strandpremiär!

Idag, tisdagen den 28 maj 2013 hade den här familjen strandpremiär. Det är inte alla år man har den turen med vädret. Jag bestämde mig i morse innan jobbet att idag skulle vi till stranden när vi vuxna slitit klart i sommarvärmen. Så även om det är riskfyllt att lova att man ska göra en massa roliga saker åt Lillan så tog jag risken och sa innan vi for till dagis att idag, då ska vi till stranden, och så blev det. Har aldrig haft sådan fart i köket som jag hade då jag kom hem, gjorde skinka-ost sallad, blandade saft, kokade ägg, och Smokey kokade kaffe och packade solkräm och handdukar. En timme efter att vi kommit från jobbet var vi på väg mot stranden och jag kände mig lyckad. Detta var ett av mina mål för denna sommar, att ta vara på tiden och njuta av tid med familjen, inte bara säga nej och skylla på att man har annat tråkigt att göra. Det hör till att hushållet ska förfalla lite när det är högsommarvärme utomhus, så man får åka till stranden med gott samvete. Både Smokey och Lillan tog sin första simtur, men jag fegade som vanligt och vadade ut till smalbensdjup, det var passligt för min vinterhärjade kropp. Och aldrig har kaffe varit så gott som under dagens strandbesök, fattar inte varför mat blir så gott när man är utomhus. Det har helt enkelt varit en underbar kväll.
Den gångna helgen har också varit super. Var till Oravais och hälsade på far mellan lördag och söndag, cruisade cab för första gången i år, och kan så här i efterhand lätt påstå att Tressemmés Freeze Hold hårspray är mycket lämpat för cabriolet-åkning. Trots medelinvecklad frisyr med hög risk för att kapitulera under blåsiga omständigheter höll det sig på plats, så nu vet vi att det funkar till nästa gång. Vi grillade och åt god mat, och som vanligt när man hälsar på pappa med tjej så blev det uppesittarkväll till soluppgången med mycket prat. Och så ska det vara. Såg en igelkott också. Den bor under min gamla lekstuga, vilket den gärna får göra, eftersom igelkottar är bäst.

 Lillan i Buicken för två år sedan, på väg på jänkarträff till sundom.

barn eller inte. det är frågan. eller?

Jag ska börja med att säga att nej, jag är inte gravid, utan det jag tänker fundera kring i de kommande raderna är mina tankar angående min systers inlägg om huruvida vi människor i väst borde låta bli att avla barn, för jordens bästa. Som ni säkert redan vet så har jag barn, alltså har jag redan varit i den situationen i livet som man minst sagt kan kalla ett vägskäl. Min graviditet var långt i från planerad och jag visste inte över huvudtaget vad jag gav mig in på när jag valde att behålla det som nio månader senare skulle visa sig vara min underbara dotter. Varför valde jag då att fortsätta graviditeten? Min livssituation var inte riktigt stadig, förhållandet jag var i då var fortfarande i startgroparna, min ekonomi var sisådär, mitt boende lika så. Ingenting var riktigt som det skulle med livet som man kanske antar att man vill att det ska vara när man väljer att bli gravid. Hur som helst så blev jag tvungen att fatta det största (och med facit i hand det bästa) beslut jag någonsin ställts inför i mitt liv. Och därmed kastade jag mig in i en okänd avgrund där jag inte hade den blekaste aning om hur mitt val skulle påverka mig. Jag valde att fortsätta min graviditet eftersom jag kanske tänkte att jag inte har något att förlora, kanske jag tänkte att det skulle hjälpa mig att ta mig vidare i livet, hjälpa mig själv med att hitta den person jag hade tappat för länge sedan. Man kan alltså säga att det var pga själviska orsaker som jag valde att behålla barnet. Hade jag en tanke på att jag gör världen en otjänst genom att föda ett barn till världen? Nej. För när man är i den situationen och gravidlyckan infinner sig så är man i en ego-bubbla utan dess like, och man kan inte tänka på annat än det faktum att man är kapabel till att göra något så otroligt som att skapa ett liv, ett liv som ska födas, växa, utvecklas, upptäcka, göra misstag, lyckas och misslyckas. Att jag, som kvinna, kan bära och föda ett nytt liv till denna värld är en så stor sak att misären i u-länderna kanske inte tar så mycket plats i tankarna just då.
Jag är ändå en människa som bryr mig, jag är medveten om vad som händer med vår värld och situationen för kvinnor i t.ex Afrika är katastrofal, där preventivmedel, familjerådgivning, och god läkarvård är en bristvara. Jag vet att det är mycket som borde göras för att få världen att bli rättvis, men inverkar mitt val att skaffa eller inte skaffa barn deras liv? Jag tror inte det. Ska vi som väljer att skaffa barn behöva ha dåligt samvete över att vi väljer att vara så själviska så vi vill föra våra gener vidare (vilket jag heller inte hade i åtanke när jag valde att förbli gravid, generna alltså)? Jag har full förståelse över de som inte vill skaffa barn, det är deras sak och det respekterar jag till 100%. Men att jag skulle välja att inte skaffa barn av orsaken att det föds så många barn i miserabla förhållanden, och på något vis straffa mig själv med barnlöshet som en lösning på problemet förstår jag inte riktigt. Blir världen bättre av att jag gör ett medvetet val att inte föda två barn under mitt liv, medan det ändå föds tusentals barn som är dödsdömda innan de sett dagens ljus varje dag, kanske varje timme? Ja, vi borde bli mer medvetna om vad vi gör med miljön, och det berg av sopor vi lämnar efter oss, men det är inte barnens fel. Det handlar om resurser som är otroligt orättvist fördelade mellan jordens befolkning. Kanske det är där vi borde börja med att göra de medvetna valen, och verkligen börja fundera över hur vi lever våra liv och inte över att vi skapar liv. Jag vill ha fler barn, barn som jag kan lära sunda värderingar och ge en uppfostran som får dem att vilja förändra saker. Vi som lever på jorden nu klarar ju inte av att lösa några problem, så kanske vi får lägga vår tilltro till de kommande generationerna. Planeten jorden bestämmer nog själv när den fått nog, vi människor har bara ett sådant totalt kontrollbehov att vi inte klarar av att tänka att vi inte får vara med och bestämma allt, och därför ska vi som råkar bo på den bättre halvan av planeten leva våra liv med att ha dåligt samvete över alla val vi gör. Lär era barn att odla potatis och självhushålla. Skicka ut dem i skogen och ge dem inte iphones när de är två år. Lär dem läsa böcker. Låt dem misslyckas utan att vara där och trösta så fort det kommer en motgång. Lär era barn ett sundare och mer medvetet sätt att se på saker och lär dem att med deras hjälp kan världen bli en bättre plats medan vi har tillåtelse att vistas här.
Som sagt. Alla gör sina egna val och jag dömer ingen. Men det är tydligen mer regel än undantag att föräldrar och speciellt mammor ska ha dåligt samvete och aldrig göra rätt i andra människors ögon från den dag de säger att de är med barn. Skaffa barn eller förbli barnlös, det är upp till var och en, men man ska inte ge någon dåligt samvete för de val de gör, om de själva gör det för den egna lyckan.

hetta

Det har varit varmt de senaste dagarna. Så varmt att man har svårt att tro att det är i mitten av maj. Helgen som gått har varit nice, på fredagen var vi och åt till Åminne med J&A och senare på kvällen agerade jag chaffis när vi for till Outback Cruisers garage i stan. Det var riktigt skoj att vara ute som chaufför, även om man blir trött och känner sig konstig dagen efter, trots att man varit nykter. På lördagen blev det en välförtjänt sovmorgon, och klockan 10.30 slog jag upp ögonen och kände att det kommer att bli en härlig dag. Det faktum att det var 23 grader i skuggan gjorde humöret ännu bättre. Iklädd soliga shorts och ett soligt humör for vi till Starören för kompishäng och det var nog tamejfan det härligaste jag gjort på länge. Att bara sitta i solen, ventilera tankar och uppdatera med senaste skvallret, medan pojkarna höll på med båten som skulle sjösättas senare på kvällen, gjorde att man inte alls ville att dagen skulle ha tagit slut. Till och med när man kände att huden höll på att börja koka på armar och bröst ville man gå inomhus, utan bara fortsätta ta emot de cancerframkallande uv-strålarna. Tyvärr var det ju inte lika skönt senare på kvällen när vi skulle gå och lägga oss, och ännu idag känns det som att skinnet är två storlekar för litet, men det är smällar man får ta. Vi var också ute på första båtturen igår kväll tillsammans med N&J, for in till stan på en öl på Kuntsis terrass, och vädret var helt otroligt. Bryggorna var fulla med fulla ungdomar och längs strandpromenaden strosade gamla och unga omkring och njöt av sommarvärmen, en helt perfekt kväll med andra ord. Såg också ofrivilligt två penisar tillhörande kissande män både på vägen till och på vägen från stan, det är sådana sevärdheter Vasa har att bjuda på soliga sommarkvällar. Också nakna män som rullade runt på bryggan där vi förtöjt båten kunde bevittnas, som tur satt vi för långt bort för att se hela spektaklet på nära håll, den situationen resulterade endast i himlande ögon och tankar om människans konstiga behov att göra helt banala saker efter att de fått något starkt i sig.
Det enda negativa med gårdagen var att det sket sig för Finland i ishockey, vilket inte bekommer mig desto mer. Men det gick heller inte bra för oss i ESC, och det känns lite mer sorgligt. Inte för att jag bryr mig om själva vinsten, men när man tänker på hur gärna Krista velat få en bra placering i tävlingen så kan jag inte rå för att jag tycker lite synd om henne. Men kanske det var så som det spekulerats kring; att Europa fortfarande inte är redo för att människor av samma kön kysser varandra in public, vad nu det skulle ha för betydelse när det kommer till kritan, men tydligen spelar det roll.
Idag har vi då haft ännu en varm dag, men ack så mycket man fått gjort idag. Eller mycket och mycket, helt tillräckligt för att känna att man kan sitta på soffan med gott samvete. Tvättade Smokeys volvo, och Ruby fick sig också en omgång, hon fick sig också en vaxning och jävlar vilken skillnad det blev, nu blänker hon som en hundpung i månsken igen. Smokey var snäll och vaxade klart när jag stack och jobbade en stund, han är helt underbar min fästman, bästa man kan ha. Lillan kom hem från sin far och nu är det endast soffan som gäller innan vi inleder en ny jobbvecka i morgon.
Där var några dagar ur mitt liv. Intressant, jag vet. Men nu vet ni vad vi sysslat med i alla fall.

härligaste dagen

Idag har det varit en bra dag, trots tung jobbdag. Förebyggde min goda hälsa genom att tappa en säck med spackel så ett mindre svampmoln av spackeldamm sögs in i mina luftvägar och jag kände att mina lungors levnadstid avkortades med ett år. Brukar vara försiktig med sådant där, och alltid SÖRJA FÖR GOD VENTILATION som det så fint heter att man ska göra när man ska handskas med dylika produkter, men ibland så går det så där. Och fast de säger att det inte ska finnas giftiga ämnen i produkterna som används nu för tiden tvivlar jag nog på att det är hälsosamt att andas in skiten.
Hämtade Lillan från dagis och kände direkt att det var dags för häng på "terrassen" = sitta bredvid högen av gammal brädbeslåning och avnjuta utsikten av halvfärdig husrenovering. Stormade in, bytte kläder, kokade en kaffekopp och värmde en lussekatt (kändes jättekonstigt att äta lussekatter när det var sol och 25 grader varmt ute) och plockade fram de bortglömda såpbubblorna åt Lillan. "Mam du e noo fitti tö" sa Lillan tacksamt med tindrande ögon när jag gett henne bubblorna och hon var överlycklig. Hon hade tydligen snappat upp ett mindre smickrande ord, och jag blev lite bestört men kunde ju inte annat än skratta, och säga det sedvanliga "så får man inte säga". Gick ut och myste i solen en bra stund, tog det härliga beslutet att maten får vänta en timme till förmån för sommarvärmen. Vi kastade av oss skorna och testade tårna i gräset, det var igen klart att det är sommar. Efter att maten var tillredd gick vi ut på promenad, Lillan på cykel med sitt nya handtag så vi som har begrepp om trafikregler har möjlighet att styra lite. Värmen var nästan ofattbar men fan vad najs det var att vara ute och ta vara på tid med familjen. Efter att Lillan duschat kom nästa härliga uttryck, när jag sa att det är dags att börja städa bort Lillans plastbadkar eftersom det inte används längre, och att det kanske någon gång kommer andra bebisar som behöver det (inte inom överskådlig framtid), så säger Lillan "men jag tycker inte om bebisar, jag tycker bara om folk." Hon är för härlig, vet inte var hon får allt i från. Det är så härligt nu när hon utvecklas mer för var dag som går, och jag tror det här är den absolut bästa tiden när barn växer. Ok, spädistiden är ju mysig, men i ärlighetens namn är det ganska jobbigt. När barnen kan uttrycka sig, lär sig att känna igen sina känslor, att personligheten börjar utvecklas och man ser hur de verkligen lär sig nya saker för nästan varje dag som går, det är då det är kul. Trots utmanande raseriutbrott och testande av gränser, men det hör till, annars vore det något som är fel.

Imorgon är det freedag, vilket innebär lite jobb efter jobbet för mig då Lillan åker till sin far över helgen, men om vädret tillåter vore det skönt att inviga terrass-säsongen med en cider på t.ex Bryggan på fredag eller lördag. Vi går i tankar angående ett eventuellt biobesök också, skulle vilja se Evil Dead som går nu, najs med zombies.
Och så ska vi hålla tummarna för Krista ikväll så hon slipper till finalen i ESC på lördag, tror hon har en häftig show som tar Europa med storm. Även om hon inte vinner så har hon i alla fall bevisat att Finland och framför allt svenskfinland är allt annat än inskränkt och tråkigt...

Lite inspis

          

vardagen

Tyst och dött här nu för tiden. Men ibland är det så. Har fullt upp med jobb, familj och stress över annalkande förlovningsfest. Sommaren har också gjort intåg, och det med besked, härligt. Förra helgen var den bästa på länge, när vi på lördagen hade en heldag på stan med la familjen, shoppade en sommarklänning, sandaler och en ny keps åt Lillan, och ingenting åt mig själv. Före vi åkte in till stan var vi i Vikby på kosläpp, det är ett evenemang för Helly Hansen-mammorna och Haglöfs-papporna som är bosatta i de mer centrala delarna av staden, där de kan ta med sina barn ut på landet och visa att mjölken faktiskt kommer från en ko och att ägg kommer från hönor. Nå nej. Skämt åsido. Men kanske lite. Hursomhelst var det härligt att se lite djur på bondgård, börjar vara några år sedan sist. Lillan tyckte grisarna var bäst, eftersom korna inte var så fartfyllda när vi kom dit.  Bildbevis kommer inom kort.
På söndagen var det ju mors dag, och jag fick en totalt underbar sovmorgon och ett jättefint paket av Lillan. Smokey hade gjort frukost och hela dagen fick en bra början. Jag kan lugnt säga att det var den bästa mors dag jag någonsin haft.

Hur långt har planeringen kommit angående förlovningsfesten? Inte så långt, har väl börja fundera på vad vi ska bjuda på sådär smått, det är för tillfället lite osäkert med platsen där hela kalaset ska gå av stapeln, men det klarnar väl inom de närmsta dagarna. Klänningen till kalaset är i alla fall beställd, och jag väntar med spänning!

 

Denna fina skapelse klickade jag hem igår från ElBastardo, och hoppas hoppas den passar. Om inte så blir jag sur. 

det blev vår till slut

Värmen kom och tröttman med den. Eller näe, egentligen är jag jättepigg och glad över att sommaren verkar vara på väg, väckte till och med Red Ruby ur vinterdvalan i lördags och hon startade utan problem. Lite host och frust först, men sedan gick motorn som det diesel-tröskverk den är,  hehe. Och genast blev jag lugnare i själen, speciellt när hon rullar utan större problem och inget verkar hittills behöva åtgärdas, förutom ett oljebyte och lite rost som ska fixas här och där.
Annars då. Inget speciellt. Var på pubkväll till lokaalin i lördags, var också jänkarträff före, men jag måste säga att vi inte helst hade tur med vädret. Solen försvann timmen före allt började, och en kall vind drog in från norr, eller varifrån det nu var. Kändes som det skulle börja snöa när som helst. Men i alla fall blev kvällen lyckad, Backbeat spelade bra som vanligt och jag och Smokey fick dansa av oss riktigt ordentligt. Mådde röv på söndag, vilket jag gör ganska ofta nu för tiden om jag dricker mer än en halv öl, så det var väl ganska väntat.
Har varit dålig på bilduppdatering nu igen, men jag har i ärlighetens namn inte fotograferat något roligt heller. Och jag har heelt tappat intresset för att skriva viktiga och tänkvärda inlägg. Lyssnar på radio hela dagarna och kommer på tusen olika saker jag skulle kunna skriva om, och så kommer jag hem och känner bara en fullkomlig avsky mot saker som har med kritiskt tänkande och skrivande att göra. Känner jag igen det? Ja, så är det alltid när jag jobbar heltid, hjärnan orkar inte med att vara på alerten hela dagen. När jag inte behöver koncentrera mig på att få tapetvåder raka när dagen är slut, lägger hjärnan sig i viloläge tills klockan 05.50 nästa dag. Hmm, månne det finns en baktanke med varför vi människor ska arbeta så jävla mycket, för då orkar man inte tänka på annat...

Min talangfulle bror har annars fått i uppdrag att göra en ny header åt bloggen, och jag hoppas snart jag får se några förslag (pik), eftersom jag tycker allt ser skittråkigt ut här för tillfället. Vill ha en ny profilbild också, men orka engagera sig..

Ps. Nu har jag suttit och letat efter en speciellt bra låt åt er, jättelänge, och inte hittat den någon stans. Tills jag grävde fram den bland radio vegas låtnyheter, YES! tänkte jag och youtubade Anna Sise - I vårt kvarter. Fanns den? Nej? Är det verkligen sant att radio vega spelar en låt innan den finns på youtube? Tydligen. Bra är den i alla fall. Hela Anna Sise är bra. Snart får ni väl höra den, tids nog. Ds.

tröttheten

Usch, sådana här dagar vill man helst inte minnas och än mindre genomleva igen. Har varit full rulle sedan 05.50 i morse, jobb heeela dagen och hela kvällen, och kört sammanlagt 120 km under dagens lopp. Najs. Nu känner jag mig som en urklämd trasa och är för trött för att prata, vill bara gå och lägga mig och sova en vecka. Men nej, 05.50 ringer klockan i morgon och cirkusen börjar på nytt. Lillan frågade mig varför jag måste till arbetet igen, när jag förde henne till hennes far förut ikväll, och det tar alltid lika ont i mig när jag inte har ett vettigt svar att komma med. "för att jag måste" var det smartaste jag kom på, och det fick mig att tänka på hur man redan från barnsben lär sig att man måste jobba, helst hela tiden. Men jag klagar inte, jag har själv valt det och jag är förbannat tacksam att jag har ett jobb överhuvud taget. Ibland känns det bara så idiotiskt, att slita ihjäl sig för pengar som ändå bara går till att betala räkningar, att det aldrig lämnar något över. Nä tvi vale säger jag bara.

Kan ju passa på att puffa för detta happening som sker i vår lilla by på lördag. Får hoppas på bra väder.