Jag håller på att förgås av saknad efter Smokey, och helgerna då Lillan är hos sin far och jag är absolut ensam är helt groteska. På fredagen kuskade jag runt mormor i stan, köpte en grästrimmer och fick en flaska vin som tack för att jag agerade chaufför. När jag kom hem storstädade jag hela lägenheten, gick genom räkningar och försökte organisera om i skafferiet, men när allt som kunde göras blev gjort och jag satt med ett glas fredagsvin i handen kom känslan av ensamhet som ett slag i ansiktet. Men, vetskapen att jag följande dag skulle få gräva i jorden vid mormor och hänga med Nina på kvällen gjorde allt lite lättare. Så, på lördagen var jag och tittade till vårt trädgårdsland, där allt växer så det knakar, tog en tur ner till stranden och öste regnvatten ur båten och förundrades över det låga vattnet som en äkta fiskargubbe. Nina anslöt sig på eftermiddagen och vi tog en tur till stan och till butiken för att inhandla nödvändigheter för kvällens middag, bestående av BIFF, klyftpotatis och mustapekka-sås (som man skulle kunna dricka direkt ur kastrullen för det är så gott).
Bilden är Ninas, som hon smygfotade på samma gång som jag sitter och tittar *drömskt* ut genom fönstret. Höhö... Nåväl, middagen var jävligt lyckad, och det var så skönt att ha en vuxen människa mitt emot mig vid matbordet, som inte smetar sås över hela bordsskivan och använder händerna som bestick.
Efter maten och flera timmar tjatter kommer vi på den briljanta idén att hoppa i bilen och åka till Fagerö där det var någon typ av dans. Det faktum att jag är typ 10 år äldre än en genomsnittlig Fagerö-unge rörde mig inte i ryggen, bara vi skulle slippa ut och se på lite skog och väg... Så vi åkte, glada i hågen, Nina visade sin hemby som var jättemysig, skulle göra sig bra i en Astrid Lindgren-saga. Väl framme i Fagerö dog jag skämsdöden och letade efter skämskuddar för varje steg jag tog. Det var som en krigszon där ungarna låg i högar på varandra med allt för lite kläder på sig, en fullare än den andra. Det var tunade volvobilar och mercedes som cruisade runt med fulla brudar i bakluckan, och det ända jag kunde tänka på var om man verkligen har betett sig så här någon gång? Och med gott samvete kan jag säga nej, det har jag inte. Vi hade finare bilar och var snygga trots intaget av 3 öl eller en flaska ofelia. Okej, inte ska man klaga på ungdomarna, men efter att ha varit i svängen i tio års tid så känns det som man får lite perspektiv på saker och ting. Men det var ändå skoj att vara där och veta att man kan åka därifrån när man vill, vilket resulterade i ett besök på ca 30 minuter, sedan for vi hemåt. Nina visade sin villa och Harrström båthamn (?) och det var så himla fint, men dimmigt som i en annan Stephen King-film. På vägen tillbaka stannade vi vid Pappadagis i Malax, och gav de som kollar övervakningskamerorna ett gott skratt kan jag tänka mig...
Ninas bild
Bara för att jag kan bjuda på mig själv. Så här glad är man då man är i Malax, tydligen... Det var en av de bättre kvällarna, och jag fick tänka på annat än ensamhet. Vänner är det bästa man kan ha.
Idag har jag råpluggat hela dagen, har en tent som ska skrivas den 28, litteraturanalyser som jag ännu inte fått inlämnat och en hel hög med annat jag har valt att underhålla mig med i sommar som ska fixas. Nästa vecka tar Lillan sommarlov, och jag har gjort valet att lägga hennes väl främst i sommar, och därför kommer jag att läsa in 20 sp under "sommarlovet". Jag har inte haft en ledig sommar på 10 år, och jag känner att även om jag inte är ledig i ordets rätta betydelse, vill jag kunna ta med Lillan till stranden före klockan 16.30 en sommarvardag, något jag inte kunnat göra under hela hennes 4-åriga liv, eftersom jag jobbat...
Två veckor tills Smokey kommer hem. Känns som en evighet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar