Om typ 28 dagar är det min födelsedaag, trallalaa, en fot längre ner i graven och en fjärdedel av livet avklarat, tjohej! Så nu ska jag sammanställa en liten lista på saker som jag skulle vilja ha i födelsedagspresent. Och även om jag inte får någonting av dessa saker så är det ändå ett inlägg som jag sett fram emot att skriva. Det är alltid roligt att fantisera om spännande födelsedagspresenter ;)
Eftersom jag tycker zombier är tusen gånger häftigare än löjliga vampyrer eller varulvar, och är helt övertygad om att det endast är en tidsfråga innan ett ett virus kommer att spridas och göra döda levande igen, så skulle det vara ganska roligt att vara lite förberedd. Och om mina virusfantasier inte blir sanning skulle det ändå vara häftigt att ha ett zombie-mördar-nattduksbord.
Besök gärna den här sidan för att fördjupa era kunskaper i zombie-mördande.
Jag vet inte om nästa sak behöver någon närmare förklaring, det skulle bara vara så coolt att ha bara för att ha.
Skulle sitta snyggt i sommarens salladsodling.
Fina skor, också lite zombietema.
...och lite andra skor
Och lite kläder så klart.
lite smycken
och en väska eller två..
..kanske en romantisk middag..
och så vet jag redan att jag ska få assistans med välbehövliga glasögon, eftersom jag inte ser tillräckligt bra på långt håll, vilket resulterar i viss konfundering i skolan ibland. Frågan är bara vilken typ av glejsörs man skulle vilja ha..
Eller varför inte en överraskningsfest?
så kanske jag får användning för något av mina inövade "oj vilken överraskning"-miner..
Och även om jag inte får någonting av ovanstående, så spelar det ingen roll! Det var bara roligt att göra en önskelista och slösa bort flera timmar av mitt liv....
(men om någon kommer på tanken att köpa något åt mig, så finns de flesta grejerna på Missfortune och Shock). 28 dagar kvar, tills jag fyller 25. Jisses.
På sidan av uppståndelsen över Krista Siegfrieds ESC-låt pågår en kanske något viktigare debatt som rör den existerande eller icke-existerande fattigdomen i våra välfärdsländer. Det hela började med att tv-programmet uppdrag granskning gjorde ett program angående barnfattigdomen i Sverige, som enligt organisationen Rädda Barnen är alldeles för hög. Janne Josefsson begav sig ut på Sveriges gator i jakt på barn utan skor som letar mat i soptunnorna. Förvånansvärt nog fann han inga trashankar med utstickande revben ätandes matrester, utan han fann personer som sa sig vara fattiga, men ändå hade t.ex telefoner och råd att köpa cigaretter. Folket rasade och helt plötsligt hävdade man att det inte finns något som heter fattigdom i Sverige, utan de s.k "fattiga" är bortskämda lata parasiter som lever på samhällets pengar. Nu vill jag en gång för alla klargöra saker när det kommer till fattigdomen som vi har hos oss, för tro mig, den finns. För det första kan man inte jämföra fattigdomen som råder i u-länder med den fattigdom som vi har här. Fattigdom delas ofta in i två olika "delar", relativ fattigdom och absolut fattigdom. Lever man i absolut fattigdom innebär det att man lider brist på resurser som ska göra att man kan tillfredsställa sina grundbehov och bibehålla sin fysiska förmåga att fungera. Den relativa fattigdomen i sin tur innebär en brist på resurser i relation till det omgivande samhället, och där man på grund av detta riskerar att utestängas från vanliga levnadsmönster, vanor och aktiviteter som hör livet till. Vi kan alltså konstatera att det är den relativa fattigdomen vi har hos oss, eftersom vi har ett (oftast) fungerande socialt skyddsnät som ska göra att ingen ska behöva uppleva absolut fattigdom. Det finns många olika typer av fattigdom, den kan vara ärvd, någonting kan ha hänt i livet som gjort att ekonomin blivit lidande så som sjukdom, konkurser eller skilsmässor. Det är ju också konstaterat att ensamförsörjarfamiljer är en stor del av de som hamnar under fattigdomsgränsen i Finland. Och det är inte alls konstigt, för jag har själv varit där, räknats till gruppen fattiga som tvingats lyfta utkomststöd, som btw verkligen inte är någon lyxig förmån. I alla fall, lever man i en fattig familj behöver det inte betyda att barnen behöver svälta eller att man måste tigga eller sälja sig själv för att få vardagen att gå runt. Det kan dock innebära att man måste ha flera lågavlönade jobb, att barnen ofta måste vara ensamma hemma pga just det att mamma/pappa hela tiden jobbar eller har obekväma skiftesjobb. Man kanske inte har råd att delta i samma idrottsaktiviteter som sina vänner, eller man har kanske inte råd att köpa de nyaste tekniska prylarna. MEN, nu ska vi inte bortse från att vi lever i ett samhälle som är uppbyggt på ett sådant vis att individen ska ha möjlighet att konsumera, oavsett om man är fattig eller ej. Därför är det nu för tiden möjligt att ta sms-lån genom ett knapptryck, och man kan lätt få krediter utan någon vidare utredning om din ekonomiska bakgrund. Detta innebär att man som förälder kan se det som en utväg att ta ett litet lån, köpa telefonen åt sonen, bara så att han inte ska känna sig utanför. Och det i sin tur resulterar i att många föräldrar ligger sömnlösa och våndas över hur de ska få ekonomin att gå ihop och kan bli väldigt psykiskt stressade när skulderna växer. Vi lever i ett själviskt samhälle idag, och barn kan vara jävligt elaka med varandra, därför är det nästan tvunget att man behöver ha ett starkt psyke för att bara ta sig igenom grundskolan idag. Kommer man från en familj där man har det mindre bättre ställt och inte kanske inte kan göra samma saker som alla andra sina vänner så kan det vara väldigt betungande för en liten bräcklig själ. Forskningar har påvisat att om man vuxit upp i en fattig familj så har man större risk att hamna i trubbel med lagen i framtiden, större risk för att få psykiska problem någon gång i livet, inte samma förutsättningar att klara av en längre utbildning, till och med tonårsgraviditeter var vanligare för barn som växt upp i familjer med låg inkomst. En av forskningarna kan ni ta del av här.
Tyvärr har Finland i dag ett system som inte riktigt är till låginkomsttagares favör, det är lätt att hamna i s.k flitfällor, och många av de som skulle ha rätt till utkomststödet gör sig inte besväret att ansöka om det för det är allt för omständligt. Det som menas med flitfällor är att det kan vara mer lönsamt att vara hemma och ta emot stöd från FPA, än att ta emot ett jobb som arbetsförmedlingen erbjuder. Detta handlar då främst om dåligt betalda deltidsjobb eller små snuttjobb, om du tar emot ett deltidsjobb mister du alla stöd från FPA och eventuellt utkomststöd, men lönen är så dålig att du ändå har mindre pengar som arbetare än som bidragstagare. Och de som tror att det är roligt att lyfta socialbidrag och leva på stöd, kan verkligen ta sig en tankeställare och själv försöka sätta sig in i en sådan situation. Då man verkligen vill jobba och leva ett värdigt liv, men det går inte eftersom det inte finns några jobb som är lönsamma.
Man ska också komma ihåg att när man räknar ut hur hög fattigdomen är i ett land så undersöker man med individen som undersökningsobjekt men hushållet som utgångspunkt, därför finns det också otroligt mycket gömd fattigdom, i form av kvinnor som endast har hemvårdsstödet som inkomst, eller att ena partnern är arbetslös eller långtidssjukskriven. Man räknar alltså med att den som har en inkomst i en familj ska försörja och fördela pengarna lika så att det blir rättvist, något som kanske inte så ofta fungerar. Då kommer man till problemet med beroendeställning som lätt uppstår i sådana fall där det endast finns en arbetande vuxen i en familj. Här kan ni läsa lite om vilka summor det rör sig om när man pratar om låginkomsthushåll, och enligt den nyaste rapporten lever 13 % av Finlands befolkning i låginkomsthushåll, alltså som är fattiga.
Så de som säger att fattigdom inte finns hos oss, det är sannerligen de som lägger skygglappar för ögonen och vägrar inse att det är ett problem som tyvärr verkar bli större och större. Men, så länge folk vägrar se verkligheten och väljer att lägga sin energi på att diskutera något så trivialt som en låttext så kommer dessa problem att bestå. Det var någon som sa att ett välfärdssamhälle inte klarar sig utan viss fattigdom, men för mig är inte det inte välfärd när människor ska behöva vara fattiga.
Lyssna på inslaget som sändes i kulturtimmen i radio vega idag. Där diskuteras detta ämne, och de lyfter upp vad det egentligen handlar om... Lyssna här
Nu har jag i princip suttit vid skrivbordet, läst, läst och läst och skrivit, skrivit och skrivit sedan klockan 8.30 i morse. Höjt blicken ibland och tittat på bensinpumpen som finns på vår gårdsplan, konstaterat att man får olika uppfattningar om den beroende på vilken tid på dygnet man råkar kasta ett öga mot den. Så här under dagen kan man se den som en nödvändig oas för bilar i behov av bränsle för att kunna transportera sina ägare till den tänkta slutdestinationen, men också som något som bidrar till negativa konsekvenser för miljön om man har miljöförstöring orsakad av koldioxidutsläpp i bakhuvudet. Det lyser alltid en lampa på den här automaten, på nätterna lyser den upp vårt sovrum, och tittar man ut på den en oktobernatt får man en känsla av ödslighet och tystnad omger den, men ändå tycks lampan sända ut ett budskap om trygghet; "jag finns här om du behöver mig, full av bränsle och bra belyst så du inte behöver tanka i mörkret." Denna pump kan också väcka irritation och göra stressade människor ännu mera stressade, när sedelautomaten inte funkar, eller när det är tvärtom att kortautomaten gett upp. Då är man inte nådig, om man redan är försenad till jobbet och tanken är tom och sedelautomaten inte funkar som den ska. Tänk vilken betydande roll denna bensinpump som förser oss med diesel och bensin (98) har, den kan avgöra huruvida vår dag startar på ett bra eller dåligt sätt, den kan få oss att reflektera över hur dyr bensinen blivit, den kan vara en mötesplats där stressade människor mitt i vardagen möts och hinner byta några ord under minuterna det tar att tanka för en tjugolapp. Den har betydelse när jag ska förklara var vi bor "i det stora gula huset mitt i byn där det finns en bensinpump på gården", helt plötsligt blev den en navigeringshjälp. Vilka människor påverkas när jag lägger mitt kort i automaten, väljer summa, lyfter pistolen och börjar fylla tanken i bilen? Ägarna till bensinpumpen påverkas, jag som konsument och skattebetalare påverkas, min bank där jag har mitt brukskonto påverkas, samhället påverkas genom mitt bidragande till stadskassan, Teboil påverkas, oljebolag påverkas, arbetarna som borrar upp oljan påverkas, de som transporterar oljan påverkas, naturen påverkas och det sägs att ozonlagret påverkas, vilket jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. En bensinpump är så mycket mer än en bensinpump, det är en del av ett stort sammanhang som utgör samhällets mekanism och som bidrar till att vår vardag underlättas aningen, om man jämför med tiden då bilarna gick på gengas.
Mvh hjärntvättad studerande som läst Anthony Giddens hela dagen och helt plötsligt ser saker som större ting och med en djupare mening än vad som någonsin tidigare anats. Mitt liv blev helt plötsligt mycket mer invecklat i sociologiskt perspektiv, och nu om någonsin kommer jag att börja se sammanhang i allt som sker runt om kring mig.
För att också bidra med lite "normalt" blogginnehåll för att påvisa att jag inte helt tappat fattningen. Idag är det fredag, vilket innebär det förbannade fredagsmyset. I vår familj innebär det en lite senare middag än vanligt, popcorn och en film riktad till barn som de vuxna parterna i familjen visar större intresse till än själva barnet. Nattning av barn. Farmen (den mest omvälvande tv-serie som sänds just nu, ibland är det skönt att låta sig förfäras över skräp-tv), eventuellt ett avsnitt gladiatorerna (för att sätta hjärnan på absolut viloläge) och sedan somna på varsin sida av soffan till en halvbra film med en halvdrucken öl på vardagsrumsbordet. Såg förstås att det skulle komma en Johnny Cash dokumentär på svt2 (?) ikväll, men för att vara på den säkra sidan är det väl att spela in den så man inte somnar och missar hela skiten.
Nöjd över mina studieprestationer idag, även om jag blev nervös att påbörja Giddens-projektet tror jag inte att de 600 sidorna kommer att bli något större problem att ta sig igenom. Offentliga förvaltningen kan däremot vara jobbigare, eftersom jag får kräkreflexer bara genom att läsa ordet förvaltningshistoria.
Och så ska jag bjuda på låten som jag anser är år 2013 kandidat till min lista av superbra låtar. (Fantasieggande namn på listan, jag vet) Och för att undvika att den spelas sönder helt och hållet får jag inte lyssna på annat än sveriges radio P1 eller radio Vega det kommande halvåret, då faran för sönderspelning torde ha blåst över...
En dag blir vi gamla, se till att skapa historier ni har att berätta för era avkommor...
Som jag tidigare nämnt så inledde jag min zumba-karrär förra veckan. Igår var det igen dags för ett pass, och det var tungt som f-n. Eftersom jag är en person som har en tendens att överanalysera saker rätt ofta slog en tanke mig under timmens gång när jag fick en bild av hur konstigt fenomen detta är egentligen. Det här med att människor samlas och gör konstiga rörelser och följer en ledares minsta vink. Som en flock med människor med dålig självkänsla som vill bli lite mer fasta i hullet genom att dansa på ett roligt sätt. Tänk vilken makt dansledaren, aerobicinstruktören, eller den personliga tränaren har, som människor sätter sin fulla tillit till att den personen ska hjälpa mig att bli mer nöjd med mig själv. Var gick det fel i vår livsstil som gjorde att vi måste lägga ner så extremt mycket tid på att gå ner i vikt och vara vältränade, äta rätt mat och helst inte äta sådant som är gott. När blev vi ett stillasittande folk som lät vår kropp utvecklas på ett sådant sätt att den knappt klarar av hårt arbete, och får den arbeta hårt är det med hjälp av maskiner och målet är att bli snygg. Målet är inte som förut att ha mat på bordet och få livet runt om kring att fungera så bra som möjligt ( som det också är i dag, dock i andra delar av världen där man jobbar för att ha något att äta). Jag märker själv nu efter att jag börjat skolan där det är mycket stillasittande och stirrande in i en datorskärm, att när jag återvänder till jobbet som är ganska fysiskt krävande för hela kroppen inte alls är i samma fysiska kondition som innan jag började studera. Tänk vilka mängder pengar människor tjänar, de som marknadsför diet efter diet, träningsform efter träningsform, och vi i västvärlden ägnar en stor del av våra liv att "hållas i form" eftersom vi vet att man dör i förtid om vi är för feta och äter ohälsosamt. Maten är ju en helt annan historia. Man kan ju tänka sig att allt är en stor konspiration mellan producenterna av billig fet och framför allt ohälsosam mat, och producenterna av olika "hälsosamma" viktminskningspreparat. Det är billigt och går framför allt snabbt att gå in till närmaste hamburgerrestaurang och ta sig en måltid innehållandes socker och mättat fett, sedan överöses man med bantningsprogram på tv och helt plötsligt kommer man på att man ska börja banta och prövar allt från Atkins till Lchf. "Förr i tiden" odlade man sin egen mat och man visste vad man fick i sig; rena och oförädlade produkter.
Nu ska ni inte uppfatta det som att jag har något emot de som tränar och tar hand om sig själva, absolut inte, detta är bara funderingar över själva fenomenet och vad det är som har gjort att det har blivit som det blivit. Jag är själv likadan, jag har inget behov att ha muskler som syns eller vara extremt smal eller vältränad, men jag vill må bra och framför allt vara nöjd med mig själv, och jag känner ju själv att ju mera jag rör på mig desto bättre mår jag. Och så ska det ju vara, jag tycker inte om den stillasittande värld som vi har idag, där allt gammalt hederligt kroppsarbete ersätts med mekaniserade och mera effektiva alternativ. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det är bara en tidsfråga innan robotar ersätter en stor del av den mänskliga arbetskraften, eftersom robotar inte slits ut på samma sätt som en människokropp gör och är kanske 10 gånger snabbare när den producerar. Hm, litet sidospår i slutet, men det tål att tänkas på!
Kolla in personen i mitten, så här känner jag mig när jag dansar zumba. Men jag försöker ju mitt bästa i alla fall... :)
Ska snart sticka iväg till skolan för sista skoldagen på jag vet inte hur länge. Idag ska vi titta på film; Catastroika: Privatisation goes public, heter den visst. Verkar helt intressant, tror min syster kanske också skulle finna den intressant, om hon vill ta en paus från letandet av fula skor, vill säga ;)
Jag har också en annan "juttu" som det heter så fint på finska, som jag skulle vilja utveckla mina tankar om lite mera, nämligen varför vi vitingar inte finner något större behov av att vilja hjälpa u-länder ur den kris de befinner sig i. Det är ju lite konstigt att tänka vilka mängder pengar som cirkulerar i vår värld, och hur lite egentligen som krävs för att få upp drabbade länder på fötter igen. Men det har jag inte tid att skriva om nu, eftersom det brukar bli långa utläggningar. Nu ska jag lägga lite färg på ögonfransen och leta mig mot sköölan...
En ny vecka med nya möjligheter har inletts och trots att det är måndag känns det ganska bra på något vis. Nu när vi i det Nordmanska-Engströmska-Lundska hushållet har kommit i gång med lite hälsosammare leverne som inkluderar motion, hälsosammare kost och en gladare inställning till livet så känns allt några kilo lättare. Det har nog sin inverkan på välmåendet, det här att man rör på sig och får frisk luft. I går var det underbart väder och vi hann ut på en promenad medan solen ännu var uppe, vilket inte alltid vill lyckas. Vi var ju också i goda vänners sällskap och tittade på Django Unchained i lördags, men eftersom jag inte vill spoila någons kommande filmupplevelse så tänker jag inte säga annat än att den uppfyllde alla mina förväntningar (som var skyhöga) och den kan absolut inkluderas som en av alla Tarantinos mästerverk. Bra musik, otroliga skådespelarinsatser och dialoger i världsklass. En bra film som alla borde se med andra ord.
Den här veckan avklaras sista skoldagarna på en längre tid, vilket innebär att det blir till att jobba för mig nästan hela februari. Och till och med det känns helt ok, fast det är tungt och tar emot, men man måste väl tänka på pengarna, för de behövs ju alltid. Det kommer väl att bli flera helger med skola i februari också, jag upptäckte att jag även kommer att spendera min 25-års dag i skolbänken, både fredagen då jag fyller och lördagen efter, det känns ju sådär, men det är väl smällar man får ta. Det kommer väl mera födelsedagar får man ju hoppas...
Imorgon inleds nätkursen i sociologi som jag ser väldigt mycket fram emot, lånade hem Anthony Giddens 600-sidiga "Sociologi" förra veckan och har börjat bläddra lite förstrött i den, men den verkar väldans intressant, och om det vill sig riktigt väl har jag kanske upptäckt en kandidat till ett långt biämne, eller i alla fall ett kort. Och nu på morgonen blir det dejt vid tritonia för att diskutera psykiskt välmående och börja efterforskning för hemtent i "Ungdomars psykiska hälsa"-kursen. Sedan föreläsning kl 13-16 som jag ser fram emot eftersom det är herr Nygård som står för dagens undervisning, och han kan konsten att göra en föreläsning intressant.
Här är en gammal goding för att liva upp stämningen lite, såhär på måndagsmorgonen...
..då är internetet jävligt bra att ha. Man gögglar det man vill inspireras av, och på några sekunder överöses man av fina bilder som google anser att ska stilla ens behov av inspiration. Och samma sak är det med Youtube, vilka mängder av musik det finns, det finns så mycket så man kan ju inte ha möjlighet att hitta allt under en livstid. Så nu tänkte jag bjuda lite på mina senaste inspirationsfynd. Både bildligt och musikaliskt. Btw så var hela bakgrunden till mitt inspirationsbehov den att det är snöstorm utanför och mitt förakt till vintern växer allt mera.
Rosvo Rockers. Ett band från Överkalix som låter jävligt bra. Tycker det skulle vara på tiden med besök av något riktigt bra och framför allt nytt rockabilly band här i pampas. Länge sedan man fått dansa av sig.
The Legendary Raw Deal. Jävligt bra psychobilly, inte så hysteriskt som det kan vara, har aldrig hört dem förrän nu, men gillar ganska hårt.
Något som är verkligt nytt för mig är genren electroswing. DJ´s som mixar ihop gamla swinglåtar med nya moderna sounds. Skön musik och häftiga visdeos. Parov Stelar har många bra mixar på tuuben.
Och så lite inspis-bilder... (alla är googlade)
Och lite lindy hop så klart
Hot boogie Chillun
Rockabillyinspirerade män måste väl också få vara med på ett hörn
Rebound. Ganska bra musik. Finnar dessutom.
Och så är frågan. Ska man eller ska man inte åka och titta på Go Getters på Hot rod and Rock shows kvällsparty i Tammerfors i april...
Godmorgon vänner!
När jag vaknade i morse hade jag en jobbig känsla av att ha stängt ögonen för fem minuter sedan och inte alls hunnit sova tillräckligt. Ni vet, man har så tunga ögonlock och det känns som solf gräv och krafs har släppt ett helt gruslass i ögonen och man är jävligt trött. MEN! när det känns på det viset är den bästa medicinen att stiga upp och aktivera sig, då blir man pigg och efter två koppar kaffe och en gröttallrik känns det som man kan göra underverk. Så även idag. Måste också tillägga att jag anslöt mig till gruppen av zumba-utövare igår, och jag måste nog konstatera att jag har verkligen underskattat den formen av motion. Energiknippet som hoppade fram och tillbaka på scenen fick snabbt min beundran när jag själv stod som ett frågetecken och alla mina tankar om att jag har god koordinationsförmåga sakta tynade bort. Men det var kul, och tungt. Men så är det med mig, jag är aldrig intresserad av saker när de är som mest hajpade, utan jag är envis och väntar en tid (några år) och sedan kan jag prova på det, när det har gått ur tiden lite. Nåväl, träningsvärk i ryggen och benen idag, men det är bara skönt.
I dag är det Li Andersson som står i ordningen av föreläsare i kursen socialpolitikens teori, som jag tidigare nämnt ser jag fram emot det, och inte för att jag delar hennes åsikter utan för att jag är nyfiken på att höra hur hon anser att medborgarlön vore en bra grej i vårt samhälle. För min egen del tycker jag det låter absurt med medborgarlön (lön för att man är medborgare i ett land, oavsett vilken ekonomisk ställning man har. Vissa anser detta vore ett bra lösning i stället för utkomststödet.) eftersom det är ganska stora summor det skulle röra sig om när vi ändå är över fem miljoner invånare i vårt land. Men, som sagt, kanske jag får höra några förslag på praktiska lösningar i och med föreläsningen, vem vet.
Och igår kom den äntligen, min nya kalender!
Jag hade också fjolårets Paulo Coelho-kalender och jag tyckte mycket om den. Mycket plats att skriva på och tänkvärda citat ur hans böcker och texter för varje vecka. Bättre än kalendern vi fick från skolan, som jag först hade ett helt ok förhållande till, men tycker numera den är för liten och inte så jättesnygg. I Förvandlingar-kalendern har alla månader ett eget tema eller vad man ska kalla det och som exempel kan vi ta januari vars tema är "Uppvaknande" och så följer ett citat ur Alef som enligt mig är väldigt tänkvärda:
Det är nödvändigt att du utvecklar en strategi för att ta
till vara det som finns omkring dig. Det bästa sättet att förbereda
sig inför en utmaning är att ha obegränsade möjligheter att svara.
Coelho är väldigt andlig i det han skriver, så för att förstå citatens mening kan det vara bra att man tillåter sig tro att det finns någonting utöver det mänskliga, det må då vara den kristna Guden, profeten Muhammed, Buddha, Ödet, asagudar eller Candy King, det är var och ens egen uppgift att välja vad man tror på. Men så länge man kan tillåta sig tro på något annat än vetenskapen förstår man också citaten i boken. Jag var också snäll och beställde varsin kalender åt mor och syster, så att de också kan ta del av andligheten och det ovetenskapliga innehållet.
Nu ska jag aktivera mig och se vad denna dag har för spännande utmaningar i sitt sköte! Och så en 14-minuterslåt på det förstås...
(Hur har jag kunnat missa electroswing? God Bless Youtube)
Som ni ser har jag åstadkommit en ny layout för min blöög. Måste klappa mig själv på axeln eftersom det gick över förväntan snabbt, och inte ett enda raseriutbrott behövdes innan det var klart. Nu är nästa projekt att få till en snygg profilbild, och när jag har tid och ork (och Smokey som fotograf) ska jag försöka mig på ett par victory rolls och en snygg pose så kanske jag för första gången i mitt liv får till en bra bild på mig själv. Vad händer annars då? Helgen har varit chill, hade som sagt skola hela fredagskvällen och lördagen, kom hem till en städad lägenhet efter skolan på lördag och det var så otroligt skönt. Sedan fixades det hemgjorda burgare på kvällen och sedan parkerades baken i soffan resterande tid av lördagskvällen. I går hade vi family fun och begav oss till "badparadiset" som finns här i stan, simmade och plaskade och hade det skönt, och Lillan som pratat om det hela veckan njöt till fullo. Trötta och klorifierade for vi till den högklassiga buffépizzerian Rax och tryckte i oss pizza och glass. Lillan var så trött så hon höll på att somna mitt i pizzan, hon orkade inte helst vara omöjlig och tvärtemot, som hon brukar ha en tendens att vilja bli när hon är trött. Nåväl, hem kom vi oss, trötta och glada efter en hel dag med äventyr, men aktiv som man är så hoppade jag i motionskläder och for på den första bailatino-lektionen tillsammans med J. Kom fram till att koordinationsförmågan inte är den bästa, och att det var skönt att använda muskler man inte riktigt visste att man hade. Kom hem och mitt i allt gick det upp för mig att jag och Smokey varit tillsammans 1 år och 10 månader igår, men vad hade varit bättre än att fira den helt omedvetet som vi gjorde, eftersom det var en av bästa dagarna på länge.
Snart dax att puttra iväg till skolan, det inleds en tyngre period nu igen med flera nätkurser, bland annat offentlig förvaltning (tjiho) och sociologi. Men det går väl an. Ska jobba alla lediga dagar den här veckan, så det bli tungt men det går bara man vill. Och på lördag är det dags för nya Tarantino-filmen. Vad jag har väntat!!
...tänkte jag ägna lite tid åt er mina kära bloggläsare. Under de senaste dagarna är det mycket som har poppat upp i mitt huvud som jag skulle vilja skriva om här. Och det är ganska många olika och varierande ämnen så jag vet inte riktigt hur jag ska sammanställa det hela utan att allt blir ett stort blahaj. Men om jag gör på detta vis; jag skriver en topic, och sedan lite korta kommentarer och mina tankar om det hela, så finns det ju här och jag kan ta upp ämnet och skriva lite mera ingående om det i ett senare tillfälle, och jag kan inte skylla på att jag alltid glömmer bort vad jag tänkt skriva om. So, lets do this.
Skolskjutningar
Före julen sköt en galen typ ihjäl tjugo små barn och sex vuxna i en lågstadieskola i Connecticut, och igår var det dags igen när en 16-årig elev sköt sin klasskamrat i en jordbruksskola i Kalifornien. Det skar i mitt hjärta när jag hörde om den förstnämnda massakern, och jag kan inte för mitt liv förstå hur en människa kan ta på sig rollen som gud och bara gå ut och ta livet av människor, i detta fall små barn med hela livet framför sig. Hur är man funtad i huvudet när man tar ett sådant beslut, att man ska straffa andra människor och ta deras liv ifrån dem bara för att man själv mår dåligt eller finner sig orättvist behandlad? Vapenlagarna borde väl ändras, men ska jag vara ärlig så tror jag inte att det hindrar någon som tagit beslutet att faktiskt mörda andra människor. Förhoppningsvis hinner de komma på andra tankar innan de får tag i vapnet på grund av det kanske är lite mera problematiskt, men som sagt, de som har bestämt sig så får antagligen tag i vapen vare sig hårdare vapenlagar eller ej.
Påtvingad rasism
Ingen har väl undgått debatten om huruvida pepparkaksgubbar ska få vara med i luciatågen eller ej och att scener ur Kalle Ankas jul tagits bort pga de var diskriminerande. Och jag måste säga att jag blir så förbannat trött på dagens värld där olikheter inte ska få existera, utan man raderar ut allt som anses icke-normalt och på samma gång skapar man en rasism som folk inte helst visste att de kände från första början. Än en gång tar den vite mannen makten och ska ställa allt efter vad denne anser hör till det normala. Jag undrar hur många som har uppfattat pepparkaksgubbar som rasistiska (ingen skillnad om man är vit, svart eller gul i hyn) förrän något ljushuvud kom och sa att det kan uppfattas som rasistiskt. Och vilka av alla miljoner barn som tittat på kalle ankas jul genom åren har tänkt desto mera på den mörka dockan som glatt ropar Mama! och får en stämpel i baken kan vara diskriminerande? Ja inte jag i alla fall. Det är inte förrän folk börjar påpeka hur saker och ting borde uppfattas som man börjar tänka i andra banor, och ska jag vara ärlig så tror inte jag att det är de mörkhyade som startade denna debatt, utan jag tror att det är vita människor med en snedvriden syn av hur världen borde vara. Att allt som inte är vitt och "normalt" inte ska få synas eller ta någon plats. Att allting måste sönderanalyseras och ha en större mening bakom sig. Om små barn växer upp i en värld där de inte får se och lära sig att människor kan se olika ut och bete sig på olika sätt, då kommer vi verkligen att ha problem med rasism och trångsynthet i framtiden. Va fan. Pepparkaksgubbar? Jisses.
Neets
Ett nytt litet trevligt begrepp för det som också kan kallas marginaliserade ungdomar är Neets (Not in education, employment or training), och här kan ni höra på ett mycket intressant radioprogram som handlar om just detta problem som bara blir större och större. De vanligaste neetsen är unga killar i 20-25 års åldern som inte har en utbildning, är arbetslösa, inte finns registrerade vid arbetsförmedlingen eller någon annan instans och bor ofta hemma med mamma och spelar dataspel hela nätterna. Orsaken till varför det blir så här är ofta på grund av att de har hoppat av skolan och får inget jobb pga att de inte har betyg att visa upp åt arbetsgivaren. Eller så är det invandrare som inte har blivit integrerade i samhället utan kanske kommer (i detta fall till Sverige, men det kan bra vara samma situation här) som analfabeter från ett land där de inte haft möjlighet att gå i skolan, men förväntas ändå vara på samma nivå som vilken 15-åring som helst i Sverige eller Finland. Hamnar man utanför samhället och hela världen arbetar emot en så är det lätt att få psykiska problem, det finns större risk för att man blir kriminell för att få tag i pengar (hungriga människor är farliga människor) och det kan vara svårt att ta sig in tillbaka i samhället om man en gång har hamnat ordentligt på utsidan. Här i vårt välfärdsland Finland anser republikens president att det är ungdomarnas eget fel att de hamnar utanför, att de är lata och inte försöker tillräckligt. Och okej, det finns säkert de som är lata också, men om man ser på hur vårt samhälle är uppbyggt och hur prestationsbaserat allt är, så tycker inte jag det är konstigt att alla inte pallar trycket och kan passa in i de förutbestämda spår som bestäms åt oss redan från det att vi är små. När det kommer till invandrare som är neets framkommer det i radioprogrammet att det största problemet är att alla olika invandrare och flyktingar buntas i hop på ett ställe, och i stället för att lära sig svenska och Sveriges traditioner så får de lära sig arabiska och kurdiska som grannarna pratar. De två pojkarna som intervjuades här sa att de inte vill annat än lära sig hur man är svensk, ha ett jobb och göra rätt för sig, men de får ingen möjlighet till det eftersom ingen tar hand om dem efter att de fått sin bostad utan de lämnas vind för våg utan att någon följer upp hur deras livssituation fortskrider. För att få bort problemen med neets kan jag inte se någon annan lösning än att samhället måste förändras och att man måste lägga stor vikt vid det förebyggande arbetet och se till att minimera fall av ungdomar som hamnar utanför.
Där hade vi några "korta kommentarer" om några aktuella ämnen. Får spåna vidare i ett senare tillfälle, tänkte också fixa en länklista till andra bloggar jag läser och kanske ändra lite layout. Men det har vi inte tid med nu, för nu väntar råplugg och skola ikväll mellan 17-21. Tjohej!
Och en sak till. Nu får nog sommaren komma, börjar känna cravings av fina bilar, fina klänningar, att få dansa till bra musik och få packa undan de här förbannade vinterkläderna!
Man vet att dagen kommer att bli lyckad när man helt ofrivilligt får till den perfekta frisyren direkt man kliver upp ur sängen, och har endast för avsikt att få håret ur ögonen så snabbt som möjligt, men det bli en av de bästa hårknutarna man någon gång haft. Då känns det bra. Kan ju påpeka att dagen som förlöpte efter förra inlägget inte alls var perfekt, jag hade helt tappat förmågan att sminka mig, tänkte krocka med en kärringjävel med icke-existerande kunskap om bilkörning i stan, tappade allt jag tog i händerna, fastnade i dörrar och slog mig i dörrkarmar. Men jag skyller det på pms, något som jag självdiagnostiserade mig med igår. Jag har aldrig lidit av något sådant förut, men jag tror inte att det är helt utan relevans att jag har dödsångest och utstrålar hat mot livet och glada människor i samband med "den tiden på månaden". Jag är ju annars en glad och käck tjej med måttlig inneboende sarkasm, så något annat kan jag inte förstå vad det är. Nåväl, får fortsätta undersökningen om en månad då det är dags igen, så om jag då igen förvandlas till ett hormonellt pms-troll vars ilska utlöses genom Krista Siegfrids totalt värdelösa UMK-låt (undrar vilken taliban som skrivit texten till Marry me, dit for alla år av kvinnokamp, och synen på kvinnan som mannens ägodel i ett äktenskap förstärktes avsevärt igen. Härregud, vi lever ju på 2000-talet för bövelen).
Men som sagt; idag tror jag det blir en bra dag, för jag har den perfekta hårknuten uppe på huvudet och nynnar på denna låt (bästa reklamlåten som någonsin sett dagens ljus, om man inte tänker på Vivus låt om killen som gick på discus och träffade en smiskus och fick diverse odjur i de nedre regionerna. Den är också kul) Ha en strålande dag mina vänner!
Och som grädde på moset, ett bevis på att finlandssvenska tjejer inte vill annat än att gifta sig och bli slavar.
I'm your slave and you're my master Oh baby, come on, take your shot
So marry me, I'll be your queen bee I love you endlessly I do it for you, for you, for you Yeah, I do it for you, marry me, baby
I'll play your game, I'll change my last name I'll walk the walk of shame I do it for you, for you, for you Yeah, I do it for you, marry me, baby
Just i denna dag tar vardagen vid efter allt jul- och nyårsfirande. Det känns sådär. Vet inte vad det är som gör att jag känner mig lite nere. Det kommer ju i perioder, säkert har alla någon gång varit med om dessa känslor när man inte riktigt vet vad det är som gnager inom en. Mitt liv är superbra som det är just nu, men ändå finns det något som gör att jag känner mig orolig inombords. Mest är det tankar om skolan, huruvida jag har valt rätt som valde att börja studera, kommer jag att klara av det, kommer jag att få ett jobb när jag är klar, kommer jag att komma någonstans i livet, kommer jag någon gång att få bo i ett eget hus med egen gård, kommer jag att ha tålamod att studera klart för att ha möjlighet att få ett bättre avlönat jobb så att jag kan ha möjlighet att skaffa hus tillsammans med den jag älskar och leva happily ever after. Det känns så konstigt, eftersom i vissa fall tycker man att människor som absolut inte har bra löner eller förmögenheter på banken tar lån och bygger stora kåkar, men när man själv tänker på det känns det som ett oöverkomligt berg, det här med pengarna. Vad ska man arbeta med för att kunna spara ihop 20 % av lånesumman om hus- och tomtpriser fortsätter stiga i samma takt som de gör nu? Som det är nu har jag inte råd att lägga undan 50 € i månaden, så att få köpa ett eget hus känns ganska avlägset. Det gör mig ledsen, eftersom jag börjar bli ganska trött på att bo på hyra och alltid fundera på vad man får skruva upp på väggarna eller inte, och inte få bestämma själv hur man vill att något ska se ut, och inte kunna lägga sin personliga prägel på någonting. Det suger.
Och så skulle jag vilja åka ut och resa. Till solen och värmen. Men det är väl också något man bara får drömma om. I det avseendet är internet bra, man kan lätt titta på bilder från kilometerlånga stränder var som helst i världen och önska att man slipper dit någon gång. Förhoppningsvis när man gått i pension, men då krossas ju de drömmarna med det faktum att min generation antagligen kommer att bli tvungna att arbeta tills vi dör. Om vi inte blir ersatta av robotar förstås, men då har väl min pension gått till att underhålla robotarna så kiselstränderna får väl i alla fall ligga där, orörda av mina fötter.
Jag lovade mig själv för några år sedan att för all framtid undvika negativa tankespiraler, eftersom de inte gör annat än förstör och gör en på dåligt humör. Du måste lära dig att ta tag i tanken på ett annat sätt, sa min psykolog till mig en gång i tiden, och jag lärde mig ganska bra att ta tag i negativa saker med en positiv attityd. Men den positiva attityden känns långt borta nu. Humöret sket på sig lite extra när jag upptäckte att jag har skola på fredagskvällen och hela lördagen, när jag hade planerat in en dag med friluftsliv och picknick i skogen med mina älsklingar på lördag. Jag hatar nyårslöften och vill inte kalla detta det, men jag har lovat mig själv att jag ska vara mera uppfinningsrik när det kommer till att umgås med Lillan det här året. Att inte tillåta en massa andra saker komma i vägen för tiden som jag ska spendera på henne och Smokey, och lära mig att inse att det inte alls är för sent att gå ut och hoppa i snön eller åka pulka fast det är mörkt ute, och att man faktiskt kan åka till stranden efter klockan fyra på kvällen när sommaren kommer. Och att vi ska åka till Storsand den här sommaren, något som aldrig blev av i fjol, och who the hell knows, kanske det blir ett besök till mumindalen i sommar. Det är väl att ta till vara på tiden man har tillsammans, även om ett liv känns långt så försvinner åren snabbare än vinden.
Nåja, och för att kompensera den uteblivna friluftshelgen blir det eventuellt tropiclandia på söndag, om det inte råkar vara strålande solsken ute, för då ska jag banne mig dra med mig familjen på utflykt, no excuses.
Nu ska jag göra mig i ordning för skoljävlen. Ska bli kul att träffa tjejerna igen i alla fall, och få sjunka in i en djup och allvarsam diskussion om livets mening och världens orättvisor över tallrikarna i skolmatsalen, känns som allt för länge sedan sist.
