Några gånger varje år drabbas jag av existentiell ångest på grund av allt elände som händer runt om i världen, och jag har svårt att hantera människans grymhet. På höstsidan är det oftast värst, eftersom jag då åter igen börjar läsa nyheter flitigare och har på radion mest hela tiden. Redan den här morgonen har jag haft nära till tårarna när jag läser om inbördeskriget i södra Sudan och vad det innebär för alla människor som bor där. Svält, undernäring och sjukdomar följer i spåren av kriget, och enligt Vasabladet står landet inför en omfattande svältkatastrof, 235 000 människor lider av undernäring och nästan en miljon barn under fem år hotas av akut undernäring vilket hämmar deras utveckling. I samma tidning beskrivs det hur spannmålspriserna är så låga så det finns ett överskott av spannmål i Finland, och man vet inte riktigt vart man ska göra av det. För några dagar sedan presenterade EU sina krav för att ge stödpaket till de jordbrukare och grönsaksodlare som drabbas negativt av Rysslands importstopp av olika varor från övriga Europa; alla varor som inte ska säljas måste förstöras, detta för att undvika att priserna på livsmedlen dumpas och det blir obalans på marknaden. Så här har vi ett överskott av prima spannmål som vi inte vet vad vi ska göra av, och EU kräver att vi ska förstöra mat som inte kan exporteras, på samma gång som stora delar av världens befolkning svälter och lider av undernäring. Det är någonting som inte stämmer.
Varje dag hör man om IS framfart i Irak och i Syrien, den ena attacken värre än den andra. Tusentals kvinnor kidnappas och förs bort som sexslavar, och barn utsätts för övergrepp och utnyttjas sexuellt, människor halshuggs och de använder huvudena till att spela fotboll med, och de avrättar människor som vägrar konvertera till deras "tro" och de dödar människor bara för att de råkar vara på fel plats vid fel tidpunkt. Och vad gör omvärlden för att stoppa dem? Inte ett skit verkar det som. IS vinner större och större mark och det finns risk för att ett folkmord kommer att äga rum, något som egentligen redan har inletts. Och så har vi striderna mellan Israel och Palestina, där tusentals människor dör och mister sina familjer och hem. Boko Haram härjar i Afrika och kidnappar flickor och fördömer "västerländska influenser".
Hur ska man inte drabbas av ångest? Hur ska man kunna stänga ute allt som händer runt omkring oss och hur har vi kunnat släppa världen att se ut så här? Det är sådana här dagar jag skulle vilja flytta ut till skogen och mind my own business, inte se och inte höra vad som händer runt mig, eftersom det får mig att må fysiskt dåligt...
Nu ska jag ta Lillan i handen lite extra hårt, så ska vi baka bullar och drömma om såpade trägolv och Lillan ska få berätta hur hon vill att hennes framtida egna rum ska se ut. Glömma omvärlden för några timmar och låtsas vara ovetande om all grymhet som omger oss...
