tisdag 2 december 2014

du och jag, menskopp, nu är det du och jag

Idag köpte jag en menskopp (mycket mens på bloggen nu, men det är sådant ni får leva med om ni vill hänga här regelbundet ;). Och jag är himla förväntansfull inför att få testa den. Måttet blev rågat när jag idag för jag vet inte vilken gång i ordningen blödde genom mina arbetsbyxor, och jag svor över de jävla tampongerna som inte klarar av syndafloden, och jag svor över att mitt yrke kräver vita arbetsbyxor, som inte alls är praktiskt i egenskap av menstruerande varelse. Så jag stegade iväg till närmaste apotek när jag åkte in till stan och sa NU SKA JAG HA EN MENSKOPP VAR HAR NI MENSKOPPARNA??? Med caps lock-bokstäver. Det roliga var att jag och en gammal gubbe var enda personerna på apoteket, och hela personalen stod i en hög och pratade när jag kom in, de skingrades snabbt åt olika håll efter min burdusa öppningsreplik, men jag blev betjänad av en trevlig tjej som frågade nervöst om jag blöder mycket eller lite. Jag blöder som satan var mitt svar (mest i huvudet) och valde storlek där efter. Och detta känns som välinvesterade 35 euro, om jag slipper hålla på med de jävla blekta bomullsprodukterna som torkar ut varje slemhinna de kommer i närheten av, och som kostar ganska mycket med tanke på att en verkligen är tvungen att använda någon form av mensskydd om en är innehavare av fruktsam livmoder. Så nu Lunette, är det upp till bevis, och jag hoppas vi ska trivas ihop, och att du ska göra mitt liv mycket enklare när det gäller menstruation framöver.



 Måste även påpeka att det är bra med Finland när en får köpa menskoppar på apotek, något jag förstått inte förekommer i t.ex Sverige? Men jag kan ju ha fel. Tur att något är bra med det här landet också, som annars gjort mig ganska besviken på senare tid. Dock har jämlik äktenskapslag och menskopp på apotek gett landet pluspoäng.

Slank även in på H&M för första gången på jättelänge (försöker undvika att handla där, men när lättjan slår till är det alltid ett säkert kort), i jakt på ett plagg att ha på firmajulfesten som är om två veckor. Lyckades inte hitta någon trasa att ta på mig, dock köpte jag nya kläder till min vajayjay (alltså trosor) med Superman-loggan på, så menskoppen ska känna sig välkommen. Hittade även en ful kjol för 3 euro som också fick komma hem. Jag kom på mig själv att gå omkring och leta efter det fulaste plagget i butiken, eftersom jag antagligen skulle klä i det, och jag ville även ha kläder med färg och som är lite "speciella". Kan ju lugnt konstatera att HM, eller Vasa för den delen, inte är rätt plats för att hitta speciella kläder. Allt jävla glitter som kommer nu såhär till jul, rött, svart och glitter är det en har att välja mellan om en skulle vilja ha en klänning, som dessutom är så korta så en vet inte om det är en klänning eller top. Och whats up med ballongklänningarna? Slutar de aldrig säljas? Nej, jakten fortsätter på julfestplagg, och känner jag mig själv rätt hittar jag något på loppis, eller så tar jag en gammal trasa af tyg från tidigare år. Jag har ju nu även ett rosa hår att tänka på när jag väljer kläder, vilket inte gör saken lättare när det gäller att hitta plagg en tycker om...


måndag 1 december 2014

SCUM

Jag hade tänkt skriva ett himla inspirerande inlägg i feminismens tecken, men idag är jag en trasig människa och har inte större tankeförmåga än en amöba, och lämnar därför er med denna härliga dokumentär om teaterföreställningen baserad på SCUM-manifestet. Andrea Edwards blev en av mina nya feministiska förebilder efter att ha sett den här dokumentären, och nu måste jag få tag i ett exemplar av boken SCUM så jag kan få förståelse för vad det är som gör folk så rädda för den.

Ta er en timme och se denna! klicka på bilden så kommer ni till filmen.

 filmen

söndag 30 november 2014

att menstruera mitt i julstöket

Under de senaste dagarna har det varit storstädning och julpynt på schemat i vår familj. Det har gått över förväntan bra, och jag har till och med tagit itu med de förbannade skräplådorna som är fulla med en massa småprylar som en inte vet vart en ska placera, utan en skyfflar ner allt i närmsta låda eller skåp. Och jag kan även erkänna att jag och Smokey borde få pris i förmågan att skapa varje låda/skåp till ett totalt inferno av obestämbara föremål. Jag har till exempel hittat både visdomständer, tanga-kalsonger och en miljon klädnypor på konstiga ställen under dessa dagar som jag städat. Men nu är det i ordning, så nu får det fyllas på med mera skit. Det finns en skåp som borde redas upp ännu, men att öppna dörren till den är som att öppna dörren till världens avgrund, och en vet inte om en tar sig ur det projektet levande. Som det är nu är det på egen risk att öppna skåpdörren, eftersom random föremål kan falla dig i huvudet om en äventyrar ödet och faktiskt öppnar porten till helvetet. 
Jag hatar att städa inför julen, eftersom det känns som en har så stor press på sig att städa på ställen som en annars förbiser vid en "vanlig" städning. Städa och torka ur skåp, torka skåpdörrar, dammsuga under soffan och hitta ett halvt års förlorade leksaker och godis, städa garderoben (HATA), städa och reda upp i bokhyllan (och gråtande tvinga sig själv att rensa bort böcker en inte läst på 10 år), slänga bort döda blommor som aldrig kommer att återuppstå trots tappra försök osv osv. Men nu är allt det jobbiga gjort, utom att städa ur garderoben för det fruktar både jag och Smokey, men jag har satt deadlinen innan jul, då ska det vara städat. 
Och så var det ju det här med att få upp det förbannade julpyntet efter att en städat sig svettig, och varje år är det samma sak, men i år var det lite värre eftersom jag PMS:ade och mensade under hela pyntningsprocessen, och det förklarar mina känslor så här i efterhand. 

När en ska hänga upp julgardiner och inte hittar hälften och sedan trasslar in sig i dem och håller på att falla ihjäl när de ska hängas upp...


När en fått upp julgardinerna och ska ha hänga stjärnor i fönstren och inga av lamporna funkar (som alla fungerade när stjärnorna togs ner i januari)...


En skiter i stjärnlamporna och bestämmer sig för att ta fram slingorna med fina färggranna lampor för att lägga någonstans som får placeringen att se spontan men ändå otroligt smakfull ut...


... och en undrar vem i helvete som inte ordnade upp ljusen när de togs ner sist...


.. änglaspelet ska byggas ihop och en av "pinnarna" som ska plinga är spårlöst försvunnen...


Lillan har tjatat om att baka pepparkakor hela veckan, och när vi äntligen fått utkavlat degen och stansat några kakor, vill hon inte baka längre än 5 minuter, eftersom:


Och så var det ju den obligatoriska julmarknaden på Stundars som ska besökas. Ingen bra idé på mensens första dag + mensvärk, när humöret åker berg och dalbana och en skulle vilja mörda allt som rör sig, då är det inte skönt att vara med 6000 andra julhandlare på ett litet utrymme...


Mängden julglädje är obeskrivlig. Men konstigt nog så är julen en av de högtider jag tycker mest om, trots att den innebär mest stress och för höga förväntningar. Nu ska jag sätta mig ner, dricka glögg och njuta av att lägenheten är nystädad (vilket den kommer att vara i cirka 1 timme, max). Hoppas ni haft en trevlig första advent. Själv längtar jag efter 22 december när jag får ta efterlängtat JULLOV!

















torsdag 27 november 2014

Dagens störigaste person(er), del 2

Alltså jag orkar fan inte med den här världen. Ingen har väl missat charmpojken Julien Blanc? Efter lite forskning på Youtube visade det sig att det finns en hel klan av dessa RSD (real social dynamics) -män. Julien Blanc har väl fått mest uppmärksamhet eftersom han är ett svin ända in i ryggmärgen efter vad det verkar, och han har blivit bannad från flera länder där hans "pick up-tour" skulle ha ägt rum. Blanc har blivit anklagad både för sexuella övergrepp och för våldtäkt, och han representerar en kvinnosyn som verkar vara ganska den samma som Dan Bilzerian, nämligen att kvinnor är något som en kan behandla hur som helst, som objekt. Det finns flera andra töntar inom detta RSD-fenomen som heter Todd, Tyler och Jeffy bland andra, och youtube svämmar över av en massa härliga instruktionsvideor från dessa män som ger goda råd om hur män ska få kvinnor att vara otrogna, hur män ska få kvinnor på fall och hur en ska vara allmänt obehaglig och "manlig" på rätt sätt, men framför allt, hur män ska få ligga med kvinnor. 



Här berättar Julien Blanc om hur män ska sluta vara pussies och ta tillbaka sin roll som MAN

I den här videon berättar Tyler om hur en ska ragga upp kvinnor på krogen. Ta in dem i ett hörn och ta dem mellan benen fast de inte vill... Orkar du höra på hela så önskar jag dig lycka till...


Något annat jag reagerar på med dessa människor är att de mest hela tiden pratar om "hot girls" och värderar kvinnor baserat på knullbarhet. Och det som stör mig allra allra mest är att de talar om hur kvinnor kommer att reagera i olika situationer precis som om alla kvinnor tänker och tycker lika, och som om de själv skulle ha förmågan att beskriva kvinnans upplevelse av att bli sexuellt utnyttjade av dem, vilket är i princip vad som sker.

Det finns hur mycket som helst av den här skiten på Youtube. De är elaka, rättfärdigar i princip våldtäkt, och jag tycker synd om de människor som ser dessa personer som förebilder. Ska dessa lära unga människor hur kvinnor ska behandlas och vad kvinnor tycker om, så har vi snart allvarliga problem i form av att våldtäkter börjar ses som vanliga pick up-knep.

Julien Blanc har en föreläsning inbokad i Helsingfors i februari nästa år, och jag hoppas verkligen att han inte blir insläppt, för sådant här skulle kunna räknas som hets mot folkgrupp.

onsdag 26 november 2014

varför ska jag få gifta mig när du inte får?

Jag har tänkt mycket på äktenskap och bröllop på senare tid, och detta i och med det motstånd som den jämlika äktenskapslagen får i det här jobbiga landet. När Lena Dunham besökte Skavlan för någon vecka sedan fick hon frågan om hon någon gång ska gifta sig (typisk fråga som kvinnor får btw), och hon svarade något i stil med att hon kan tänka sig att gifta sig den dag då alla oavsett sexuell läggning har rätt att ingå äktenskap. De där orden fick mig verkligen att börja tänka på det hemska i den här situationen, att jag får gifta mig med vem jag vill så länge det är en person av motsatt kön. Att mitt heterosexuella äktenskap anses som legitimt och riktigt, medan ett äktenskap mellan ett samkönat par ses som brott mot mänskliga rättigheter, enligt Päivi Räsänen. Det skanderas i kommentarsfält om hur kärnfamiljen skulle nedmonteras om samkönade par skulle få gifta sig, det pratas om barnens säkerhet, hur ska det gå för dem? Som om barn till samkönade par skulle må sämre och skadas för livet eftersom de inte träffar några andra människor än sina mammor eller pappor, om man ska tro på motståndarna till lagen. Ministrar och riksdagsmän beskriver homosexualitet som en sexuell avart, och att "de" kan gott nöja sig med att ingå partnerskap, en behöver ju inte kalla det äktenskap. Människor är rädda att äktenskap som ingås mellan samkönade par gör de heterosexuella äktenskap mindre värda, och att de samkönade äktenskapen på något sätt skulle urholka betydelsen av de heterosexuella äktenskapen. Något som i alla fall jag trodde handlade om betydelsen som individer själva skapar genom att vilja ingå äktenskap med någon. 

Överlag tycker jag att äktenskap är en förlegad institution, och att det i dagens samhälle inte borde ha så stor betydelse om ett par är gifta eller ej, med tanke på att så många bor i samboförhållanden livet ut. Jag menar, vad är det som garanterar att ett barn född inom äktenskapet inte skulle vara en bastard? Det är en jobbig situation att som ogift tas in på utfrågning för att faderskapet ska fastställas när en fått barn, och en blir tvungen att svara på frågor som om det vore ett polisförhör. 
Däremot kan jag förstå den symboliska delen av att vilja älska någon i nöd och lust tills döden skiljer oss åt, och det handlar om att förklara sin kärlek till den en älskar och vill leva med livet ut. Men varför är det bara vissa som ska få göra det? Varför är det bara vi som råkat födas in i heteronormen som ska få åtnjuta lyckan att ingå äktenskap med den en älskar över allt annat? Det är som vi gör en klassfråga av kärleken, och det är endast de privilegierade heterosexuella som ska få ingå äktenskap. Var är rättvisan i det? Varför ska jag har rätt att ingå äktenskap med den jag älskar, medan kanske du eller ditt barn eller din bästa vän inte får det, bara för att hen råkar älska en person av samma kön?

Vi håller tummarna på fredag, snälla snälla låt oss komma ur denna trångsynta bubbla som gör att en får skämmas ögonen ur sig inför resten av världen. Vi måste börja tänka förbi kön, och sluta stirra oss blinda på vad folk har mellan benen, för när det gäller kärlek begränsas en inte av sådana regler om vad som är passande eller vad som står skrivet i en gammal dammig sagobok. En ska få älska vem en vill utan att det ska kännas som att en viss typ kärlek inte räknas, som om det vore något övergående eller ett påhitt. 

Och ja, jag råkar vara heterosexuell och leva i ett heterosexuellt förhållande, och det kan tyckas att jag inte har tolkningsföreträde i denna fråga. Men det enda jag vill är att alla ska få vara glada, och att alla oavsett sexuell läggning ska få älska vem de vill, och då även gifta sig med vem de vill om det är något som är viktigt för de människorna. Jag vill inte leva i ett samhälle som är uppbyggt på fördomar och oförståelse, och framför allt inte i ett samhälle där oförmågan att tänka längre än utanför sin egen lilla bubbla av trygghet har blivit en epidemi...

måndag 24 november 2014

graviditet är ingen sjukdom och abort är inte vård

Jag har med skräckblandad förtjusning följt diskussionen på vbl.fi om KD och Sannfinländarnas förslag till skärpt abortlag. Det som skrämmer mig allra mest är kommentarerna som dyker upp under artikeln, och hur diskussionen urartar till följd av att folk blandar in gud, börjar citera bibeln och fördömer abort som ett bevis på samhällets moraliska förfall. Här är några godbitar ur "debatten":

"Ännu en gång : barnet har ingen möjlighet att få säga sitt. Man ropar bara om mammans rättigheter, men ingen tar parti för det nya livet som börjat spira. Livet börjar vid befruktningsögonblicket! Och varför alla dessa aborter ? Jo, för detta samhäller är så nergånget i omoral. Och det skall det lilla livet/fostret få stå för. Vi lever år 2014 och alla i detta land är nog informerade om alla de olika preventivmedel som finns, så varför skyddar man sig inte då ? Skärpning !"

".... talar nog om de absoluta majoriteten av aborterna. Att bli våldtagen är ovanligt i Finland och ännu ovanligare är det att offret blir gravid, så dit argument gäller kanske mindre än en promille av alla fall."

"Det finns preventivmedel av alla de sorter samt dagen efterpiller! Skulle dessa användas och alla kärlekskranka par ta ANSVAR för sitt sexliv så skulle läkare gynekologer och vårdpersonal vars samvete inte belastas av att utföra aborter hinna med dessa ingrepp utan att någon kvinnas "mänskliga rättighet" till fri abort skulle kränkas. Men det är lätt att kräva att andra skall rätta till ens eget slarv. Jag har också förstått att adoptionskön är lång och väntetiden ännu längre på adoptivbarnbarn födda i Finland. Akuta aborter för att rädda moderns liv torde väl de flesta inom läkar och vårdpersonal kunna godkänna."

"Den Stora Lögnen i detta sammanhang är det ständigt återkommande påståendet att ett foster är en del av mammans kropp. Det är redan ett litet barn, även om det inte är moget. Så här på domsöndagen rinner Jesu ord i minnet: "Allt vad ni har gjort mot en av dessa minsta ..." Den läkare eller barnmorska som inser allvaret måste få säga nej."

"Tänk att vi gått så vilse i dagens "moderna värld" så mord är tillåtet på oskyldiga, försvarslösa och defekta babysar! Vart är vår värld påväg?"

"Finns nåt som heter ANSVAR har hen gjort till en bebis så skall hen ta sitt ANSVAR"

"Graviditet är inte en sjukdom och abort är inte vård (om inte moderns liv är hotat, vilket torde gälla i en försvinnande liten andel av fallen). Vårdpersonal borde inte behöva delta i något så omoraliskt som abort. Det minsta man kan kräva är att skattefinansierad sjukvård skall sluta utföra aborter (om inte moderns liv är hotat), det kan de som vill låta göra på privata kliniker, liksom plastikoperationer. Ännu bättre vore det givetvis att förbjuda abort (om inte moderns liv är hotat)."

Jag valde att inte ta med de långa harangerna om bibeln, eftersom jag anser att gud inte överhuvudtaget hör hemma i denna diskussion. Det jag finner skrämmande är att så många (främst män kan jag tro) så lättvindigt anser att när kvinnan blir befruktad så är hennes liv mindre värt än den blivande bebisens. Det pratas om mord på oskyldiga små barn och en lägger mänskliga rättigheter inom citationstecken, precis som det skulle handla om något pjas som någon flummare har kommit på. En av dessa som kommenterat tar sig till och med friheten att säga att det förekommer så lite våldtäkter i Finland så man kan inte helst ta med det i beräkningen, skulle känna att göra en flashback-snubbe och fråga "källa på det???". Det pratas om ansvar och att en ska se till att skydda sig och blir en gravid ska en tamejfan stå för sitt misstag och behålla ungen. Livet börjar spira i det ögonblick mamman blir befruktad osv, som om det vore en bok om Finlands djurliv. 
Saken är ju den att oavsett om en är försiktig och skyddar sig så finns det alltid en risk för att en ska bli gravid när en har sex. Så är det bara. Jag anser att rätten till abort hör till de mänskliga rättigheterna och att varje kvinna har rätt att bestämma över sin egen kropp, för vem, i ärlighetens namn, kan komma och säga att ett embryos "liv" är mer värt än kvinnans? 

Det utförs relativt få aborter i Finland, år 2011 utfördes 10 490 aborter, varav 174 aborter gjordes efter vecka 16 på sociala grunder (statistik från vbl.fi). Fri abort gäller fram till vecka tolv och efter det upp till vecka 24 krävs Valviras godkännande för att göra abort. Så det är ju inget som en kan säga är något som unga tjejer gör var och varannan månad istället för att använda preventivmedel, som också är en underlig myt som gäller abort. Aborterna har även minskat under de senare åren, och det tror man beror på att rådgivningen och informationen om hur man skyddar sig har blivit bättre, och därför har abortantalet minskat. 
En undrar ju dock om vi är på väg åt samma håll som andra konservativa europeiska länder som försöker skärpa sina abortlagar och i vissa fall förbjuda abort. För det hoppas jag verkligen inte. Tar vi Irland som exempel så är abort förbjudet om inte moderns liv är i fara. Dock är riktlinjerna kring när moderns liv är i fara så diffusa så läkare vägrar utföra aborter av rädsla för att bryta mot lagen. Det finns dock ideella organisationer som får ge rådgivning och vägledning åt kvinnor som vill göra abort, och dessa organisationer hjälper kvinnorna att hitta abortkliniker i andra länder där ingreppet är tillåtet. Dock måste denna konsultation ske ansikte mot ansikte, och den får under inga omständigheter ske per telefon. 
Det är även ett faktum att bara för abort förbjuds minskar inte aborterna, de sker istället illegalt och i osäkra förhållanden, med redskap som galgar och tänger. 

Är det bättre om kvinnan tvingas behålla sitt barn trots att hon vet att hon inte har möjlighet att ta hand om det? Att hon kanske knappt har råd att ge mat åt sig själv och sedan får ett till liv att ha ansvar för? Eller att en ung flicka blir gravid av misstag men blir tvungen att behålla barnet mot sin vilja, och får planera om sin framtid helt och hållet, på grund av att hon inte fick göra abort? Eller barn som föds in i familjer där det förekommer missbruk, misshandel och där det absolut inte är lämpligt för ett barn att växa upp, är det ett värdigt liv? 
Och vad tänker abortmotståndarna med när de helt förbiser moderns liv och rätt att bestämma om sin egen kropp? Det är ju inte som att modern och barnet aldrig har kontakt mer efter de nio månaderna som bebisen huserar inne i kvinnans kropp, utan att vara mamma är ju något en är hela livet, och är en inte redo för det i en situation då en märker att en är gravid, då ska det finnas en möjlighet att avbryta graviditeten.

Jag anser även att graviditet kan klassas som en sjukdom i vissa fall, även om det kanske låter kontroversiellt. Men om en kvinna har en väldigt svår och jobbig graviditet, som gör att hon inte kan leva som en normal människa på grund av illamående, ryggont och alla andra åkommor en kan få när en har en annan varelse inne i sin kropp, då anser jag att graviditeten kan klassas som en sjukdom. Men även här bemöts en av oförstående röster som säger att vara gravid är bara ett naturligt tillstånd, så det är bara att bita ihop och vänta på bättre tider. Även om den jobbiga graviditeten bidrar till att modern inte kan känna kärlek till sitt barn, utan kanske till och med stöter bort det efter förlossningen. För det finns inga garantier för att en förälder känner ovillkorlig kärlek till sitt barn, även om många verkar leva i den föreställningen. 

Abort är en mänsklig rättighet och vi kan inte för något i världen låta den rättigheten tas ifrån oss.  



fredag 21 november 2014

väskan som alla borde ha och skitbra musik

Yes! Idag kom den efterlängtade faboless-väskan hem i brevlådan, och det är ju en väska jag tycker alla borde ha.. Förlåt för asiga webcam-bilder, men jag orkade inte börja med något systemkameraprojekt.



Idag har heela dagen spenderats på stan tillsammans med min mormor, och som betalning för att vara hennes springpojke fick jag en flaska vin som ska avnjutas imorgon i goda vänners sällskap. Det finns annars ingen människa som jag kan ha så svårt att förstå mig på som min mormor. När hon såg mitt hår tyckte hon att vi borde köpa en mössa åt mig; "ska ja kom ti stan medde tå dö sir yyt såde i hovo??". Saken är ju den att jag ännu har i färskt minne hur hon berömde mig när jag som fjortonåring rakade hela mitt huvud. Jaa men du har så fin huvudform så du passade ju riktigt bra i den frisyren. Är det inte meningen att mormödrar ska förfasa sig över saker som säkerhetsnålar i öronen och rakade punkhuvuden? Nej, inte min mormor, hon tycker det är snyggt. Men hon är ju inte som alla andra heller, så det är väl sådant man får räkna med. Hon kom dock över min hårfärg ganska snabbt, så det blev ingen större dramatik. 

Tack vare En blommig tekopp hittade jag ny fräsch musik som gjorde mig himla glad! The Vanjas!




Och lite The Black Belles, sickna tuffa brudar <3.. Jag ska också börja ha hatt. Hela tiden.




Wendy O Williams måste också få vara med på ett hörn, eftersom hon också är coolness personifierad..




Nu ska jag idka fredagsmys med kållåda och iskall mjölk. Luxury utan dess like.