Barbie, förebild eller dåligt exempel?

Den kontroversiella Barbiedockan är väl inte okänd för någon, eftersom hon nu vid en ålder av 55 år varit huvudföremål för många barns lekar genom åren. Hon är både älskad och hatad, och otaliga diskussioner har förts om huruvida Barbie påverkar unga flickor negativt med hur hon ser ut, och om hon är bidragande orsak till den kroppshets bland kvinnor som verkar sjunka allt lägre ner i åldrarna. Jag hör till en av dem som lekte med Barbie när jag var liten. Mina Barbiedockor hade även hus, bil och häst (om jag inte minns fel), och jag och mina vänner kunde sitta hela eftermiddagar och hitta på lekar med våra dockor. Det fanns inga hinder för vad hon kunde råka ut för, endast fantasin satte gränser.

När jag nu såhär nästan 20 år senare tänker tillbaks på min tid med Barbie och hennes eventuella påverkan på mitt liv, kan jag egentligen inte se så mycket negativt. Jag kan hålla med om att hennes kropp inte ser ut som en ”verklig” kvinnokropp, men i verklighetens namn så behöver man ju inte vara en raketforskare för att förstå att hon är en docka, en figur skapad ur fantasin. Forskning visar även att det i första hand är modern som har störst betydelse när det gäller unga flickors uppfattning om sin egen kropp, så att skylla på Barbie för att nioåringar har anorexi är endast en liten del av ett stort komplext samhällsproblem. Med hänvisning till mig själv och min egen kroppssyn under min uppväxt kan jag inte påstå att det är Barbie som orsakat eventuella griller i huvudet när det kommer till kroppsnojor. De har kommit från jämnåriga vänner eller ovänner som tittat snett eller fällt elaka kommentarer. Den minimala mängd kroppsångest jag upplevt i mitt liv har kommit från pojkvänner som ansett att jag borde ändra mig själv för att tillfredsställa hans blick. Något som Barbie verkligen inte har hållit på med, eftersom hon varit fullt upptagen med att ställa upp i presidentval, åka ut i rymden, spela i sitt rockband, skapa fred i världen, bota sjuka människor osv osv.. Listan på yrken som Barbie har haft kan göras lång, hon har haft ungefär 150 olika karriärer och säkert hittar hon fler områden att pröva sin lycka på.

I filmen ”Barbie and the Rockers” som kom 1987 är Barbie sångare i ett rockband bestående av hennes vänner och däribland Ken. Jag och min bästa vän tittade många gånger på den filmen, och ännu i dag tycker jag den är otroligt bra för att vara en tecknad film från 1980-talet. Hon har en aktiv roll genom hela filmen, hon spelar gitarr, sjunger, kör rymdraket, blir ambassadör för världsfreden och har grymt bra klädsmak genom hela filmen. Det som också slog mig när jag tittade på filmen med nya, vuxnare ögon för en tid sedan var att en av hennes vänner i bandet är mörkhyad, något som inte förekommer i någon av de nya värdelösa filmerna om Barbie. Också det faktum att de två männen (Ken och den andra vet jag inte namnet på) dansar tillsammans med de andra kvinnliga figurerna i en dansrutin där alla gör samma rörelser. Min dotter frågade om pojkar verkligen kan dansa sådär, som flickor? Och förvånad svarade jag att det är ju klart, varför inte? I ”Barbie and the Rockers” ser man knappt en prinsessklänning så långt ögat når, förutom när hon går på någon bal av något slag, men det är ju ändå Barbie vi pratar om. Kvinnorna har byxor på sig och kläder som ser ganska bekväma ut, inte en massa konstigt rysh och glitter och diamanter.

Det har kommit ungefär tusen nya Barbiefilmer under de senaste tio åren, och har man inte fått ett psykiskt sammanbrott förut får man det när man ser på någon av dessa filmer. Barbie är nästan alltid någon typ av prinsessa, eller älva/sjöjungfru. Alltså något som inte så många sysslar med i verkliga livet. Alla pratar med en konstigt gäll röst, både kvinnor och män, och så dansar och sjunger hon tamejfan HELA TIDEN! Dessutom finns det med underliga djur som pratar och är någon typ av sidekick till Barbie och jag kan inte för mitt liv förstå vad de har för uppgift för historiens framskridande. Det är också en väldigt vit värld som Barbie lever i nu för tiden, eftersom det inte finns en enda karaktär med annan hudton än vit i någon av filmerna jag sett. Så vad har hänt egentligen? Vart tog den företagsamma, självständiga Barbie vägen och ersattes av ett våp som talar i konstant falsett och tror att livet är en enda dans kantad av älvstoft? Och kvaliteten på animationerna ska vi inte helst gå in på, för det finns inget positivt att säga om det, what so ever. Till de nyare Barbie-filmernas försvar måste jag säga att det ändå är kvinnor som har huvudrollerna, och prinsar och dylikt inte har så stor betydelse, förutom som störande moment och som bad guys, förstås. 

Lillan hatar dockor, hon vill inte se dem och tycker de är obehagliga. Jag vet inte varför, eftersom jag har försökt att ge henne mina gamla dockor ifall hon skulle vilja leka med dem, men hon totalvägrar. Och det bryr jag mig inte i, det blir ju billigare för mig eftersom Barbiedockor är ganska dyra, och jag slipper stiga in minimala skor i fötterna och dammsuga upp klänningar som ligger och dräller överallt. Dock tycker hon om att se på Barbiefilmerna, och efter att själv ha suttit med kan jag nu förstå den otroliga marknad dessa filmer skapar i och med små flickor som vill vara som älvbarbie. Mattel sponsrar inte utbildning eller donerar pengar för att flickor i fattiga länder ska få gå i skolan, i alla fall inte vad jag vet. Mattel producerar produkter som ska köpas av flickor vars största dröm är att bli prinsessa, sjöjungfru eller älva, och för att få sina produkter sålda pumpar man ut dåliga filmer som visas för barnen. 

Det är som leksakskatalogerna som sändes ut med jämna mellanrum medan det ännu var tillåtet att göra direktreklam till barn, men i och med att reglerna för sådant skärptes måste företagen hitta på nya sätt att hitta konsumenter. Men varför kan man inte då göra filmer som framställer Barbie som en produktiv, självständig och framgångsrik kvinna som inte låter sig hunsas av män eller normer i samhället. Skulle det eventuellt innebära ett hot mot de rådande strukturerna om unga flickor skulle lära sig att de kan bli vad de vill och nå hur långt som helst, bara de ger sig fan på det?

Nu har försäljningen av Barbie sjunkit, eftersom det har kommit nya dockor på marknaden som gör att Barbie ses som en tråkig pensionär i jämförelse. Nu pratar vi om Bratz-dockor och Monster High-figurer. Här kan man börja prata om negativ inverkan på unga flickor, för jag kan inte se något positivt i att unga flickor (och pojkar) ska leka med dockor som ser ut som de råkat ut som offer för människohandel, har tangatrosor och lårhöga läderstövlar med nätstrumpbyxor. Tycker man att Barbie har en ”onaturlig” kroppsform svimmar man av åsynen av en Bratz-docka med sitt stora huvud och smala ben, och Monster High-dockorna är så smala så de skulle absolut inte kunna stå upp rakt om de var verkliga.

Om vi återkopplar till argumentet att det är mödrarna som påverkar sina döttrars uppfattning om sin kropp, borde det ju ändå inte vara någon skillnad hur de nya dockorna ser ut, eftersom de ändå inte borde ha så stor inverkan, eller? Problemet med de nya dockorna kan jag främst se i att deras främsta attribut är deras utseende. De är framtagna för att ”gå på en catwalk” och visa upp kläder som inte jag skulle anse passande för min femåring. De har inga ambitioner och inga drömmar, annat än att sminket sitter rätt och kläderna är snygga. Det är inte något som jag vill lära min dotter är viktigt i livet, eftersom det finns så mycket viktigare saker att lägga energi på.

Jag ser inte Barbie som en fiende i den feministiska kampen, utan snarare ett verktyg att använda sig av när det kommer till att lära unga flickor att de inte ska låta sig hindras av inrotade uppfattningar om kön och vem som kan göra vad. Ja, hon har en kropp som ingen verklig människa kan ha, men då säger man som det är, att detta är en docka som finns till för att lekas med och utveckla sin fantasi och egna tänkande, inte att försöka efterlikna fysiskt. Problemet med Bratz-dockorna är att de ger barnen en allt för tidig introduktion till sexualisering och objektifiering av kvinnokroppen, sådant som vi måste motarbeta och bekämpa med alla medel. Femåringar ska inte behöva fundera på varför dockan har ett snöre i rumpan istället för rejdiga underbyxor, och de ska inte behöva fundera på varför inte de får ha minimala kjolar på sig när dockorna (och vuxna kvinnor) får ha det.

Vi vuxna måste verkligen vara en aktiv part när det kommer till barnens leksaker. Förklara, fråga, berätta och beskriv varför de ser ut som de gör och varför de kanske inte alltid är så passande för barn att leka med vissa saker. Jag vill inte att mitt barn leker med leksaker som efterliknar vapen, eftersom det kan leda till att barnet får en ohälsosam och likgiltig inställning till vad ett vapen egentligen är. Lika lite vill jag att mitt barn ska leka med en docka som säger åt henne att hon inte duger som hon är utan hon måste sminka sig innan hon är tio eller ha string innan hon fått könshår. Det handlar om samma saker, de är bara förpackade på olika sätt. 

Det finns flera intressanta artiklar att läsa om Barbie, använd er av google. Ni som är intresserade kan även gå in på Mattels hemsida och få psykbryt över allt könande av barn som förekommer och se vad barbie håller på med nu för tiden...