vad är det som händer egentligen?

Usch, jag blir så ledsen och framför allt förbannad när jag läser om det som hände i Malmö natten till söndag. Att nynazister går till attack mot personer som deltagit i en feministisk manifestation på internationella kvinnodagen. Och ett av offren ligger med livshotande skador på sjukhus, en man som är feminist och arbetat aktivt för att motverka homofobin på fotbollsläktare i Malmö. Vad är det som händer med världen? Ska man faktiskt behöva vara rädd för att bli mördad om man vill kämpa för lika rättigheter för alla människor oavsett kön, sexualitet, hudfärg, osv....? De får starkare fotfäste hela tiden, högerextremisterna, och det är inte bara det synliga våldet vi behöver oroa oss för, utan också det som sker under ytan och som inte får stora rubriker i media. Vi har väl bara sett börja än, och det här kan man kalla ett hot mot demokratin, inte det att Jimmie Åkesson får en tårta i ansiktet, som bl.a. min syster spot on uttryckte det....








Edit: HEJ BLEKK! skriver så otroligt bra om det som hände. vi måste skrika högre nu..

Internationella kvinnodagen

Denna text publicerades också i dagens Vasabladet.

Det första jag hörde när jag slog på radion på onsdag morgon, var nyheten om att nästan hälften (47 %) av de finländska kvinnorna över 15 år någon gång varit utsatta för fysiskt eller sexuellt våld. En nedslående men dock ingen förvånande nyhet. Det är EU´s byrå för jämställdhet FRA som genomfört undersökningen bland 48 000 kvinnor i 28 EU-länder, och undersökningen visar också att 22 % av kvinnorna har blivit utsatta för fysiskt eller sexuellt våld av sin partner.

Den 8 mars firas den internationella kvinnodagen, en dag som från början uppstod ur arbetarrörelsen i USA och Europa i början av 1900-talet. År 1910 ordnades den första internationella kvinnokonferensen i Köpenhamn, och Clara Zetkin från den socialistiska världsorganisationen Andra Internationalen var initiativtagaren till införandet av en internationell kvinnodag. Denna dag skulle främja kvinnors rösträtt och hedra kvinnokampen. Året därpå uppmärksammades den internationella kvinnodagen i fyra länder, Tyskland, Danmark, Schweiz och Österrike, och kvinnorna krävde bland annat rösträtt, bättre arbetsrättigheter och tillträde till offentliga ämbeten.

Vid den första internationella kvinnokonferensen som FN ordnade år 1975 togs initiativet till införandet av en gemensam kvinnodag för hela världen, och sedan 1978 finns den internationella kvinnodagen med på FN´s lista över högtidsdagar. I och med att FN´s erkännande ändrades den internationella kvinnodagen från att ha varit en socialistisk kampdag till en opolitisk högtidsdag.

Hur uppmärksammas då kvinnodagen här hos oss? Jag tror det är få som egentligen vet varför vi egentligen har en kvinnodag, och dess historiska innebörd. Här handlar det mera om att köpa tulpaner och gratulera kvinnan till bedriften att födas utan penis. Facebook svämmar över av ”grattis på kvinnodagen”-hälsningar och också de alltid förekommande kommentarerna om varför inte männen får ha en ”egen” dag, precis som om de skulle behöva det. Så länge vi har en kvinnodag visar det också på att vi inte har ett jämställt samhälle. Det faktum att det finns ett behov att uppmärksamma en sådan här dag visar på att det är något som är fel någonstans, och att vi fortfarande inte har uppnått de mål som grundarna till den internationella kvinnodagen från första början ville uppnå. Man kan ställa sig frågan om kvinnodagen skulle ha mått bättre av att få ha fortsatt vara en politisk högtidsdag, där man uppmärksammar de orättvisor som kvinnor faktiskt utsätts för runt om i världen. Trots att vi i Finland har det relativt bra ställt med jämställdheten mellan kvinnor och män finns det fortfarande mycket att arbeta med. En sak som jag personligen ofta reagerar på är den allmänna förnekelse av problemen som förekommer, och att man gärna vill lyfta fram att männen minsann också blir utsatta för orättvisor och diskriminering. Jag förnekar inte att diskriminering av män förekommer, det gör det säkert, men varför ska man underminera de problem som kvinnor möter varje dag, bara för att de är kvinnor? Att vi går miste om ett jobb på grund av att vi kanske får för oss att föda barn inom de närmsta tio åren. Att kvinnodominerade yrken ofta är lågavlönade och oattraktiva. Att rätten till att bestämma över våra egna kroppar håller på att inskränkas i och med ändringar i abortlagar. Att det fortfarande ofta förekommer att offret skuldbeläggs vid en våldtäkt. Att våra barn lär sig från tidig ålder hur man ska vara och bete sig beroende på vilket kön man råkar födas till. Att man som kvinna får så lov att acceptera att utsättas för sexism i vardagslivet, och att man är ”humorbefriad” eller ”har fått ligga för lite” om man säger ifrån. Att man som kvinna får lära sig hur man ska klä sig och bete sig för att undvika att bli våldtagen, istället för att lära männen att inte våldta.

Det finns mer orättvisor bland oss än vad vi tror, och så länge människor är ovilliga att se problemen som finns rakt framför näsan på dem kommer vi att behöva dagar som den internationella kvinnodagen. Jag vill inte ha tulpaner eller gratulationer den 8 mars, jag vill att människor ska ta sig tid och fundera på varför vi uppmärksammar den här dagen och vad som behöver göras för att så småningom förhoppningsvis kunna stryka den ur kalendern. Ingen kan komma och säga att feminismen inte behövs, för det gör den, speciellt i svenskfinland där det finns en gammal tradition av uppdelning mellan könen som inte är till kvinnans fördel. Det är mer viktigt än någonsin att kvinnorna sträcker på sig, är obekväma och börjar visa att vi inte accepterar att bli behandlade hur som helst. Tystnaden och det faktum att ingen ifrågasätter de rådande könsnormerna är farligast, eftersom det är ett bevis på att vi accepterar orättvisorna och diskrimineringen som kvinnor systematiskt utsätts för varje dag, året om.

googlad bild

när man börjar se skillnaderna

Jag går en introduktionskurs i genusvetenskap för tillfället. Tror det är en av de mest intressanta kurserna som jag gått under dessa år som universitetsstuderande. För någon vecka sedan skulle vi se filmen Codes of Gender, och sedan diskutera vad vi tyckte om filmen, vad den väckte för tankar osv. Hos mig väckte det ganska mycket tankar, eftersom det fick mig att inse vilken skillnad man gör på män och kvinnor i marknadsföring, och skillnad mellan maskulint och feminint. Filmen går att se online, och det tycker jag ni kan göra, det är lite över en timme av era liv som ni kan använda till att bli lite upplysta. HÄR kan ni se första delen av filmen, den andra delen finns på högra sidan.
Efter att jag såg filmen har jag börjat lägga märke till den smygsexism som finns banne mig över allt. Igår gick jag för skojs skull in på nelly.com för att se om de hade några roliga klänningar. Men det enda jag såg var hur modellerna såg ut, hur onaturligt de stod och vilka idiotiska poser de har.

 här är en bild av några random valda plagg från nelly.com. De tittar över axeln, står med fötterna på konstigt sätt och drar upp axlarna.

här har vi mera huvudet på sned, ta på sig själv och sitt hår och stå konstigt med fötterna.

hur ser männen ut då? ja, så här. Stadig blick in i kameran, står med breda ben och breda axlar.

bubbleroom.com, samma sak. en hand spontant placerad i håret, i ansiktet eller på höften, med blicken drömskt långt borta i fjärran.

männen på bubbleroom.com. här ser vi ju en hand i håret, men med blicken stadigt i kameran. raka i ryggen, med fötterna stadigt på jorden, kan vi anta.

Och nu kommer min absoluta favorit!

den här bilden var den första som mötte mig när jag gick till bubbleroom. Cheap monday gör reklam för jeans, men har tydligen glömt att ge tjejerna tröjor.

Ser ni på filmen jag skrev om i början så fattar ni varför det ser ut så här. Varför kvinnor ska se små, försvarslösa och passiva ut, medan männen ska vara närvarande, aggressiva och aktiva...
Det är bara att gå in på vilka sidor som helst som säljer kläder så ser ni samma fenomen. Och det får inte i alla fall mig att bli sugen på att shoppa kläder om man måste se ut som en rädd kanin tållande sitt eget hår för att se bra ut i plaggen. No way.

igår var det en riktig skitdag

Igår vaknade jag med den ack så fruktade migränmolandet till huvudvärk. Och jag visste att den här dagen skulle bli skit och piss. Det blev den också, fick ingenting gjort, annat än sov och drömde helt sjuka skrämmande saker. Jag sov och sov och ändå gick inte huvudvärken om. Jag sov hela natten till idag och vaknade med huvudvärk man får när man sover för mycket, tack för det, lixom. Men nu efter att tredje koppen kaffe börjar sätta igång kroppen och huvudet börjar jag känna mig som en människa igen. Ack vad jag hatar dessa migrändagar, när man bokstavligt slösar bort en hel dag på en sjukdom som ingen vet varför den finns och varför den drabbar de människor det gör. Så jävla onödigt.
Men idag är det fredag, gott folk! Och det innebär att det är lördag i morgon. Och vad händer denna lördag som inte sker andra lördagar? Jo, det ska jag berätta. Det blir Jeppis Blues tillsammans med Smokey, Pappa och Blomman, detta för att fira en hel massa saker. Som min och Blommans födelsedagar, och  att jag och Smokey har varit tillsammans i tre år (!?!) och förlovade i ett. Helt sjukt vad vi ska fira. Ska bli kul att seLisa Lystam igen också, få lite hopp om mänskligheten och se en tuff brud bara äga allt. John Lindberg Trio är ju också bra, förhoppningsvis tycker jag de är bättre den här gången än sist vi var och tittade på dem. När jag var chaufför med PMS och önskade att jag hade haft ninja-kunskaper för att kunna göra en Kill Bill-scen av hela O´malleys "dansgolv". Fy fan, det var inte kul.

Men nu ska vi inte sörja det som varit utan tänka på det som komma skall! Vi ignorerar att vädret tror det är november och tar lite Fredagsmusik så hörs vi senare, aight?

dagen efter semledagen

Lite Stenmark, dagen till ära...

den här var absolut bäst idag... öxölklöfför... hihi...

Serien som knarkas just nu

"American Horror Story - Coven" är ju bara för jäävla bra! La på det på prov i lördags och jag var tvungen att se tre avsnitt på raken, kollade två igår. Helt besatt är vad jag är. Det handlar om häxkraft, mäktiga kvinnor och problematiken mellan färgade och vita. Alltså den här serien är så jävla snyggt gjord, med bra skådespelare och otroligt bra musik. Och till skillnad från många andra serier så är det kvinnorna som driver det hela framåt, männen är bara biroller, man märker knappt att de är där. Man får en sån otrolig boost av att titta på det, och trots att jag varken besitter häxkraft eller voodoo-kunskaper blir man peppad av deras styrka och fan anamma. (Spoiler-varning: Att se en späd tjej massakrera zombies med en motorsåg större än henne själv är ju bara för härligt). Se den om ni inte har annat för er. Det är ju lite kusligt också ibland, som American Horror Story ska vara. Bitchcraft när det är som bäst!

bildkälla

bildkälla

bildkälla

bildkälla

Kvinnans rätt till sin egen kropp

Förändringens vindar blåser över Europa på många olika, kontroversiella områden. Abortlagstiftningar reformeras och ifrågasätts, och bland annat i Norge har man skärpt abortlagstiftningen på det viset att man inte får abortera foster efter vecka 22, om inte moderns eller barnets liv är i fara. I Spanien föreslår man att den enda grund som ska finnas för att tillåta en laglig abort är om graviditeten uppstått av en våldtäkt eller om moderns liv är i fara. Precis som på flera andra ställen i Europa försöker man rucka på de rättigheter kvinnor har kämpat för i hundratals år, och inskränka kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp. I tider när det ekonomiska läget är instabilt och folk blir allt mer missnöjda med sina ledare, då får också konservativa och högervridna vindar större kraft.
Det är inte bara en gång jag har hört debatter om abortens vara eller icke vara, senast förra veckan diskuterades det i slaget efter 12 på Radio Vega. Egentligen förekom det inget nytt under solen i den debatten, och det som upprörde mig mest var att en av deltagarna (kvinnlig dessutom) hade sin tro och Gud som argument till varför aborter inte borde vara tillåtna. Hon sa det inte rakt ut, men jag tolkade det så att om hon skulle ha fått prata klartext skulle hon säkert ha sagt det, abort är mord och så vidare.

För mig är det fullkomligt ofattbart hur man kan säga att i det ögonblick en kvinna blir befruktad förlorar hon också rätten till sin kropp. Då blir plötsligt embryots liv mera värt än kvinnans och oavsett vilket lidande hon har gått igenom eller vilket lidande hon kommer att gå igenom så har embryot rätt till liv. Graviditeten kan ha skett som resultat av en våldtäkt eller av incest, men embryot har rätt till att leva. En femtonåring kan bli gravid av ren oaktsamhet och är bara barnet själv, men embryot ska ha rätten att födas, oavsett konsekvenserna. Om man knappt har möjlighet att ta hand om sig själv, hur ska man då ha möjligheten att ta hand om ett barn?
Det finns ingenting som säger att en mor automatiskt känner en övernaturlig kärlek till sitt barn när det föds, och därför anser jag att argumentet att "de flesta ångrar inte sitt val om de valt att behålla barnet istället för att göra abort" inte håller. Man kan inte jämföra själva graviditeten med att ha det fysiska barnet i sin famn, eftersom  när man är gravid kan man inte förutspå vad man kommer att känna när barnet föds. Är det bättre att fullfölja en graviditet fast man inte egentligen vill ha barn, bara för att "det kanske känns bättre bara barnet är här"? Är det ett värdigt liv för barnet att födas och inte vara önskat? Har man blivit gravid genom en våldtäkt, finns det absolut några anledningar till att vilja fullfölja den graviditeten och föda ett barn som påminner modern om ett brott som begåtts?

Det ska finnas gränser för hur sent man ska få genomföra en abort utan medicinska grunder, men jag har svårt att tro att kvinnor bestämmer sig för att göra abort efter att halva tiden av graviditen gått, bara för att de inte vill ha barn. Det är också en myt att kvinnor använder sig av aborter i stället för att använda preventivmedel, som vissa vill försöka påstå, och jag tror ingen genomför en abort utan att ha tänkt igenom det och övervägt alternativen.

 googlad bild

Det är heller inte sällan man skuldbelägger de som av misstag blivit gravida, genom att säga "det skulle ni ha tänkt på före" "är man redo för sex ska man också vara redo för barn" "som man bäddar får man ligga" osv. Vad handlar det om egentligen? Ska man inte få ha sex utan att göra barn? Nej, inte enligt kristna värdegrunder i alla fall. Därför är det viktigt med en högkvalitativ sexualundervisning i skolorna så ungdomarna är medvetna om vad som kan hända om man har oskyddat sex, och ja man ska ha huvudet med sig när man bestämmer sig för att ha sex, men misstag händer även om man använder skydd. De som väljer att göra en abort behöver inte få mer skit slängda på sig och behöver inte bli ifrågasatta över sina beslut, eftersom det är kvinnans kropp och det är hon som bestämmer.

Mannen då? Hur är det med mannen och hans rätt att besluta i frågor om abort. Ja, man behöver oftast vara två för att kvinnan ska bli gravid, men jag anser att det är kvinnan som ska ha sista ordet i frågan om att behålla eller inte behålla ett barn. Det är kvinnan som ska agera hyreslägenhet åt en annan människa i nio månader, som inte behöver vara en dans på rosor, det är kvinnan som ska genomgå förlossningen med risk att få hela snippan och andra viktiga organ demolerade för resten av livet, och det är kvinnan som till syvene och sist också har huvudansvaret för barnets välmående om fadern inte är närvarande. Det är lättare för en man att säga "klart vi ska ha barn" och sedan beslutar sig för att lämna kvinnan i sticket när de upptäcker att det kanske inte var så skoj i alla fall. Och då sitter hon där, ensam och kanske inte alls redo för ett barn. Så därför är jag av den åsikten att det är kvinnan som ska ha sista ordet när det kommer till att fullfölja graviditet eller ej.

Och det finns heller ingenting som säger att aborterna skulle minska bara för att de förbjuds. Varför skulle de? Kvinnor har gjort aborter på alla möjliga groteska vis med det egna livet som insats i århundraden, och förbjuds aborter innebär det att kvinnor vänder sig till illegala metoder som är långt ifrån säkra, vilket i sin tur innebär att fler kvinnor dör. Är det då inte klokare att det finns säkra och trygga möjligheter för kvinnor att avbryta sina graviditeter och inte behöva föda barn som de själv vet att de inte har möjlighet att ta hand om? Vill vi gå tillbaks till en tid då man dränkte ungar i bäcken eller lämnade dem i en korg på kyrktrappan (vilket fortfarande förekommer)? Är det faktiskt så, att kvinnor än en gång måste börja kämpa för rätten till att bestämma över våra egna kroppar, att vi måste börja från noll och upprepa historien ännu en gång?
Det verkar som om världen har börjat snurra bakåt, och på samma gång så inskränks kvinnors rättigheter allt mer. Är det dags att börja ge sig ut på gatorna igen, att visa att vi inte går med på vilken skit som helst och visa att inga män i hela världen kan komma och säga vad vi ska göra med våra kroppar?

googlad bild