onsdag 25 februari 2015

svar på kommentarer

Under senaste veckan har det ramlat in kommentarer på gamla inlägg som jag tänkte besvara, eftersom de är ganska långa och i rimlighetens namn kan jag inte bara låta dem passera utan respons. 

Den första kom från Liisa som kommenterat under det här inlägget om könsstympning och kvinnors sexualitet jag skrev för så länge sedan att jag var tvungen att läsa det igen för att minnas vad jag skrivit egentligen.


"Liisa sa...
De "öppna förhållanden" som förespråkades på 1960 och 1970-talen och som kvinnor än idag ibland uppmanas att ha för att uppnå sexuell frigörelse kan bli en tvingande norm på precis samma sätt som rakning, bantning, skönhetsoperationer o.s.v.

Sex ska en ha för sin egen skull, inte för att bryta normer eller bevisa för omvärlden hur härligt frigjord en är. En behöver inte nödvändigtvis ständigt utöva sin sexualitet med så många personer som möjligt för att uppnå frigörelse. Och med det sagt är det självklart så att olika sätt att leva passar olika personer.

Själv älskar jag att knulla, men öppna förhållanden är inget jag är det minsta intresserad av. Dels för att jag enbart älskar att knulla med någon jag är verkligt attraherad av, och de flesta män attraherar mig inte det minsta. Jag tycker helt enkelt att de flesta män är fula och oattraktiva. Dels för att jag helt enkelt inte vill knulla med någon jag inte gillar också som människa och känner gemenskap med. Jag vill inte ta efter det beteende heterosexuella män haft i årtusenden och ha sex med människor jag ser ned på och föraktar.

Trivs andra kvinnor med att leva i öppna förhållanden är det deras ensak och jag dömer inte ut dem. Men att däremot förespråka öppna förhållanden som en feministisk strategi tror jag är farligt, eftersom det kan få kvinnor att känna sig pressade till sex med män de inte är attraherade av , eller få kvinnor att känna sig onormala om de inte känner lust till vilken man som helst, när som helst."

Tack för din kommentar, jag håller med dig till viss del. Sex ska en ha för sin egen skull och med vem man vill. Jag kan dock inte påstå att vi har kommit så långt i utvecklingen av synen på den kvinnliga sexualiteten att kvinnor "uppmanas" att ha öppna förhållanden och sex med många olika partners (förutom inom feministiska kretsar kanske). Problemet som jag ser det är att det fortfarande inte är okej för kvinnor att bara vara kåta och vilja ha sex, utan en massa känslor inblandade. Alla har ju olika krav för hur en potentiell sexpartner ska vara och vissa människor vill bara ha sex för en kväll och aldrig se människan i fråga mera. Detta beteende är mer okej för män än för kvinnor. Män ses som "riktiga" män när de lyckas ligga med många kvinnor och hans etik och moral ifrågasätts inte på samma sätt som när en kvinna beter sig på samma sätt. En kvinna som ligger med många män bara för att hon vill det blir kallad hora, madrass och ingenting att ha, och det är det som jag tycker är för jävligt. Att gamla föreställningar om kvinnors renhet ännu hänger med, och att kvinnor fortfarande inte ses som varelser som kan bli kåta och vill knulla, utan det ska hela tiden vara en massa känslor inblandade och att hon alltid är på jakt efter en potentiell partner. Förr i tiden (och inte allt för länge sedan dessutom) tvångssteriliserades kvinnor som ansågs ha ett "omoraliskt leverne", något som männen inte blivit utsatta för fast hur många bastarder de satte till världen.
När det kommer till det med öppna förhållanden tycker jag att alla får göra som de själv vill, Personligen vet jag att jag aldrig skulle klara av det eftersom jag skulle bli svartsjuk. Endera har en ett förhållande eller så har en inte det. Då är det väl lättare att inte lägga etiketter på saker om en inte vill binda sig, men en måste ju då även vara medveten om att folk kan bli ledsna och sårade. Som sagt det är upp till var och en vilken typ av förhållande en vill ha, det viktigaste är att alla är på samma våglängd.
För mig är det en stor skillnad på sex och kärlek. Sex är något en kan ha när en känner för det och människan en har sex med behöver inte väcka andra känslor än just kåthet för att duga som partner för en natt. Jag har aldrig tålt snacket om att "vänta på den rätte" och att en ska hålla på sig tills det dyker upp någon som en verkligen tycker om och vill "ge sig själv åt". Varför ska en det? Sex är kul och avslappnande och så länge en har roligt och njuter av det ska en väl göra vad en vill utan att behöva känna att det måste vara en massa extra känslor inblandade. När en sedan hittar någon en blir förälskad i blir ju sexet en bonus, för det är väl inte alltid pga det sexuella en blir kär i en annan människa. Jag dömer ingen för de val de gör när det kommer till förhållanden och sex, och jag skulle gärna önska att andra gjorde likadant, gav fan i vem eller hur många en ligger med, det är ju ändå ett personligt val en gör. 

Nästa kommentar berör det här inlägget där jag skrivit om att värnplikten borde vara till för alla oavsett kön.

"Sebastian Lundh sa...
"Jag tycker att det borde införas obligatorisk värnplikt för ALLA dvs oavsett kön, eftersom jag anser att det är ett bra sätt att förbereda unga för vuxenlivet, samt att det ger en stunds betänketid på vad en vill göra i framtiden när det gäller jobb och skola."
På vilket sätt skulle det vara ett bra sätt att förbereda folk för vuxenlivet? Och jag tror att man kan skaffa betänktetid utan att bli kidnappad av staten.

" det handlar om hur en lär sig att förhålla sig till andra människor, att inte bara kunna tänka på sig själv hela tiden, hur en löser eventuella nödsituationer och hur en själv reagerar under olika slags prövningar."
Om man inte redan har lärt sig det, så tror jag inte att en värnplikt hjälper särskilt mycket, och jag tror nog att ett arbetsliv skulle kunna fixa det lika väl.
"unga får åka hemifrån, klippa navelsträngen till sina föräldrar och bli egna individer"
Eller så skaffar man ett jobb.

"jag handlar om att de redan har fått känna på hur det är att ha en given uppgift och att få vara del av ett sammanhang, att vara behövd."
Vilket folk brukar lära sig i tonåren, eller i början av tjugioårsålder, utan värnplikten. Visst, en del gör inte det (inkl. mig), men det är ingen ursäkt för värnplikten"

Tack för din kommentar! Egentligen så besvarar ju inlägget jag skrev på dina frågor. De människor jag känner som gjort värnplikten har enligt min åsikt haft lättare att komma in i arbetslivet och vetat vad de vill göra efter armén, än de som inte gjort värnplikten av olika anledningar. Vet ej vad det beror på men jag tror det har att göra med just det jag skrev, att en får komma hemifrån, syssla med annat och tänka över vad en vill göra med livet. Jag har även upplevt att värnplikten haft en positiv inverkan på människor som tidigare kanske hört till riskgruppen för att bli marginaliserade eller annars hamna snett i livet. Alla har inte verktygen som krävs för att lära sig att bete sig som folk med andra människor, speciellt inte i dagens samhälle när allt fler unga är söndercurlade av sina föräldrar innan de fyllt 15. Det är inte heller så lätt att få ett jobb som ung idag och då är värnplikten en bra lösning och som sagt, ger betänketid för vad en vill syssla med. Många tonåringar befinner sig inte i sammanhang där de känner att de behövs och hamnar därför lätt i arbetslöshet och destruktivt beteende, så hur skulle värnplikten på något sätt vara dåligt för människor som kanske redan står på ruinens brant? Jag håller fortfarande fast vid min åsikt att det borde vara obligatoriskt för alla oavsett kön att åka hemifrån i 6-12 månader för miljöombyte och betänketid för framtiden. 
De av mina manliga vänner som gjort värnplikten (vilket är nästan alla) pratar om tiden i armén som något bra, inte för att de lärde sig använda vapen eller krypa i skogen, utan för att de fick vänner för livet och de lärt sig saker som de annars inte skulle haft möjlighet till. Och det är klart, alla trivs inte där osv, men på det stora hela tycker jag ändå det är en bra grej som behövs i tider som dessa, när allt är osäkert och att få ett jobb efter andra stadiets utbildning inte är en självklarhet.

3 kommentarer:

Sebastian Lundh sa...

Jag hoppas att jag inte skapar en överdrivet otrevlig ton, men jag måste fråga vem du tror att du är? Varför tycker du att folk ska bli tvingade att göra värnplikten, bara för att du tycker det? Inser du inte att andra människor har sina liv, och sina planer? Vad gör en kille som vill vara i sin hemstad, och umgås med sin flickvän, när han tvingas delta i värnplikten? Eller tänk på folk som hellre studerar, och försöker göra något med sina liv? Varför ska de lägga allt åt sidan, för att du tycker att det vore bra för en del? För du inser väl att ens liv inte tar en paus bara för att man tar en värnplikt? Du inser väl att andra personer har känslor, och att det kanske vore trevligt om man frågade om lov innan man använde sig av deras liv och kroppar?

Dessutom, folk KAN gå med i armén utan någon värnplikt. Det är bara att gå. Ingen stoppar en, förutom budgeten och praktiska problem.

Jag skulle kunna åka dit, få erfarenhet, med mera, men det tänker jag inte, för jag har andra planer med mitt liv. Det kanske är sant att jag hade fått ett jobb, och inte varit arbetslös i åratal, om jag hade tvingats med i värnplikten, men det är ändå mitt liv, och även om jag hade gillat det till slut så hade det inte varit rätt att tvinga andra att genomföra skiten, för de ska inte offras för någon annans skull, varken din eller min.
Folk kan tänka på vad de vill göra i livet, en hel del gör det i gymnasiet, och en hel del gör det automatiskt efter gymnasiet.

Du undervärderar inte bara folks rättigheter, utan också deras förnuft; folk KAN göra det som är bäst för dem.

Stumpan sa...

Sebastian: alltså det här är ju mina åsikter, och du får ha hur otrevlig ton du vill för jag ändrar inte min ståndpunkt för det. Du tycker si och jag tycker så. Det är ju tur för dig då att jag inte är allsmäktig härskare över hela världen som kan tvinga alla att "bli kidnappade av staten" ett år av deras liv för att lära sig empati och att ta hänsyn till andra människor. Och jag är glad för din skull att du vet vad du har för planer för ditt liv, det är det inte alla som har :)

Sebastian Lundh sa...

Ja, jag har märkt att folk inte ändrar sina åsikter bara för att man påpekar hur ondskefulla de är.
För det andra, sätt inte ordet kidnappa inom citattecken, som om jag inte använde ordet ordentligt, för värnplikt ÄR kidnappning. Det finns ingen moralisk skillnad mellan värnplikt och att kidnappa någon och hålla denne instängd i ens källare.
För det tredje, folk kan redan empati, och genom att stå upp för värnplikten så har du visat att DU har en dålig empati. Detta är ingen retorisk fråga: Var är DIN empati för folk som vill leva sina liv i fred, med folk de älskar? Var är din empati för folk med andra planer?