grund av de anser att deras underliv inte ser ut som det ska. I England finns det kliniker som opererar flera kvinnor per dag, och de yngsta kan vara 16 år. Nu handlar inte det här om operationer som görs på grund av att en lider fysiskt av att saker inte står rätt till med fitty, och att en därför av medicinska skäl väljer att operera sig, för det är en helt annan sak än dessa kosmetiska orsaker. De flesta operationer som utförs handlar om att "korta av" blygdläpparna, eftersom patienten upplever att de är för stora och de lever i tron att ingen kommer att vilja ha sex med någon som ser ut så mellan benen. Lite kuriosa på det: storleken på de inre blygdläpparna (labia minora på latin) kan vara allt mellan ett par cm till nästan tio cm, och det är fortfarande helt normalt. Är ni intresserade av utseende och storlekar på fittor kan ni läsa mer HÄR, vilket jag rekommenderar, eftersom en tydligen aldrig kan lära sig för mycket om sitt underliv.
Vi som har gått genom puberteten vet ju att det händer ett och annat med fitty under den tiden, det börjar blöda hej vilt och så blir vissa saker större och hår börjar växa där det inte fanns hår förut. Detta känns ju lite jobbigt om en inte har korrekt information om vad det är som verkligen händer och att det som sker är utfunderat sedan tusentals år och det är meningen att det ska hända. Detta faktum plus det tabu som finns över det kvinnliga könsorganet (inte prata högt om det, hysh hysh), gör att en kanske inte vågar fråga om saker som en undrar över och går istället omkring i tron att en är helt fel och missbildad och ingen kommer någonsin att vilja ha en när det ser sådär äckligt ut. Så till den stora frågan: vem har vi att tacka för dessa reaktioner bland osäkra tonåringar??? PAMPADAAM: porrindustrin och det att vi lever i ett patriarkat där kvinnans kropp ses som objekt som finns till för att föda barn eller tillfredsställa en man.

Jag tror att nu om någonsin är det många unga (barn?) som inleder sin resa i den sexuella världen genom att titta på porr. Idag är möjligheterna oändliga och även om en inte vill se på porr så räcker det med att skriva in fel sökord i google så leds en in på diverse tvivelaktiga sökresultat, vi är alltså utsatta för porr på ett helt annat sätt än vad en var "förr i tiden". Om ens första kontakt med sex är via porr så är det lätt hänt att det skapas en lite skev verklighetsuppfattning angående själva sexet, men även uppfattningen om kroppen och främst den kvinnliga kroppen blir rent sagt åt helvete fel. Kvinnorna som medverkar i porrfilmer har ofta "korrigerat" sina kön så att de inre blygdläpparna inte alls ser ut som de annars gör på en vuxen kvinna, de ger mer ett intryck av att vara instoppade och undangömda. Sedan att det inte finns så mycket hår på fitty resulterar i att tjejer som kommer i puberteten och börjar få könshår tror att de är onormala på grund av att det växer hår där. Och detta är inte så svårt att se om en går in på olika sex och sånt-frågeforum där dessa frågor kommer upp: är jag onormal när det växer hår på min snippa? Bilden en får från porrfilmer är alltså att kvinnans kön ska se ut som ett barns kön, slätt och instoppat. 
Det finns en dokumentär som heter The Perfect Vagina som jag länkar till i slutet av inlägget, som är mycket sevärd. I filmen ska en sextonårig tjej göra en förminskning av sina blygdläppar för att hon blev retad av sin syster och ett gäng killar som sa att hon hade stora blygdläppar. Till saken hör att ingen av dem hade sett hennes kön och om jag minns rätt hade hon inte haft sex med någon heller, utan hon skämdes så oerhört för sina fullt normala blygdläppar att hon valde att åka till doktorn och snitta av dem. I filmen får man även se själva proceduren, och det var inte trevligt, ingreppet i sig tog kanske 30 minuter, men läkningstiden var desto längre och smärtsammare. 
Det gjorde så ont i mig att se hur dessa unga människor väljer att könsstympa sig på grund av att en tror att man är onormal, och med vetskapen om att med lite ordentlig utbildning och information kanske det inte skulle ha behövts, då kanske hon skulle ha förstått att uppskatta sin fitta precis som den är. Och inte bara unga människor, utan även medelålders kvinnor som tror att deras män tycker att de är oattraktiva för att deras fittor inte ser ut som i porrvärlden, och går och bär på denna tunga ångest som de inte vågar berätta om, för det är ju saker en inte ska prata om högt. Det är ju bara att gå till sig själv och sin egen vänskapskrets, det är ju knappt så att en vågar säga ordet "mens" högt trots att en är bland andra mensare, hur ska en då våga prata om sina bekymmer om blygdläpparna?

Även restaurering av mödomshinnan togs upp i den ovan nämnda filmen. Och bara det, att vi fortfarande lever kvar i denna myt att mödomshinnan överhuvudtaget existerar gör mig så förbannad. Lär man ut sådant i skolorna än i denna dag? I vissa religioner måste ju kvinnan kunna "bevisa" att hon är oskuld på sin bröllopsnatt, annars drar de skam över hela familjen och det blir hedersmord och hela baletten. Därför så söker sig många muslimska flickor just till dessa doktorer för att fixa till mödomshinnan om de råkat ha sex innan de gifter sig, av rädsla för att vanära sin familj. Man fixar något som aldrig ens funnits. Det heter slidkrans, läs mer om det här, det som felaktigt blivit kallat för mödomshinna. Alla kvinnor blöder ju inte helst första gången de har sex, men ändå pratas det om att mödomshinnan spricker och det är därför det blöder. Sånt jävla skitsnack. 

Vi pratar om att vi måste stoppa könsstympningen av kvinnor i Afrika, att det är ett brott mot mänskligheten. Men är det bättre att gå till en läkare här och könsstympa sig på grund av en sjuk norm som råder i samhället? Det är ju även en form av förtryck, men det utövas på ett sådant sätt att vi tror att vi själva gör ett medvetet val, att det är för vår egen skull. Precis av samma orsak som vi rakar, sminkar, smörjer, botoxar, svälter, opererar och *är måna om vårt utseende*, för att någon annan säger hur vi ska vara och se ut. (Och nej, jag dömer ingen för att en bryr sig om sitt utseende, det gör jag också, men det skadar inte att fråga sig varför man gör det).
Är vi sexuellt frigjorda när vi mer än någonsin har en sådan ångest över vårt underliv och dess utseende, att vi av egen vilja lägger oss under kniven för att känna att vi duger som någons sexpartner?
Och vad håller skolorna på med? Hur ser sexualundervisningen ut idag? Är det samma som det var för 15 år sedan förstår jag att en inte vet någonting om sin egen kropp eller varför saker händer. Hur ska man kunna ta in viktig information av en lärare som är för nervös för att prata om fittan och visar diabilder från 1970-talet där allt är så hårigt så man inte alls ser hur ett kvinnligt kön ser ut, knappt ett manligt heller för den delen. Sexualundervisningen måste börja anpassas efter ungdomarna och det måste tas ner till deras nivå. Jag skulle inte alls ha något emot att upplysa unga om dessa saker, och göra det på ett sätt som får dem att förstå att det en ser på nätet inte är verklighet, utan det är bara fiktion. Att inte vara rädd att prata om de här sakerna eftersom det är så viktigt i en tonårings liv, och då måste en ha rätt information att arbeta med, annars blir det bara en massa missförstånd och felaktiga uppfattningar om sig själv och andra.

The perfect vagina kan ni se här, och snälla ta er tid att göra det, kvinnor som män. Det är VIKTIGA SAKER! Och alla där ute med fitta, bli vän med den och ta reda på om det är något ni funderar över! Det är inte för inte man rekommenderas att gå regelbundet till gynekolog för att kolla upp saker och ting, och då ska man även passa på att fråga om saker man undrar över. Och vi måste även sluta skämmas över att prata om vårt könsorgan, eftersom skam och tabu bidrar till att ännu mera myter och okunskap sprids.. Så, vad säger ni, ska vi göra den sexuella revolutionen på allvar den här gången? Och börja med att älska våra kroppar och ge samhället en spark i skrevet och ett argt jävla långfinger? Det tycker jag absolut vi ska, med början från nu.




6 kommentarer:

Carina sa...

Jag tycker verkligen att du ska ta ditt eget förslag på allvar och gå ut och informera! Det är just sådana eldsjälar som du som ska göra det! Jäkligt bra skrivet, Lina! Full pott!

jeasmine sa...

Super bra skriva, å strongt att dö vågar skriv om ett ämne som e väldigt hysh hysh om!

Angelica sa...

Angående porr, jag läste en sexualkunskapskurs i vintras och där sa föreläsaren att de analyserar porrfilmer för att sedan kunna berätta till ungdomar i skolan hur skev porrindustrin är och att verkligheten ser långt ifrån ut så = bra tycker jag! Föreläsaren sa också att hon kunde se att de flesta tjejerna i filmerna hade bedövat område kring analen för att kunna ha analsex a'la porrindustrin. Föreläsaren sa också att hon kunde se att tjejernas ringmuskel var riktigt förstörd och nött p.g.a. för slitsamt analsex. Fyfan...

Bra inlägg och bra skrivet, som vanligt! :)

TIDSTJUVEN.com sa...

Riktigt bra och välskrivet inlägg Lina! :)

Jag VILL ju tro att sexualundervisningen är bättre idag än vad den var för 15 år sedan. Pluggar själv till speciallärare med klasslärarbehörighet som biämne och vet att de som går till klasslärare (alltså vanliga lågstadielärare) har 5 sp hälsokunskap på sitt schema och där tas många viktiga ämnen upp. Många läser dessutom extra kurser i sexologi, vilket är HUR BRA SOM HELST. Nyutbildade lärare har förhoppningsvis inga problem att prata om sex, kroppen och felaktiga uppfattningar som förmedlas via porrindustrin med sina elever. Det är väl snarare alla de där "gamla" lärarna som fortfarande tycker att det är småpinsamt.

Keep up the good work!

Stumpan sa...

vad jag blir lättad att höra att utvecklingen gått framåt när det kommer till sexualundervisningen. jag kollade runt lite vad en utbildning skulle kosta för att bli sexualupplysare (tror det var via folkhälsan) men det var flera tusen euro och därmed out of the question... jag tror också att det vore bra för föräldrar att få vägledning när det kommer till de här sakerna, hur de ska prata med sitt barn om sex och få modet att inte göra en så stor grej av det. Och så tror jag även som ni nämner att det är en generationsfråga, eftersom inställningen till sex inte är lika strikt så nu för tiden så vågar de nya lärarna tala om det på ett mer avslappnat sätt vilket är BRA!

Liisa sa...

De "öppna förhållanden" som förespråkades på 1960 och 1970-talen och som kvinnor än idag ibland uppmanas att ha för att uppnå sexuell frigörelse kan bli en tvingande norm på precis samma sätt som rakning, bantning, skönhetsoperationer o.s.v.

Sex ska en ha för sin egen skull, inte för att bryta normer eller bevisa för omvärlden hur härligt frigjord en är. En behöver inte nödvändigtvis ständigt utöva sin sexualitet med så många personer som möjligt för att uppnå frigörelse. Och med det sagt är det självklart så att olika sätt att leva passar olika personer.

Själv älskar jag att knulla, men öppna förhållanden är inget jag är det minsta intresserad av. Dels för att jag enbart älskar att knulla med någon jag är verkligt attraherad av, och de flesta män attraherar mig inte det minsta. Jag tycker helt enkelt att de flesta män är fula och oattraktiva. Dels för att jag helt enkelt inte vill knulla med någon jag inte gillar också som människa och känner gemenskap med. Jag vill inte ta efter det beteende heterosexuella män haft i årtusenden och ha sex med människor jag ser ned på och föraktar.

Trivs andra kvinnor med att leva i öppna förhållanden är det deras ensak och jag dömer inte ut dem. Men att däremot förespråka öppna förhållanden som en feministisk strategi tror jag är farligt, eftersom det kan få kvinnor att känna sig pressade till sex med män de inte är attraherade av , eller få kvinnor att känna sig onormala om de inte känner lust till vilken man som helst, när som helst.